Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

"En pappa", jag skulle vilja veta..

Skrivet av Marisan
Du skriver: "En relation som bara bygger på mammans engagemang i att få pappan träffa sitt barn är ändå bättre för barnet än om ingen av de båda bryr sig om detta menar jag"
Mina frågor är: Exakt vad är det du tycker att mamman ska göra?
Vad är det du tror, att mammor som vill att pappan ska engagera sig ,gör för fel egentligen?
Hur vanligt tror du att det är mammans fel att pappan inte engagerar sig?
När pappan inte ens hör av sig, ska då mamman ringa och tjata??
Om hon nu följer dina tips och hon lyckas få pappan att kanske träffar barnet någon gång, är det då mammans förtjänst och måste hon sedan vidhålla förhållningssättet för att få pappan att fortsätta träffa sitt barn?

Hur många knutar ska hon slå på sig själv, tycker du. Tror du att barnet mår bra av att mamman slår dessa knutar på sitt liv?
Tror du att barnet uppskattar att träffa en förälder som egentligen inte är engagerad? Tror du inte att barn genomskådar det?
Tror du inte att barnet skadas mer av att ha en förälder som har övertalats att träffa sitt barn och sedan kanske bara sällan och utan regelbundenhet träffar barnet?
Tror du inte att barnet känner sig mer sviket av dessa småportioner av föräldraskap av den oengagerade föräldern? Ytterligare sviken gång på gång?

Jag kan faktiskt inte förstå hur en människa kan ge en annan människa en insikt. Eller få den människan att göra något som den uppenbarligen inte är intresserad av. Vem kan få dig att leva annorlunda t.ex.?

Jag kan faktiskt inte för mitt liv förstå hur man kan låta någon komma emellan sig själv och sina barn. Har du någon förklaring? Förutom då att mamman inte anstränger sig tillräckligt?

Jag kommer aldrig att förstå hur man kan lägga över ytterligare ansvar på den föräldern som faktiskt redan tar sitt ansvar fullt ut när det gäller barnet.

Det merarbete som följer av sveket mot barnet är tungt. Tårarna som ska torkas och såren som ska läkas hos barnet efter ytterligare svek efter svek är inte ett lätt jobb precis...

Svar på tråden: "En pappa", jag skulle vilja veta..

Poänglöst att diskutera vidare med dig

Skrivet av  En pappa
Vi har olika grundsyn helt enkelt.
Du centrerar dig på mammans uppoffringar och hur hon slår knut på sig själv och hur jobbigt allt blir för henne.
Jag centrerar på barnet och dess bästa. Du lurar dig själv om du tror att barn inte behöver båda sina föräldrar oavsett hur illa de tycker om varandra.
Min syn på föräldraskap är att jag skulle gå i döden för mina barn och "knutar på mig själv" slår jag gärna tusen och åter tusen för mitt barns skull. Nu råkade det handla om en ansvarstagande mamma som frågade. Hade en pappa frågat hade jag haft samma åsikt.

Jag har redan tidigare i tråden nedan sagt att min grundsyn naturligtvis är att pappan och mamman ska ta lika ansvar. Men i verkligheten är det inte alltid så lyckligt och det var den situation diskussionen hade sin upprinnelse i.
För mig är detta slutdiskuterat nu. Den som vill fråga mer finner nog svar och min syn i all mina inlägg i tråden nedan.
 

Jag har läst dina inlägg..

Skrivet av  Marisan
en gång till. Ingenstans ser jag svar på mina frågor. Jag undrar fortfarande HUR mamman ska kunna få pappan engagerad.
Du säger att det finns möjlighet ATT men inte HUR.

Har du några som helst ideér, och det måste du ju ha eftersom du säger att hon kan, så vore nog många mycket tacksamma att pröva dessa. Tror du inte det?

Kanske finns det någon annan pappa som kan avslöja hemligheterna?? I alla fall någon av dom som tycker att möjligheterna finns för kvinnan i den situationen att pappan sviker borde ha någon som helst idé???
Annars faller argumentet platt till marken. Eller??
 

Artiklar från Familjeliv