Ännu ett uttjatat ämne?

Ännu ett uttjatat ämne?
Skrivet av	trazzel - delade lika
Men jag blir så frustrerad så jag är tvungen att dra det ännu ett varv! :-) I en av ankomstgrupperna var det en liten enkät där man svarade på hur man tänker dela på föräldraledigheten. En förkrossande majoritet svarar att hon ska ta den övervägande delen. Det huvudsakliga skäl som anges till detta är att hon VILL vara hemma. Ibland också att han INTE vill det. Alltså... Valfrihet i all ära, men det här gör mig faktiskt lite bekymrad. Det är ju trots allt inte enbart en fråga för den enskilda familjen - hela samhället påverkas ju av den här attityden. Självklart blir arbetsgivare misstänksamma mot unga kvinnor i barnfödande ålder när "alla" är hemma i 1,5 år! Och självklart tittas det lite snett på de få pappor som stannar hemma längre än sina reserverade dagar, när "ingen annan" gör det! Varför fortsätter vi cementera gammelmodiga uppfattningar på det här viset? Går det att göra någonting åt det? Eller är det överförmynderi att börja styra och ställa hur dagarna ska delas?
Svar på tråden: Ännu ett uttjatat ämne?

tål att tjatas om, helt klart.
Skrivet av cath
så jävla tragiskt. jag undrar också, om _hon_ vill vara hemma, betyder det att _han_ inte vill? och varför har hon, om _båda_ vill, större rätt än honom till föräldraledigheten? suck. sen är det ett annat problem som jag tycker helt har förbisetts i föräldraledighetetsfrågan, och det är den när föräldrarna till barnet inte är mamma och pappa, utan två mammor eller två pappor. föräldraledigheten får nämligen bara tas ut av mamman och pappan, så är man två mammor och två pappor (t.ex. två homosexuella par) som skaffar barn har man inget val; det är de biologiska föräldrarna som får ta ut föräldraledighet, inte den andra parten. hela föräldraledighetssystemet känns så skevt så jag baxnar.

Är det sant?!
Skrivet av Lena W
Omfattas inte medmamman/pappan av föräldraförsäkringen? Det är ju horribelt!


Jag anser...
Skrivet av CM - fick ingen
...att det _enda_ sättet att komma ur denna onda cirkel är att "styra och ställa" - överförmynderi må man kalla det, men jag tycker knappast att vi lever under mindre överförmynderi i dagens läge. Vad är det som dikterar att kvinnor VILL och män INTE VILL, om inte kulturellt/socialt överförmynderi? Dessutom tycker jag att det är intressant att fråga sig vad som händer om INGEN vill. Eftersom så många män kan medge utan att någon så mycket som höjer på ögonbrynen att de inte trivs med att vara hemma, att de inte tycker att det är lämpligt pga jobbet etc., måste det ju vara fullt acceptabelt att känna så. Varför möter kvinnor då sådana otrevliga reaktioner, om de skulle våga sig på att säga samma sak?

precis, och varför skaffar man då barn
Skrivet av Annle
om man inte är intresserad av tillbringa tid med dem. Obegripligt för mig. Speciellt när man får höra mammorna säga att Pelle är en såå bra och engagerad pappa men han ville inte vara hemma? Hur kan man vara en engagerad pappa om man inte vill vara hemma ens ett par månader med sitt barn? Om man tycker jobbet är så mycket viktigare? Dessutom så höra jag att papporna inte tycker att det är "roligt", vem är med sina barn för att det är just kul? Det är kul ibland och skitjobbigt ibland men man vill väl leva nära de man älskar mest oberoende av om det är kul?

Å andra sidan...
Skrivet av CM
...tycker jag att man kan vara en alldeles utmärkt förälder och ändå tycka att det är pest och pina att vara hemma alldeles ensam med en liten baby. Att man ibland måste göra saker som man tycker är tråkiga, är en sak - men jag tycker inte att man bör skuldbelägga vare sig mödrar eller fäder.


