Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Apropå fördomar..

Skrivet av Fördomar?
ärligt och med handen på hjärtat.
Hur ser ni, var och en, på mammor som är hemma flera år med barnen? Kan dom var feminister? Motarbetar dom feminismen med sitt val? osv. osv.
Glöm inte att ni har handen på hjärtat;-)
Svar på tråden: Apropå fördomar..

med handen på hjärtat

Skrivet av  mandelblomman
och med mitt debut inlägg på denna sida dessutom, så absolut kan en feminism vara hemma flera år med barnen!
Jag kallar mig (naturligtvis) feminist själv och har dessutom varit hemmamamma!

Fast jag är helt emot ett vårdbidrag för er som inte redan visst det *ler*
 

Uppvärdera föräldrar!

Skrivet av  ärtan pärtan
Med handen på hjärtat? Ojdå. Efter att ha träffat Marisan och hört vad hon åstadkommit med sina barn (välsigne dig Marisan, vi behöver fler mammor av din kaliber) så kan jag nog säga att jag numer kan förstå det valet mer än vad jag gjorde innan.

En del av mig lockas av att de kvinnor som faktiskt väljer att vara hemma med sina barn ska kunna få ekonomisk ersättning för det åtminstone under barnets första år i livet, t ex till tre års ålder. SAMTIDIGT så känner jag ju mig själv, och hur mycket jag än älskar min dotter och tycker det är jätteroligt att vara med henne så kan jag inte för mitt liv tänka mig att vara hemma med henne på heltid i flera år. Jag skulle inte klara av att stimulera henne så som hon skulle behöva. Hon mår bra av att träffa andra barn och få vara i andra miljöer. Men uppenbarligen får hon den stimulans jag inte kan ge henne i andra miljöer, varför skulle inte andra barn få den stimulansen hemma, med rätt mödrar/fäder???

Jag saknar valfrihet i systemet. Men jag kan inte förstå varför ett vårdnadsbidrag på 3000 kr skulle vara på något sätt acceptabel ersättning.

Jag fablar på här lite grann. Tänk er att man höjde garantibeloppet till något som kunde liknas vid en vettig ersättning - exvis 250 kr/dag = 7500 kr/mån. Så höjde man fribeloppet till låt säga 60 000 per år. En hemmamamma eller pappa skulle då tjäna 90 000 per år men bara skatta 9 000 kr, dvs runt 10%. Börjar vi inte prata vettiga ersättningar då? 6750 skattade kronor skulle motsvara runt 9600 oskattade pengar i dagens system, och även om det är en låg lön så är det iallafall en början.

En föräldraförsäkring skulle då kunna bestå av 360 dagar med SGI-baserad föräldrapenning och ytterligare 720 dagar med garantibelopp. Dyrt? Ja men bara aningens mer än vad dagis subventioneras med (6000 kr/mån). Dessutom höjer man köpkraften hos dem som har familjer med hemmamammor/hemmapappor. Och för studenter skulle skillnaden vara markant mot dagens situation.

Dessutom kan fler kan kombinera studier och arbete. Det enda som saknas är möjligheten att läsa 75% även på universitet och högskola - den världen är ännu inte anpassad för föräldrar med småbarn, tyvärr. Och det är ett lätt sätt att höja nativiteten eftersom många redan då har småbarnsåren avklarade när de går ut i arbetslivet. Då finna det större möjligheter att läsa ett par år, jobba utomlands, praktisera och sedan skaffa barn i slutet av sin utbildning och vara klar att ägna sig åt arbetslivet när man är färdigutbildad.

Och slutligen vill jag tillägga att jag tycker man ska döpa om föräldrapenningen till föräldralön. 360 föräldralönsdagar med SGI-belopp, 720 föräldralönsdagar med garantibelopp. Det är fanimig ingen ledighet att vara hemma med barn, även om det är roligt. Vill vi i samhället ha fler barn, då får vi också betala för dem. Barn ska inte bara betraktas som en hobby vi sysselsätter oss med för att det är roligt, de ska erkännas som den reproduktiva tillgång de är.

Ack så filosofisk man kan bli på nattakröken ;-)
 

Psst...

Skrivet av  SofiaB
... nu tycker jag inte att vi skall föra en debatt om vårdnadsbidrag här. Så om någon vill slå mig i huvudet för detta så ber ag dig/er fortsätta på "för/emot förskola".
MEN - att tycka att man skall änvända dagissubventioner till ett sorts vårdnadsbidrag funkar liksom inte - Dagissubventionerna kommer till stadskassan i form av de skatter som de arbetande föräldrarna drar in (plus en massa andra effekter som jag inte drar här, men vi kan ta en vända till på ovan nämnda sida om det behövs.)
Summa summarum - om man vill öka på de pengar som går till föräldrar som inte jobbar så måste man helt enkelt hitta en ny pott.

