appropå hormoner

appropå hormoner
Skrivet av	Mia
Så är det så att de flesta reagerar olika. Själv har jag en fruktansvärd pms och mådde som en prinsessa hela graviditeten. Däremot fick jag världens hormonchock när mjölken rann till och kunde inte sluta gråta. Det är så att hormoner påverkar olika precis som att alla har olika smärttrösklar. Det är väl ingenting att debattera? Lägg ner krutet på annat i stället.
Svar på tråden: appropå hormoner

Tja...
Skrivet av Helena
Jag tycker nog att diverse hormoners och deras påstådda inverkan på psyket är tämligen intressant, inte I SIG, men det sätt på vilket hormonerna, både manliga och kvinnliga, används för att förklara allt mellan himmel och jord. Läs t.ex. Karin Johannissons "Den mörka kontinenten" och se vad sjukdomsförklarandet av kvinnovarat har handlat om genom historien.

... t ex på diskriminering
Skrivet av Elanor
Jag tycker också att hormoner är jätteintressant, liksom jag är fascinerad av genetik och personlighet. Nog kändes det skönt vid tredje barnet, fött på nittiotalet, när min mega-ångest inför att ha ett nyfött barn gavs en biologiskt grundad förklaring och jag kunde pusta ut istället för att tro att jag höll på att bli mentalsjuk som vid första förlossningen på åttiotalet. Men om det skulle vara så att mammor SOM GRUPP har högre ångest efter förlossningen jämfört med pappor SOM GRUPP - är det någon anledning till att de ska ges lägre löner och sämre villkor i arbetslivet fram till 65? Nej, knappast. Om det skulle vara så att kvinnor SOM GRUPP skulle vara mer intresserade av relaterande och män SOM GRUPP skulle vara mer intresserade av teknik (och teknik har funnits lika länge som människan, diskussionen här nere är intressant!) - skulle DET vara något skäl för diskriminering? Nej, inte det heller. Jag vill gärna att våra forskare tar reda på ALLT som finns om människans biologi och psykologi. Jag tycker att det är jätteintressant och viktigt. Tänk att man tidigare inom medicinsk forskning bara forskade på män och kallade det forskning på människan. Däremot kommer jag för alltid att hålla mig våldsamt skeptisk till uttolkare som vill använda biologiska argument för att försvara underordning av kvinnan. DET borde vi feminister vara snabba till att angripa. Men jag upplever ibland på den här sidan ett närmast automatiskt förnekande av forskningsfynd inom biologisk, medicinsk och psykologisk forskning som jag tycker är lite onödig. Jag tycker previs som Mia att man ska välja sina strider.


Ingen risk med det tror du?
Skrivet av I.
Om man säger att män SOM GRUPP är mer intresserade av/duktigare på teknik hur tror du det kommer att tas emot av samhället? Kommer kvinnor ha samma möjlighet att få anställning som tekniker eller kommer det att ligga i bakhuvudet att män är generellt bättre på teknik än kvinnor så det är bäst att anställa en man? Jag tror inte att någon vinner på att vi förstorar upp skillnader mellan könen som oftast är mycket små. Individer är alltid individer och kan inte placeras i fack vilket lätt blir fallet.

Klart det finns risker
Skrivet av Elanor
Fördomar bygger ju på att man har föreställningar om grupper och inte bryr sig om att ta reda på hur individen är. Vore jag arbetsgivare, skulle jag förstås vilja ha den bästa ingenjören, oavsett kön. Men så resonerar tyvärr inte alla. Jag tycker inte heller att man ska förstora upp skillnader. Men förstorar gör främst de som a) antingen inte förstår forskning b) har något syfte med att hänvisa till biologi. För egen del är jag oerhört fascinerad av forskning om människan och vill gärna att hon ska kartläggas in till minsta molekyl. Riskerna att detta ska användas för felaktiga syften finns förstås och ett stort ansvar vilar på forskare och massmedia.

