Sök på innehåll hos Allt för föraldrar
"Befria kvinnorna från den offentliga sektorn" |
|
| Skrivet av | H-n |
|
Jag fick tips om att Svenskt Näringsliv (fd SAF) har seminarier med anledning av internationella kvinnodagen på fredag. Jag kollade lite på dessa, adress: http://www.svensktnaringsliv.se/extern/calendar/list_calendar.asp Ett seminarium har rubriken enligt ovan: "Befria kvinnorna från den offentliga sektorn". Det skulle vara intressant att höra vad ni andra tycker om denna fråga! Själv tycker jag frågan är intressant, eftersom onekligen kvinnor, och kanske i synnerhet de i offentlig sektor (är lite osäker på detta) faktiskt har så mycket lägre löner än i män i genomsnitt. Skulle det bli bättre om de här lågavlönade kvinnornas jobb blev mer konkurrensutsatta? Det verkar ju som t ex bemanningnsföretg inom sjukvården verkar lönehöjande. Men många kritiska röster farmförs också. Vad tycker Du? |
|
| Svar på tråden: "Befria kvinnorna från den offentliga sektorn" | |
|
|
|
Tror på konkurrens |
|
| Skrivet av Tilia | |
| Jag är övertygad om att konkurrens är både löne- och kvalitetsförhöjande. En förutsättning är dock att patienten ses som kund. Om det bara är så att landstinget köper vårdplatser av ett privat vårdföretag för att spara pengar och underlåter kvalitetskontroll så funkar det inte. Företaget måste vara medvetet om att kunden söker sig någon annanstans om kontraktet inte uppfylls. | |
Jag tror också på konkurrens men |
|
| Skrivet av H-n | |
|
precis som Du skriver så funkar inte alltid allt bra bara för att det konkurrensutsätts. För att kräva sin rätt som kund behöver man vara medveten, påläst och helst frisk också. Hur ska en senildement människa kunna kräva sin rätt som kund och byta vårdgivare? Det kräver att hon/han har engagerade anhöriga i så fall, och det är säkert ett hästjobb att rätta till missförhållanden som anhörig. Jag tycker nog att verksamheter som sjukvård och utbildning lämpar sig väl för att vara offentligt finansierade, främst för att jag tycker att alla ska omfattas av dessa verksamheter oberoende av förutsättningar. Därmed inte sagt att allt funkar perfekt som det är. Jag tror att mycket kan bli bättre. Frågan är ju hur man ska göra... |
|
|
|
|
Jo men |
|
| Skrivet av Pipa | |
|
vården kan ju vara fortsatt offentligt finansierad men privat organiserad. Och eftersom en privat organisation har bättre förutsättningar att drivas kostnadseffektivt så kan man ju uppnå högre intäkter, och ge högre lön till de anställda. Och som privat inrättning måste du se till så att du är attraktiv för kunden (patienten) annars förlorar du ju dina intäkter. Så jag tror nog som Tilia, att konkurrens är både kvalitete- och löneförhöjande. |
|
Låter intressant iofs |
|
| Skrivet av H-n | |
|
det Du skriver om. Jag antar att Du menar att t ex vårdcentralerna kan vara privata, fast ersättningen ändå är "offentlig", som en vårdpeng. Där vi bor finns en "vanlig" vårdcentral som inte funkar bra alls, och en bit bort har de startat en privat VC enligt föregående exempel. Har inte provat den själv än, men efter vad jag hört funkar den mycket bättre! Vänligt bemötande, lätt att få tid och anpassat efter patienterna. (PÅ vår VC gör de vad de kan för att slippa patienter.) Men varför blir det som det blir i äldrevården med alla hemska historier man hör om? De skrämmer mig. Där verkar det bara gå ut på att dra ned på kostnaderna så mycket som möjligt. Är det för att gamla och mycket sjuka människor har svårt att ställa krav och välja? |
|
Ja, säkert |
|
| Skrivet av Pipa | |
|