Fast ditt förslag på att man skall kunna plugga 75% som småbarnsförälder tycjker jag var klart intressant! Och så tycker jag att man gott kan återinföra småbarnstillägget till studiemedlen!
(Själv har jag dock pluggat klart, 21 år räcker.. :-) )
 

Kära Ärtan Pärtan...:)

Skrivet av  Marisan glad:)
Skönt att höra när fördomarna ramlar av med en skräll i backen;) Jag gillar det där kraschande ljudet även när det är runt mig själv det ramlar runt;)
Jag tar tacksamt åt mig av berömmet som en motpol till alla fördomar jag ofta får höra om hemmaföräldrar;) Puss på dig:)

De hemmaföräldrar jag har umgåtts med är en lika brokig skara som feministerna men med en gemensam grund. Alla har vi ansett oss kapabla och fått bevis för att vi kan ge våra barn det dom behöver och därmed så har valet varit enkelt för oss.
Vi har sett att det har varit bättre för just oss och våra barn än vad dagis hade inneburit för just vår familjesituation.

Många av oss är feminister och är noga med att försöka förmedla det budskapet till våra barn. Så jag ska dela med mig av berömmet till dom. Det blir uppskattat, jag lovar:)

Fördomar möter vi nog alla överallt.
Och du kan tänka dig vad man får brottas med när man är en feministisk hemmamamma;) Jag är alltså inte bara en sur, arg, bitter manshatare osv. utan jag har gröt i huvudet och vill ha kvinnorna tillbaka till spisen också;) Gud bevare mina barn;) *Skrattar*

För övrigt så skriver jag under på allt du skriver i ditt inlägg. Självklart borde man sluta att kalla det för att vara föräldra"ledig" också. Det är allt annat än ledighet.
Kanske det också vore ett steg i rätt riktning till att locka hem papporna. Att uppvärdera föräldraskapet till vad det är värt.
Det vore inte en dag för tidigt:)
 

Nu skall vi se...

Skrivet av  SofiaB
... rent allmänt, om jag inte "tänker efter" så kan jag se de mammor som stannar hemma som en reaktioär grupp, dvs en av de grupper som mest bevarar den könsstruktur som vi har idag.

Men när jag sedan tänker på individer och deras val så ser jag ingen motsättning till att vara feminist och välja att stanna hemma några år. Att aktivt välja, och veta varför man väljer. För visst kan det finnas feminister som anser att det är ett val de vill göra. Fast då skulle lika gärna deras män kunna göra samma val. Eller rättare sagt, två föräldrar gör valet att de vill ha en förälder hemma.Vem det blir avgörs inte av att de är man respektive kvinna utan av andra skäl.

Kan se att jag här på fN möter representanter från båda "grupperna". Dels de otroligt gammaldags som ofta är genomsyrade av i mitt tycke förålderligt tänkande (som att pappor med barnvagn ser löjligt ut, kvinnor som arbetar är iskalla karriärshungriga som bara skaffar barn för att ha ett foto på skrivbordet). Dels moderna feminister som stannar/stannat hemma (t ex o1y och mandelblomman.:-) ).
 

Tack Sofia!

Skrivet av  mandelblomman
Modern feminist, det gillade jag!

Det hade lika gärna kunna vara min man som stannat hemma med barnen, men av olika anledningar (att jag inte hade jobb i botten, att jag behövde läsa in n del ämnen etc)var det jag som blev hemma.
 

Tänk ett steg till.

Skrivet av  Lena M
Jag klandrar inte din livsstil (jag är själv utan förvärvsarbete för tillfället), men jag skulle vilja att du tänkte ett steg till. Vad var det som gjorde att du inte hade ett jobb i botten, att du behövde läsa in ämnen? Varför var din man klar med allt det där när ni skaffade barn?
 

min man var inte klar

Skrivet av  mandelblomman
med sin utbildning, men han hade ett jobb som han trivdes med.
Jag hade bytt yrke i lite senare ålder och ville vidarutbilda mig inom det området.
Han var nöjd där han var och var skeptisk till att plugga vidare.
Så just vår familj passade inte in på det jag tror du syftar på, men jag förstår vad du menar.
 

