Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Att ta reda på könet.

Skrivet av Nicki
När vi väntade vårt första barn ville jag ta reda på vad det var för kön. Allt kändes så overkligt och jag trodde att det på något sätt skulle bli mer konkret och verkligt ju mer jag visste om barnet i magen. På den mvc:n där vi då gick berättade de inte så vi fick snällt vänta till förlossningen ;-).

Nu väntar jag mitt andra barn och min första tanke var att nu kanske jag kan få veta i alla fall men..... VARFÖR? Jag är totalt anti att klä små tjejer i rosa och pojkar i ljusblått. Val av vagn eller tapeter kommer inte att påverkas på grund av vilket kön det blir. Varför ska man veta?

Är det för att det är svårt att förhålla sig till sitt ofödda barn när man inte vet vilket kön det är precis som någon skrev nedan om kassörskan som bytte röstläge. Det verkar vara en vanlig åsikt att man "måste" klä sitt barn så att det syns vilket kön det är. Visst är det rätt intressant!
Svar på tråden: Att ta reda på könet.

Känner igen

Skrivet av  Cecilia svammlar på
I början av graviditeten så undrade jag mycket om det var en pojke eller flicka. Det kändes så himla overkligt och det var som att jag kanske behövde veta för att kunna fatta att vi skulle få ett riktigt barn, på riktigt! Så jag funderade mycket innan ultraljudet om jag ville fråga eller inte. Det slutade med att det inte kändes viktigt just då och vi inte frågade alls.

Men jag tror att det är så att kön är den första kategori vi delar in människor i (eller är det hudfärg?? Nej, kön kommer nog först, och ålder)och jag tror att vi människor faktiskt har ett grundläggande behov av att kategorisera för att göra verkligheten mer begriplig och mindre kaotisk. Att det kan vara rätt naturligt att vilja veta en persons kön, för att göra världen mindre förvirrad för oss. Jag tror att det är normalt att vara nyfiken och vilja veta könet, även om man inte tycker att könet ska styra alla förväntningar på individen.


I början så tänkte jag mer på barnet som ett barn i två, tre års åldern. Det var så jag kunde visualisera det. Och då syns ju könstillhörigheten mer. Men ju längre tid jag varit gravid så har det åtminstone slutat att kännas fullt så overkligt att få barn (En riktig människa!!!!! Herre Gud!! :-) som det gjorde förut. Och nu tänker jag mer på den som en liten bäbis, och rätt könlös. En Bäbis, helt enkelt.

Och nu är jag glad att jag aldrig tog reda på könet under min nyfikna period. Det känns lite mer spännande när jag inte vet. Som att det blir lättare att vänta på barnet när det åtminstone blir en liten överraskning. För det är jobbigt att vänta och jag tycker inte så mycket om att vara gravid. Det känns tungt, jobbigt och jag orkar ingenting och har ont. Och innan det blev så här tröttsamt så tillbringade jag de första fem månaderna med att kräkas, och var seg av åksjuketabletter. Så någon jäkla romantiserad bild av strålande mödrar har jag knappast kvar, om jag nu ens hade det från början. På sätt och vis är det ju häftigt och roligt, men mer jobbigt än roligt ändå.

Men det känns spännande att jag inte öppnat paketet i förväg trots min nyfikenhet. Det ska bli roligt att se om det är en flick- eller pojk-bäbis. Men den främsta konsekvensen det får är vilket namn vi kan använda. Och det finns lite sötare flickkläder. Så på så sätt vore en flicka kul. Men det vore mysigt med en kille också. Hur som helst har jag något att undra över medan jag väääntar på att bäbisen ska komma. Men nu är det i alla fall mindre än två månader kvar!
 

Jag ville inte veta

Skrivet av  Annika60
För egen del har jag aldrig velat ha reda på könet i förväg.
Jag var och är komplett ointresserad av att förbereda mig genom att köpa blå utstyrsel till en pojke, rosa till en flicka, så inrednings- och beklädnadsproblem var ingen orsak till att veta för mig.
Och förhöll mig till barnet? Tja, jag tänkte väl att jag väntade ett barn, en liten människa helt enkelt....
 

vi har bokat tid för könsbestämmande ultraljud

Skrivet av  caya
och dagen innan så ringde vi och avbokade den.
vi hade bokat den i v16 och hade då lite svårt att verkligen förstå att det är en liten individ i min mage, och ville väl försöka komma på vad för slags person det är.

men sen insåg vi att vi redan vet det, en alldeles underbar människa som är jätteduktig på att sparka o snurra. vi "vet" att h*n är frisk.

det är allt som räknas.
klart vi är nyfikna fortfarande - men inte så att vi åker till stockholm för att kolla.

(är nu i v27)
 

En sann historia

Skrivet av  Anneka
När jag väntade mitt tredje barn, gjordes ultraljudsundersökningar c:a 10 ggr av olika anledningar. Jag hade samma läkare hela tiden, den främsta experten på ul på mitt sjukhus (ett STORT). Jag frågade vid ett par tillfällen om hon kunde se barnets kön, men hon gled alltid undan och sade att det inte syntes så tydligt, så hon kunde inte säga säkert etc. När min dotter föddes var min läkare med på förlossningen. Jag frågade då om hon hade vetat hela tiden att det var en flicka, men då berättade hon att hon trott att det var en pojke! Så det är inte så himla lätt att se könet. Personligen skulle jag gärna veta i förväg vilket kön mitt barn har, MEN jag tror inte det är så bra om man får fel besked om den saken. Att först vara inställd på att det är en pojke man väntar, och sen få en flicka eller tvärtom, DET skulle nog kunna bli lite traumatiskt för vissa.