Nej
Skrivet av Minna
det är inte ok att tjata om att det är så tråååååkigt att vara hemma med sina barn antingen man är mamma eller pappa. Tycker man det är så trist att tillbringa tid med sitt eget barn så kanske man skulle ta och fundera lite över vad som är viktigt i livet. Hur lång är egentligen perioden du tillbringar med ditt lilla barn, sett i ett livsperspektiv? Gör något av den tiden istället för att gnälla!

visst men tydligen är det bara pappor som kan
Skrivet av Annle
bli att vara hemma med barnen med hänvisning till att det är tråkigt. Jag tyckte inte heller att det var så himla kul alltid, kände mig rätt isolerad men det är liksom inte det som är poängen med att vara föräldraledig. Det handlar om att få vara nära sitt barn och ge det en bra start med trygghet etc. Jag dömer inte föräldrar som tycker det är tråkigt men jag reagerar på att ena föräldern kan avstå för att det inte är kul. Om mamman också tycker det är tråkigt då? Är det ok att lämna ungen på dagis vid sex veckor då eller? Jag tycker inte det är ok att avsäga sig sitt föräldraansvar för att det inte är kul, barn är inga leksaker som man leker med när det passar. Det bygger dessutom då på att andra förälderna tar hela ansvaret. Och man kan aldrig få en så nära relation med sitt barn om man alltid jobbar som man får genom att ägna sig åt det heltid i åtminstone tre månader. Fråga de pappor som varit hemma minst tre månader (själva, dvs utan mamman) om deras relation till barnet ändrats.

Minna
Skrivet av CM
Vem har talat om att tjata? Du behöver inte alls höra på något tjat om vad jag tycker om att vara hemma med småbarn, jag förbehåller mig bara rätten att tycka vad jag vill. Kan du komma med något konstruktivt förslag på exakt hur det skulle hjälpa mig att fundera över vad som är "viktigt i mitt liv"? Maken till fräckhet, men det vore ju spännande att höra om du tror att vi alla går runt med nyckeln till hur fantastiskt kul det är att vara hemma med småbarn inom oss, och bara behöver Minnas hjälp att hitta den!


Javisst Annle!
Skrivet av CM
Jag håller med dig - det är precis detta som är min poäng. Som någon skrev i ungefärliga ordalag nedan - när pappan tycker att det är tråkigt att vara hemma är mamman det istället, och när mamman tycker det är tråkigt så skaffar man inga barn. Härinne diskuterar vi ju feministiskt föräldraskap och har lite lättare att mötas i frågan, men det kan väl inte ha undgått någon vilken avsky som vräks på många andra ställen över den mamma som vågar andas om att hon tycker att mammaledigheten är tråkig? Sedan vill jag nog inte göra någon bedömning av vad det innnebär att avsäga sig sitt föräldraskap. Föräldraskapet är livslångt, och det finns ingenting som säger att ett visst antal veckor eller månaders ledighet är ett KRAV för att få en bra relation till sina barn. Man ska ju inte glömma att den svenska föräldraförsäkringen är ganska unik, och inte ser det ut för mig som om svenska barn är särskilt mycket mer harmoniska än många andra i världen.

Men CM
Skrivet av Minna
ta inte så illa vid dig . . .Du måste tåla att folk tycker annorlunda än du gör, det är ju det den här sidan går ut på eller hur? När jag säger att man ska fundera över vad som är viktigt i ens liv, så menar jag så här: istället för att gnöla över att det inte är så stimulerande och intressant att umgås ett spädbarn, försök hitta det som är poitivt i den korta tid ditt barn är litet. Gå ner i varv lite, lär känna ditt barn. Kan inte låta bli att tänka att om man dömer ut samvaron med sitt eget barn och kallar det för tråkigt, så säger det en hel del om den vuxne, må det sen vara mamma eller pappa.

Minna...
Skrivet av CM
...visst är det helt okej att uttrycka olika åsikter. Det är ju just därför jag "tar illa vid mig" - jag tycker nämligen att det är hemskt respektlöst att påstå att när någon har en annan åsikt i fråga om föräldraledighet så behöver denna person förändra sitt tänkande på något vis, gå ner i varv och allt vad det nu är. För MIG är föräldraledigheten som den ser ut i våra respektive samhällen idag en absurd och onaturlig konstruktion, och det förvånar mig mer att människor trivs med den än att de inte gör det. JAG kommer aldrig att tycka att det är roligt att lämna mitt arbete och min försörjning på heltid under många månader för att vara ensam hemma med småbarn, hur mycket jag än varvar ner och värdesätter. Detta betyder inte att jag inte är beredd att göra allt som jag själv anser krävs för att mina barn ska få en bra uppväxt - allt är inte roligt här i livet och som vuxen så måste man naturligtvis även göra sådant som man inte tycker är kul. MEN - två stora men. 1. jag hävdar bestämt att den svenska modellen med 1-1,5 års ledighet som standard är tämligen godtycklig och inte alls nödvändig och 2. Jag anser att det inte finns _någon_ som helst inbyggd skillnad mellan kvinna och man som skulle göra det per automatik roligare för kvinnorna än för männen att vara hemma.


