Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Amning och feminism, ett varv till

Skrivet av Raggsockan
Nu har jag funderat lite till på H-N fråga nedan. och faktum är att ju mer jag funderar, ju oviktigare tycker amningen är. Själv stortrivdes jag med att amma, skulle gärna fortsatt ända tills nu (dottern blir två), men om man hamnar i ett läge att antingen så ska barnet avänjas vid bröstet, eller så kan pappan inte vara pappaledig, ja, då tycker jag fakitskt att det är viktigar med delad föräldraledighet.

Som ensamstående mamma så tror jag nog att även en ensam förälder kan ge sitt barn en bra uppväxt. Men samtidigt förstår jag inte varför man inte skulle utnyttja fördelarna med att vara två, ifall man är det. Att skillsmässofrekvensen hos småbarnsföräldrar är hög, det vet vi. Mycket tyder på att ett jämligt förhållande har större chanser att klara påfrestningen.

I valet mellan att amma barnet till tvåårsåldern, eller att få ett jämligt förlädraskap med två vuxna som har en nära relation till barnet, och som hjälps åt med allt det praktiska i ett hem, ja , då tycker jag att man ska offra amningen.

Bäst är det förståss om man inte behöver välja, och i praktiken så ammas rätt få barn längre än 9-10 månader, och då inte på heltid. Men måste man välja, då bör man välja det viktigaste: ett jämligt föräldraskap
Svar
Jag håller med
och jag tycker att de flesta svaren på mitt inlägg nedan visade på att man löser detta med amningen på ett sätt som gör att det fungerar bra i familjen. Jag fick intrycket att amningen inte behöver vara något hinder för jämställdhet - det går att kombinera.

Min erfarenhet fråb verkligheten visar faktiskt på att de kvinnor som "lyckats bra" med amningen och inte slutat i förtid, är de kvinnor som har jämställda män som ställer upp på dem och ger dem stöd. Amning kräver ju en del service, som bekant. :-)

Det här snacket om amningens fördelar tycker jag är lite att slå in öppna dörrar bland de flesta av oss. Det finns säkert vissa grupper där det behövs mera upplysning om att amning är bra, men de flesta svenska kvinnor vet redan att amning är bra och behöver inte mer upplysning (eller indoktrinering om man vill.)

Däremot kan man behöva hjälp rent praktiskt, eftersom amningen inte alltid är problemfri. Och med dagens korta BB-tider, så blir det säkert fler problem med amningen.
Skrivet av  H-n
Japp, det är
just indoktrineringen som jag vänder mig mot för den behövs inte längre i västvärlden anser jag. Vi vet alla vad som är bäst för vara barn sett till HELHETEN.

Dock finns det en mycket stor RISK med denna amningshysteri/indoktrinering eller vad man nu vill kalla den (och jag anser absolut att den finns). Min historia liknar trazzels historia nedan. Mitt barn fick inte heller nagon vätska förrän jag började ge flaska - jag hade helt enkelt inte tillräckligt med mjölk. Inget problem egentligen OM det inte hade varit för att jag själv var sa paverkad av doktrinen "alla kan amma" att det tog mig ett bra tag innan jag faktiskt insag att mitt barn fick för lite mat. Och eftersom jag var pa ett "amningsvänligt" BB sa var de inte "tillatna" att paverka mig till att börja ge tillägg. Det var först när en ny sköterska kom och började väga barnet + satte mig pa pumpning som det stod mycket klart att jag inte hade nagon mjölk. Da hade det gatt 5 dagar! Tänk om detta varit i Sverige, da vet jag inte hur det gatt eftersom jag vid det laget redan varit hemma.

Naväl tillslut fick vi in en bra rutin där jag ammade, pumpade och gav tillägg i en salig blandning. Kanonbra lösning för oss. Far vi ett barn till kommer jag att göra precis likadant. Det gav den balans mellan närhet och frihet som vi behövde i var familj.
Skrivet av  Tango
Slutsatsen är alltsa:
jag tvingades att avsta fran att helamma vid första barnet pga fysiska omständigheter.

Den positiva erfarenheten har lett mig till beslutet att skulle jag fa barn idag skulle jag medvetet VALJA att avsta fran att helamma. Bl a pga den positiva "jämstäldhetseffekten" utav det hela.

Det du - Anna C!
Skrivet av  Tango