Att ha rätt åsikter om feminism

Att ha rätt åsikter om feminism
Skrivet av	H-n funderar
Jag tycker debatten om det som Catharina yttrar sig om är intressant. Jag brukar tänka att när människor (inte minst jag själv) blir upprörda och arga över saker som egentligen är ganska bagatellartade (typ hårband eller inte), så ligger det nog något annat under ytan och spökar. Jag betraktar mig som feminist, men jag blir inte särskilt upprörd över Catharinas inlägg - inte alls faktiskt. Jag tycker hon är tydlig, och det är väl tillåtet att ha åsikter. (Har förstås inte läst alla inlägg, så visst kan jag ha missat något "grovt".) Själv har jag inte arbetarbakgrund (mina föräldrar är båda akademiker) och det tycker jag gör Catharinas inlägg lite extra intressanta för min egen del. Jag har funderat mycket över hur viktig "klassbakgrunden" verkar vara för människor. Jag har t ex ibland märkt att människor med arbetarbakgrund kan reagera över saker jag säger, utan att jag förstår varför. Det måste handla om olika "koder" på något sätt. Min familj har aldrig haft gott om pengar och jag har aldrig varit på baler heller (ingen överklass), men det har kanske något med hur man uttrycker sig att göra, och kanske handlar det om fördomar man fått med sig hemifrån.
Svar på tråden: Att ha rätt åsikter om feminism

Rätt och rätt...
Skrivet av SofiaB
... men här är ett exempel på vad Catharina skrev inne på "Fråga mammor": " Man kan ju vilja att ens dotter ska utbilda sig till ett bra yrke även om det är mansdominerat (till exempel civilingenjör), utan att för den skull tvinga henne att se ut och uppföra sig som en truckflata! Det är två skilda saker. Men en del feminister verkar fortfarande tro att allt är bra bara de får sonen att gå som lucia, och dottern som stjärngosse, i skolans luciatåg. (Se sidan feministiskt föräldrasnack, någon sida bak - jag har inte hittat på det exemplet!)" Det är sådant som får mig att reagera. Plus att hon talar om att man är idiot om man diskuterar hårband. Jag går helt enkelt i taket för att hon hånar och förtalar och framför allt ritar upp en nidbild. Nu anser jag inte att man måste diskutera hårband, men för många, och även mig så är det även de små detaljerna som gör det. Så jag förstår varför man reagerar mot även det småttiga. Personligen lever jag mycket jämlikt. Jag har mycket lite i min egen vardag att "klaga" över. Och det är inte p g a att jag inte fick/fick hårband som liten som gör att jag reagerar. Utan för att för mig innebär feminism fria val för ALLA människor, utifrån de människor de är. Lite som jag själv fostrats. (Mina föräldrar gjorde allt många fel de med - men just att ha en grundmurad tro på mig själv och att min a förmågor är obundet av mitt kön har jag fått med mig från början.) Och jag har ställt frågan nedan utan att få svar; om vi tvingar barnen att välja leksak/tofflor etc BARA p g a kön - var går gränsen för vad man får tvinga till p g a kön?? Därför kan även små hårband vara lite viktiga de med...

Det är svårt med klass
Skrivet av ärtan funderar över sin klass eller brist på den
Jag hamnade lite mittemellan så att säga - min pappa var den förste i sin släkt att sätta foten på universitetet. Min mor gjorde det aldrig. Och de ansträngde sig inte direkt för att platsa i medelklassen, även om de tjänade bra. Det gjorde att jag inte hade så mycket förspänt när jag började min klassresa. Jag har i ett par perioder behövt socialbidrag och det var INTE roligt - så liten har jag nog aldrig varit. Även om jag räknar mig som medelklass för någon arbetarjänta är jag inte (tyvärr) så känner jag mig heller inte hemma i medelklassen. Vi lever snålt nu, mannen och jag när vi är hemma med dottern, och visst längtar jag till fetare dagar, men jag har inte höga krav på tillvaron. Det gör också att jag har svårt att finna mig, men med två akademiker i familjen blr man väl medelklass, eller? En del medel/överklassbekanta vi har kan klämma ur sig de mest fantastiska saker som man blir helt paff över. Jag tror att ett exempel jag alltid reagerar över är föreställningen att alla kan bara de vill och att alla har samma möjligheter. Och att golf egentligen inte är särskilt dyrt. Är det bara jag som märkt det?


