Sök på innehåll hos Allt för föraldrar
"lita på din modersinstinkt..." |
|
| Skrivet av | cath |
|
jag tänker ofta på hur man blir bemött när man ställer rent medicinska frågor om sitt barn, på bvc, på vårdcentralen, på andra forum här, mm. ofta får man svaret "lita på din modersinstinkt; bara DU kan avgöra hur ditt barn mår". vad i helvete är det för något att hävda egentligen? för det första så handlar det väl inte självklart om någön MODERSinstinkt, utan att den som känner barnet bäst/oftast är med det kanske ser ev förändringar. sen är det ju också att lägga det yttersta ansvaret på mamman; "visst frågade du läkaren om ditt sjuka barn, men du borde ha förstått att..." eller "hur kan du som ändå är hans/hennes MAMMA undgå att märka.." osv. det här har stört mig ett tag, vet inte om jag just nu är överkänslig eller så. vad tycker ni? |
|
| Svar på tråden: "lita på din modersinstinkt..." | |
|
|
|
Tja, tycker och tycker... |
|
| Skrivet av Flum Vind | |
|
Snart tolv år som förälder har lärt mig att i ALLT lita fullkomligt och totalt på mina instinkter när det gäller barnen -och särskillt de små! Hitills har det inte slagit fel en enda gång, däremot har det varit riktigt illa och nära ögat de gånger jag fnyst åt min inre röst och inte lyssnat på mig själv... Pappan då? Jo, han har instinkter han också men eftersom jag tillbringat mest tid med barnen under småbarnsåren faller det sig ganska naturligt att jag under den tiden haft de mest välutvecklade instinkterna -nu när barnen blivit större och de perioder då Pappan tillbringat mest tid med dem så har vi lika välutvecklade instinkter. Jag tror visst att det finns "modersinstinkt", men har man en gång blockerat sig (oberoende av orsak) så kanske man tror att man saknar just denna egenskap. Fadersinstinkt tror jag man aktivt måste välja att "aktivera" som blivande/nybliven Pappa. -Papporna har ju faktiskt inte den gratisbiljetten som man får genom en graviditet. |
|
alltså, PRATA inte... |
|
| Skrivet av CM | |
|
...med mig om "moderstinstikt" för då riskerar du att sätta på en kran som aldrig slutar forsa. nu får alla som tycker att feminister är aggressiva vatten på sin kvarn, för jag är så ARG för den här jäkla myten om modersinstinkten som trycks ner i halsen på alla mödrar. var och en får naturligtvis tycka som den vill, men JAG tycker att hela begreppet "modersinstinkt" är b*llshit. och man behöver absolut inte "blockera sig" för att man inte ska uppleva den. ja, _naturligtvis_ känner den som umgås ständigt med en liten bebis bättre på sig saker än den som träffar ungen i 10 minuter på en mottagning. det behövs ingen graviditet till det. sorry, alla som glorifierar moder-barn-bandet, men adoptivföräldrar och delaktiga fäder har också sådana "instinkter". okej, så tänk om det bara är _det_ man menar, när man säger "lita på din modersinstinkt". ja, det kan väl hända, men jag tycker ändå att det där tjatet är irritierande, för det ger ändå känslan av att om man inte vet hur fasen man ska bära sig åt i en situation, så har man missat något väsentligt i relationen till barnet. snarare är det så, tror jag, att om man tror stenhårt på att en sådan "instinkt" finns, då tycker man sig se en massa som man annars inte ser - it's all in your head. så tycker JAG - och nu fick ni se även CM bli lite feminist-arg... :-) |
|
|
|
|
Jag hänger på... |
|
| Skrivet av Helena | |
|