Det vore för enkelt

Skrivet av  Lisbettan
om man kunde döma ut en människa som feminist om hon valde att vara hemma med barnen, ammade länge eller .... rakade benen.

Är man medveten om hur samhället är och man har tagit ställning för ett jämlikt samhälle så är man feminist, lite enkelt uttryckt. Utifrån att man är medveten om samhällets strukturer så måste man ändå kunna göra personliga val. Annars blir ju feminismen bara en annan kvinnofälla.
 

jajamensan

Skrivet av  o1y
jag är hemma och feminist. Jag ser inte alls att det är någon konflikt.
 

fast

Skrivet av  o1y
jag vågar inte vara lika enkel utan instämmer i det som sagts tidigare.

Vi har kämpat för att kunna vara hemma båda så att min man har tagit ut 50% av fp bara för statistikens skull.
Mitt jobb är högt uppskattat av min man och vi har båda provat på varandras yrken vilket ger en väldigt skön förståelse kring vad vi gör.
 

Med handen på hjärtat...

Skrivet av  Annika60
... feminism är för mig att göra fria val, att inte begränsas av sitt kön. Om man gör ett eget, medvetet val att vara hemmamamma ser jag ingen som helst konflikt med feminismen.

 

Du tog orden ur min mun..

Skrivet av  Pipa
kunde inte ha formulerat det bättre själv.
 

Idag är de ju dessutom så...

Skrivet av  Observant
...att det är majoriteten som följer med strömmen och lämnar barnen på dagis utan eftertanke. Det är att stanna hemma, som är det aktiva, medvetna valet. Därför kanske vi som är hemma är mera feminister än andra, när det kommer till kritan? För att vi kan tänka mer självständigt än andra kvinnor.
 

Det tycker jag inte!

Skrivet av  ärtan
Hur skulle det valet vara MER självständigt? Varför kan inte du acceptera andras val som vi accepterar ditt?
 

men snälla du

Skrivet av  mandelblomman
"Det är att stanna hemma, som är det aktiva, medvetna valet", skriver du.
Vad grundar du det på?
Att _välja_ att arbete/studera och ha barnomsorg kan väl i allra högsta grad vara ett lika aktivt val som ditt!
Tråkigt med generaliseringar som dessa tycker jag och rätt resspeklöst för de som väljer annorlunda än du......
 

Alla dessa signaturer.

Skrivet av  MiM
"Observant", "klarsynt" "Objektiv" etc etc...
Som tror att de ser mer och bättre än andra. *suckar djupt*

Varför tror du att ditt val är mer genomtänkt och självständigt än andras? Varför tror du så illa om andra bara för att de valt annorlunda... Varför inte acceptera att aandra val än ditt eget kan vara precis lika bra och väl underbyggt. Att det INTE finns EN sanning.
 

Vilken konstig inställning

Skrivet av  Pipa
Jag har helt aktivt, medvetet valt att skaffa mig den utbildning som jag har, och det jobbet som jag har är valt med eftertanke, liksom den barnomsorgsform vi valt (dagis), vi har också helt aktivt, medvetet valt vilket dagis vi har vår dotter på, och helt aktivt och medvetet valt omsorgstid och allt annat som har att göra med vårt (min mans och mitt) arbete och vårt hemmavarande med vår dotter.

Jag anser att jag är en helt och håller självständigt tänkande kvinna, helt övertygad om att jag inte är mindre självständigt tänkande än de kvinnor jag har mött som har valt att vara hemma.

Bland hemmaföräldrar finns det en liten klick som ständigt måste misskreditera kvinnor som väljer att jobba, för att framställa sitt eget val i bättre dager kanske? Isåfall är man helt fel ute. Var och en väljer det som känns och passar en själv och ens familj bäst, det är bara att acceptera att alla prioriterar olika.
 

Min mamma

Skrivet av  G
är min främsta feministförebild. Hon var hemma med oss barn till dess jag fyllde sex år (jag är yngst), då hon började arbeta deltid som simlärare. Hennes grundutbildning var en hushållsskola i England som extremt konservativa men välmenande föräldrar skickat henne till. När vi väl börjat skolan tog hon igen allt; studerade och skaffade otroligt bra utbildning som speciallärare för problembarn osv osv. Men under hela tiden har hon har alltid varit aktiv feminist i frontleden och har aldrig duckat för debatt eller "civilrevolter" mot resten av mammagänget på gatan.

Jag ser alltså ingen motsats i "hemma med barn" resp feminism. Och jag har handen på hjärtat.
 

Artiklar från Familjeliv