Jag märkte skilllnad
Skrivet av artemis
under graviditeten, är en sån som påverkas av hormoner. Jag kände inte att jag fick oförklarliga gråtattacker eller raseriutbrott, det var samma som vanligt men starkare, som om känslorna förstärktes. Blev lite mer grätmild och lite mer förbannad men marginellt. I slutet av graviditeten var jag deppig som fan men det berodde på komplikationer, inte på hormoner. Men att bli soppig i skallen av amningen känner jag inte igen alls, däremot blev jag halvpsykotisk av sömnbristen. Det var snarare skönt när graviditetsnivåerna på hormoner sjönk och jag fick vara mig själv ;o)


Sömnbrist
Skrivet av Tilia
Det där med sömnbristen har jag funderat på när jag läst om hur hormoner sägs påverka nyblivna mammor. Hur räknar man bort den påverkan som sker av sömnbrist? Enda säkra sättet som jag kan komma på är att injicera amningshormoner i kvinnor som inte har en ny liten bebis och jämföra före och efter. Men så är jag ju inte forskare heller.

Håller med du
Skrivet av artemis
jag menar, man pratat ju så mycket om att säkra resultat och att utesluta andra faktorer, men i detta fall verkar det gå bra att hävda att nyblivna mammor klarar sig med mindre sömn (???) utan att behöva bekymra sig om tillförlitligheten. Jag skulle förresten vilja se en studie som undersöker vilken påverkan sömnen har på amningen. Min teori på området är nämligen att amningen fungerar bättre om man får sova, medan jag vet att jag läst i flera tidningar att kvinnor sover mer effektivt under amningen (???) och därför inte behöver lika mycket sömn (och då behöver maken inte gå upp heller...).

"miraklet" Oxytocin
Skrivet av 2QT2BSTR8
En sak jag funderat på är det här med oxytocin. Oxytocin är ett kroppseget hormon som bla utsöndras vid amning och hjälper till med mjölknedsläppningen. Det verkar även rogivande, avslappnande och stressreducerande. Det utsöndras också vid massage, det är det som gör att man känner sig varm, tillfreds, avslappnad och lite groggy/trött efter att ha blivit masserad. Det anses också vara orsaken till att mammor får "gröt i hjärnan". Men, till saken, det anses att oxytocinet gör att man blir piggare och klarar sig med mindre och/eller avbruten sömn under amningen. Vänta nu ett tag, först är det rogivande och avslappnade och sen blir man piggare av det? Jag får inte det att gå ihop, och då har jag ändå läst studierna som är grund för tidigare påståenden.


Avtrubbad
Skrivet av Elanor spekulerar
Man kanske klarar sig med mindre sömn just för att man är så avslappad att man inte bryr sig om någonting - typ, man lullar omkring lite hög på oxitycin och grötig i huvudet och struntar i vardagens krav...

Huvet på spiken!
Skrivet av artemis
Smäll på fingarna på fru Uvnäs-Moberg ;o)

Varför inte värt att
Skrivet av Edith
debattera om och hur hormoner påverkar? Jag tycker att förklaringsmodeller är intressanta - i synnerhet som kvinnors besvär i allmänhet och gravidas i synnerhet viftas undan med hänvisning till hormoner - när det kan vara så att det finns yttre, påtagliga orsaker i kvinnans liv, i hennes tankar, i hennes känslor till varför hon är ledsen, nere, arg.. Jag menar att jag tycker att man inte ska stänga dörren för att det kan bro på annat än hormoner - varken du eller jag kan ju veta vad som är vad. Men jag förbehåller mig rätten att tolka mina egna reaktioner som jag vill och jag säker nog efter förklaringar istället för att vifta bort mina egna känslor och rektioner med att det beror på hormoner. På så vis hoppas jag lära mig något om mig själv - och därmed kanske om andra.


Att delge sina åsikter...
Skrivet av Anna med Tosse
...och att debattera behöver ju inte betyda något negativt. Själv tycker jag att det är jätteintressant att höra vad andra tycker. Det är ju så man får nya perspektiv. Speciellt när det är ämnen som är mångfacetterade som detta.