Minna
Skrivet av likhetsfeminist, var hemma länge
>>Nej det är inte ok att tjata om att det är så tråååååkigt att vara hemma med sina barn antingen man är mamma eller pappa. Tycker man det är så trist att tillbringa tid med sitt eget barn så kanske man skulle ta och fundera lite över vad som är viktigt i livet. Att man tycker det är trist att vara hemma ibland är väl bara mänskligt? Att en pappa får säga det men inte en mamma, det tycker jag däremot är för --- rent ut sagt. Hur lång är egentligen perioden du tillbringar med ditt lilla barn, sett i ett livsperspektiv? Gör något av den tiden istället för att gnälla! Jag och flera andra som faktiskt tycker det är tråkigt att vara hemma gör ju just det - gör något av tiden. Men det hindrar oss ändå inte från att tycka att det är tråkigt emellanåt. Vad du däremot försöker säga oss är att det är vårt eget fel om vi inte kan uppskatta varenda sekund. Det tycker jag är ganska elakt av dig.

Rättelse
Skrivet av likhetsfeminist
jag glömde att markera citatet från Minnas inlägg. Hoppas det framgick ändå att tredje stycket var ett citat.

Elakt??
Skrivet av Minna
Likhetsfeminist får nog försöka hålla sig till saken litegrann . . .Jag har aldrig sagt att det är OK att pappor säger att det är tråkigt att vara hemma med små barn. Det är lika illa vem som än säger det, enligt min åsikt. En öm tå, tydligen?


Och så kom de då...
Skrivet av CM
...de ömma tårna. De som alltid dyker upp förr eller senare i de här diskussionerna. Snälla Minna - kan du inte förklara VARFÖR du anser att det är din rättighet att kritisera andra för deras känslor och önskemål, utan att bli bemött med något motstånd? Vad har ömma tår med saken att göra?

Lagstiftning...
Skrivet av AnnaX
...är nog enda sättet att snabba på utvecklingen är jag rädd. Mitt ideal är 9 mån till mamman och 9 till pappan. Min personliga käpphäst är att vi måste börja se föräldraförsäkringen just som en FÖRÄLDRAförsäkring, alltså ett personligt erbjudande till alla som blir föräldrar, och inte en FAMILJEförsäkring. Det är så enormt mycket som grundläggs den första tiden! Ska vi komma åt problemen med kvinnor som diskrimineras i arbetslivet, män som diskrimineras vid vårdnadstvister, kvinnor som känner sig låsta i rollen av att alltid vara den som är ansvarig för hem och barn... ja då ser jag ingen annan väg. Jag har själv suttit som arbetsgivare och tagit hänsyn till hotbilden "kvinna i färd med att skaffa barn=1-2 års barnledighet och sedan nästan all VAB". Detta trots att mina barns far var hemma lika länge som jag och tog hälften av vabbandet, och att det alltid retat gallfeber på mig att kvinnor men inte män får frågor om barn vid anställningsintervjuer. Men så länge det ser ut som det gör så är det så man resonerar som arbetsgivare.

NEj
Skrivet av Camilla
Jag tycker absolut inte att det skall till något överförmyndare i detta. Vill inte han vara hemma så är det väl ok? Va varför bestämma över andra när man inte vet varför han inte vill? Om vi nu skulle säga att jag som kvinna inte ville vara hemma mer än en månad då skulle säker många jubla! Jag kan tala för våran familj. Min man har börjat sin utbildning som är 4,5 år lång. Skulle han vara ledig därifrån så måste han vara borta i ett år. Vi vill inte att han skall gå ut ett år senare pga att vi klarar oss i dag på min lön och kommer även klara oss fast jag är mamma ledig. Han kommer även att vara ledig på sommaren och får då tre månader per år ledigt. Skulle staten komma in och bestämma så skulle våra planer helt kolapsa!!


Har du...
Skrivet av CM
...några teorier om varför det så ofta är mäns föräldraledighet som får folks planer att kollapsa, och så sällan kvinnors? Jag menar, om du tror att alla gör sina egna val idag utan press eller påverkan utifrån, hur förklarar du då att så många fler kvinnor än män VILL vara hemma?

Ja
Skrivet av Camilla
den biologiska t ex att man ammar. Att man har burit på barnet i nio månader.

Vänta nu...
Skrivet av CM
...hur menar du, exakt? Att kvinnor redan INNAN de fått barn känner en VILJA att vara föräldralediga som männen inte känner, därför att de eventuellt kommer att amma? Kan du förklara lite mer i detalj hur den här mekanismen fungerar? Och menar du att amningen också förklarar att kvinnor i genomsnitt har tyngre och lägre betalda arbeten än män, och därmed har mer att vinna/mindre att förlora på att vara hemma?