Hej Ärtan!
Skrivet av H-n
Vad roligt att Du svarade. Kanske kan jag få svar på lite saker jag undrar över av Dig? Sådant som jag tycker det är svårt att fråga om, för jag är rädd att klampa i klaveret. Förlåt om jag gör det nu (trampar i klaveret), det är inte min mening i så fall. Jag antar att jag har haft det så som Du kallar "förspänt". För mina föräldrar var det en självklarhet att jag skulle läsa vidare, antingen jag hade fallenhet eller inte. ("I vår familj utbildar man sig".) Som tur var hade jag lätt att lära i skolan. Undrar vad som hänt annars? Hade de gömt undan mig? Det tråkiga med att ha det "förspänt" var att jag inte fick välja själv vad jag ville göra eller prova mig fram - mina föräldrar bestämde helt enkelt. Det viktigaste var hela tiden att inte skämma ut dem. Intressant att Du har tagit emot socialbidrag! Dina föräldrar vill fortfarande kalla Dig sin dotter? Tänk att ha sådana föräldrar! Det måste vara fantastiskt. För mig är bara tanken på att behöva socialbidrag så skrämmande att jag darrar - visserligen är jag vuxen nu, men skräcken från min uppväxt sitter i. Att misslyckas finns inte i min familj. Om man misslyckas måste man dölja det. Jag har levt under existensminimum, men lyckats hålla skenet uppe. Jag jobbar hårt med detta som orsakat mig så mycket lidande, att jag levt mer för dem än för mig. Jag vill itne utsätta mina barn för detta som jag levt med. Att man kan bara man vill, det är jag uppfostrad med. Mina föräldrar trodde på fullt allvar att det bara var "slashasar" som blev arbetslösa efter skolan. Jag vet inte om jag är typisk för "medelklassen", men jag är uppväxt med oerhört hårda krav och knappast någon uppmuntran alls. Jag har ofta önskat att mina föräldrar varit "enklare", dvs naturligare och mindre styrda av hur det ska se ut utåt. Hoppas Du vill svara, och säg till vad Du reagerar på i det jag skriver! Kram från H-n

Jag kanske inte är välkommen här, men...
Skrivet av Catharina
...det här med socialbidrag och arbetslöshet måste jag kommentera. Det är ju ett väldigt känsligt ämne för människor från den "gamla" arbetarklassen också. Till exempel mina föräldrar (födda 1924 och-25.) För dem var det verkligen det värsta och skamligaste som kunde hända att bli arbetslös och behöva ta emot någon form av bidrag. Min mamma ville att jag skulle plugga vidare, men min pappa började håna mig redan när jag gick på gymnasiet för att jag inte "försörjde mig själv". HAN hade minsann försörjt sig själv sedan han var 14 år bla, bla, bla... Det blir lite konstigt med en pappa som anser att dom som hoppar av skolan och börjar jobba i stället är den bästa sortens ungdomar, för att de "ligger inte sina föräldrar till last". Och när jag skulle börja på universitetet tyckte min pappa att det var så fruktansvärt skamligt att jag skulle "leva på andra". Han kunde inte ta till sig att det studiemedel jag fick till största delen skulle betalas tillbaka. För honom är alla former av A-kassa, socialbidrag, studiemedel o.s.v. att betrakta som allmosor. Så jag tror nog att ni som har medelklassbakgrund och har fått uppmuntran att studera, kan skatta er mycket lyckliga!

