Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Angående föräldraledighet, arbete och tid

Skrivet av Jezz
Jag har tänkt endel de sista dagarna efter de diskussioner som varit här på F.F angående föräldraledighet. Jag är helt med på det här med att den första tiden är en grundläggande faktor för barnets uppväxt, där jag anser att är man två som skaffar barn så delar man också på ansvar. Men något som slagit mig är att vad händer sedan, när barnet börjar på dagis och föräldrarna börjar jobba, lämnar man då över ansvaret till den största delen på dagiset eller? Är det okej?

Jag och min sambo oroar oss mycket inför den tid då vi ska lämna och hämta vårt barn på dagis och försöka pussla med tider för våra jobb och intressen och försöka få tid med varandra (bådas föräldrar bor lååångt bort). Hur ser ni på det? Om man har en mamma som jobbar natt, en pappa som hämtar och lämnar, får barnet en fel grund att stå på då, eftersom pappan är mer "delaktig" än mamman?

Förstår ni mina tankar?
Svar på tråden: Angående föräldraledighet, arbete och tid

Nja...

Skrivet av  Helena
Jag förstår nog inte riktigt var kärnan till din oro ligger - är det alltså så att du har en nattjänst? Och att din man jobbar vanliga dagtider och därmed kommer att ta huvuddelen av lämning och hämtning när det blir dags för dagis? Jag kan inte se att det skulle medföra några problem i sig. Det finns många sätt att engagera sig i dagis och barnets vardag, hämtning och lämning är förstås naturliga kontaktpunkter, men ni får väl ha lite fantasi... Ett tips är att INTE oroa sig och fundera så mycket innan man har sett hur den praktiska verkligheten fungerar. Kanske kommer många av orosmolnen bara att lösas upp av sig själva?

 

Kanske...

Skrivet av  Jezz
men jag är en sådan där orolig typ. :) Här har det skrivits mycket om mannen måste vara hemma hälften av tiden men om mamman har det inte skrivits mycket...

Jag oroar mig ibland över att många lämnar sina barn heltid på dagis när de är små, om man gör det så spelar det ju egentligen inte ngn roll vem av föräldrarna som var hemma under f-ledigheten, eftersom barnet ändå bara kommer minnas sin dagispersonal och mamma och pappa som jämt jobbade.

Jaja, ska väl inte ta ut ngt i förskott. Men en flytt från stress och omkostnader som är förskräckliga hägrar nog snart för att oron ska lägga sig. Förundras i vilken konstig värld vi lever i.
 

det är nog rätt tänkt

Skrivet av  uk
Jag tror inte det viktiga är vem av er som hämtar på dagis, för som Helena skriver, så finns det så många andra sätt att engagera sig. Men däremot tycker jag du tänker klokt i att fly från stressen, för stress och barn hör helt enkelt inte ihop.
Vi har delat ungefär fifty/fifty på f-ledighet med barn 1 och 2 (födda 87 och 91) men med barn 3 var min man hemma mycket mera. Han tog tjänstledigt och stannade hemma tills pojken var 2,5 år. Men inte har jag fått mindre anknytning till sonen ändå. Nu jobbar jag inte hela tiden utan ser till att också vara hemma så mycket som möjligt, men vi har det hur bra som helst. (och alla tre gossarna är riktiga morsgrisar :-)
 

Ja, jag förstår

Skrivet av  Elanor
Vi flyttade när min minsting var tre år. Min dåvarande man var arbetslös och jag jobbade heltid. Det blev alltså han som hämtade och lämnade i flera år framöver. Jag har faktiskt aldrig kommit in i det här bostadsområdet. Jag har aldrig lärt känna de andra föräldrarna och känner mig fortfarande litet utanför på föräldramöten och så. För sonens skull, har det nog ingen större betydelse, mer för min egen.

Vad gäller ditt andra orosmoment: att barnen mest skulle minnas dagis från sin barndom, måste jag verkligen protestera! Även om barnen går 10 timmar om dagen på dagis, har man kvällar, helger, semestrar - för att inte tala om alla sjukdagar tillsammans. Det kan låta futtigt när man står inför det, men när mina barn talar om "när de var små" har de hur många berättelser som helst om vad vi gjorde tillsammans, trots att jag själv mest minns att jag gick och stödde mig på barnvagnen för att inte säcka ihop av trötthet.

För några år sedan gick det en film som hette "Det blir aldrig som man tänkt sig". Precis så tycker jag att det har varit att ha barn. Man kommer aldrig i närheten av sina värsta farhågor - men helt andra dyker upp istället. Omvänt så infinner sig aldrig den där idyllen man hoppats på - men man kan han fantastiska minnen av helt andra saker som faktiskt inträffade.

Mina barn börjar bli större nu och jag börjar visst bli filosofisk. Jag tror att det mesta blir ganska bra om man tänker igenom vad man gör. Jag tror också att de flesta föräldrar är mer måna om sina barn än om sig själva och litet mer egoism från föräldrarnas sida kanske inte skulle skada!!!
 

Jag förstår din oro

Skrivet av  H-n
och jag har ofta känt att barnen är för mycket på dagis. Vi har pusslat så gott det går med våra arbetstider för att öka barnens tid hos oss. Sedan jag bytte jobb för ett år sedan är det oftast min man som lämnar och hämtar pga att jag har så lång resväg och därmed långa dagar. Jag lämnar och hämtar 1-2 ggr per vecka. Det tråkiga med det är att jag tappar lite av kontakten med dagis och vad som händer där. Men jag tror inte barnen påverkas negativt av det. Jag träffar dem ju både på morgonen och på kvällen.

När man jobbar skift har man ofta större möjlighet att ha barnen hemma, problemet blir istället att hela familjen inte är tillsammans så ofta. Om du jobbar natt så föreställer jag mig att du är ledig lite fler dagar än vi som jobbar må-fre dag. Att din man lämnar och hämtar tror jag inte behöver vara något problem. Du får försöka vara med på dagis någon dag ibland istället, så du får se hur de har det.

Och du, att man oroar sig innan barnet börjar på dagis är fullt normalt, det gör nog alla.
 

Att dela kan se olika ut

Skrivet av  JohannA
Jo, det är sant att det "verkliga livet" drar igång när det är jobb och pussel med barnomsorg (och inte minst vård av sjuka barn) som gäller.
Jag tycker inte att det är så konstigt om t ex pappan i huvudsak hämtar och lämnar och har mer kontakt med dagis. Det kan ju också gå i olika perioder i livet. Ibland "vet" den ena mer om en sak, ibland den andra.
Under det år som vår dotter hittills gått på dagis så har pappan i snitt haft hand om sju av tio lämningar/hämtningar på en vecka. Han tog också inskolningen (eftersom han hade den senare delen av föräldraledigheten) och har varit på flest föräldramöten. Vi har båda gått ner lite i tid för att kunna hämta några dagar var, men det är alltså han som på något sätt haft huvudansvaret för dagis. Det är inte konstigare än att det var jag som hade mest kontakt med BVC i början, eftersom jag var hemma då.
 

Artiklar från Familjeliv