Nej
Skrivet av Camilla
nu misstolkar du med flit! Jag är helt för att män och kvinnor skall göra lika arbete hemma. Samma lön för samma jobb mm. Men jag tycker inte att andra kvinnor skall göra så att de kvinnor som VILL vara hemma skall få dåligt samvete av det. Jag VILL vara hemma är det så fel? Tyvärr tror jag det är så att vissa som känner att de inte vill vara hemma får dåligt samvete av att andra vill vara hemma. Tror inte du det? Varför skall annars andra lägga sig i hur vi vill fördela barnledigheten?

Nä...
Skrivet av CM
...jag tror definitivt inte att de som inte vill vara hemma får dåligt samvete av att andra vill vara det. Varför skulle de få det? Skulle det vara något fel med att inte vilja vara hemma, eller hur menar du? Jag kan bara svara för mig själv, och att JAG vill "lägga mig i" hur föräldraledigheten fördelas beror på att jag anser att vi för närvarande sitter fast i en ond cirkel, som påverkar ALLA kvinnor. Kvinnor väljer ledighet i högre grad än män, vilket gör att kvinnor får lägre status på arbetsmarknaden. Detta i sin tur gör att när det gäller att bestämma hur ledigheten ska fördelas, så är det oftast kvinnan som har mest att vinna/minst att förlora på att ta ut ledigheten, och oftast mannen som tjänar mer/är så oumbärlig på jobbet att han inte "kan" ta ut den. Jag är inte det minsta intresserad av några moraliska aspekter, samvetsfrågor och liknande. Det enda jag är intresserad av är att män och kvinnor ska vara _verkligt_ fria från kulturella och sociala konventioner som gör att de mer eller mindre omedvetet slussas in i vissa roller. Du säger att jag missuppfattar med flit, men det kan jag lova att jag inte gör. Jag är uppriktigt intresserad av att försöka förstå var exakt du menar att dessa gigantiska (för de måste ju vara gigantiska för att förklara statistiken som den ser ut idag) skillnader mellan kvinnor och män sitter. Kan du inte förklara lite mer ingående hur du menar att det går till, när vi helt frivilligt gör dessa helt olika val?

Jag kan bara
Skrivet av Camilla
tala för min sak. Min man har till sommaren gått sitt första år på sin utbildning. Vi tar inga lån och jag "försörjer" oss. jag har ett bra jobb som jag stormtrivs på och bra betalt. Nu finns det en möjlighet för oss att åka utomlans i ett halvår tack vare att min man kan vara utbytes studen. Skulle han då vara pappa ledig skulle inte vi kunna åka. Varför? Jo pga att jag vill inte ta tjänsteledigt och följa med utomlands men jag kan vara föräldra ledig och inte förlora på det alls. Han kommer även att vara hemma hela sommaren X 2 stycken så han blir ledig i 6 månader och jag resten. Men jag kommer att ta ut ledighet mm så jag blir ledig ungefär ett år. Många tycker att det här är dåligt men för oss är det jätte bra. Jag tror inte samhället blir bättre i fall man "tvingar" de som inte vill vara hemma att stanna hemma. Som Lena W skrev har nere att hon skulle vara ledig bara 5 månader då är det ingen som bryr sig...Varför? Jag tycker det skall vara lika ifall man/båda kommer överens om det. Om jag nu bara vill vara hemma en månad då är det min sak att bestämma och inte staten.


Oj
Skrivet av Camilla
måste tillägga att min man skulle nog inte få för mig vara hemma ett år och jag ett halvår...=) För jag vill vara hemma...Sedan så är det kanske så att jag inte trivs! Då får vi ta det då och jag börjar jobba tidigare.

Men Camilla
Skrivet av Annle
ser du inget problem i att du säger att din man inte skulle få vara hemma ett år och du ett halvår, varför har du förstatjing på att vara hemma, är det ditt barn? Jag tycker att det är ett problem att mammor vill vara hemma om de kräver att få vara det på pappornas bekostnad. Varför skall papporna bara få vara hemma om mammorna godkänenr det? För mig är det ett sjukt sätt att resonera i ett förhållande, att ena parten tar sig rätt till barnet och har rätt att utestänga den andra och dessutom beröva barnet närhet till den andra föräldern. Dessutom undrar jag varför de kvinnorna inte ser att de gör sig själva (förutom barnet och pappan) en otjänst. Det var oerhört skönt när min man varit hemma med dottern ett tag att det inte bara var jag som ansvarig för att hålla koll på ät- och sovtider etc när vi båda var lediga.

