Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Att angripa "feminina" kvinnor

Skrivet av Riot-giirl
Läser det som skrivitsom skuldbeläggning av enskilda, håller helt med ärtan. Men jag kan inte låta bli att fundera var gränsen går mellan skuldbeläggning och diskussion. Erkänner villigt att jag ofta mycket och gärna ger mig in i debatter med "sminklovers". Har även fått höra , flera gånger, från feminister- Jo jag vet att det egentligen är dumt, men man fostras ju in i skönhets skiten. Jaha tänker jag då, om du vet att det är uttryck som frammanats hos kvinnor av en manskultur varför inte revoltera. Som människa och feminist anser jag att man har ett ansvar mot kommande generationer att börja med sig själv för att bryta dåliga mönster. Bär man som kvinna smink, rakar benen osv så för man dessa signaler vidare till sina barn. Tycker alla borde fundera över vilka slags förebilder man vill vara och hur man vill att framtidenssamhälle ska se ut.
Svar på tråden: Att angripa "feminina" kvinnor

Ligger något i det

Skrivet av  Cecilia
Visst ligger det absolut något i det du säger, att man sänder ut signaler till sina barn och andra. Men samtidigt så kan jag känna att jag åtminstone för egen del inte orkar kämpa på alla fronter samtidigt. Jag har inte valt de här spelreglerna som gäller i det här samhället, men jag orkar inte bryta mot alla på en gång, det känns helt enkelt för jobbigt. Sedan måste man ju dra gränsen någonstans och inte låta den sjuka utseende fixering som råder ta överhanden. Jag tycker tex att så länge det bara rör sig om ett pyntande eller ett vårdande av sin kropp är det ok, men när det slår över till att vilja förändra, forma om och späka sig, där har det definitivt gått för över styr.

 

Å ena sidan

Skrivet av  Frigg
så har du helt rätt. De vi är formar modellen för hur morgondagen ska kunna se ut.
Men för mig ligger nyckeln i att jag måste leva i min värld och du i din, att våra barn måste få leva i sin värld och våra mammor i sin.

Jag kan aldrig tala om för dig hur du borde leva ditt liv - inte på någn front - eftersom det bara är du som vet vad du orkar, vad du vill och hur du tror att du bäst kan leva ett så fullt och rikt liv som möjligt. Allt jag kan bidra med är historier från mitt liv, mina erfarenheter och mina tankar.

Jag kommer dessutom aldrig acceptera att någon försöker tala om för mig hur jag borde göra och hur jag borde leva mitt liv - så att jag ska vara en så bra förebild som möjligt.

Jag lever nämligen inte för att vara en förebild, jag lever för att vara levande. Det orkar jag bara vara om jag får frihörn i livet, där jag slipper vara norm eller ickenorm utan bara kan få leva.

När jag sedan går ut i världen så sminkar jag mig när jag går på bolagsstämma (vilket jag faktiskt gör varje år) eftersom det jag säger när jag är sminkad, uppklädd och "normkvinna" tas på så mycket större alvar än när jag är "ickenormkvinna". När jag går i jeans och t-shirt, osminkad och med håret på ända så lyssnar inte kostymnissarna på mig och det vettiga jag vill ha sagt kunde jag lika gärna hålla tyst med eftersom jag ändå blir undanknuffad som "konstig" och därmed mindre vetande.


Min poäng med detta är att jag tror att de flesta av oss ändå försöker att leva så ärligt som möjligt, på ett sådant sätt att vi kan se oss själva i spegeln. Och att vi ändå sminkar oss eller rakar benen ibland eftersom vi väljer att ta andra strider eller för att vi också vill ha den bekräftelse som samhället ger när vi ligger nära normen.

Alla gör vi vad vi kan och orkar.
Åt alla efter behov - från alla efter förmåga.
 

Ja och nej.

Skrivet av  lyckligt lottad
Spontant blir jag irriterad när någon säger åt mig hur jag ska vara, vare sig det handlar om att jag borde måla mig eller att jag inte borde måla mig, och den typen av rigiditet som du ger uttryck för i ditt inlägg tycker jag är obehaglig. Tycker du att du lever helt "rätt" i allt du gör? Grattis i så fall.

Säger som Frigg - jag lever inte mitt liv i syfte att vara en förebild för någon. Jag vet att jag har moralisk resning och civilkurage och jag är inte intresserad av att någon kommenterar hur jag väljer att se ut.
 

Vad!!!

Skrivet av  Riot-giirl
Jag anser att det är självklart att en feminist arbetar aktivt mot kropps- och skönhetsfixering. Du skriver leva helt rätt- JA om det innebär att man inte rakar för att bli fin, sminkar sig, bär objektifierande kläader JA. Hur fan ska man bryta skönsroller om man inte börjar med sig själv?
 

DU tar dig alltså deffinitionsrätten

Skrivet av  Frigg
för vem som får kalla sig för feminist?
Om man rakar sig, sminkar sig och bär kläder som objektifierar (har du en deffinition som vi måste böja oss efter där också?) en så är man inte feminist?