Jag tror också...
Skrivet av trazzel
...att alla reagerar olika. Det finns säkert många (både kvinnor och män) som reagerar kraftigt på hormoner. Att man då blir påverkad under graviditet och amning är inte särskilt konstigt, eftersom hormonerna fullkomligt flödar i kroppen. Min man t ex, blev alldeles gråtmild när vår dotter föddes. Kanske berodde det på den enorma känslostormen - eller på hormoner. Men själv har jag aldrig känt av hormoner på något särskilt vis. Jag är inte mer deppig nu när jag är gravid än i vanliga fall. Känner mig som vanligt, fast tröttare. Faktum är att jag påverkas mycket mer av ett blodsockerfall än av t ex PMS! Jag reagerade heller inte på amningen förra gången jag födde barn. Inte ens när mjölken rann till, trots att jag kände det mycket tydligt rent fysiskt. Ingen tredagarsblues här inte! Så visst kan man förklara för de nyförlösta kvinnor som knappt känner igen sig själva att det är helt normalt att känna si eller så. Det är förmodligen ingen lögn. Men jag tror inte att det gäller alla och därför vill jag heller inte få MINA reaktioner förklarade med hormoner. Det känns helt främmande.

Och...
Skrivet av SofiaB
... varför _måste_ man använda hormoner som förklaring över att humöret svänger under graviditet och efter förlossning? Jag säger inte att det absolut inte har med hormoner att göra. Men det känns väldigt mycket som att vi här i västerlandet inte vågar prata om psyket. För visst är man mentalt påverkad av så enorma förändringar som ett barn innebär. För mig räcker det mer än väl till att förklara varför många förändras under graviditet och efter förlossning. Något fullständigt normalt och något alla bör veta att det kan hända. Men så många verkar tro att det är fel på en om man påverkas psykiskt utan kroppslig inverkan. Och då tar de till hormoner. Som sedan i sin tur används av vissa krafter till att särbehandla människor p g a kön. PMS förresten... Lustigt att det inte finns i vissa kulturer. Och det finns de som anser att det är en välsignelse för kvinnor i västerlandet att det finns. För åtminstone en gång per månad har de en legal anledning att låta känslorna tala, att få vara aggressiva mm. s


Nyfiken!
Skrivet av Anna med Tosse
Vilka kulturer är det? Har aldrig hört talas om detta och det låter ju helt knasigt att man ska behöva gå och ha pms av kulturella skäl. Jag vill veta mer!!

Hej!
Skrivet av SofiaB
Jag har letat men jag hittar inte var jag läste det... så du får väl glömma att jag skrivit det över huvud taget. s Fast PMS kanske är som med många andra västvärlds-sjukdomar - det är först när man lever under våra betingelser som det blir aktuellt så att säga. Men visst är det så att hormoner kan påverka oss. Men det jag blir så oerhört trött på är när det är enda förklaringen, och när alla buntas ihop. Visst kan en förlossningsdepression alternativt eufori bero på hormoner. Men lika mycket på situationen. Och med tanke på hur tätt vårt psyke interagerar med kroppen så kan det kanske vara svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget... Och jag blir oerhört trött på att generaliserande omdömen som "kvinnor beter sig si pga den hormonen vid det tillfället och så pga av den andra hormonen...." Nä, att man reagerar olika i olika delar av livet tycker jag skall vara ok, oberoende av om det är hormonerna som gör det eller ej.

Ja och vad irriterande...
Skrivet av Anna med Tosse
...det är när man privat inte blir tagen på allver för att man kan tänkas ha pms. Förklarar här hemma att jag visserligen är retligare när jag har pms, men att min ilska/irritation ändå beror på något verkligt som ska tas på allvar. Vad synd att du inte hittade de där uppgifterna! Kanske kommer jag över dem själv någon gång.