beror det på att det är svårt att ställa krav, men äldrevården t.ex fungerar ju inte öht, och det gäller både privata och offentliga lösningar. Man har bara brytt sig om att lägga ut vården men inte gjort någon kvalitetskontroll. Igen alltså, uppköp utan konkurrens. Och då fungerar det ju inte! Självklart finns det ju undantag, men mina erfarenheter är att de privat organiserade vårdinrättningarna funkar mycket bättre och smidigare. T.ex är mödravården och tandläkarvården ett praktexempel på hur de privata mottagningarna är hästlängder bättre än de offentliga, om vi nu kallar dem så. |
|
|
|
|
Men det förutsätter ju |
|
| Skrivet av lyckligt lottad | |
| att det fortfarande finns ett offentligt alternativ. I Stockholms innerstad har t.ex. många vårdcentraler (bl a vår) privatiserats. Jag frågade då om jag kunde gå någon annanstans - till en offentligt driven vårdcentral. Svaret blev att det kan jag inte. Men då är ju inte detta ett privat alternativ, det är ju fortfarande den enda vårdcentral som står till buds och som patient/kund har jag ingen varlfrihet, bara bristande insyn (offentlighetsprinciperna gäller ej bolag) i en offentligt finansierad verksamhet. Det gillar jag inte. | |
Men då råder ju inte konkurrens |
|
| Skrivet av Pipa | |
| och det var ju det som var förutsättningen för vad jag skrev. I ditt fall är det ju bara uppköp av vårdplatser (kanske för att spara pengar) som i detta fall uppenbarligen inte funkar. | |
Privat utan konkurrens funkar ej |
|
| Skrivet av Tilia | |
|
Exemplet Gotlandstrafiken: Tidigare var det statligt monopol på flygtrafiken till Gotland = ett visst pris. Sedan konkurrensutsattes sträckan = fler bolag och lägre priser. Det visade sig att kundunderlaget var för litet och endast ett bolag klarade sig = privat monopol och högre priser än med det statliga monopolet. I Belgien finns den modell som Pipa förespråkar, man väljer var man vill söka vård och uppger sitt försäkringsnummer, så får man tillbaka pengar för sina utlägg eller (vid större summor) så betalas sjukhuset direkt via försäkring. Egenavgifter finns det också. |
|
|
|
|
Artikel |
|
| Skrivet av KarinD | |
|
Hej Hittade denna artikel på DN som är skriven av Agnes Wold. Tycker att hon skriver bra om just kvinnor i offentlig sektor! http://www.dn.se/DNet/jsp/Crosslink.jsp?d=100&a=217936&t=2&f=kolumn.html KarinD |
|
Intressant artikel |
|
| Skrivet av Tilia - hukar sig | |
|
Andra undersökningar har ju visat att privatanställda tjänar mer än offentliganställda, men i denna artikel pekar Wold på att skillnaderna mellan könen i den privata sektorn är större. Frågan är alltså vad som är bäst: A tjänar 5 kr och B tjänar 6 kr i offentlig regi A tjänar 6 kr och B tjänar 8 kr i privat regi. Här ställs nu två av mina åsikter mot varandra: "Om alla kan öka sin standard är det bra" respektive "Inkomstskillnader pga kön är inte bra". Jag bestämmer mig för att vara ärlig och medger att jag trots allt föredrar mer pengar till alla trots de ökade skillnaderna. |
|
Håller med |
|
| Skrivet av Pipa | |
|
lite kontroversiellt att tycka så, men jag föredrar ändå som du, mer pengar till alla trots ökade skillnader. Också apropå diskussionen här på ff tidigare om individuella löneförhandlingar. |
|
|
|
|
förstår inte... |
|
| Skrivet av feminist-javisst | |
| Måste be dig definiera begreppet alla? Vilka är "alla"? Vilka är "alla" som ska få mer pengar trots ökade skillnader? Och vad händer om dessa "alla" får mer pengar, men inkomstklyftorna bibehålls? | |
OK |
|
| Skrivet av Pipa | |
|
