Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

ang. hemförlossning (långt och tjurigt)

Skrivet av cath
ålrajt, kanske är det här inlägget lite onödigt. men med tanke på debatten som varit om hemförlossning, rätten till sin egen kropp kontra rättigheter/skyldigheter mot det ofödda barnet så skriver jag det i alla fall.
ärligt talat, tror någon på allvar att man väljer hemförlossning för att det verkar vara en sjysst grej rent egoistiskt? och om man gör det, tror nån att man skulle göra det om minsta misstanke fanns att det var fara för barnet? och tror någon att det är enkelt att få igenom ansökan till bidrag för hemförlossning? efter en helvetisk massa kontroller på både mor och barn, förutom koll på avstånd till sjukhus och liknande, så gäller det att bo i rätt del av landet oxå. inte alla ställen ger bidrag till hemförlossning.

och hur kan man hävda att det är en självklarhet att barnet mår bäst och är tryggast av att födas på sjukhus? mitt första barn (ja, det här är en ren subjektiv berättelse och betraktelse) föddes på sjukhus, jag fick epidural som iofs tog bort smärtan men lades för sent eftersom ingen trodde på mig när jag sa att jag var säker på att ungen skulle komma när som helst, alltså försvann krystvärkarna och de fick ge värkstimulerande dropp. jag fattade ingenting av den förlossningen. det var inte kul, inte spännande, ingenting. men jag var glad att jag hade mitt barn. sen skulle jag amma i samma sal som fem andra kvinnor, jag fattade ingenting nu heller, folk kom och gick och var snälla men sket fullständigt i mig. amningen funkade aldrig. jag kunde inte sova på sjukhuset, jag låg vaken tre dygn och kom hem som ett vrak. efter en månad hade min son inte gått upp ett gram, och sen fick han flaska. själv mådde jag urkass, men jag vet inte om det berodde på sjukhustiden, amningsbesvären eller bara att jag fått barn i största allmänhet. eller nåt annat.
andra barnet födde jag hemma. det var det mest fantastiska jag gjort, hur jävla smärtsamt det än var. barnmorskorna lät mig veta allt som hände, jag bestämde, de var bara där som hjälp, min hjälp, min dotter föddes och jag var hemma i lugn och ro med mitt barn och mina närmaste omkring mig. amningen funkade utan problem, det fanns ingen stress eller förvirring.

jag vet, det är en enda och en subjektiv story, men jag blir ändå förbannad när folk babblar om att hemföderskor inte tänker på barnets bästa och bla bla bla, vadfan, vore jag egoist skulle jag söva mig och tvinga dem (läkarna) att plocka ut ungen utan att jag kände ett dugg, och inte väcka mig förrän allt var läkt och klart. men jag är inte egoist, jag väljer det sätt som jag tror mest på för mig och mitt barn, och de som väljer ett annat sätt har all min respekt.

men att utgå från att hemförlossning är något mamman väljer för sin egen skull utan att bry sig om ungen är inte bara idiotiskt utan också kränkande, och med tanke på de säkerhetskontroller jag fått genomgå (vet inte om det är likadant överallt i landet?) för att få ’godkänt’ känns det som att bli spottad på när någon pratar om att man inte tänker på barnets bästa. jag visste mer om mitt ofödda barns hälsotillstånd än någon av dem jag känner som fött på sjukhus gjort om sina, och som sagt; hade något – minsta lilla – hänt hade det funnits en ambulans för mig till ett eventuellt akutsnitt på otroligt kort tid.

jag vet inte varför jag blir så jävla irriterad av den här debatten, men det känns som om en del säger – nej förlåt, utgår från – en hel del utan att kunna fakta om hemförlossning och dess regler.
Svar på tråden: ang. hemförlossning (långt och tjurigt)

Okej...