Källhänvisning till PMS-artikel här!!!
Skrivet av artemis
Weitz, Rose (red) The Politics of Women´s Bodies. Sexuality, Appearance, and Behavior. Oxford University Press, New York and Oxford tyvärr har jag inte boken hemma, men i den vet jag attd et finns en eller två artiklar om PMS. Lycka till!

Tja, måste och måste... :-)
Skrivet av trazzel
Vad mig anbelangar tycker jag inte man behöver förklara några känslor alls som har med graviditet och förlossning att göra... Herregud, omställningen är ju så enorm i sig att det är rätt lustigt att man ens ids ta till hormonförklaringen. Men kanske är det skönt för vissa att få en "medicinsk" förklaring till de nya känslorna? Och om man själv vet att det är en hormonell reaktion, vill man kanske få det bekräftat? Fast du har rätt i att det är sådant som sedan kan missbrukas i andra sammanhang. Hmm, undrar hur det funkar för adoptivmammor, förresten?

Tja, jag har PMS
Skrivet av Mamma Erik
Saker och ting som inte stör mig i vanliga fall, stör mig oerhört mycket strax efter ÄL, är märkbart irriterad på allt och alla. Det går över på ett par dagar, men har absolut med min menscykel att göra. Om det vore vettiga saker man irriterade sig på, icke, det är hur sambon sitter, hur han äter, hur han rör sig, dvs rena rama bagateller. Jag hade också den typiska tredagarsgråten, när jag fick Erik, en dag då jag praktiskt taget terroriserade mina väninnor och bara storbölade i telefonen, sambon fick akutlämna sina killar hos sin mamma och komma över till mig. Däremot hade jag inga större känslostormar under min graviditet och då jag inte ammade, så kan jag inte svara på man blir dåsig i huvudet, däremot hade jag ett betydligt mindre sömnbehov, som jag gärna tillskriver hormonerna (kan inte förklara det annars, varför jag, som i innan _måste_ sova 9 timmar innan jag fick barn, klarade mig på endast 4-5 timmar utan att vara ett dugg trött)


Absolut!
Skrivet av Jezz
Men endel hävdar ju dock, att alla Kvinnor känner Likadant. :) Därav debatten. Eller?

Det här är löjligt!
Skrivet av marre v16
Jag talar enbart för mig själv nu: Jag styrs jättemycket av hormoner! BÅDE med fysiska symptom och känslomässiga symptom. När jag fick ont i ryggen och fick fruktansvärda raseriutbrott av mina första p-piller så skyller jag det på hormonbalansförändringar, för de ändrades omedelbart efter borttaget av p-pillrena som är hormonliknande ämnen. Sedan tappade jag sexlust och blev extremt överseende med folks brister nästa gång jag testade samt hade ont i ryggen vid höfter och skinkor. Detta på gick i flera år och jag bytte till olika p-piller som gav samma besvär (även smak och luktförändringar fick jag) Tillslut vägrade jag käka några p-piller och på tre månader, var jag som en helt annan person med mer kraft och mindre ont i ryggen och mindre överseende och betydligt mer sexlust. Dessa symptom har kommit tillbaka mycket med min riktiga graviditet så jag känner igen det. jag tycker det är skrämmande att så många tjejer inte vill prata om att man har hormoner som styr en och det leder till att jag har fått ta en j-la massa skit från tjejer, läkare och barmorskor som proppsar på att det är sååååååå bra med p-piller och att detta absolut inte hade något med de tillförda hormonerna att göra. Sån J-vla BULLSHIT!!!!!!!! Gör mig skitförbannad! Vi är olika och jag kräver min rätt att få tolka mina reaktioner, fysiska och psykiska efter mina erfarenheter! (snacka om hormoner ;-))! Självklart ska jag inte ses som svagare för att jag har andra hormonstyrning eller känslighet för det än andra. PMS kan vara en superstyrka, lika så graviditeten!!! Ändra samhället vill jag gärna, men inte genom att stoppa i varenda 16 årig tjej en massa hormoner och sedan säga att hon inbillar sig när hon faktiskt får uppleva som att hon är gravid i 3-4 år innan hon kommer på det hela själv! eller är även de fysiska reaktionerna påhitt!?

