"Tjejer kan inte leka tre"

"Tjejer kan inte leka tre"
Skrivet av	Frk Marmelad
Hade en intressant diskussion med en kompis häromdagen. Hon hävdade bestämt att tjejer kan bara inte leka i grupp om tre. Då blir det med automatik en som två är taskiga mot. Killar däremot, hävdade hon, kan visst leka i grupp om tre. Nån som har några intressanta tankar om det här :-)?
Svar på tråden: "Tjejer kan inte leka tre"

Det är tyvärr sant
Skrivet av A.
Erfarenheten från min barndom, ungdom och - tyvärr - ganska mycket fortfarande, är att tjejer bara funkar i par. Fyra tjejer kan också funka, men bara om det är klart att det är två bästispar, som slår sig ihop ibland. Så fort det blir tre så är det två som är närmare varandra och en som riskerar att bli utanför hela tiden.

Inte killar heller
Skrivet av Protan
i så fall. När min son var runt 7 år, var de tre killar här på gatan, som var lika gamla. Det funkade inte. Det var alltid någon av dem som blev utanför. Hopplöst. Vi föräldrar försökte medla och hitta på saker, så att de kunde samsas alla tre, med förgäves. Inte förrän en fjärde kille dök upp i ett grannhus funkade det. Då kunde de leka utmärkt alla fyra, eller så lekte de två och två.


Så tycker jag att det verkar vara
Skrivet av Blah
Lekte själv nästan jämt i konstellationer om tre när jag var liten och visst kan det bli svårt ibland - det händer ju att två vill göra en sak och den tredje något annat, eller nåt åt det hållet. Men den träning i konfliktshantering som jag blev utsatt för var kanon. Det kändes aldrig fel att vara tre, även om det blev mer "ojämna" konflikter än om man bara är två - om ni är med på vad jag menar. Sonen leker nu i en relation om tre och har exakt samma problem och fördelar. Så inte är det könsrelaterat! Däremot tycker jag mig ha märkt att män (särskilt äldre sådana) ofta är fegare i sina relationer till andra människor vilket gör att de umgås med folk som de egentligen inte kan med och framför allt inte påtalar beteenden som stör dem. Kvinnor verkar vara med direkta när det kommer till att verbalisera konflikter vilket gör att konflikterna synliggörs. Någon som har samma eller motsatt uppfattning? Spännande fråga är det i alla fall:-)

Det jag upplevde som
Skrivet av H-n filosoferar vidare
positivt med att leka tre, förutom det jag sa förut, var också att jag kände mig "friare". När jag lekte mycket med EN annan kompis, kände jag mig så dominerad och kringskuren. Det blev inte lika roligt. Kanske rätt typiskt för min personlighet. Jag är rätt bra på konflikthantering "i grupp" men sämre på "närkamp". Nästan lite "manlig" kanske enligt det du sa sist!

Vi lekte tre
Skrivet av H-n
när jag var barn. Vår fröken tyckte det var så bra, eftersom vi var ojämnt antal tjejer i klassen! Själv tyckte jag det var toppenbra. Var en sjuk eller bortrest, var den andra ofta hemma eller frisk. Dessutom kompletterade mina två bästisar varandra: Den ena var spännande och hittade på massor med bus, den andra var snäll och go tryggheten själv. Vi lekte ofta alla tre och jag har bara ett enda minne av att känna mig utanför. Jag har aldrig trivts med att umgås med bara en kompis, det blir för inskränkt. Min dotter är likadan. Hon har många kompisar och tycker inte om när någon vill ha henne för sig själv. Då är faktiskt min son mer för att leka med en kompis i taget. Jag tror att tjejer uppfostras till detta, framför allt av sina mammor, som inte tror det går att leka fler än två. Tror inte det finns någon könsskillnad här. Lite off topic kanske så tycker jag däremot att det är lite knepigt att ha manliga vänner, nu när jag är gift. Jag hade ju det förut, och det är inte så att min man misstycker - men det känns konstigt. Lite irriterande.


Det beror nog...
Skrivet av Fröken Fräken filosoferar...
dels på vilka förväntningar man har på barnen, dels på vilka individer som försöker leka ihop. Som mamma till tre tjejer har jag stött på en hel del konstellationer av barn, och en sak har jag kunnat konstatera: De barn som haft problem med att leka tre för att de inte kunnat "dela kompis", är de barn som i det långa loppet "dragit kortaste strået" - alltså förr eller senare fått ordentliga problem med kompisar. Visst kan det vara en slump, men något säger mig att det ligger något i det. Tyvärr! Sen är det å andra sidan så att vissa barn är lite ensamvargar, och verkligen tycker att ett barn till som sällskap är fullt tillräckligt - ja, nästan nog så mycket "party". Det får man ju också respektera! Svårigheten ligger väl i att kunna se _varför_ det inte funkar med mer än en kompis - om det är en "revirgrej", eller om det är något som bara hör till ett stillsamt barns beteende... ;-)