Om det för mig - som feminist - känns viktigare att arbeta för lika lön för lika arbete, utrotande av mäns våld gentemot kvinnor eller något annat istället för att arbeta för könsrollernas upplösande - fråntar du mig rätten att kalla mig feminist då?

 

Ja "anser" är väl

Skrivet av  lyckligt lottad
nyckelordet här... Vi väljer alla våra arenor och för min del så skiter jag i om folk använder make-up eller ej. Jag anser att det finns betydligt mer upprörande uttryck för ett strukturellt kvinnoförtryck och djupare rotade förhållningssätt och idéer och jag väljer att lägga mitt krut där. Vidare anser jag att det finns många utsatta kvinnor som behöver bättre råd än att ngn medelklassbrutta skriver dem på näsan att de ska skippa mascaran.
Det är jättebra att du lever helt rätt i fråga om att inte måla dig men vem vet, kanske du fallerar någon annanstans? Eller så är du kanske en helt perfekt människa - och då kan jag ju bara gratulera ännu en gång! Fridens liljor.
 

Apropå ingenting

Skrivet av  E
är det idag allt fler män som använder smink och den allmänna uppfattningen går mer och mer åt att detta är okey.

En tanke: Om detta beteende sprider sig, så att männen FÅR kladda på skönhetsmedel precis som överklassnubbarna på 1700-talet - får man DÅ vara feminist och sminka sig? Då är det ju inte längre en kvinnofråga, menar jag.
 

Vet fan inte vad ni muttrar om

Skrivet av  Riot-giirl
Känner ni er angripna eller....
Är definitivt ingen medelklass brutta och har arbetat länge med misshandlade och utsatta kvinnor. ALLA jag har kommit i kontakt med har efterlyst ett samhälle där kvinnor INTE behöver vara smycken!!!!!
 

Ja du Riot-giirl -

Skrivet av  lyckligt lottad
i ditt senaste inlägg är du ju precis sådär dogmatisk och kategorisk som du gav sken av redan i trådens inledning... I stället för att meddela att ALLA du träffar tycker som du och lägga 3 uttropstecken till det så skulle du ju kunna bemöta varför man är diskvalificerad som feminist om man händelsvis bär läppstift. Till exempel.
 

Jag vill också

Skrivet av  Absolut-ist
ha smink någon gång. På kul. Men inte för att förstärka min manlighet utan för att någon gång utsmycka min mänsklighet. Så borde det vara. . .

Personligen tycker jag oftast kvinnor är vackrare utan smink och med håret kvar där det vuxit ut. Men. . .hmmmm. Ska kanske på stor salsafest nästa vecka. Då funderar jag på att cajala mig lite :)
 

Vill instämma i ditt inlägg

Skrivet av  feminist-javisst
Jag tycker att ditt inlägg va bra. Självklart ska alla fundera över vilka förebilder man vill vara. Det är också självklart för mig att feminister bär ett ansvar. Vi ser strukturerna, vi ser den sjuka exploateringen av kvinnors kroppar, vi vet vilka mekanismer som finns i kärnfamiljen, vi vet vilka summor pengar som skönhetsindustrin tjänar på att ge kvinnor dåligt självförtroende etc etc. Det man ser och är medveten om bör man också förändra. Om inte vi som ser är villiga att förändra hur fan ska vi kunna kräva av någon annan att förändra. MEN jag vet också att kraven på konsekvens brukar sluta i skuldbeläggande och andra tråkigheter. Det är en svår diskussion helt enkelt, fast viktig!
 

Vem kan kräva konsekvens?

Skrivet av  Frigg
Och i just den frågan ser jag krav som nyckelord.

Jag kan inte kräva att någon gör något. Jag kan bara stilla hoppas på det - och själv aggera utifrån det.

Men när någon - du, Riot-giirl, kosmetikaindustrin eller min partner - ställer krav på mig slår jag bakut. Ingen annan än jag själv kan ställa krav på mig.

Sedan kan jag hålla med dig i den princip du beskriver - om att vi som ser systemets förtryck bör göra vad vi kan för att förändra. Vi _bör göra vad vi kan_ för att förändra.

Idag kanske jag inte klarar av att inte sminka mig. I morgon kanske jag kan låta sminket vara - men istället orkar jag inte att säge ifrån när någon "skämptar" på ett sexistiskt vis. I övermorgon kanske jag känner mig ofräch och bara måste raka mig.

Ger det någon rätt att ifrågasätta mig och mina val?
Kalla mig gärna inkonsekvent - jag har blivit kallad rabiat så jag vet att slängandet av ord inte kan skada mig nämnvärt.
Däremot så vägrar jag att acceptera några krav - eftersom vi då är inne på norm kontra ickenorm igen. Om det finns en normativ feminist så finns det också ickenormativa feminister - och vem ska bestämma vem som är vad?
 

Just det! De där

Skrivet av  lyckligt lottad
nromativa kraven ger mig spader, speciellt när de kommer från folk som säger sig vilja bryta normer...