Varför jag säger så...
Skrivet av Camilla
jo därför återigen han går i skolan. Jag jobbar 100% och han går i skolan kanske 40% och resten är självstudier. Skulle han få vara hemma mera så skulle jag komma hem på kvällen helt slut och "bara" ha helgerna. Gör vi så här så är han hemma mer än mig i alla fall men det är jag som får dagarna. Jag ser inget fel i dag! Varför gör andra det? Jag vill vara hemma! Skulle han ta ett år och jag ett halft så skulle han vara ledig ett år + sommar loven och jag skulle med andra ord vara hemma 1/3 av hans tid. Som vi har beslutat nu så är han hemma 6 månader och jag 1 år för han har sina lov och inte skola i 40h i veckan. Varför är det då fel att jag vill vara hemma ett år och samtidig inte vill att han tar ut ett år?


Men Camilla...
Skrivet av CM
...har du inga förklaringar på varför det är så MÅNGA kvinnor för vilka det är mycket mer praktiskt att ta ut den största delen av ledigheten, och så MÅNGA män som det inte passar för? Om skillnaderna inte vore könsbundna, så borde det vara ungefär 50/50, men nu är det ju inte det.

Varför?
Skrivet av Camilla
Varför skall jag förklara det? Förstår inte varför jag skall göra det överhuvud taget. Jag tycker att det är varje familj sak att lösa! Jag och min man löser våran ledighet som vi passar bäst sedan skiter jag i andra. Tycker att även ni skall göra det!!! Förstår inte varför ni retar er på sådana som vill vara ledig. Är det så att ingen utav föräldrarna vill vara hemma då skall man dela på det lika. Vill en utav föräldrarna vara hemma då delar man så... En utav våra bästa kompisar har gjort så att han var hemma och hon bara en månad. Då kan du förklara det! Jag ser absolut inte vart ni vill komma. Har ni så dåligt familje liv så tycker jag inte att man skall skaffa barn. Är man överens i hemmet då löser man en sådan här sak så "BÅDA" blir nöjda!!

Men snälla Camilla...
Skrivet av CM
...jag har ju redan förklarat VARFÖR jag tycker att man behöver göra en regelmässig uppdelning av föräldraledigheten. Det har ingenting med mitt eget familjeliv att göra - jag bor f.ö. i England där man får 16 veckor med långt mindre betalning än i Sverige och vill man vara ledig längre än så får man fixa det bäst man vill. Att jag ber dig förklara varför kvinnorna VILL vara hemma och männen INTE VILL vara hemma beror på att jag hävdar bestämt att vi lever under ett lika stort överförmynderi idag, där vår kultur dikterar vad vi ska och inte ska göra. Om du hävdar att vi inte är styrda idag utan gör fria val, då är jag intresserad av att förstå varför män och kvinnors val är så olika. Det är väl inte så konstigt att man undrar? Sedan vill jag, som flera andra redan skrivit, påpeka att INGEN är tvingad att utnyttja en samhällelig förmån. Rätten till en så generös ledighet som gäller i Sverige är inte av gud given - det är någonting som samhället står till tjänst med bland annat av jämlikeskäl. Jag ser därför ingen som helst anledning till att samhället inte skulle kunna förändra förutsättningarna för föräldraförsäkringen när det visar sig att den inte fungerar på ett tillfredsställande sätt.


Men CM
Skrivet av Camilla
du förstår inte... Finns ingen anledning för mig att förklara för hur andra tänker! Jag vill vara hemma och då vill jag inte att någon annan skall säga FY du fördärvar för andra kvinnor. För det gör jag inte! Är det så att man som kvinna inte vill vara hemma så är inte det då! Jag tycker inte det är en kvinno fälla utan ett fritt val som man gör. Det är en sak som varje familj själva skall komma överens om och som det är nu ÄR flera kvinnor hemma. Varför? Har du funderat på att de kanske vill? Är det SÅ fel all vilja vara hemma? Det här är en rätt som varje förälder har att bestämma över. I min lilla familj är det självklart att dela "allt" hälften! Vi tvättar/städar/diskar mm lika mycket. Den som är hemma mera gör lite extra (för närvarande min man). Det tycker jag att alla skall göra. Föräldraledigheten är också bådas lika mycket. Men hade min man jobbat då hade vi delat den exakt 50/50. Så du hoppar på helt fel tjej. Men nu kommer min man vara hemma lika mycket som mig men jag får ta föräldradagarna!!!!! Förstår du? Tycker att när ni läser svaren hoppar över mycket. Det jag är emot ÄR att en myndighet skall bestämma! Det är faktiskt upp till var och en! Hade myndigheten bestämt åt oss så hade vi fått exakt lika många "föräldradagar" men han har ju alla sommar lov, vinterlov, höstlov, jullov mm. Så då hade jag förlorat på det! Jag hade inte fått vara hemma lika mycket. Och jag vill vara hemma lika mycket som min man har möjlighet till i dag!