Skrivet av  XX
men mitt barn hade inte klarat sig med sitt hjärtfel om födseln skett hemma. Barnmorskan lyssnade nämligen inte med stetoskop på hjärtat efter förlossningen så det skedde av läkare ett dygn efter födseln på BB-ronden. Då blev det ilfart till regionsjukhuset och akut öppen hjärtkirurgi i sista minuten. Lyssnar barnmorskan efter blåsljud hemma efter förlossning men inte på sjukhus? Skulle jag inte tro... Barnmorskan lyssnade inte ens på mig när jag sa att mitt barn var blått från midjan och neråt... hon bara mös att "nyfödda ser ut sådär... Det gör de INTE. Jag har barn förut bl.a. Men allt skulle ju vara så naturligt och jag var bara pjåskig... Hurra för BB-ronden med riktiga läkare...

Sen så har vi världens snökaos här idag och vi satt fast med bilen i en snödriva efter en massa andra bilar som stoppade upp... även om man bor 30 min från sjukhus - vad gör man i en sådan situation om det blir akut vid hemförlossning?
 

hej

Skrivet av  cath
de lyssnade på mitt barns hjärta med stetoskop efter förlossningen. jag vet inte om det bara är jag som haft fantastiska hembarnmorskor eller om de alltid gör så. dagen efter kom en \'riktig\' läkare hem till mig och mitt barn, och efter ytterligare några dagar kom han en gång till. barnmorskorna kom också ett par gånger.

vid snöstorm kan det vara svårt öht att ta sig till sjukhus. jag har haft snabba förlossningar båda gångerna, så jag hade föredragit att sitta hemma med mina barnmorskor framför att sitta fast i en kö. och skulle det vara sånt väder är det väl möjligt att barnmorskorna rekommenderar att man tar sig till sjukhus istället? jag vet inte.

jag hoppas ditt barn mår bra idag och att det inte blivit några mer komplikationer. (jag hoppas _alla_ dina barn mår bra)

kanske - jag vet inte - hade det upptäckts (hjärtfelet) vid de undersökningar som görs på barnet innan hemförlossning? men jag har för mig att du nämnde att det inte syns vid ul.
 

Inga

Skrivet av  XX
tecken fanns på att något var fel med min dotter innan förlossningen. Hon växte fint och tre ultraljud hade visat att hon var välskapt... För att se ett hjärtfel eller fel på andra inre organ måste s.k. riktade ultraljud göras och det görs bara om man tidigar fått t.ex. barn med hjärtfel! Jag hade säkert varit en ypperlig kandidat för hemförlossning...

Tyvärr litar jag inte på barnmorskor efter att ha råkat ut för flera som "hittar på" svar efter hand som frågor uppstår. De verkar vara kunniga och veta vad de pratar om men ofta har de utgått från att det ÄR normalt och att mamman är pjåskig som tror att något är fel... och sedan slätat över symptomen med egenpåhittade svar. Jag har själv en lång sjukvårdsutbildning så mig kan man inte lura i vad som helst. Hade ibland varit skönt att inte veta så mycket...

Det jag reagerat mot här är väl uppfattningen att man inte ska bry sig om de läkare (och socialstyrelsen) som faktiskt varnar för hemförlossning. Och att de varnar bara för att det är kvinnor som föder och inte män: att kvinnor inte har rätt till sina kroppar. Min uppfattning är att de endast tänker på barnets säkerhet och bästa. Har jag verkligen fel?
 

Socialstyrelsens rekomendationer

Skrivet av  Frigg
bygger på enskilda invididers efterforskningar och tankar runt olika fenomen.

Att rekomendationerna ser ut som de gör beror dels på att de inte uppdaterats på rätt länge men också på att man är rädd då födande inte är helt riskfritt - och om barnet föds på sjukhus har man åtminstone skyddat ryggen iom att alla resurser finns där.

Men när man ser efter - finns alla resurser alltid?
Står det ett operationsberett team i operationssalen precis när man behöver dem? Finns det narkosläkare i tjänst - som inte är upptagen - när epidural eller annan narkos ska ges?