Det är klart du är välkommen
Skrivet av T
alla som vill diskutera med logiska argument är välkomna, andra kan man inte hindra från att skriva här heller så...men det här inlägget tyckte jag var helt OK!:-)diskutera på bara!


Du får så gärna byta med mig Catharina!
Skrivet av H-n funderar
Vill Du ha min uppväxt så var så god! Jag önskar inte min värsta ovän att det så, men om någon nu önskar det frivilligt så beror det väl på att man har olika preferenser. (Det där sista ordet var väl ett riktigt medelklassord va?) Du har säkert en del att vara tacksam över Du också, Catharina.

He, he
Skrivet av Catharina
Jag förstår - numera - medelklassvenska! Kan till och med använda den vid behov! Nej, jag förstår att alla medelklassbarn inte har så roligt heller. Vet inte hur gammal du är, men mina medelklasskompisars föräldrar, födda på 40-talet, verkade i alla fall inte känna någon skam över att dra pengar från samhället. Till exempel registrerade min bästa kompis' föräldrar att de hade ett arbetsrum i bostaden, för att kunna dra av det. Det var bara det att det inte utfördes något arbete där! Telefonen var "arbetstelefon", så att de kunde dra av telefonmarkeringar. Det var bara det att nästan alla familjens samtal ringdes ifrån den! Hennes pappa "anställde" henne i den icke-existerande firman. Sedan skrev han ett intyg på att hon hade haft hög lön i si och så många månader, så att hon kunde gå på max A-kassa i ett år och göra ingenting! Pappan och hans vänner hjälpte också varandra att fuska. Juristpappan hjälpte läkarvännen med legala kryphål, mot att läkaren skrev ut ett falsk läkarintyg på att dottern behövde specialgjorda skor. På så sätt fick hon fyra HANDGJORDA par skor om året för 150 kronor paret! När hon körde på en tenta, så lät pappan en vän som också var universitetslektor och kände läraren, ringa dit och prata "vi lektorer emellan" - och så ändrade läraren betyget till godkänt. Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst...

Tack Catharina
Skrivet av feminist-javisst
Tack Catharina för dina inlägg som på ett tydligt sätt klargör att klass spelar roll!!! Vi må skilja oss åt hur mkt som helst politiskt etc men jag är fullkomligt övertygad om att feminism på allvar måste börja problematisera klass om inte hela den feministiska rörelsen ska bli en enda "tycka synd om sig själv röra" för medelklasskvinnor. Jag anser att detta görs lämpligast genom en socialistisk och feministisk omdaning av samhället. För mig finns det inte någon feminism om den inte innehåller ett klassperspektiv. Precis som att klassperspektivet måste innehålla ett feministiskt perspektiv.


Catharina, menar Du att
Skrivet av H-n funderar
man är mer eller mindre kriminell om man är av s k medelklass? Menar Du att jag är en dålig människa för att mina föräldrar är akademiker? (Lärare resp. barntandläkare i folktandvården.) Jag får faktiskt det intrycket på det Du skriver. Eller misstolkar jag Dig? Vi verkar ju ha det gemensamt Du och jag, att våra fäder velat hindra oss från att göra som vi själva ville, pga att de hade vad jag kallar fördomar. Min far ansåg att jag var en parasit och en skam för familjen om jag inte försörjde mig själv när jag slutat gymnasiet. (Jag visste inte vad jag ville bli, eller rättare sagt så var det jag ville bli inte så väl sett av mina föräldrar.) Min far ansåg att det var min skyldighet att utbilda mig så jag kunde få en anställning att försörja mig på och inte ligga varken samhället eller någon annan till last. Han, som är krigsflykting, fick klara sig själv här i Sverige från 21 års ålder. Hans föräldrar dog båda strax efter de hade kommit hit. Pappa pluggade på högskolan på dagarna och jobbade på kvällar och helger. Han bodde inneboende i ett mycket litet rum i en förortsvilla, tills han tog sin examen och hade råd att hyra en lägenhet. Han tycker att det är en oerhörd lyx att få låna pengar av staten, så man kan ägna sig åt studierna och inte behöver jobba för att försörja sig också. Visst är det en stor förmån att det finns studielån, men jag kan inte tycka att det är fel! Sverige behöver ju utbildade människor. Och jag tycker det är alldeles utmärkt att högre utbildning faktiskt är en ekonomisk möjlighet för alla ungdomar här i landet. Även om alla naturligtvis inte kommer in på alla utbildningar. Och till sist ordet "preferanser" - jag var tvungen att testa om Du reagerade på det. Och det gjorde Du va? Jag har inte lärt mig det ordet av mina föräldrar utan det är ett ord som vissa av våra politiker använder sig av. Jag har lärt mig det från TV och tidningar. Men jag får ibland känslan av att vissa ord får man inte använda, för de är för "fina" och då tar vissa människor illa upp... Är det så?