Jodå, Camilla...
Skrivet av CM
...jag förstår precis. Jag förstår att du anser att varje människa, kvinna som man, i dagens läge gör ett fritt val och att du inte vill tafsa på det fria valet. Frågan är om du förstår vad _jag_ säger? Jag säger att det är helt otänkbart att vi gör fria val idag. Om vi gjorde det, skulle män och kvinnor statistiskt sett ta ut ungefär lika mycket ledighet. Jag menar inte att varje individuellt föräldrapar skulle ta ut 50/50, utan att om man tog med ALLA föräldrapar i beräkningen så skulle det jämna ut sig och inga skillnader mellan könen finnas. Att män statistiskt sett idag tar ut mycket mindre ledighet än vad kvinnor gör, tyder på att könet HAR betydelse för vilka val vi gör, vilka omständigheter vi befinner oss i, vilka prioriteringar vi har osv. Alltså väljer vi INTE fritt, utan vi väljer efter kön. För mig existerar ingen skillnad mellan en social/kulturell styrning av detta slag, och en samhällelig styrning. Faktum är att jag anser att den senare är att föredra då den är transparent och uttalad medan den förstnämnda är mycket mer subtil.

Jodå jag
Skrivet av Camilla
förstår var du vill komma. Men som jag har sagt så har det inget med mig att göra. Man måste ändra varje person och det är inget som kommer att hända de närmsta hundra åren. Det jag försökte säga är att jag och min man inte väljer könsbundna roller.


Fast Camilla...
Skrivet av CM
...är vi då iallafall överens om att _många_ väljer efter kön? Annars skulle ju de statistiska skillnaderna inte förekomma, som sagt.

Ja
Skrivet av Camilla
självklart finns det rötägg överallt =). Men jag förstår mig inte på dessa som gör det. Samtidigt som jag inte förstår mig på vissa som hoppar på en bara för att man VILL vara hemma av eget val och inte könsbundet. Men samtidigt tror jag inte på att staten skall in och bestämma. Har vissa kvinnor valt män som inte vill vara hemma så är det en fråga om hur deras män är funtade och man måste ändra från grunden...Hur folk tänker och hur folk uppfostrar de småa barnen.

Usch vad jag känner mig tjatig nu...
Skrivet av CM
...men med tanke på de statistiska skillnader som finns så måste det väl handla om mycket mer om några enstaka rötägg? För att ställa frågan så enkelt som möjligt: tror du, Camilla, att majoriteten väljer fritt idag, och att de statistiska skillnaderna därmed är ett resultat av att könen har olika viljor överlag?


Ett enkelt svar...
Skrivet av Camilla
Ja det tror jag!

Men isåfall...
Skrivet av CM
...så blir jag så nyfiken, och hoppas att du inte blir arg nu, men... Jag skulle så gärna vilja veta vad det är som gör att könen har olika viljor?

Jag
Skrivet av Camilla
har absolut ingen aning. Jag vet bara vad jag själv känner. Nog för att vi båda kommer att vara hemma ungefär lika mycket. Jag känner att jag vill vara med när barnet är litet så att jag inte missar något. Men jag vill heller inte missa min "karriär". Det lät kanske dumt, jag vill inte missa något på mitt jobb. Så jag kommer att börja jobba lite smått hemmifrån ganska tidigt. AJdå nu ser jag att jag har flummat bort mig i från din fråga! Jag tror att alla vill vara hemma mycket med barnen, ja visst inte alla men många. Då tror jag lätt att männen "lägger" sig lättare och låter kvinnorna vara hemma. Sedan tror jag det hänger på hur förhållandet ser ut. Vissa är inte stabil i förhållande till varandra och då blir det nog lätt fel. Sedan är det "ofta" kvinnorna som vill ha barn och männen som tillslut efter mycket gnat "ställer" upp på barn och är då inte lika villiga till barn. Jag tror att ju äldre man är när man skaffar barn desto mer lika tar man ut dagar. Ser att allt blev nog lite svammligt men till saken här att jag absolut inte kan förklara varför det är som det är i dag!