De siffror som finns att tillgå säger samstämmigt att födande hemma med barnmorska är lika säkert (dvs lika många/få mammor och/eller barn som dör vid förlossning) som vid sjukhusförlossning samt att barnet och modern genomsnittligen mår bättre efter en förlossning hemma.
Detta handlar alltså om förlossningar som räknats som icke riskförlossning för både hem- och sjukhusförlossningarna.


Att läkare och socialstyrelsen lämnar rekomendationer mot hemförlossning anser jag alltså vara feghet, ett sätt att slippa möta anhöriga till de försvinnande få som dör vid hemförlossning eftersom sjukhusförlösta anses ha dött efter att \'allt som stått till buds\' gjorts.

För övrigt - äter du sex till åtta brödskivor per dag också?
 

Frigg

Skrivet av  XX
Det är väldig skillnad att följa socialstyrelsens rekommendationer om brödätning kontra barnafödande...

Du skrev "De siffror som finns att tillgå säger ... lika många/få mammor och/eller barn som dör vid förlossning..." (hemma kontra sjukhus alltså). Av detta drar jag slutsatsen att det procentuell sett är fler som dör vid hemförlossning eftersom det är så få som föder hemma - en ytterst liten minoritet väljer ju det.

Blundar ni alltså helt för riskerna vid en hemförlossning? Det KAN alltså inte hända något som beror på att födseln sker hemma istället för på sjukhus? Att föda hemma av misstag för att man inte hinner till sjukhus är en sak - dessa förlossningar är oftast komplikationsfria. Men att medvetet stanna hemma och föda innebär ju att det inte är kroppen som valt...! Och inte var väl komplikationerna färre förr i tiden då alla "slapp" sjukhusfödande?

Jag tror för övrigt inte att denna fråga alls har med kvinnoförtryck att göra. Det är av omtanke om barnet som varningar om hemförlossning utfärdats. Och var finns pappan i sammanhanget? Det är väl också hans barn? Ingen nämner honom - bara att kvinnans kropp tillhör kvinnan...
 

Du uppfattar mig fel

Skrivet av  Frigg
När jag säger lika många menar jag procentuellt sett.

Jag förstår däremot inte varför du kan avfärda den ena av socialstyrelsen utfärdade rekomendationen och ta den andra på allvar. Om socialstyrelsen nu är en instution att låta sig ledas av så är den väl det - eller gäller det bara de punkter där socialstyrelsen håller med dig?

Självklart är det ingen som blundar inför riskerna med att föda hemma. De flesta som föder hemma har arbetat sig igenom frågor av typen
Vad händer om barnet dör?
Hur skulle det bli om mamma dör?
Vad händer om det tillstöter komplikationer?
Hur gör vi om, vad kan vi göra om... osv.

Det är nog ingen hemföderska som bara sätter sig ner och oinformerat beslutar sig.

Vad säger du om riskerna med att föda på sjukhus då? Blundar du helt för de risker som finns där? Eller är det så att det alltså inte kan hända något som beror på att födseln sker på sjukhus istället för på hemma?


Och vart pappa är kan väl bara pappa svara på? Det är inte hans kropp och inte heller hans barn. Barnet är sitt eget och modens kropp är hennes egen. Modern går dit hennes eget huvud leder och tills barnet är fött följer det med.
Jag känner ingen kvinna som fött barn hemma bara för att jävlas och för att de hoppas att barnet ska få en så dålig start i livet som möjligt. Tvärtom. De kvinnor jag känner som fött hemma har gjort det för att de själva känt sig tryggast med att föda på det viset och i förvissning om att deras barn får den bästa start de kan erbjuda.

Våra värderingar skiljer sig åt - men vad säger att dina är mer rätt än mina?
 

Frigg

Skrivet av  Man
Du skriver:
"Och vart pappa är kan väl bara pappa svara på? Det är inte hans kropp och inte heller hans barn. Barnet är sitt eget och modens kropp är hennes egen. Modern går dit hennes eget huvud leder och tills barnet är fött följer det med."

