"Din jävla fitta!"

"Din jävla fitta!"
Skrivet av	My på krigsstigen
"I morgon ska du få så mycket stryk att du ligger i en blodig pöl på asfalten, din hora!" Ur en elvaårig killes mun till en jämnårig kille, skriket just då han passerade mig. (Skulle han inte ha gjort!) Jag bor i ett "fint" villaområde där alla barn ses som väluppfostrade och välartade med goda förebilder till föräldrar....åtminstone ser den allmäna uppfattningen ut så. snyft eller snarare GRRRRRR!
Svar på tråden: "Din jävla fitta!"

Men herregud
Skrivet av Frippa
sa du något och såna fall vad sa killen? Vad lär vi våra barn egentligen?

Röt till en impulsiv och ilsken protest...
Skrivet av Fortfarande arg My
...och frågade sedan om han visste vad en fitta var. Tyvärr slängde han sig på cykeln och trampade iväg, dock utan att se det minsta generad ut. Han ropade tvärtom något ohörbart till mig,som av tonen att döma var allt annat än trevligt. Killen som kallats hora och fitta, sade till mig att han råkat kasta en boll på sin klasskompis, därav skällsorden. Sitter just nu och brottas med lagtext i ett privat ärende, men tänker nog ändå ta mig tid och upplysa skolans rektor om vilken ton som finns på skolan bland de "välartade" barnen. På den här skolan finns det nämligen inga problem, det är just det som _är_ problemet! Och det är här mina barn ska gå om några år, om jag ska se egoistiskt på saken. Min man sade åt mig att inte lägga mig i. -Barn är ju barn och vad kan du göra åt deras språk? frågade han. Som vuxen _måste_ man visa att man reagerar och jag tror nog att vi båda kom fram till detta efter en stunds ytterligare diskussion.


Bra My!
Skrivet av ärtan
Påminner mig om det jag lyckades med en gång för länge sedan. En större kille stod och petade på och höll fast en mindre kille, och jag gick förbi. Tyckte att så där får man inte göra, tog tag i den större killens jacka och skällde ut honom efter noter, tillräckligt länge för att den (mycket tacksamme) lille killen skulle hinna springa iväg. När jag släppte killen sprang han först iväg till vad han bedömde var behörigt avstånd, sen ropade han med tunn och rädd röst: "Jävla kärring..."

Fortsätt så My!
Skrivet av Tina
Det är viktigt att visa att vissa företeeelser inte accepteras.

Hur har det blivit så här?
Skrivet av KarinD
Hej My Visst blir man ARG!!! Jag hörde på avstånd en pojke skrika till två flickor j-vla horor. Vad är det med det förändrade ordet. H-ordet är fult, kränkande..ett ord man inte säger. Min man sa igår att under de senaste åren har något hänt. Plötsligt är det ok att säga j-vla och en massa andra svärord i TV. Det var det inte förut. Barn kallar varandra horribla saker..det är ok att bli arg men nuförtiden använder de ett arsenal som är mig främmande. Vår lilla dotter på nästan 2 år härmade pappa när han svor häromdagen. Vi har bestämt oss för att försöka sluta svära (hur lätt är det?) Vad är det som är fel nuförtiden? mvh Karin


"De kallar oss horor" långt
Skrivet av Lena M
Jag har skrivit om det förut, men en av de saker som gjorde att jag sökte mig hit till FF för ca en månad sedan var att jag var på Rädda Barnen och hörde på ett föredrag av Doris Marysdotter som har jobbat med könsmobbning i skolorna. Jag var lite omskakad efter att ha hört vad hon berättade om vad man kallar varandra i skolan. På tal om vad Mys man sa (och sedan tog tillbaka vad jag förstod) så måste alla vuxna oavsett om man har egna barn, jobbar med barn eller inte hjälpa till att stävja detta språkbruk. Detta är inte en naturlig utveckling av svenska språket som många ungdomar alltid hävdar när vuxna börjar prata om språkets förfall. Detta är ett sätt att trycka ner sina medmänniskor. De flesta kränkande ord som används är omskrivningar för kvinnor. Hora, fitta, kärring, yr höna, subba är ord som barn och ungdomar använder mot såväl flickor som pojkar. En av Doris konkreta åtgärder ( det är annars ont om konkreta insatser) är att låta flickor och pojkar sitta var för sig och lista alla tänkbara ord som man kan kalla pojkar, flickor och båda. Sedan stryker respektive grupp de ord som de inte vill bli kallade. Då har ungdomarna själva kommit fram till vilka ord som är ok, och vilka som inte är det. Det fungerar ibland. Att vi vuxna berättar vilka ord som är förbjudna fungerar aldrig.