Okej...
Skrivet av CM
...tack för ditt svar. Vi får kanske enas om att vara oense, för jag tycker att även de orsaker du föreslår (att männen lättare "lägger sig" trots att båda vill vara hemma, att kvinnorna "tjatar" sig till barn trots att han inte vill) etc, tyder på en form av påverkan och inte alls på några fria val...

camilla
Skrivet av cath
jag har för mig att rent statistiskt är det mer jämnt fördelat med föräldraledigheten ju _yngre_ föräldrarna är. (ska se om jag hittar siffrorna på det)

Jag är inne på "överförmynderi" helt klart
Skrivet av Eva
Nåt måste ju göras. Är man två om föräldraskapet så borde det skina igenom även i den tid man har hemma. Jag tycker att det redan är "överförmynderi" kulturellt sett, när papporna "frivilligt" avsäger sig huvuddelen av föräldraskapet. Det går inte att kompensera med quality time, det enda som räknas ur barnens synvinkel är hur mycket tid man är med dom. Är det mamman till 90% så är hon den viktigaste föräldern. Hur kan man som pappa avsäga sig den största delen bådeav ansvaret och barnets kärlek? Och vi har inte kommit så långt i vårt samhälle när vi fortfarande tror att mammorna genetiskt är mer lämpade som föräldrar än papporna. Sen finns det massa olika praktiska invändningar: lönebortfallet är ofta större om pappan är hemma, mammrona har i större utsträckning tråkiga jobb som de gärna är hemma ifrån, utifrån omgivningens och arbetsgivarens reaktion är det lättare för en mamma att vara hemma. Men allt sånt går ju att ändra på! Det är politiska beslut som krävs, tex att höja taket i föräldraförsäkringen.


Jag väntar...
Skrivet av Lena W
...barn till påsken (BF19/4), och har för avsikt att vara hemma till början av september, dvs knappt 5 mån, för då skall jag börja plugga är det tänkt. Min man tycker det är supermysigt att vara hemma med en bebis, och jag klättrar på väggarna efter ett par timmar. Förhoppningsvis kommer det att funka bra med amning etc... Jag tänker att då ammar jag nog bara morgon och kväll, annars får man ju pumpa/alt får dom komma till min skola... Men jag tror vi är ovanliga. Svärmor tycker det är fruktansvärt och att jag inte har några "modersinstinkter", som om dom skulle hänga på huruvida jag sitter hemma och byter blöjor eller ej. Jag kontrade med att hon ju då underkänner sin son som förälder - men det argumentet ville hon inte alls lyssna på... Det är inte alls samma sak. Han är ju man och således "duktig" när han byter en blöja, jag förväntas ha det i generna alternativt få det med någonslags diffust amningshormon... Om han är ensam hamma med vår treåriga dotter säger svärmor: "Jaså är du barnvakt idag? Var är Lena?" Som om en far kunde vara BARNVAKT åt sin egen dotter!!!

skönt att han verkar ha frigjort
Skrivet av Annle
sig från sin mammas värderingar.

Ja - tack och lov!
Skrivet av Lena W
Annars vore det nog mest skräp med vårt förhållande! Nej då! Han delar mina värderingar både i teori och praktik!


Överförmynderi...
Skrivet av Helena
Ja, kanske. Men jag tror det är nödvändigt att gå lagstiftningsvägen och därigenom hjälpa attityderna på traven.

Lagstifta
Skrivet av Charlie
Jag tror det är enda sätet att förändra faktiskt, iallfall om det inte ska ta tre generationer till... Man måste komma ihåg att föräldrförsäkringen är en mycket (med internationella mått mätt) generös förmån som man kan avstå ifrån om man inte vill utnyttja den. Ingen blir tvingad att vara hemma med barn! Angående ekonomi etc. kan väl svenska föräldrar göra som vi som bor i andra länder, man sparar innan man far barn för att gämna ut ekonomin när man väl fått barn. Om pappa tjänar mest så stoppar han undan pengar till sin föräldraledighet, han måste ju tjäna rätt bra eftersom 80% av SGI inte räcker. Annars kanske mamma kan få högre lön när det visar sig att hon inte automatiskt är borta 1,5 år när hon får barn...

Valfritt för männen, men inte för kvinnorna
Skrivet av likhetsfeminist
"I sällskap med skulden" - var det inte alldeles nyss som den var uppe till diskussion i media? Männen kan välja att vara föräldralediga, men det blir inte bra att tvinga dem. Om en kvinna däremot inte vill vara föräldraledig, så skaffar hon inte barn. Eller är det någon annan bok jag tänker på?