Så du menar att om din man säger: "Hördudu Frigg. Jag blir lite orolig när du röker och dricker under graviditeten. Vårt barn kan skadas." Svarar du: "Det är min kropp och du har ingen talan. Jag gör som jag vill!"?

Eller: "Jag känner oro för hemfödsel. Jag är rädd att det är osäkert för vårt barn" svarar du: "Du har ingen talan innan det kommer ut. Jag bestämmer över min och därmed vårt barns kropp".

Måste jag nämna att jag inte delar den uppfattningen? Mannens synpunker och oro måste tas på allvar, liksom kvinnans naturligtvis.
 

Faktum är

Skrivet av  Frigg
att om jag röker och dricker under graviditeten så har ingen möjlighet att förändra detta - mer än jag själv. Min omgivning, och däribland även barnets far naturligtvis, kan försöka förmå mig att förändra, men förändringen måste jag själv stå för.

Därmed anser jag inte att det är jämförbart med en hemförlossning.

Om barnets far utrycker oro inför förlossningssituationen - må det vara hemma eller på sjukhus - kan han blott och enbart påverka. Han kan inte fatta beslutet utan det ÄR kvinnan som fattar det.

Om blivande far och blivande mor står där med olika åsikter - om mannen vill att barnet ska födas på ett sätt och kvinnan vill att barnet ska födas på något annat vis - vem tycker du ska bestämma då?
 

xx

Skrivet av  cath
läste du inte vad jag skrev eller var jag otydlig? du undrar om vi blundar för riskerna när vi väljer hemförlossning. jag tycker att det framgår i min text ovan att det är väldigt noggranna undersökningar inför en hemförlossning, just för att se till att inga risker föreligger.
mycket noggrannare än för en som ska föda på sjukhus, som sagt.
 

Och vad kostar

Skrivet av  Bah!
inte alla de undersökningarna?
 

Jo

Skrivet av  Man
jag kan hålla med om att om det blivande föräldraparet inte är överens väger kvinnans vilja lite tyngre. Däremot låter det fel när du skriver: "Det är inte hans kropp och inte heller hans barn. Barnet är sitt eget och modens kropp är hennes egen. Modern går dit hennes eget huvud leder och tills barnet är fött följer det med."
Du skriver att det inte är hans barn. Jag tycker det är lika mycket hans barn som hennes. Att skaffa barn gör man tillsammans. Beslut rörande det gemensamma barnet fattar man tillsammans.

Barnmorskorna på mödravårdscentralen kanske borde lära om. Jag tänker på de där 5 sekunderna de vänder sig till den blivande pappan, efter 30 minuters oavbrutet samtal med mamman utan en blick på pappan, då hon säger: "Pappan är också viktig. Det är viktigt att han känner sig delaktig i graviditeten och förlossningen", och sedan återgår till samtalet med mamman. Kanske borde man förlänga dessa 5 sekunder till 10 så hon hinner tillägga: "... så länge allt sker på kvinnans villkor och han inte har åsikter". Annars kanske någon blivande pappa verkligen tror att de är delaktiga...
 

Dela noll på två så har du fortfarande noll

Skrivet av  Frigg
Jag kan aldrig se på ett barn som någons. Inte ens som föräldrarnas. Under en tid delar barnet kropp med modern men barnet är för den sakens skull inte mammans. Inte heller är det pappans barn.

Barnet är alltså inte pappans. Inte heller är barnet mammans.

Om du anser att det är/låter dumt får det stå för dig.

Beslut som rör det gemensamma barnet fattar man tillsammans säger du. Ja, jag håller med. Tillsammans, barn och föräldrar, fattar man viktiga beslut. Om barnet inte kan tala för sig själv får föräldrarna väga för och emot tills de är överens eller så får de göra olika beroende på vilken förälder som är med.
Under själv förlossningen är det mammans kropp och barnet det handlar om. Om mammans beslut inte accepteras av pappan får pappan ändå finna sig i att mamman har full bestämdanderätt över sin egen kropp - gravid eller ej.