...träffade en väninna i helgen som sannerligen skulle ha behövt höra lite mer uppmuntrande ord om hur man både som kvinna och man kan behöva tid att växa in i föräldraskapet - efter en jobbig graviditet, akutsnitt och trasslande amning samt en bebi som aldrig sov, i en omgivning som uppmanade henne till "avslappning" och hävdade att ALLA kan amma, höll hon på att alldeles braka samman. När bebin var fyra månader sade faderns instinkter (eller ska vi kalla det sunt förnuft och omtanke?) att om inte E får en brejk så kommer det här aldrig att gå. Resultat: K tog hand om bebin, E for till USA i tio dagar och kom hem utvilad med en längtan efter att ta nya tag. Pratet om modersinstinkter och dito lycka höll på att driva dessa två i övrigt glada och välanpassade människor i avgrunden. Därför drar jag alltid öronen åt mig när det handlar om sånt här prat - det riskerar att skapa så mycket skuld hos det inte ringa antal som upplever något annat. |
|
Det där känner jag igen |
|
| Skrivet av c | |
| så väl, så väl... Efter att ha fått ett kolikbarn (första barnet) och krånglande amning. Jag fick hela tiden höra "alla kan amma" och "det är en så kort period, snart har du glömt det". MEN OM MAN ALDRIG FÅR SOVA DÅ?! Jag kunde ibland tänka att om det varit min man som varit hemma så skulle alla tyckt så synd om honom och han skulle fått så mycket hjälp. Ja, nu kom jag bort lite från ämnet, men jag håller med er om era åsikter. Jag har aldrig känt mig mer kapabel än pappan till att ta hand om barnen för att jag varit gravid eller för att jag är kvinna. | |
Precis så var det för mig! |
|
| Skrivet av ärtan | |
|
Åååh vad VANSINNIG jag blev på omgivningen! Din väninnas man gjorde precis rätt, min gubbe gjorde samma fast kortare perioder från början, jag var ändå halvpsykotisk av sömnbrist! OJ vad jag är arg för det där fortfarande! |
|
|
|
|
Hihi... |
|
| Skrivet av Frk Marmelad | |
|
...vad arg du låter *S*. Nä, jag håller med dig faktiskt. Tänkte på det häromdagen då sambon blev skogstokig över en tråkig grej som drabbat dottern. Han tände liksom på alla cylindrar och var mycket upprörd över detta. Undrar om det var bonuspappeinstinkt eller nåt *S*. Själv skulle jag istället för modersinstinkt påstå att man helt enkelt skulle kunna kalla det för en blandning av erfarenhet och sunt förnuft. |
|
Ja och nej... |
|
| Skrivet av lyckligt lottad | |
| Jag kan också känna mig urirriterad på hela det där modersinstinkt-snacket, allt andas någon slags jolmig biologism. Däremot så har jag alltid litat på min egen känsla, intuition eller vad man nu vill kalla det, och det brukar vara rätt. Nu menar jag inte nödvändigtvis i situationer som har med barn att göra. Generellt tycker jag attt kvinnor skulle lita mer på sitt eget omdöme istället för att få andras bekräftelse på hur saker och ting ligger till. | |
Beror på vad man menar! |
|
| Skrivet av KarinD | |
|
Menar man modersinstinkt som något specifikt som den andre föräldern inte har? Då retar jag mig på det. Tror inte det finns någon specifik sådan. Däremot tror jag det finns intuition hos båda föräldrar. Föräldraintuition, att lita på sitt omdöme och på sin kännedom om barnet. Eftersom jag är mamma kan man kanske kalla den mamma-intuition, för pappan pappaintuition om man så vill. Men det är något helt annat än instinkt. Intuition använder vi ju oss av att bedöma hur pass allvarligt vi själva kanske är sjuka (+rent hur vi mår). Vad säger intuitionen om att bedöma fara som inte är uppenbar etc. Karin |
|
|
|
|
Intuition tror jag består av |
|
| Skrivet av ärtan | |
|
dels den kunskap man har om barn generellt, dels den kunskap man har om just sitt eget barn, och dels hur väl man kan leva sig in i barnets situation. Har man alla delar tror jag man kan ha en hyfsad intuition. Oavsett kön. |