jag kan förstå din avoga inställning till ordet alla eftersom "alla" inte existerar förutom i retoriken kanske. Hellre de flesta då? Eller alla inom en begränsad sfär. Jag kan ta min arbetsplats som exempel. Jag jobbar på en myndighet där det generellt råder låga löner. För ett antal år sedan infördes individuella löneförhandlingar även om dessa mest är ett skämt med tanke på att cheferna får en pott som ska fördelas på x antal människor, så när en får mer blir det mindre över till andra. Det är alltså ändå mycket begränsat hur mycket man själv kan förhandla upp sin lön. Den lönestatistik som man har gjort här har ändå visat att sedan man införde individuella löneförhandlingar så har alla (i denna begränsade sfär, min arbetsplats) fått högre löner, även om vissa skillnader också har uppkommit men ännu är dessa begränsade. Begreppet alla är inte så lätt, vem menar vi, alla i vårt samhälle, alla i hela världen osv? Jag tycker ändå att man kan använda begreppet då man pratar om en avgränsad sfär. Det är lättare att generalisera. |
|
oops |
|
| Skrivet av feminist-javisst | |
|
Du skriver "Jag bestämmer mig för att vara ärlig och medger att jag trots allt föredrar mer pengar till alla trots de ökade skillnaderna." Och jag påpekar att du bara delvis är ärlig. Ditt val av begreppet _alla_ är felaktigt, eftersom det ligger något ologiskt i att _alla_ skulle kunna få mer pengar. Om alla skulle få mer pengar så skulle mjölk snart kosta 30 kr litern. Om alla skulle få mer pengar med bibehållna inkomstklyftor så skulle pengarna bli mindre värda. Kapitalismens inre logik. |
|
|
|
|
Fördelningspolitik |
|
| Skrivet av Tilia | |
|
Med "alla" syftade jag snarast på alla som omfattas av mitt exempel, alla offentliganställda som debatten handlade om. Jag tror att privat driven vård är mer effektiv, dvs pengarna styrs mot kärnverksamheten som inom vård och omsorg och även skolan bör vara personalen. Jag tror inte att det nödvändigtvis behövs _mer_ pengar i ett privat än i ett offentligstyrt system, men jag tror att en större andel pengar kan gå till löner. Därför tror jag att lönerna kan bli högre utan att det behöver tryckas mer pengar. |
|
Menar Du att större löneskillnader |
|
| Skrivet av H-n | |
|
automatiskt leder till att vissa får lägre löner (i kronor) än om skillnaderna varit mindre? Jag har nämligen fått lära mig motsatsen, dvs att tillåta skillnader och individuella löner leder ofta till att även de med lägst lön får högre lön i kronor räknat (däremot alltså inte i procent av de med högst lön). Jag har varit fackligt aktiv länge och jobbat en del med lönefrågor och min erfarenhet är att detta stämmer åtminstone på en arbetsplats. Men även om min erfarenhet skulle stämma och gälla alla arbetsplatser, så är ju samhället mer än summan av alla arbetsplatser. Alla är inte anställda och det finns alltid en större eller mindre "svart" marknad, som inte omfattas av trygghetssystemen. Etc. Med detta menar jag att min erfarenhet är begränsad, och jag kan ha fel. Utveckla gärna hur Du menar! Jag tror inte på att samhällsekonomin är ett "nollsummespel". Jag har läst både nationalekonomi och företagsekonomi och de här sambanden är komplicerade. Det är inte säkert att en måste få mindre för att en annan får mer. Om vi har tillväxt i samhället kan alla få mer. Hoppas Du vill förtydliga hur Du menar, för jag vill gärna lära mig mer om detta och höra Dina åsikter! |
|
H-n |
|
| Skrivet av Pipa | |
|
Jag vet inte om det var till Tilia du riktade ditt inlägg men jag tar mig friheten att svara ändå... Jag tror inte att Tilia menade att ökade inkomstskillnader skulle leda till att vissa fick mindre lön, jag tror snarare att exemplet skulle visa att "inkomstskillnaderna" så ligger lönerna på en generellt sett lägre nivå, och vid ökade inkomstskillnader så får en del (de som har höga löner) stora lyft, och att det spiller över på de med lägre lön, som också får högre. Men precis som du själv skriver, bara absolut och inte relativt sett. Din erfarenhet är också min erfarenhet. Däremot tror jag att man (jag?) måste begränsa diskussionen till att omfatta endast