Vad gäller mödravården så borde kanske resurserna utökas (vem vill betala?) så att barnmorskorna skulle ha tid att ägna sig åt fäderna också. Eller så skulle fäderna kunna gå föräldrakurser i studiecirkel utifrån eget intresse - då de inte har någon bebis som vården vill ge medicinsk övervakning på MVC.

Delaktighet är inget som kommer sig av en barnmorskas engagemang och intresse av att inkludera i den korta MVCtid man får tillgång till. Delaktighet i graviditet och förlossning kommer sig av att själv läsa på (vilket de flesta mödrar gör med stor iver och inte fullt så många fäder gör alls(för att generalisera en smula)) och informera sig, att ta reda på vad som händer och varför.

Och ofta känner sig de fäder som sett sina barn födas i det egna hemmet som långt mer delaktig och långt viktigare under förlossningen än fäder som sett sina barn förlösas på sjukhus. (Enligt min erfarenhet)
 

XX, Frigg och alla andra

Skrivet av  Pappa P
Har med intresse läst vad som skrivits de senaste dagarna om hemförlossning.

Jag och min sambo ska föda vårt första barn hemma i mitten av januari. Jag som blivande fader är fullt medveten om vad vi ger oss in i och för oss så är det rätt att föda hemma.
Vi vill inte riskera att uppleva det som man läser om i tidningarna (skickas mellan olika sjukhus, skiftbyte mitt i förlossningen, läkare som dröjer, etc) utan vi vill att förlossningen sker på våra villkor i vårat hem.

Vi har anlitat två mycker erfarna hembarnmorskor som vi känner stort förtroende för (och vi bekostar allt ur egen ficka pga att vi inte får bidrag till hemförlossningen).
Är vi då oansvariga och allmänt knäppa som väljer att föda hemma?
Knappast, vi har tagit reda på det vi behöver veta, vi har en kompis som fött hemma och vi har mycket erfarna hembarnmorskor som har varit med om det mesta i hemförlossningsväg.

Vi kräver inte att folk ska förstå varför vi gör detta, men vi vill att de respekterar oss för vårt val. Vi är båda välutbildade och vi vet vilka förutsättningar som gäller. Vi sätter inte vårt barns hälsa och välbefinnande på spel för att det ska vara "naturligt". Vi gör det för att det för oss är rätt.

Personligen så har jag svårt att förstå de som föder på sjukhus, med alla de risker det innebär, men jag respekterar de som gör det precis som jag hoppas att vi blir respekterade för vårt beslut.
 

Inte dumt alls

Skrivet av  Man
"Barnet är alltså inte pappans. Inte heller är barnet mammans. Om du anser att det är/låter dumt får det stå för dig."

Nej, jag tycker inte alls det låter dumt. Bådas, eller ingens, för mig kvittar det. Det ÄR ju faktiskt bådas avkomma, men ingen ÄGER barnet. Vad jag ville ha sagt var att det inte var den enas mer än den andras och att det därför inte finns någon ensidig bestämmanderätt.

"Vad gäller mödravården så borde kanske resurserna utökas (vem vill betala?) så att barnmorskorna skulle ha tid att ägna sig åt fäderna också."
Jag tror inte att det är tidsbrist. Det skulle vara så enkelt som att de talar till båda då de berättar om graviditeten och förlossningen och vad det innebär att bli förälder och inte bara vänder sig till en (jag vet, generalisering). Det verkar som om det här med fäders delaktighet är något som är "politiskt korrekt" mer än något som de verkligen vill jobba för.

"Om mammans beslut inte accepteras av pappan får pappan ändå finna sig i att mamman har full bestämdanderätt över sin egen kropp - gravid eller ej."
Jag måste ändå invända lite. Hade det bara varit "sin egen kropp" så håller jag med, men det är det inte. Det är även det gemensamma barnets kropp. Om jag som blivande pappa har åsikter om hur det behandlas tycker jag att dessa är värda att ta i beaktning både före och efter förlossning. Jag ser ingen större skillnad i att ha synpunkter på att mamman röker när hon är gravid och att ha synpunkter på att hon röker med barnet i famnen.

