Ang tomten o sagor längre ner |
|
Skrivet av | Päronet |
Jag har en fråga till er härinne. Om man inte får säga till barn att tomten finns, får man berätta andra sagor då. T ex en saga om en björn som går till torget och handlar. Björnar finns ju men i verkligheten så går de inte och handlar, de bor i skogen. Sådana barnprogram skulle inte visas på 70-talet för barnen skulle ju då tro att björnar gjorde så. Det är ungefär så jag själv känner när diskussionen kommer upp om man ska säga att tomten finns. Att man inte ska underskatta barn, de är kloka och tänkande varelser som ganska snart förstår hur det förhåller sig med tomten. De förstår också att björnar inte handlar på torget. Däremot skulle jag aldrig hota med att mina barn måste vara snälla annars kommer inte tomten. Däremot att svara på barnens direkt fråga om tomten finns, så svarar jag att det kan man aldrig veta. | |
Svar på tråden: Ang tomten o sagor längre ner | |
|
|
Jag ser inget fel i sagor.. |
|
Skrivet av S-J | |
.. så länga man framför dem just som sagor och inte en absolut sanning. På samma sätt har jag inget emot tomtar som sådana och berättelser kring dem så länge man inte framställer det som sanning, så länge man inte säger "tomten finns!" fast man själv är övertygad om att han inte gör det... Sagor är bra och stimulerande för fantasin och lämnar det upp till den som lyssnar att bilda sig en egen uppfattning om saker och ting. | |
Klokt! |
|
Skrivet av Allis | |
Och visst är det sant, det är mycket man inte så noga kan veta. Jag växte upp med en mängd sagor som i mångt och mycket relaterade till naturen (den som vill veta vad smultron egentligen är, varför myrstackarna ser ut som de gör och vem som sitter på ens axel är varmt välkommen att fråga :O)). Som vuxen förstår jag väl skillnaden mellan direkta fabler och krass verklighet, men jag fick också en mängd roliga berättelser, fler dimensioner av livet och ett rikt berättarförråd på köpet. Inte helt fel. |
|