|
Du satte fingret på det |
|
| Skrivet av KarinD | |
|
Ja, det var nog en bra beskrivning av intuition. En samling av kunskaper, känsla, förnuft, |
|
Myt |
|
| Skrivet av Cecilia | |
|
Tyvärr minns jag ju inte var jag läst det här för länge sedan. Men när jag gick en utbildning till barnskötare för ett antal år sedan lärde vi oss att forskning visade att det inte existerar några medfödda modersinstinkter. Hur man är förälder är något man måste lära sig av andra vuxna, och har man själv inte fått kärlek och omvårdnad som barn så vet man inte hur man ska ge det själv som vuxen. Detta är inte en medfödd instinkt utan en förvärvad kunskap. Visst finns det maskrosbarn som blommar upp i de mest hemska miljöer, men då har det funnits någon som sett och bekräftat barnet utanför familjen. Man måste få stöd och kärlek från åtminstone en vuxen för att själv kunna lära sig att bli en fungerande vuxen. Klarar man inte att ta hand om sitt barn som vuxen - vilket vissa ju faktiskt inte klarar - så behöver man en stödperson som hjälper och stöttar. Det är inte heller så att man automatiskt älskar och känner ett starkt band till barnet när det föds, utan man kan behöva lite tid på sig att lära känna och knyta an tillvarandra. Modersinstinkter är en myt, men i en nära relation till en annan person så blir man lyhörd för den andras behov och känslor. |
|
|
|
|
ja, det kan nog stämma, fast ibland... |
|
| Skrivet av CM | |
|
...tror jag att man lägger för stor betoning på mer svävande förvärvade kunskaper, av typen "kärlek", "förmåga till omvårdnad" osv. ibland handlar det nog faktiskt bara om att vissa av oss är mer valhänta med ungar än andra - utan att det så att säga saknas någonting emotionellt. t.e.x så jo, visst kommer jag i samspel med en bebis så småningom att få kläm på hur man tröstar henne eller honom när h*n är ledsen, men har jag tröstat hundra ungar innan så har jag ju iallafall lite att gå på. har jag aldrig tröstat en unge i hela mitt liv, så visst, det löser sig ändå, det måste det ju, men jag känner mig isåfall rent förolämpad om jag får höra "lita på din modersinstinkt" om jag frågar om råd. sådant får det att låta som om man så länge man inte har några _problem_ någonstans i relationen till barnet så går det automatiskt. och det gör det definitivt inte för alla. |
|
Ja absolut |
|
| Skrivet av Cecilia | |
| Visst är det så. Jagb håller helt med dig. Fjantigt att tro att man skulle vara förprogrammerad att klara en uppgift man aldrig provat på tidigare. Det är klart att man måste lära sig med tiden och att övning ger färdighet. Jag kanske uttryckte mig i mer svävande formuleringar än jag avsett, men inget flum, menar jag. Och visst är alla olika och man är olika bra på olika saker, även om alla blir bättre med träning. Men någon sprinter lär jag ju aldrig bli hur mycket jag än skulle träna, om man gör en jämförelse, och det betyder ju inte att jag har några problem med att springa. Hm, konstig parallell kanske, men ni fattar, va? | |
Graviditeten binder oss så speciellt |
|
| Skrivet av Frigg | |
|
till barnet! Jo tjena! Inte mig. När jag födde min dotter - tre veckor innan bästa leveranstid - fick jag en kort stund med den där varelsen som var så inpackad att jag inte ens såg att hon hade hår. Men det räcker tydligen!?! Sedan låg hon 10 dagar i sollampa eftersom hon hade gulsot. Det var då vi skulle skapa en relation tror jag. JAG fungerar inte så. Jag behöver tid och ro för att våga veckla ut mina känslor, jag behöver närhet och trygghet för att våga älska. Det tog mig nästan sex månader av vårdgivande innan jag hittat fram till en kärlek som jag kunde lägga mitt barn i. Sex månader. Så kom inte till mig och prata om att graviditeten skapar speciella band, kom inte och säg att det är naturligt och instinkt att vara mamma. För gör du det så diskvalifiserar du mig som mamma. |