Är man gravid så rör inte besluten bara kvinnan utan också barnet. Tycker du man borde få göra abort efter vecka 22 (eller var gränsen nu går), med hänvisning till att det är ens egen kropp och man har "full bestämdanderätt" över den?
 

Slutsats

Skrivet av  XX
OM det är samma dödlighet för mor/barn hemma som på sjukhus så måste det vara farligare att föda hemma eftersom:
-Det görs noggranna undersökningar av mamma/foster före förlossning och hårda krav måste uppfyllas... då borde det ske färre risktillbud...
-Alla riskförlossningar och komplikationsfyllda graviditeter räknas in i sjukhusstatistiken...
-Antalet hemförlossningar är för litet att bygga trovärdig statistik på...

Man kan undersöka sig både gul och blå innan en förlossning - det är ändå slump och tillfälligheter som sedan styr vad som verkligen händer. Och skulle barnet t.ex. ha hjärtfel (upptäcks INTE med vanligt ultraljud och många hjärtbarn mår bra till det är dags att födas) så kan barnets tillstånd snabbt bli kritiskt där snabba insatser krävs för att barnet ska överleva/inte bli skadat (30 minuters väg till sjukhus räcker inte). En navelsträng runt halsen kan även hos friska barn orsaka hjärtstillestånd och då räcker inte en erfaren hembarnmorskas insatser, bla. måste den respiratoriska acidosen hävas med intravenösa insatser - snabbt! Syrgas måste också ges.

Min bestämda uppfattning är också att barnet faktiskt äger mammans kropp under graviditet och förlossning. Annars kunde ju kvinnan röka eller dricka vin om hon mår bättre av det... Det är inte mamman som "har rätt" till en fantastisk upplevelse utan barnet har rätt till att födas säkert, med de resurser som idag står till buds i direkt närhet. OM det som hemförespråkarna hävdar är säkrare att föda hemma - varför måste kvinnan då bo inom 30 minuters avstånd från sjukhus...? Skulle hemfödarna föda hemma även om det var 5 timmars väg till sjukhus? Dubbla budskap!

 

Seså - missuppfatta inte bara för att du vill det

Skrivet av  Frigg
XX, jag talade om att du uppfattade mig fel.


En så kallad högriskgraviditet är sällan en hemförlossning. Därför har samtliga högriskgraviditeter med förlossning på sjukhus tagits bort ur statistiken. Endast så kallade normalgraviditeter har tagits med.

Urvalet är alltså jämförbart.

Att man inte rekomenderar kvinnor att föda barn hemma om de har längre tid till sjukhus än trettiominuter beror just på de oväntade. Att ha tillgång till sjukhusets resurser om än inte precis under näsan.
Ingen påstår att sjukhus är helt bortkastat nämligen.

Att jämföra rökning och alkoholintag med hemförlossning med barnmorska anser jag vara som att jämföra pistoler med stickade koftor. Det ena är direkt skadligt och det andra kan medföra vissa obehag - om det används på fel sätt vid fel tidpunkt.

Att föda hemma med barnmorska är inte ett större risktagande än att föda på sjukhus. För en del kvinnor är det tvärtom säkrare att föda hemma än att föda på sjukhus.

Barnet äger inte moderns kropp utan är en gäst däri. Att barnet och dess säkerhet, tillväxt och förlossning får stå i centrum för modern anser jag inte vara orimligt - men till skillnad från dig så tror jag mödrar om att fatta ett moget och väl avvägt beslut själv.

Jag vill återigen XX, ställa några frågor till dig. Jag hoppas att du vill besvara dem den här gången:

Vad säger du om riskerna med att föda på sjukhus då? Blundar du helt för de risker som finns där? Eller är det så att det alltså inte kan hända något som beror på att födseln sker på sjukhus istället för på hemma?
 