anställda, alltså inte den svarta marknaden och människor som står utanför. Det är ju ett annat problem, som rör hela samhället och inte bara arbetsmarknaden som detta handlar om. Jag menar att ekonomin visst är ett nollsummespel, löneförhandlingarna är ju statiska, alltså får en mindre om en annan får mer, tillväxt är ju det dynamiska som sker på sikt. Som i sin tur gör att på sikt får alla mer, men inte i den statiska löneförhandlingssituationen som ju inte är ständigt pågående. Åtminstone inte i det offentliga som vi pratade om där man (enligt min erfarenhet) har årliga löneförhandlingar och på förväg vet hur mycket pengar som ska fördelas. Tillväxten utgörs ju också av våra löneförhöjningar, eftersom en inkomstöknig direkt avspeglas i BNP, och från en period till en annan alltså tillväxt. |
|
|
|
|
Pipa |
|
| Skrivet av H-n | |
|
frågan var till feminist-javisst. Jag uppfattde hennes inlägg som att "om en får mer får en annan mindre". Men tack ändå för Ditt svar! Själv tror jag inte det är "nollsummespel". Min erfarenhet av löneförhandlingar har visat att det inte är så. Fast det beror säkert på organisationen och jag har inte jobbat med löner i offentliga sektorn. Om den lönesättande chefen inte har något mandat att verkligen sätta löner, utan bara har en förbestämd pott att fördela så blir det ett nollsummespel, men då menar jag att det brister i organisationen. Då har inte chefen de befogenheter som krävs för ansvaret att sätta löner på ett bra sätt. Tyvärr är nog detta ganska vanligt. |
|
H-n igen |
|
| Skrivet av Pipa | |
|
Ja precis, det är väl där som problemet ligger inom offentlig verksamhet, eftersom man inte driver organisationen utifrån effektivitet utan utifrån anslag och budget. Då har man ju bara en viss pott att fördela. Annars är det ju som du säger, inget nollsummespel. Jag jobbar ju själv i en sån organisation och jag tycker att detta får tråkiga följder om man ser till arbetseffektivitet, om man ser till faktorer som t.ex. motivation. Tyvärr så är i princip hela offentliga sektorn organiserad på detta sätt, vilket ger sämre arbetsklimat. Tror jag, med min begränsade erfarenhet. |
|
kort svar |
|
| Skrivet av feminist-javisst | |
| Alla kan inte få mer även om det råder tillväxt. Konkurrensen om jobben måste bibehållas för att garantera kvalité och för att hålla lönerna nere. Arbetets mervärde går till kapitalägarna, och arbetaren får inte ut det totala värdet av det utförda arbetet. För att upprätthålla konkurrensen om jobben krävs en viss arbetslöshet (3-4%). Hur ska dessa försörjas? Och är det ett rimligt system att upprätthålla som kräver konkurrens och således orättvisor? | |
|
|
|
Jag håller inte med, f-j |
|
| Skrivet av H-n | |
|
Om vi tittar några decennier bakåt i tiden så har nästan alla fått det mycket bättre här i Sverige, i alla fall på det ekonomiska planet. Det beror på att vi haft en tillväxt i samhället. Denna tilläxt är iofs inte "gratis" för den exploaterar t ex vår natur. Jag tycker det låter bakvänt att det krävs en viss arbetslöshet för att ha konkurrens. Konkurrensen uppstår ju naturligt, i alla fall i den sortens samhälle som vi har nu. Kanske inte på samma sätt bland t ex naturfolk. Att vi har en viss arbetslöshet även i högkonjunktur beror dels på sådant som att alla inte bor där jobben finns, och dels på andra saker som att alla inte kan inordna sig i "svensson-livet" av olika anledningar (sjukdom mm). Men vi har ju trygghetssystem, eftersom Sverige har blandekonomi vilket jag tror är den bästa lösningen. Trygghetssystemen förutsätter också en viss välfärd, de måste ju finansieras. Utan tillväxt i samhället blir det svårt. |
|
Pusstt, ligger på golvet och flämtar |
|
| Skrivet av H-n | |
|