För övrigt
Skrivet av likhetsfeminist
är jag också inne på lagstiftning. Föräldraförsäkringen är en samhällelig förmån, och som sådan kan den också villkoras. Trots allt handlar det ju om att vilja driva igenom jämställdhet på samhällets alla nivåer - då måste man också vara beredd att visa att man menar allvar. MEN jag vill att man ska kunna söka dispens i vissa fall, som till exempel när den ena föräldern har en väldigt hög eller väldigt låg lön. Det finns trots allt de som kan drabbas väldigt hårt av att en förälder utan sjukpenninggrundade inkomst, som till exempel studenter, tvingas vara hemma med barnet i flera månader.

föräldrarnas rätt eller barnens?
Skrivet av Annle
För det första är det inte överförmynderi när sammhället ekonomiskt gynnar ett visst beteende. Det är inte fråga om tvång (polishämtning då eller?) utan ett ekonomiskt incitament. För det andra tycker jag väldigt mycket om Bengt Westerbergs syn sätt: om man ser fp som föräldrarnas rätt att vara hemma borde de kanske få bestämma det själva, men om man ser det som barnets rätt att ha föräldrarna hemma varför skall de då kunna bestämma att barnet bara får leva så nära ena föräldern? Med vilken rätt bestämmer föräldrar att barnet bara få knyta riktigt nära band till mamman? (och, nej, man kan inte få en lika nära relation om man jobbar).

Bra synvinkel! IMT
Skrivet av Anna
Bra synvinkel


Intressanta synpunkter
Skrivet av trazzel - delade lika
från allihop! Själv lutar jag nog också åt att "överförmynderiet" kanske är det bästa ändå. Det tycks ju inte som om det finns något större intresse av att ändra de nuvarande förhållandena av egen fri vilja. Och jag anser faktiskt att det BÖR ändras. Det kan inte vara bra att det i princip bara är mammor som är hemma med barn, medan papporna statistiskt sett arbetar mer än någonsin under småbarnsåren. Vem gynnas av den fördelningen? Förmodligen ingen. Men samtidigt är jag motståndare till stelbenta myndigheter som tror att allas livssituationer ser likadana ut. Det måste finnas utrymme för undantag och speciallösningar, annars blir det ohållbart för vissa familjer. Fast varför den absolut bästa lösningen för de flesta tydligen är att mamman stannar hemma närmare 1,5 år och pappan bara tar sina öronmärkta dagar, det kan jag inte förstå... Var kommer den naturlagen ifrån?

Det enda jag vet
Skrivet av Mamma till 3
Är att det inte hade gått att vara hemma för min man i och med att jag inte kunde pumpa ur någon mjölk och ingen av mina barn ville ha välling eller ersättning innan det att de var 1 år gamla. Däremot var han hemma 3 månader på sommaren med var och en av våra tre barn och han var fullt nöjd med det, ville inte vara hemma mer. Och detta var delvis innan 30 (numera 60) dagar blev enbart pappans. Skulle jag få mer barn (och vi jobbar på det) så kommer han ännu en gång att vara hemma 3 månader med det barnet. Det är en modell vi tror på och som vi trivs med. Jag vill inte tvingas vara borta från mina barn om jag inte vill och inte mår bra av det.

Det tycker
Skrivet av Camilla
jag att ni gjorde rätt i! Det är varje familjs ensak att bestämma och inte myndigheternas. Hoppas att det blir en till för eran del!


Tack! Det hoppas vi också ler IMT
Skrivet av Mamma till 3 (snart 4?)
.

Tvinga till ledighet
Skrivet av Lo
Jag ar inget brinnande fan for tvang, och det galler aven har. Jag tror pa utbildning, och det galler aven sadana simpla saker som hur man haller och tilltalar bebisar samt vilka klader man satter pa dem. Stereotypa konsskillnader grundlaggs redan fran forsta dagen. Varfor ar jag hemma de forsta tio manaderna? Min sambo ar inte registrerad i Sverige, och har sin inkomst fran forskningsbidrag. Han existerar inte har, varken skattemassigt eller i det sociala skyddsnatet. Men, det kommer inte hindra honom att vara hemma sa mycket som mojligt, bara han gor sitt jobb (skriver sina forskningsartiklar). Darefter vantar vi med att ta ut dagar, sa att han hinner komma in i det svenska systemet. Men, det viktigaste kommer fran foraldrarnas attityd gentemot barn. Har man en gullig tjej och en tuff pojke sa ar jag overtygad om att barnen blir formade av det (kolla bara pa barnklader... hugah). Hur manga foraldrar tolerar att deras pojk springer omkring i en prinsessklanning? Cementeringen sker tidigare - jag anser att det ar viktigare hur du uppfostrar dina barn an omn det ar mamma eller pappa som ar hemma. Lat pappa leka med dockor med pojken (likval som att du gor det) och lat tjejen vara med nar du byter dack pa bilen. Da kan det ske en forandring i samhallet!

Du har
Skrivet av Camilla
helt rätt! Jag byter däcken i min familj och folk vänder sig om och tittar. Det spelar ingen roll vem som är hemma några dagar mer än den andra huvud saken är att man fostrar dem NEUTRALT!

Ännu ett uttjatat ämne?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information