Feminist javisst!
Skrivet av H-n
Menar Du alltså att det bara är ni arbetarklasskvinnor som får tycka synd om Er själva? Eller är det bara Er som det VERKLIGEN är synd om kanske? Har man akademikerföräldrar är det tydligen rätt åt en om man blir könsdiskriminerad! (Du kanske inte vet det, men jag har inte valt mina föräldrar och inte deras yrken heller.) Nej, så länge vi kvinnor inte kan enas och sluta kasta smuts på varandra så kommer inte kvinnokampen någon vart. Det är väl det som är det egentliga problemet!! Varför är ni så arga på medelklasskvinnor? Vet du hur många olika sorters medelklasskvinnor det finns? De är nog ungefär lika enhetliga som t ex "svarta kvinnor" är.

Till H-n
Skrivet av feminist-javisst
För att förtydliga det för dig så är jag från arbetarbakgrund men har definitivt gjort en klassresa uppåt och anammat ett annat språk och ett kulturellt kapital som mina föräldrar inte har. Jag definierar mig inte som arbetarklass längre utan som medelklass. Men min egen klassbakgrund hindrar mig inte från att kritisera det feministiska projektet som ett i huvudsak medelklassprojekt för och av medelklassens kvinnor. Det är en kritik som jag vill påminna mig själv och alla andra medelklass feminister om. Precis som män blir hotade när feminister börjar prata om ett strukturellt förtryck som män utövar mot kvinnor så känner medelklassen sig påhoppad när kritik uttalas mot våra privilegier. Varför inte ta kritiken som en kvinna och sluta spela kränkt. Istället kan det förhoppningsvis födas något konstruktivt ur den kritiken. Medelklassfeminister blir bättre på att lyssna lyhört till arbetarklasskvinnor och ifrågasätta sina egna privilegier och arbetarklassen blir bättre på att tala i egen sak när de ges utrymme i den feministiska debatten.


Näpp
Skrivet av Catharina
Det kan inte vara SÅ många medelklassmänniskor som ingår i sådana där "klia varandra på ryggen"-nätverk. Men visst förekommer det, och visst kan det kännas orättvist. Jag tog det bara som ett exempel på företeelsen "att parasitera på samhället". Som (i alla fall den gamla) arbetarklassen var så rädda för. Medelklassen verkar inte ha det problemet. De verkar tycka att allting tillkommer just dem själva med självklar rätt. Självklart är det bra att vi har fått ett studiemedelssystem, som gör att alla har möjlighet att studera. JAG tycker inte att det är att parasitera. Bara man betalar tillbaka enligt reglerna. Förhoppningsvis så kommer klasserna att flyta ihop och begreppet helt försvinna det här seklet. Och beträffande fina ord - JAG har ingenting emot dem! Jag har till och med en språkutbildning, och har arbetat som journalist, översättare och lärare i engelska och svenska! Mina föräldrar hade förresten också bra språk. De läste mycket skönlitteratur livet igenom.