Egna intressant erfarenheter!
Skrivet av Cecilia
Jo, jag har faktiskt själv varit en tredje del av en "tjej-bästis-triad"! På sätt och vis är jag det fortfarande. Vi är fortfarande bra kompisar alla tre nu när vi snart närmar oss 30, även om vi inte lever i samma symbios som vi gjorde i tonåren, särskilt under högstadiet. Nästa fredag är vi och våra män tillexempel bjudna hem till en av tjejerna och hennes sambo på middag och diabildsvisning från deras Canadaresa! Så jag är nog fortfarande en "musketör". Det var nämligen det vi blev kallade för: De tre musketörerna! Det var så väldigt fel, opassande, helkonstigt - ja, för att inte säga direkt sjukt att tre flickor var bästisar. Alla tre!? Det går ju bara inte! Strider mot naturen! Inte för att vi blev direkt retade på ett taskigt sätt, men det var ett himla skämtande och så med oss. Och folk såg oss som mer ihop klistrade än andra bästisar, fastän vi snarare var det mindre, tycker jag. Vi stack helt enkelt ut för mycket. Man fick verkligen känna på hur onormal man var! Tur att vi var rätt självsäkra och hade bra stöd av varandra, för jag kan tänka mig att tjejer just väljer bort att umgås fler än två pga omgivningens förväntningar och negativa reaktioner! Men jag minns hur mycket och ofta vi just pratade om fördelarna med att vara tre - så visst måste omgivningens skämt kommentarer och förvånade reaktioner ha påverkat oss. Fördelar med att vara tre var bland annat att man nästan aldrig var ensam i skolan om en var sjuk, om en var upptagen en kväll så var kanske den tredje ledig, och speciellt när vi tågluffade genom Europa bara 16 år gamla så var det en stor trygghet att vara vi tre, vi höll ihop, om en passade packningen kunde de andra två leta efter en plats, tjej två passa platser medan tjej tre gick och hämtade tjej ett och packningen osv. Och kanske bidrog antalet också till att våra föräldrar vågade släppa iväg oss. Men om vi inte hela tiden blivit så ifrågasatta varför sjutton vi ville vara kompisar alla tre (?????) så skulle vi nog inte haft behov av att fundera så mycket över fördelarna! Och den verkliga anledningen till att vi tre musketörer hängde ihop i vått och torrt? - Jo, vi hade helt enkelt så himla roligt tillsammans!

Uppfostran
Skrivet av Frigg
Vi uppfostrar våra tjejer till att vara relationsinriktade (eller borde göra det för att fylla på könsrollsnormen i dem) medan vi uppfostrar våra killar till att vara aktivitetsinriktade. Detta ger vid handen att tjejer helst leker i små grupper (om två) för att komma så nära som möjligt medan killar leker i större grupper för att ha så mycket aktivitet som möjligt. Därmed inte sagt att det måste vara så här. Vi kan uppfostra våra barn annorlunda och få andra resultat - om bara någon annan också uppfostrar på det viset...


Visst kan tjejer leka 3!!
Skrivet av Sara
Jag är nu 26 år, men är fortfarande bästa kompis med de 2 tjejer som jag hängde ihop med under hela min uppväxt. Vi tre har kompletterat varandra perfekt, och aldrig har någon varit utanför. Så visst kan tjejer leka tre,det har inget med kön att göra. Mer med personligheter.

Inga intressanta tankar
Skrivet av Tilia
Jag var den som de två var elaka emot i en konstellation på tre och det gör fortfarande ont. Jag sökte mig till två andra tjejer som var som ler och långhalm och de tog med glädje emot mig utan förbehåll. Hon som ledde elakheterna mådde inte så bra själv, schyssta tjejer gör nog inte så. Dvs antalet är inte det som avgör. Usch, vad dum hon var, men nu mailar hon mig ibland så det är väl ett försök att be om förlåtelse.

Äh
Skrivet av Helena
Det är nog sant att man ofta kan iaktta "treleken" hos tjejer och se det man förväntar sig att få se. Å andra sidan har jag sett exempel på stridigheter och uteslutningsmekanismer hos killarna på dagis precis lika ofta. Men då bekräftar det ju ingenting vi redan "vet" så det blir inte så mycket reaktioner kring det, mer än att man som vuxen kanske går in och styr upp så att alla får vara med...


Tack för alla svar!
Skrivet av Frk Marmelad
Som sagt (i mitt svar på "Meningslöst snack det här..." ovan) - många intressanta tankar (som väntat S). Jag har själv både bra och dåliga erfarenheter av tre lek. Tror faktiskt mest det har att göra med vilka som är de där tre barnen. Med vissa har det funkat, med andra inte. Samma sak för dottern. Tror att man är snabb att konstatera att "Tre tjejer kan ju inte leka ihop" när det är just i en tregrupp det blir konflikter. Om det är tre killar och samma sak händer drar man förmodligen en annan slutsats.

"Tjejer kan inte leka tre"

Det är tyvärr sant

Inte killar heller

Så tycker jag att det verkar vara

Det jag upplevde som

Vi lekte tre

Det beror nog...

Egna intressant erfarenheter!

Uppfostran

Visst kan tjejer leka 3!!

Inga intressanta tankar

Äh

Tack för alla svar!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information