???
Skrivet av Edith
Ingen här har hindrat dig att ha dina egna tolkningar på dina rektioner. Vad gäller p-piller är det ett tillförande av hormoner och inte kroppens egna. Klart det blir reaktioner och jag fattar inte den sjukvårdspersonal som säger något annat. Själv har jag diskuterat de kroppsegna hormonerna och dess framfart i kropp och humör. Och jag lägger inte någon värdering i hur man förklarar sina symptom; jag vill bara bidra till en mer nyanserad syn på kvinnors humörsvängningar (som ofta blir påtagliga under graviditeten)


"Kroppsegna hormoner"??
Skrivet av Myling
P-pillerhormonerna är också "kroppsegna"! Jag tycker marre har en viktig poäng, att hormoner faktiskt påverkar oss. Att vissa inte upplever att de påverkas beror antagligen på att de redan har mycket av just det hormonet eller att de har mycket av något motverkande ämne. Jag tror hormoner är som med sprit: Är man på partyhumör blir man gladare, är man ledsen blir det bara värre.

Tack för försvaret
Skrivet av marre v16
Jag förstår inte snacket med att det skulle vara någon skillnad i resonemanget med hormoner som vi har normalt i kroppen eller om vi tillför. De hormpnliknande ämnen som finns i plaster som stör ut mannens testoteron och minskar spermaproduktionen på våra män och fiskar osv... det ska vi inte heller bry oss om för det är ju också bara hormoner. Hormoner är massor...det är en del av os som fysiska varelser precis som en högerarm. armen kan se lite olika ut och vara olika känslig för beröring osv, men dess huvudsakliga funktion är fysisk och hetta på handflatan kan också leda till starka känslor som ilska eller ledsamhet om man bränner sig. Sedan så får man ju försjutton lära sig att hantera alla känslor som man får. Drabbades av panikångest som en biverkning av en tablett i höstas. Fruktansvärda känslor där kroppens reaktion förstärktes p g a tillsatta ämnen i kroppen. men jag fick likväl ta hand om de känslorna än då och bearbeta dem. Inget utesluter det andra bara för att man snackar om hormoner. Däremot om man använder hormoner som ett argument för att man inte behöver bry sig om hur någon mår, det är fel! Oj, vad jag är ilsk idag! sorry!

Skillnaden skulle
Skrivet av Lingling
kunna bestå i dosering, första generationen p-piller lär ju ha varit ruskiga. Om hormonerna syntetiserats i en process som ger delar som inte är kroppsidentiska, skulle det kunna ha effekt - men vad jag vet framställs de väl från häst eller med andra bio-processer? (Någon som kan det här ordentligt?) Annars ska väl skillnaden vara noll, som du skriver.


inte första generationens..
Skrivet av marre v16
Jag åt de finaste och nyaste i vår tid du kan tänka... med trenivåersdosering osv... Fick ändå problem

Marre! det trodde jag verkligen inte!:)
Skrivet av Lingling TANT
Första generationen p-piler får vi anta är helt utfasade, det är väl bara hundar och katter som utsätts för såna doser, brrr. Det jag menade var att det varit insvängningsproblem med doseringen, 2-10 ggr högre dos i blodet än normaltkan anses ha häftigare effekter även av kroppsegna ämnen - sedan är vi ju olika känsliga.