efter att ha läst den kristallklara analys. Det är tufft att bli påmind om hur det ÄR! Vad i h-e ska vi GÖRA?? (Säger jag, handlingsinriktad som jag av naturen är.) Måste ändå reflektera lite, kan inte bara köpa rätt av, hur bra artikeln än var: Procent eller kronor, är "lika mycket" viktigare än "hur mycket"? Förvisso är löneskillnaderna större i privat än offentlig sektor, men lönerna är också högre i privat. En kvinnlig sekreterare tjänar i allmänhet mer än ett vårdbiträde eller en sjuksköterska (som dessutom har lång utbildning), även om sekreteraren tjänar mindre än den manlige datateknikern. Jag själv tjänar bra för att vara kvinna, eftersom jag jobbar i ett "mansyrke" men jag hade garanterat tjänat mer för samma insats om jag varit man. Dock tjänar jag mer än om jag haft ett mer vanligt offentligt kvinnoyrke (som t ex lärare). Det är ett faktum att löneskillnader leder till högre löner generellt. Vilket är då viktigast, att lönerna ökar på bekostnad av att det blir skillnader eller att alla tjänar ungefär lika mycket (fast mindre), så det blir rättvist? Det är strukturer som leder till att kvinnor får lägre lön, inte tal om saken. Alla yrken där antalet kvinnor ökar, drabbas av lägre löner. Det är inte den enskilda kvinnans fel att hon har lägre lön. Men jag tror ändå att det mest framgångsrika är om den enskilda kvinnan begär tillräckligt bra lön för sitt arbete. Därmed inte sagt att det är det mest rättvisa, för alla är ju inte bra på att begära och hålla sig framme, alla vill inte göra det heller. Men de som begär bättre lön kommer på sikt att ge även sina medsystrar högre lön, tror jag. Till sist så lär det vara så att kvinnliga chefer ger sina kvinnliga underställda högre lön, så det behövs fler kvinnliga chefer, om tjejers löner ska bli mer skäliga! Eller hur? |
|
Rättviseaspekten... |
|
| Skrivet av Pipa | |
|
kunde inte låta bli att kommentera det med rättvisa, är det verkligen mer rättvist om alla tjänar (ungefär) lika mycket, men mindre, än att alla tjänar lite mer men med ökade skillnader? Om alla tjänar enligt det första alternativet, då innebär det ju också att man inte får lön efter arbetsinsats, eftersom man ju tjänar lika mycket oavsett man är ambitiös/mer effektiv osv. Själv så tycker jag inte att det är rättvist att jag tjänar lika mycket som en kollega här, fast jag vet att jag är bättre än honom, alltså gör ett bättre jobb. Men så jobbar jag på en mydighet där det trots individuella löneförhandlingar i praktiken är väldigt svårt att hävda sig i förhandligarna. (Men det problemet beror på dåliga chefer, och är egentligen en annan historia...) |
|
|
|
|
Pipa, jag vet faktiskt inte säkert hur |
|
| Skrivet av H-n | |
|
jag egentligen tycker i rättvisefrågan. Ibland kan jag tänka att det vore rättvist om alla tjänade lika mycket (korrigerat för studier, föräldraledigheter mm) men ibland tänker jag att det vore orättvist istället, bland annat av de skäl Du anger. Hur som helst tycker jag personligen att det är bättre om lönerna stiger generellt sett, för då får de flesta faktiskt högre lön, även om det leder till ökade skillnader. Jag mår personligen inte dåligt av att en kollega tjänar mer än jag, så länge jag är nöjd med min egen lön. Jag brukar inte jämföra med kolleger, däremot med statistiken ibland. Det är först när vissa personer får så skyhöga ersättningar så att det skulle räcka till bra löner för 1000-tals vanliga löntagare som jag tycker det är skäliga skillnader, först då som det verkligen stör mig. Och då är det mest av anledningar som att jag inte förstår hur man kan göra av med så mycket pengar, jag tror inte någon kan behöva så mycket pengar. Det är helt enkelt onödigt, tycker jag. |
|
Människosyn |
|
| Skrivet av Ellell | |
|