Jag reagerar faktiskt ännu starkare...
Skrivet av My igen
...när flickor använder de här kvinnoförnedrande könsglosorna mot varandra. Vad har man för syn på sig själv då eller hoppar orden ur munnen _helt_ oreflekterat?

Jag med..
Skrivet av Marisan
jag har haft en och annan föreläsning om ämnet bland ungdomarna;) Bland annat tagit upp att alla kommer ut ur just det som dom använder som skällsord (f-ordet) och utan sådana skulle ingen av oss vara här. Dom brukar se rätt konfunderade och lite skamsna ut då;) Är det killar så brukar jag prova att använda deras kön mycket nedlåtande mot dom..det brukar också ta skruv. Då är jag inte lika fin i kanten som jag försöker vara i mitt inlägg här;) Inte för att jag tror att dom slutar men kanske kan man få dom att tänka efter iaf.. Tjejerna försöker jag påverka till att dom ska vara stolta över sitt kön och att _aldrig_ använda f-ordet nedlåtande utan bestämma sig för några andra ord om dom är förbannade. Fungerar i alla fall som en tankeställare för det mesta. Hoppas jag. Jag tar sällan upp det när jag är ilsken själv utan för det mesta bara apropå sådär. Passar på när dom själva inte är så mycket på defensiven. Då ler dom ofta lite skamset istället för att lubba iväg och skrika ännu fler väl(?) valda ord;) När jag växte upp så var det inte lika vanligt att höra sådana här ord. Ändå minns jag tydligt hur skamsen och nästan äcklad jag var av att ha ett sköte. Umgicks också helst med grabbarna och tog på det viset också ställning mot tjejighet. Omedveten självdiskriminering.. Det var inte förrän vid vuxen ålder som jag insåg att det var tecken på att jag själv också var djupt påverkad och själv hade ett starkt utvecklat kvinnoförakt. Det gjorde ont:( men det var nyttigt. Sedan dess har jag lagt manken till att alltid tänka positivt om vilken egenskap som helst. Idag är jag mycket stolt över alla mina sidor "kvinnliga" som "manliga". Men det var en lång och knagglig väg dit..


Till Marisan
Skrivet av feminist-javisst
Jag känner igen det där om att hänga med grabbarna och vägra allt som ses som kvinnligt. Jag har föreläst i skolor om jämställdhet och feminism och de tjejer som hade svårast att ta till sig bilden av ett samhälle som konsekvent uprätthåller och producerar kvinnors underordning var dom tjejer som blivit accepterade av killgänget och hängde med dom. Kanske kände dom att deras lojalitet med killarna ifrågasattes? Kanske kände dom att det vi sa stämmde men att det var för jobbigt att tänka på, att det skulle få för stora konsekvenser för deras liv att ifrågasätta? Jag upplevde ofta att dessa tjejer fanns i killgänget "på nåder". Så länge hon underordnade sig, så länge hon inte hotade killarnas position, skrek högre än dom, tog mer plats än dom så fick hon vara med. Tror du att det kan stämma utifrån vad du upplevde i killgänget?

det känns som om det är mej du pratar om!
Skrivet av Hulda
när du beskiver det här med att umgås och liera sig med killarna. För mej var allt kvinnligt negativt, jag ville vara som min storebror och pappa. Valde "manlig"=teknisk gymnasielinje och förnekade allt kvinnligt eftersom det var så nedvärderat i mitt hem. Jag ville inte bli som mamma! Inte förrän nu när jag är 40 år har jag kommit till insikt om detta. För den där alliansen med killarna är bräcklig! Som tjej är man underordnad och med på killarnas villkor. Och man vill inte se alla orättvisor för man orkar inte utan vill så gärna tro att allt i livet är rättvist om man bara anstränger sig. Så är det nu inte . . . Tack för era inläg, Marisan och femisist-javisst. Ni hjälper en att komma till insikt!