Mitt inlägg var alltså till H-n IMT
Skrivet av Catharina


dessa klasser och våra koder
Skrivet av mandelblomman
jag kommer också från en akademiker familj, de i sin tur (mina föräldrar alltså) kommer pappa från en bättre ställd bondsläkt...och mor från den rödaste norrbottens underklass kanske man kan säga! Båda mina föräldara arbetade sig upp, pappa riktigt "högt" och är väl i dag övra medelklass, medans mamma stannade på en "lägre" akademi nivå. I vilket all som helst så är det ingen av dem som fått något gratis, ingan större hjälp hemifrån utan det var extra jobb och kvälls studier som gällde. Vi barn hade inga särskilda krav på att läsa och bli något, själv levde jag vagabond liv och reste upp var nickel jag tjänade, jobbade mig runt en del länder. Men nu då jag läser på "äldre dar" stöttar de mig helhjärtat, såväl ekonomikst som med hjälp med barnen. och visst har vi koder om hur vi uppfattar vad som sägs, själv kan jag hålla med C om _en del_ men långt ifrån allt! Vad som i alla fall är skönt i min familj och min släkt är att vi är så blandade! Chefer på hög nivå, blandat med affärsbiträden utan någon som helt utbildning. Alla accepteras, kanske för att "vi" från början inte är en rent renodlad klass familj? Vi har heller inga regler om vad kvinnor respektiva män "bör" jobba med, skulle min dotter vilja köra lastbil skulle det accepteras lika mycket som om hon vill bli pilot (utan av mig som är flyrädd...) Min son vill bli sjuksköterska i bland och i bland snickare.


Det måste vara underbart, mandelblomman!
Skrivet av H-n funderar
Jag gläds med Dig och önskar att fler fick ha det som Du! Du verkar dessutom ha vett att vara tacksam över det fått.

Kulturellt kapital och Marx
Skrivet av feminist-javisst
Usch nu kommer jag med mina teorier igen men kan inte låta bli, speciellt inte när det handlar om något så superintressant och viktigt som klass. Marx kan ju kännas lite dammig nu för tiden, även om jag personligen älskar bas och överbyggnad, mervärde och produktionsförhållanden... Marx menar att klass avgörs beroende på var i produktionen man befinner sig. Feminister har vänt och vridit på Marx för att försöka pressa in kvinnorna någonstans i hans teorier. Radikalfeminister har försökt byta ut arbete mot sexualitet och värde mot begär. Marxistiska feminister har fokuserat på reproduktionen som kvinnans motsvarighet till produktionen. Men en annan teoretiker som behandlar klass på ett lite annat sätt är sociologen Bourdieu som istället för att titta på det ur ett strikt ekonomiskt perspektiv istället diskuterar i termer av kulturellt kapital. Han menar att arbetarklassen inte får tillgång till det kulturella kapital som behövs för att ta sig fram i samhället. Kulturellt kapital består av språk, gester, föreställningar, kulturella koder, beteende, kläder, hobbies. Det påverkar alla val vi gör, vår upplevelse av världen och av andra människor. Medelklassen innehar kulturellt kapital som talar om för oss att man inte har gråtande barn posters eller grindslantentavlan på väggarna i vårt hem. Istället har vi ph-lampa och myranstolar och kanske konstposters från modernamuséet på väggarna. Det kulturella kapitalet bidrar till att medelklassen i större utsträckning känner sig hemtama på universitet och högskolor, att vi hellre åker på weekendsemester till Paris än charter till Mallis, att vi föredrar golf framför fotboll etc etc. En fantastisk bok som berör klass och feminsm är Beverly Skeggs bok "Att bli respektabel". Inte så svårläst och sååååååå bra! Har tipsat om den innan. Hon använder förövrigt Bourdieus teorier om kulturellt kapital.