Med tanke på snackets namn vill jag passa på att tänka lite, vrida lite till...;-) Jag vänder mig mot diskussionen som här handlar om lön som enda drivkraft hos människor. Jag vet att den finns och också tillåts ha kommandot i väldigt många diskussioner. Grunden till detta ligger i en människosyn där människan ses som lat och ovillig till arbete. Denna människosyn kan för mig kännas förlegad (eller åtminstone en tillbakagång) och dessutom tätt förknippad med ett patriarkatiskt samhälle. Återigen; vem har ställt upp dagordningen? Någon kanske protesterar med ett "jamen varför skulle man annars jobba? Svar i all hast (utan inbördes rangordning): 1, Därför att man känner solidaritet med sin arbetsplats 2, Därför att man känner tillfredsställelse över resultatet 3, Därför att man känner ansvar för sin del i "det stora maskineriet" d v s samhället 4, Därför att man genom arbetet får den sociala gemenskap man så väl behöver 5, Därför att man tycker att man utvecklas och lär sig saker i sitt arbetsliv Idag är många organisationer utformade efter ideal som fått styra sedan industraliseringens början, en tydlig hierarki med kontrollerande chefer som också, med rätta, får oengagerade arbetare som belöning. Naturligtvis skall man få den lön man är värd och kan leva på. Uppvärdera därför vårdyrken och läraryrken! Tycker Ellell |
|
Nya riktlinjer – det här gäller för snoriga och hostiga barn på förskolan
Blir du akut sötsugen? Det här kan du baka snabbt
70 fina flicknamn och pojknamn
Hon spelade Ronja Rövardotter – det gör Hanna Zetterberg idag
Fina låtar till dop – 15 tips på musik att ha på ditt barns namngivning
Så kokar du perfekta ägg – tips och råd
Populärt spel anmäls för reklam riktad mot barn
Pappor fortfarande sämre på att vara hemma och vabba
Varannan förskola har dålig utomhusluft
Julkalendern "Kronprinsen som försvann" blir biofilm
Skådespelare i nya "Ronja Rövardotter" 2024
Populäraste namnen på nyfödda barn 2023
Expertens tips om barnförsäkring: Så undviker du vanliga fallgropen
Kan man vispa matlagningsgrädde? Enkla tipsen
Skala potatis i förväg – går det?
Gravid trots mens – är det möjligt?
Brunsås utan grädde – så gör du
Bleka kläder med klorin – 7 enkla tips
Pensla bullar utan ägg: Enkla och effektiva metoden
Kan man få vattkoppor två gånger? Här är svaret
Irma Lehtosalo i tårar – efter händelsen med Marko: ”Hoppas han fattar…”
Zoe Häggkvists utseendeförändring – videon visar chockerande detaljen
Följarnas oro för 13-barnsmamman Mirka Norrström efter nya bilden: ”Vi är många som...”
Sofia Ståhl avslöjande om första dejten med Tareq Taylor: ”Skakig…”
Så gör Pernilla Wahlgren och Christian Bauer med ekonomin: ”Mina pengar”
Dottern fick Carolina Gynning portad: 'Satt ner foten'
Flickvännens nya bild med sonen får Danny Saucedo att reagera
Tareq Taylors framgångsrika bolag – så mycket tjänar tv-kocken
Tilde de Paula avslöjar – det är mest avtändande i en relation
Därför lever Tuva Novotny under skydd – nu berättar hon: ”Ingenting jag väljer”
Jill Johnson om relationen med Mattias Elg – ärliga orden: ”Inte perfekt”
Pernilla Wahlgrens avslöjande om relationen med Christian: ”Galen”
Amandas dotter fick RS-virus: 'Ville inte se mitt barn dö'
Ann Söderlund om operationen efter förlossningsskadan: 'Känner mig så jäkla mycket friare'
Fanni, 27, om att vara änglaförälder och ofrivilligt barnlös: 'En livslång sorg att förlora ett barn'
Familjen Kaspersens bebislycka – visar upp glädjen på Instagram
Allt om nya säsongen av Stugdrömmar – därför saknas Sofia Wistam
Så firade Irma Lehtosalo födelsedagen – privata bilderna: ”Inte dåligt”
”Bonde söker fru”-deltagaren har fått barn – visar upp nyfödda sonen
Linda Lindorffs avslöjande: Därför tvingades bonden lämna”Bonde söker fru – jorden runt”