Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Backlash i Sverige?

Skrivet av CM
Ibland när jag läser härinne så kan jag, som boende i Storbritannien, få en bestämd och skrämmande känsla av att jämställdhetsarbetet i Sverige åtminstone på attitydplanet tagit ett steg tillbaka.

Lagstiftningsmässigt ligger ju Sverige fortfarande före Storbritannien, och även praktiskt sett i fråga om t.ex. arbetsfördelningen i hemmet, tror jag. (Däremot är jag faktiskt lite osäker på hur det ligger till ifråga om könsfördelning på olika poster i näringslivet etc.)

Men HJÄLP vad jag har blivit bestört under de drygt två år som jag har huserat på fN, både på den här sidan och andra, över allt prat om moderlighet och naturlighet och hormoner och symbios och bygga bo-instinkter och fluffighet och relationer och... Ja, jag kan helt enkelt inte tro annat än att nu när man börjat ta åtminstone VISSA av jämställdhetskomponenterna för givna i Sverige, så har man inte kraft eller vakenhet eller vad det är att stå emot livmoderstramset.

MÅSTE det bli så? Är detta vad vi har att se fram emot även här?
Svar på tråden: Backlash i Sverige?

Jadu...

Skrivet av  Helena
Jag tror faktiskt det. En backlash förutsätter ju att det finns något att backlasha IFRÅN - och kanske har man på många håll inte kommit längre än till särartsfeminism så att säga? Här i Sverige har vi passerat den och vänt och nu är den tillbaks på andra varvet...
 

Ja, fast jag...

Skrivet av  CM
...hoppas ju i min enfald att vi i andra länder ska hitta ett sätt att komma förbi den "första" (och i mitt tycke mildare) omgången särartsfeminism som _inte_ nödvändigtvis leder till en backlash. Går inte det, tro? Kan vi inte få hoppa över den biten, snälla? ;-)
 

Jo...

Skrivet av  Helena
... gärna för mig, helt och hållet.
 

Mitt inlägg

Skrivet av  Charlie
skrev du nu! Jag tänkte precis detsamma när jag läste Lovikkavantens inlägg här nedan. Här bor man i ett chauvinistiskt latinoland (Frankrike) och går omkring och skryter om pappalediga svenskar och jämO. Pyttsan, jag får nog ta och stiga ner från mina höga hästar...

Min alldeles franske man, min granne, dagisbarnens fäder m fl i bekanskapskretsen är betydligt mer jämställda än många män som omtalas på fN. Däremot ligger ju lagstiftnigen efter men den verkar man ju knappt utnyttja i Sverige. Trist:(
 

Ja, och jag har...

Skrivet av  CM
...sedan du-vet-vem påstod att hemmapappor öht inte EXISTERAR i England roat mig med att RÄKNA alla pappor jag ser på dagtid på vardagarna... Det har gått några månader nu, och det blir nog iallafall en om dagen i snitt ;-)))
 

hihi

Skrivet av  Charlie
men det kanske är underbetalda "boys" från kolonierna? Föresten går väl alla britter på internatskola från det dom är tre veckor eller nå\'t (du vet som den typiska familjen som bor i Buckingham Palace):).
 

Ja just det ja...

Skrivet av  CM
...det tänkte jag inte på!

För du har ju helt rätt. Storbritannien består av tre grupper:

- första klassens medborgare: börsklippare med kritstrecksrandig kostym och hemmafru i förorten

- andra klassens medborgare: bespottade fd kolonialare

- tredje klassens medborgare: emotionellt störda karriärskvinnor, främst svenskar som tror (ha! ha! ha!) att om föräldraledigheten varar i 4 månader då är det meningen att man ska börja JOBBA efter 4 månader. En och annan tonårig narkoman kan man klämma in i den här gruppen också.
 

I den tredje gruppen

Skrivet av  Charlie
finns också manliga sjuksköterskor, lärare, manlig dagispersonal, rockmusiker och politiker med punk-frisyr:)

Nej nu får jag nog sluta vara intern och elak!
 

ja och nej...

Skrivet av  SofiaB
Jo. Vi har nog någon form av backlash i Sverige.

Men jag tror inte att det är fullt så illa som det verkar på fN.

För i mitt normala liv, det utanför fN *s* - där beter sig folk precis som förut. Och har ungefär samma åsikter som förut. (Även om jag lärt känna massa nytt folk etc..)

Jag tror att det finns ett koncentrat av dessa åsikter just här. Eller så är det bara här man "vågar" uttrycka dem.

Asch.. kontentan är i alla fall att jag tror att vi varken gått framåt eller bakåt.
 

Åhå...

Skrivet av  CM
...ja jag har funderat på om det kan vara så att fN är speciellt på något sätt. För även om jag tycker mig se en VISS backlash t.ex. i svenska media så nog måste jag säga att klimatet på fN ibland kan verka EXTREMT!
 

Håller med.

Skrivet av  AnnaX
När jag surfar runt bland olika snackgrupper och samlar på mig ett antal åsiktsyttringar (ja, sånt händer, när jag ska ha skrivit klart x antal sidor redan igår, typ, och andra sådana lägen när man borde göra något vettigare...) så blir jag faktiskt smått chockerad ibland.
Det stämmer så oerhört illa med det jag hör i min vardag. Nu lever jag iochförsig i Sthlms innerstad, och det är väl inget tvärsnitt av landet direkt, men min umgängeskrets är rätt rejält spretig i ålder, utbildning, yrke osv.
Nej, jag undrar verkligen ibland hur representativt fN är....
 

Jag upplever det också så...

Skrivet av  Frk Marmelad
...och då även IRL. Var häromveckan på en middag där alla (utom jag *S*) var rörande överens om att det var NATURLIGT för pojkar att leka med bilar, det fanns liksom i deras gener. Och delad föräldraledighet enl. lag var ju ett aber TÄNK OM pappan hade ett företag... Jag kände mig som värsta superradikalfeministen, och jag tror nog de andra uppfattade mig som en riktig otäck rödstrumpa, kände hur de försökte glutta under mina armar för att se om jag verkligen hade rakat armhålorna ;-).

En kompis till mig komplimerade nyligen dessutom min sambo för att han LÅTIT mig köpa nya stövlar. Till saken hör att jag drar in dubbelt så mycket pengar varje månad jämfört med vad han gör *S*. Min svåger får ständigt höra vilken toppenpappa han är som hjälper till så mycket hemma. Han kan både sy och laga mat (bättre än vad min syrra kan).

Man kräks.

 

Det går framåt

Skrivet av  Elanor
Jag tror det går framåt fast det ibland känns som om det går bakåt. Kvinnor ökar sitt inflytande i samhället och de mest upprörande formerna av diskriminering är borta. Kanske kan det vara så att när positionerna flyttas fram, ser man NYA orättvisor, som man aldrig tänkt på förut, eller hör NYA konstiga argument som man tidigare inte reagerat över. Min optimistiska slutsats är alltså, att det går framåt, fast det ibland känns som om det går bakåt.
 

Artiklar från Familjeliv