Jag tycker att det har lika liten
Skrivet av H-n funderar
betydelse vilka tavlor man har på väggarna som ifall man har hårband eller inte. Men jag vet att jag är ovanlig. Många (de flesta?) verkar fästa oerhört stor vikt vid den här typen av koder. Jag tror det är därför man gärna döms efter sitt sätt att prata eller hur man klär sig. Antingen det nu handlar om klass eller genus. Själv tar jag oerhört illa upp när människor, som tydligen anser sig ha en annan (och bättre?) bakgrund än jag tar sig friheten att bedöma min karaktär utan att på minsta vis känna mig. Men att döma hunden efter håren är kanske mänskligt?


Men vänta nu...
Skrivet av lyckligt lottad
jämställer du konst med hårband??? Jag hoppas jag missuppfattat...

Jag dömer inte människor efter
Skrivet av H-n
vilken konst de har på väggarna. Lika lite som jag dömer dem efter om de har hårband eller inte.

Medelklassens fördomsfrihet
Skrivet av feminist-javisst
Du är inte ovanlig! Jag skulle vilja påstå att det är ett medelklassfenomen att kunna vara frisinnad, fördomsfri och "stå över" kulturella och sociala koder! Du kan ha grindslanten på din vägg utan att riskera att förlora respektabilitet för det. En person från medelklassen kan gå på fest i skrynklig skjorta. Den personen förlorar inte i respektabilitet, betraktas kanske bara som lite trevligt excentrisk. Om en arbetarkille går på fin fest med skrynklig skjorta så är läget ett annat. Han förlorar i respektabilitet. Därför tror jag att arbetarklassen inte "har råd" att vara frisinnade på samma sätt som medelklassen kan vara det. Vi kan sitta här och skriva kontroversiella saker utan att förlora i respektabilitet medans en kvinna från arbetarklassen investerar respektabilitet i sin femininitet. Genom att klä sig och bete sig som en "riktig" kvinna blir hon respektabel. Dessutom är bilden som hon försöker leva upp till av en "riktig" kvinna, en bild som stammar från borgliga ideal om hur en kvinna ska se ut och bete sig. Vi medelklasskvinnor kan förakta den bilden, undvika att ikläda oss den utan att riskera vår respektabilitet. Det kan inte en arbetarklasskvinna göra utan att inte riskera att förlora respektabilitet! Hmmmm vet inte om jag varit för luddig eller om min poäng gått att uttyda???


Inte luddigt alls
Skrivet av lyckligt lottad
och du har helt rätt!

Håller med...
Skrivet av Helena
... in i minsta stavelse! Jag har själv arbetarklassbakgrund och har fått kämpa (kämpar än) med att frigöra mig från en rätt kvävande uppväxt med just sådana olika förväntningar på vad som utgör respektabilitet för kvinnor och män. Just nu firar vi jul tillsammans med min familj och jag som storasyster med egna barn och man har helt andra förväntningar på mig än vad min unkis till bror och min lillasyster med vidhängande pojkvän har... Min man kommer från en akademisk, "lundavänster"-bakgrund och har inte alls samma bagage som jag. Vilket iofs är tur för han har fördelen av att ha vuxit upp i ett hem med jämställda ambitioner och det kommer ju onekligen mig och mina barn till del:-)