Att

Skrivet av  XX
fatta "mogna" beslut - är det att sätta sig över skolmedicinens erfarenheter och kunskaper och säga sig veta bättre själv pga hemförlossningspropaganda man läst i hemförlossningskretsar? Jag har periodvis själv arbetat på förlossning och de omedelbara resurser som finns på plats skulle inte jag vilja vara utan!

Och risker med att föda på sjukhus... det låter fullkomligt absurt i mina öron som tillbringat nästan ett ÅR på sjukhus med min hjärtsjuka dotter med start från det ögonblick hon föddes. Utan sjukhus hade hon inte klarat många dygn... Är det farligt med sjukhus för friska men inte för henne?

Hemförlossning måste vara den nya tidens gröna våg och frälsningsrörelse. Jag vill dock INTE tillbaka till gamla tider och jag är oroad över tendensen att lägga över ansvaret för graviditet/förlossning på kvinnan för att hon MÅSTE vara stark, lita på sig själv och sin kropp, vara urkvinna och urmoder och annat blaha som ger oss vanliga mer ångest än trygghet. Jag vill lämna över mitt födande i läkarhänder när det är dags och slippa vara så himla duktig och stark och "intuitivt veta" allt om vad som händer med min kropp! I frantiden kanske det blir vårt eget ansvar när politiker fått upp ögonen för ett nytt sätt att bedriva besparingar på: Minska resurserna till förlossnings-/BB-kliniker ännu mer för att lägga över ansvaret på kvinnan själv... Det är kanske det som håller på att ske?
 

XX

Skrivet av  Frigg
Med andra ord

Om man inte gör som du vet är bäst så gör man fel och gör man fel så ska man veta att man gör så inåta h*lv*t*s fel.

Ät du dina 6-8 brödskivor om dagen och ifrågasätt aldrig en myndighet eller en statlig-, kommunal- eller landstingsinrättning - om det inte passar dina egna syften förståss.
 

XX

Skrivet av  Helena
Ingen ifrågasätter din syn och dina val som du för FÖR EGEN DEL. Jag kan förstå hur du har kommit fram till din åsikt kring livets skörhet med de erfarenheter du har (har en liknande historia i min närhet). Jag tror ändå inte att debatten är betjänt av att vi förkastar varandras åsikter och beslut som mognat fram över tid. Vi har alla så olika erfarenheter och förutsättninar så det går inte att komma fram till ett RÄTT och FEL. Känner du dig orolig för att hemförlossningar ska tränga ut den gängse synen på förlossningsvård och medicinskt omhändertagande? Den slutsatsen drar inte jag utan jag tror tvärtom att de erfarenheter vi får från hemförlossningsvården och dem som väljer en sk naturlig förlossning kan berika ÄVEN den traditionella vården, utan att kompromissa med den medicinska säkerheten.
 

bah

Skrivet av  cath
tänk, jag frågade vad undersökningarna kostade jämfört med en vanlig förlossning. några exakta siffor kunde jag inte få, men det var billigare med hemförlossning inkl. alla extra undersökningar , eftersom en hemförlossning är så pass mycket billigare för landstinget än en sjukhusförlossning.
 

Bah!

Skrivet av  Frigg
Det finns inga krav på undersökningar.
Det brukar heller inte göras extra udnersökningar - enligt vad jag vet - för att få ngåons tillåtelse för att föda hemma.

Det är ingen som kan förbjuda dig att föda hemma och heller inten som kan kräva det av dig.
I vissa landsting har man bidrag man kan få om vissa kriterier är uppfylda - men dessa uppgifter kan din vanliga barnmorska bistå med utifrån sina normala undersökningar.
 

Hembarnmorskorna

Skrivet av  likhetsfeminist
har mycket mer tid, eftersom de bara har en kvinna åt gången att ta hand om. Självklart tar de sitt medicinska ansvar och gör de kontroller som krävs. Mig veterligt har ingen hembarnmorska slarvat, vilket är mer än vad man kan säga om all sjukhuspersonal, tyvärr.