Feminist-javisst..
Skrivet av Marisan
Absolut. Det var till och med så att man höll med om att tjejer var så fjantiga så de var mindre värda. Själv var man mycket "ballare";) (Det är så man blir deprimerad bara man tänker på det:( Den jargongen känner jag tyvärr också igen bland många vuxna kvinnor idag. Man raljerar gärna över kvinnor som har "kvinnliga" egenskaper och uppvärderar sig själv genom att beskriva hur "manlig" man är. Däremot så höjer ofta dessa kvinnor _män_ till skyarna om de har en enda liten "kvinnlig" egenskap. Så då är dom bäst på att vara kvinnor också;) Idag värdesätter jag även de egenskaperna som jag själv föraktade tidigare eftersom de faktiskt har ett stort värde om vi ska få vara hela. Gudskelov:) Det är ett så stort och komplext problem så att man blir gråtfärdig när man tänker på helheten.


Hulda..
Skrivet av Marisan...
javisst är det jobbigt när man inser att man har stuckit kniven i ryggen på sig själv:( Tur att man omvärderar i alla fall så att man kan bjuda döttrarna sina på en positivare upplevelse vilka egenskaper de än må ha:) Ha det bra och tack för att jag slapp känna mig ensam om min upplevelse:)

Låt dig inte luras.
Skrivet av Lena M, oh blev lite agiterad där.
Vad som är värst är en smaksak. Självklart blir man ännu ledsnare varje gång man upplever att kvinnor/tjejer inte är solidariska med varandra. Vi ska aldrig luras att tro att det bara "hoppar" ur helt oreflekterat. Tjejer som kallar andra tjejer för de här sakerna vet vad de säger. De identifierar sig inte med den andra utan visar även här att de är "bättre". Det var det jag menade tidigare med att det inte är en vanligt språkutveckling. Vi får inte låta de här orden bli en del av allas vår vardag! De är uttryck för förtryck.

Jag vet faktiskt inte...
Skrivet av My
...Jo, att orden inte _helt_ oreflekterat "hoppar" ur munnen, kan jag hålla med om, men pratar man lite mer på djupet med tjejer som använder f-ordet brukar man faktiskt (om man är tillräckligt ihärdig) kunna komma fram till en viss nyvunnen klarsyn hos dem. Ovan nämnda ord, lisom "bögjävel" osv, _har_ tyvärr redan på många håll normalserats och tjejer använder dem faktiskt utan att tänka på att de, när de skriker "fitta" samtidigt kränker sig själva. (Och det är naturligtvis därför jag reagerar starkast när tjejer tar till såna uttryck, inte för att jag förväntar mig att de ska uppföra sig "finare"!) Det _går_ att få dem att förstå detta, det är åtminstone min erfarenhet från skolans värld.


Bra med vuxnas reaktioner
Skrivet av Aliena
För några år sedan kom jag körande i min amerikanare (Ja jag har en sådan fast jag är kvinna!) och en liten knatte i cyklesits bakom pappa räckte finger åt mig. Jag blev topp tunnor rasande, stannade bilen, klev ur och berättade i en upprörd och arg ton för pappan vad hans son roade sig med bakom hans rygg. Han såg väldigt förvånad ut och sa inte ett ljud, bara satte sig på cykeln igen och gav sig av. Men jag tror nog att det var chocken. Förhoppningsvis hade han ett allvarligt samtal med sonen när de kom hem...

"Din jävla fitta!"

Men herregud

Röt till en impulsiv och ilsken protest...

Bra My!

Fortsätt så My!

Hur har det blivit så här?

"De kallar oss horor" långt

Jag reagerar faktiskt ännu starkare...

Jag med..

Till Marisan

det känns som om det är mej du pratar om!

Feminist-javisst..

Hulda..

Låt dig inte luras.

Jag vet faktiskt inte...

Bra med vuxnas reaktioner

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information