Jämställdhet ett medelklassprojekt?!
Skrivet av feminist-javisst
Kul att några hänger kvar vid denna tråd om klass och kulturellt kapital och respektabilitet. Kanske kan vi dra tråden ytterligare ett steg längre genom att fundera över huruvida jämställdhet som projekt inom den privata sfären, alltså jämställdhet mellan kvinna och man i en heterosexuell relation är ett i huvudsak medelklassprojekt? Medelklassen har möjlighet att avvika från normen utan att riskera att förlora respektabilitet på ett sätt som arbetarklassen inte har. Pappa kan ta pappaledigt från sitt trygga och välbetalda tjänstemannajobb eller dylikt och mamma kan frikostigt överlåta barnledigheten utan att riskera att förlora respektabilitet. Är jämställdhet således något som man kan ägna sig åt i medelklassen där man inte riskerar att förlora respektabilitet? Jag menar att det är så och att det är oroväckande! Dessutom menar jag att jämställdhet är definierat utifrån medelklassens värderingar. Om vi ska nå verklig jämställdhet för alla, måste vi då inte definiera om begreppet så att alla kan inkluderas? För att kunna definiera om begreppet behövs arbetarklassen släppas in i debatten. Jämställdhet och feminism bör inte enbart debatteras i medelklassens "vardagsrum" som DN debatt, inom akademin och i diverse andra intellektuella forum utan måste också debatteras inom folkrörelser, skola, fackföreningar etc. Man skulle också kunna fundera kring hur den "svenska" jämställdhetsmodellen fungerar som en vattendelare mellan invandrade och svenskar.


Nu var Du tydlig och jag tror jag
Skrivet av H-n funderar vidare
förstår vad Du menar. Man brukar ju prata om att män har "tolkningsföreträde" framför kvinnor. (De har rätten att avgöra vad som är rätt beteende och fel dito.) Det Du beskriver är väl ungefär att medelklassen har tolkningsföreträde framför arbetarklassen? Så är det säkert. Jag tycker det är mycket intressant att dra paralleller mellan feminism och klassfrågorna, för de parallellerna kan vara tydliga. Vilka är de här arbetarklasskvinnorna Du skriver om? Är det alla kassörskor och vårdbiträden? Eller är det alla invandrarkvinnor som städar på kvällar och nätter? Är de arbetarklasskvinnor även om de är gifta med välutbildade män? (Det är ju inte så väldigt ovanligt att kvinnor i arbetaryrken är gifta med välutbildade män och har fäder med hög utbildning.)

Gräv där du står
Skrivet av Raggsockan
Visst har medelklassen tolkningsföreträde. Och visst kan jag som medelklass kosta på mej mycket som andra (arbetarklass) inte verkar våga tillåta sej. Men det är lite intressant detta med klass och tillhörighet. Själv ser jag mej som medelklass eftersom jag kommer från medelklass (mina föräldrar är medelklass, stads och komunanstälda, högskoleutbildade.Medan mina far och morföräldras klasstillhörighet ar av berg- och dalbane modellen), och för att det är helt naturligt för mej att ha minst en :-) högskoleexamen, trotts att jag försörjt mej i huvudsak innom vård och resturang. Man kan inte verka för rättvisa bara innom en sfvär, vare sej det är klass eller kön. Men hur man arbetar för jämlikhet beror naturligtvis på vem man är. Att medelklassens jämlikhetssträvanden skulle lösa klassproblematiken, det tror jag ju inte. Men jag tror inte heller att medelklassens jämlikhetssträvanden är felaktiga eller bör förlöjligas, det är _en_ del i en föränderlig verklighet.

Att ha rätt åsikter om feminism

Rätt och rätt...

Det är svårt med klass

Hej Ärtan!

Jag kanske inte är välkommen här, men...

Det är klart du är välkommen

Du får så gärna byta med mig Catharina!

He, he

Tack Catharina

Catharina, menar Du att

Feminist javisst!

Till H-n

Näpp

Mitt inlägg var alltså till H-n IMT

dessa klasser och våra koder

Det måste vara underbart, mandelblomman!

Kulturellt kapital och Marx

Jag tycker att det har lika liten

Men vänta nu...

Jag dömer inte människor efter

Medelklassens fördomsfrihet

Inte luddigt alls

Håller med...

Jämställdhet ett medelklassprojekt?!

Nu var Du tydlig och jag tror jag

Gräv där du står

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information