Med det bemötande Cath fick vid sin hemförlossning hade ditt barns hjärtfel upptäckts direkt. Blåsljud är vanligt, men de är oftast mycket små, och hålet mellan kamrarna sluter sig normalt en kort tid efter förlossningen. Även de små måste dock följas upp och kontrolleras, så isåfall hade du inte blivit kvar hemma.
 

Är för valfrihet.

Skrivet av  Anna-Maria
Jag tror säkert att en kvinna som är frisk och önskar en hemförlossning har stora chanser till en fantastisk upplevelse som säkerligen är positiv för såväl henne som barnet. Därför är jag absolut inte emot hemförlossningar!

Däremot blir jag otroligt upprörd på alla dem (för det finns faktiskt en hel del) som hävdar att detta "naturliga" sätt att föda är det absolut bästa för alla friska kvinnor. Jag var livrädd inför min förlossning, rädd för allt. Därför valde jag att föda på ett sjukhus. Att sjukhuset även var ett barnsjukhus såg jag som ett plus då jag visste att det fanns kompetent personal på plats ifall något skulle hända, och det gjorde det. Jag åkte in när vattnet hade gått och jag hade värkar med 8-10 min mellanrum. (nervös förstagångsföderska) En halvtimme senare hade jag ont utan uppehåll och läkare tillkallades. Hon trodde att moderkakan höll på att lossna så det blev akut kejsarsnitt. Efteråt visade det sig att det inte var något fel på min moderkaka. Jag hade däremot fått en elak infektion i livmodern som dessutom spridit sig till mitt barn. Skulle läkaren väntat en timme till med kejsarsnittet så skulle dottern med största sannolikhet inte överlevt. Förlossningen slutade med 10 dagar med pencilin på neonatal.

För min del skulle en hemförlossning kunnat sluta med katastrof. Därför ber jag alla förespråkare för hemförlossningar att inte envist hävda att det alltid är bättre än en förlossning på sjukhus. (Jag säger inte att du, Cath, har påstått detta.)
 

Hemförlossning är inte en universallösning!

Skrivet av  Frigg
En hemförlossning är INTE bra om inte mamman känner sig trygg med sitt val!

Att \'tvinga\' en kvinna att föda sitt barn i en miljö hon själv inte har valt anser jag är så fel! Det viktigaste - tror jag - under en förlossning är att mamman känner sig trygg, känner att hon får det stöd och den hjälp hon behöver. För en del kvinnor är det att föda hemma (en del vill inte ens ha en barnmorska medan de föder) för andra handlar det om att nästan ligga på operationsbordet så att ett kejsarsnitt skulle kunna ske innom två ögonblinkningar.

För mig är det viktigaste att valet ska vara kvinnans. Att kvinnan ska känna sig trygg med sin förlossningssituation och att ingen kvinna någonsin ska behöva känna sig kränkt eller överkörd under en förlossning.
 

Trygghet

Skrivet av  Pappa P
är nyckelordet.
Man ska föda på det sätt som man känner sig trygg med. Mamma och barn delar det mesta under graviditeten och är mamman otrygg så blir barnet det också, vilket givetvis påverkar hur förlossninger går.

Hemförlossning för de som vill, sjukhus för de som vill det. Respekt för vilket val man än gör är självklart.
 

Tack Pappa P

Skrivet av  likhetsfeminist
för väl valda ord. Jag önskar er lycka till!
 

Tack! *imt*

Skrivet av  Pappa P
 

Bra skrivet! (imt)

Skrivet av  Anna-Maria
a
 

japp

Skrivet av  cath
jag håller med dig (och de andra som skrivit samma sak) om att _ingen_ har rätt att hävda att "deras" alternativ är en universallösning. trygghet är det viktigaste, och är man livrädd förstagångsförderska är det nog så att det kännns tryggare på sjukhus, och med halvtaskiga sjukhuserfarenheter känns det nog tryggare hemma.
jag är glad att det gick bra för dig och ditt barn, och hoppas ni mår bra idag.