Lingling:-)
Skrivet av marre v16
ja, vi är nog lite olika. Ok att jag kanske har mer hår än många, men jag hoppas inte mina barnmorskor trodde jag var hund eller katt! :-)


Jag blev också påverkad av p-piller
Skrivet av artemis
flera sorter, till råga på allt. Framför allt märktes det på den dåliga sexlusten, så i det fallet hade de en klart preventiv effekt ;o) Sen samlade jag på mig vatten i omgångar, blev trött och retlig. Graviditeten var likadan, jättetrött i början och jag samlade på mig mycket vätska. Under mensen får jag alltid ont i ryggen, och den smärtan fick jag också i slutet på graviditeten. Däremot fick jag den inte av p-piller som du fick Marre. Tack och lov! Min slutsats blir att alla kvinnor har olika känslighet för (köns)hormoner, och också olika nivåer på hormonerna. Dvs ingen kvinna reagerar likadant. Detta är dock tyvärr vad många inom sjukvården verkar tro då de säger att man inte kan få den ena och den andra reaktionen. Jag tror inte att det finns en enda studie gjord på om kvinnor får minskad sexlust av p-piller, om någon kan motbevisa mig vore jag oändligt tacksam för hittills har ingen inom sjukvården kunnat svarar mig på det.

Gapskratt!
Skrivet av Lingling TANT
Kommer ihåg en kompis som reste runt i Kina och blev sjuk. Besökte en lokal läkare som gav henne en "mirakelmedicin". Allt gick inte åt, så när hon kom hem bad hon någon kolla pillren; "det var det största j-la penicillinpiller jag sett!" blev utlåtandet. Hästpiller ... Själv undviker jag p-piller.

Självklart...
Skrivet av FemiNina
Ibland gråter jag för ingenting eller för allt. Det är inte normalt för mig eftersom jag nästan inte kan gråta. När det inträffar så visar det sig att mensen kommer dagen efter ganska så exakt. Vilket jag lyckats glömma bort. Vad är det om inte hormonpåverkan?


Marre
Skrivet av Edith
Det du avslutade med: "Däremot om man använder hormoner som ett argument för att man inte behöver bry sig om hur någon mår, det är fel!" är just det jag ville ha sagt; jag tror det är ganska vanligt att både kvinan och hennes omgivning ofta gör så - förklarar humöret med hormoner och låter bli att se till andra eventuella orsaker. Hormoner påverkar, det förstår jag - men vem vet hur mycket och när och för vilken kvinna (eller man)?

jag håller med dig, men ...
Skrivet av marre v16
då ska man överhuvudtaget inte blanda in begreppet hormoner i diskussionen. För det är något naturligt som bara den. Tex: om man utsätts för stress så reagerar kroppen med noradrenalin och övriga hormoner så att et försvarssystem går igån i kroppen. Det kan leda till känslor som ilska, rädsla, nervositet. man får också fysiska symptom. Detta är en realitet att det händer. Likväl så måste man genomlida stressen på det ena eller andra sättet och anpassa sig till sina fysiska egenskaper. Stress som nära anhörigs död, sjukdom livskris måste levas igenom inte medicineras bort. Skulle man säga: -Ja det är ju ara för att jag är stressad som dessa tankar och känslor dyker upp i huvudet. Nej! Men likväl så försärks reaktionen kraftigt på grund av de hormoner och signalsubstanser vi har fysiskt i vår kropp. det är inget fel med det. det jag reagerar emot här, är att många verkar se det som en svaghet att man reagerar pga fysiska förändringar i kroppen som är naturliga och verkliga och ger oss förutsättningen för att verkligen känna hur det är ställt med psyket och med vår kropp så vi kan lära och förändra vår livssituation i kriser. Men självklart är det idiotiskt av människor att säga att man inte ska bry sig om en kraftig känslomässig reaktion pga att dess ursprung är ökade hormoner. Det är oK att kroppen ställer om hela jäkla systemet fysiskt att producera ett barn, men att vi blir lite ilsknare, eller mildare eller liknande, det är bara inbillning? Ja, vi är nog alla på samma sida, men jag har mött så många kvinnor som sagt att PMS är bara löjl, ursäkt för kvinnor att uppföra sig extra dåligt osv... Det gör mig vansinnig! (hormoner igen kanske ;-)!) Ja, tack ock hej leverpastej!

appropå hormoner

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information