|
|
|
|
Skönt att höra att man inte är ensam |
|
| Skrivet av Cecilia | |
|
Jag känner mig inte alls speciellt moderlig just nu. Det har bara varit jävligt jobbigt att vara gravid hittills, dvs halvtid. Inte alls mysigt och spännande som jag trodde. Jag har bara mått skitdåligt och kräkts i 18 veckor (nästa gång någon säger att det går ööööver framåt vecka tolv så stryper jag den) och nu när det lättat lite sista veckan, fast halsbränna har jag mycket idag, så har jag fått ont i bäckenet och haltar omkring som om jag vore hundra år. Jag känner mig bara sjuk, trött och tråkig - inte det minsta moderligt kärleksfull. Kan inte fatta att det är en bäbis där inne, känner mig lite inkräktad nästan, har väl sett för många Alien filmer. Jag trodde att det skulle bli verkligare efter ultraljudet - och det var fint och rörande att se en bäbis som såg frisk och sprattlande ut på skärmen, men att den på tv:n var, och är kvar, inne i min kropp är omöjligt att riktigt ta till sig. Jag vet inte om det känns annorlunda om jag kan känna sparkar någon gång, fast jag fattar inte vad jag ska känna efter riktigt nu. Fast alla saker som jag trodde skulle göra det verkligt har jag inte kunnat förknippa känslomässigt med att man ska få ett barn. Förhoppningsvis så känns det naturligt och riktigt när jag har fött i alla fall. Och jag är ju van vid barn och har arbetat med barn tidigare. Jag har planerat att föda så naturligt och utan onödiga ingrepp som möjligt (förutsatt att det inte uppstår några komplikationer under graviditet och förlossning förståss) så jag hoppas att kunna få lugn och ro att knyta an till barnet när det föds. Nu skulle jag lika gärna kunna ha svalt en melon eller något. Jag tar en dag i taget bara. |
|
Instinkt |
|
| Skrivet av Lovvikavanten | |
|
Alltså, vad finns det för skäl att tro att människan har förlorat allt det "instinktiva" beteende som gör att däggdjurs(honor) tar hand om sin avkomma? För det andra - visst är det där systemet beroende av ett "naturligt" förlopp. Stör man relationen mellan andra däggdjur och deras nyfödda så kan det också gå mindre bra. "Modersinstinkten" är naturligtvis inte något som infinner sig och kvarstår *enbart* för att man gått igenom en graviditet. Och kan uppenbarligen aktiveras även hos de som inte själva fött (fäder, adoptivföräldrar). Men den som tror att vi inte har medfödda psykologiska mekanismer som hjälper oss att ta hand om vår nyfödda avkomma har en världsbild byggd på luddig religiös grund. Sedan är det ju förfärligt att det blir normerande så att de som inte upplever detta betraktas som avvikande. Men har man reflekterat över vår psykologi så borde man också ha reflekterat över vad som händer i anknytningen när bebisarna tas om hand för medicinsk vård - och förstå att "systemet" kan ha fått sig en törn. Att säga att någon ska lita till sin modersinstinkt låter för mig exakt som att säga "tro på dig själv". Det bör man först pröva. Och kan man inte det så måste man erbjudas hjälp, av det slag man behöver och önskar. Att vi har nedärvda psykologiska mekanismer för diverse ändamål betyder ju inte att de alltid funkar optimalt, på begäran, och i synnerhet inte i den "artificiella" miljö vi nu har skapat. Om vi jämför med manlig sexualitet - impotensproblem. Om en man söker hjälp för att han verkligen inte kan få upp den så vore det helt absurt att avfärda honom och säga "men du har ju en nedärvd fortplantningsinstinkt". Däremot om han söker innan han ens vågat prova av rädsla för att inte få stånd kanske man skulle kunna säga att han ska lita på sin kropp - den är gjord för sånt där. Jag kan inte se annat än att det handlar om att hjälpa kvinnor till självförtroende och oberoende att hjälpa dem att tro på existensen av modersinstinkt. Jag var helt övertygad om att en sådan finns och hade aldrig vågat föda barn annars eftersom det inte har gått så bra för de husdjur jag haft... Jag tycker för övrigt, Frigg, att det inte alls diskvalificerar dig som mamma. Visst har du redan påpekat att du blir arg, men jag tycker det rent av var barnsligt sagt. Att vara mamma är en oerhört komplex roll förstås, och att gå igenom svårigheter, inte få den automatiska skjuts in i moderskapet som många får - och ändå genomföra det är ju att vara lika mycket mamma. På ett sätt kanske mer eftersom du fått jobba hårdare för det. Modersinstinkt finns, men det är inte liktydigt med Moder. Jag kan inte låta bli att tro att många som haft en trasslig tid efter förlossningen är besvikna över det och lägger sin vrede på de som "falskeligen" påstått att det finns en naturlig modersinstinkt. Spridit myten om moderslyckan och allt det där. Går det inte att säga "jaha, så blir det för många, men inte för mig". Det är väl som orgasmer. Ska man avstå från att beskriva att de finns och hur härliga de är för att det finns kvinnor som inte upplevt någon? Huvudsaken är väl att vi kan respektera varandra som människor och kvinnor (frigida som könsstympade) även om vi inte alla når ända fram i allt? |
|
Jag menar |
|
| Skrivet av Frigg | |
|
att det du kallar modersinstinkt inte är något annat än att just lita på sig själv. Att jag som mamma har någon speciell biologiskt inbyggd mekanism som gör att just jag kan märka att tex något inte är som det ska tror jag fortfarande inte på. Det jag försöker säga (som luddar in sig i nattens tunghäfta) är att det som gör att jag är bra på att ta hand om mitt barn inte är modersintinkt utan möjligen förmåga att lägga ihop tidigare erfarenheter med nuvarande situation och en tillit till sig själv. Det ger även män möjlighet till en så kallad modersinstinkt... |
|
|
|
|
Instinkt |
|
| Skrivet av Cecilia | |
|
Jag är inte alls säker på att alla däggdjur har en medfödd modersinstinkt. Åtminstone inte människoapor som var den grupp som är oss väldigt lika, 99 % av generna, och som den forskning som jag läste baserade sig på. De stora aporna verkade inte ha en medfödd modersinstinkt på det sätt som man ofta föreställer sig att djur skulle ha. Men jag förstår vad du menar i viss mån, och man behöver ju inte dra några vattentätaskott som ett antingen eller. Vi är nog både kulturvarelser och naturvarelser, fast det är svårt att veta riktigt vad som är vad. Men att jämföra med vad som är föränderligt över tid och olika kulturer ger ju en fingervisning i och för sig. Vad menar du med luddig religös grund? Att man vill se allt ur ett visst perspektiv och blir trångsynt kanske? Ja, det ska man förstås akta sig för i så fall. Själv är jag kristen men jag vet inte om det är något som direkt jag bygger hela min världsbild på, och knappast luddigt religöst i så fall. Det handlar i så fall snarare om gudsbild och människosyn. Det är viktigt att man får knyta an i lugn och ro och att det inte förväntas att man ska klara något som man aldrig gjort tidigare automatiskt för att man anses vara förprogrammerad för detta. Att som på 70-talet placera barnen i ett annat rum och ta in dem för matning vid bestämda klockslag tror jag definitivt försvårar möjligheten att få en bra start med sitt barn. |
|
allt detta "naturliga" |
|
| Skrivet av Raggsockan | |
| Håller med dej, det är mycket hokus-pokus man får höra. Och allt detta som är "naturligt". Där stod jag på BB, ensamstående morsa utan någon barnvana överhuvudtaget, visste inte ens hur man håller en bebi (skolkade från föräldrautbildningen)och skulle "ta det naturlig". Ok, det var inte illa menat, hon ville bara att jag skule koppla av, att då skulle amningen funka bättre. Men jag blev så irriterad och höll en liten föreläsning om allt "naturligt" som hög barnadödlighet och hög dödlighet för nyblivna mödrar, som jag nog ville undvika. Min mormorsmor fick fem barn, de två första överlevde, de tre yngsta dog. Men det är ju "naturligt". Nej, tacka vet jag folk som har konkreta svar på konkreta frågor, som kan resonera lite om vad man ska vara uppmärksam på ifall man är orolig, och inte bara flummar runt. | |
Nya riktlinjer – det här gäller för snoriga och hostiga barn på förskolan
Blir du akut sötsugen? Det här kan du baka snabbt
70 fina flicknamn och pojknamn
Det händer om du inte bestämt namn i tid – Skatteverkets konsekvenser: ”Tusentals kronor”
Hon spelade Ronja Rövardotter – det gör Hanna Zetterberg idag
Fina låtar till dop – 15 tips på musik att ha på ditt barns namngivning
Så kokar du perfekta ägg – tips och råd
Populärt spel anmäls för reklam riktad mot barn
Pappor fortfarande sämre på att vara hemma och vabba
Varannan förskola har dålig utomhusluft
Julkalendern "Kronprinsen som försvann" blir biofilm
Skådespelare i nya "Ronja Rövardotter" 2024
Populäraste namnen på nyfödda barn 2023
Expertens tips om barnförsäkring: Så undviker du vanliga fallgropen
Kan man vispa matlagningsgrädde? Enkla tipsen
Skala potatis i förväg – går det?
Gravid trots mens – är det möjligt?
Brunsås utan grädde – så gör du
Bleka kläder med klorin – 7 enkla tips
Pensla bullar utan ägg: Enkla och effektiva metoden
Här dyker Filip Lamprecht upp med Linn Hegdal – visar upp lyckan
Det stör sig Lotta Engberg på med doktor Mikael: ”Fruktansvärt mycket...”
Carolina Gynnings känslosamma ord – talar ut om gravidkampen: ”Blev aldrig...”
Irma Lehtosalo bryter ihop helt – känslosamma stunden med Marko: ”Förlåtit mig”
Penny Parneviks sluga drag mot barnen – så lurar hon dem
Jill Johnson om relationen med Mattias Elg – ärliga orden: ”Inte perfekt”
Magnus Ugglas enorma förmögenhet – så mycket tjänar han
Följarnas oro för 13-barnsmamman Mirka Norrström efter nya bilden: ”Vi är många som...”
12-barnsmamman Madeleine Ilmruds saftiga lön avslöjad – så mycket tjänar hon
Sofia Wistams dyra inköp – avslöjar sanslösa priset: ”Sån ångest”
Daniel Lindström försvann helt efter vinsten i Idol – så lever han idag
Tareq Taylors okända koppling till Hanna Hedlund avslöjad: ”20 år sedan”
Amandas dotter fick RS-virus: 'Ville inte se mitt barn dö'
Ann Söderlund om operationen efter förlossningsskadan: 'Känner mig så jäkla mycket friare'
Fanni, 27, om att vara änglaförälder och ofrivilligt barnlös: 'En livslång sorg att förlora ett barn'
Här visar Tuva Novotny upp döttrarna på röda mattan
Videon på Mariettes son får följarna att jubla: ”Värmer i hjärtat”
Därför har Johan Rabaeus och Camilla Thulin inte skaffat barn: ”Massa problem”
Tilde de Paula heter egentligen något annat – här är hennes riktiga namn
Pernilla Wahlgrens avslöjande om relationen med Christian: ”Galen”