Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Amning och feminism

Skrivet av Anette B
Hej!

Jag är mamma till tre små pojkar och läser lite på Föräldranätet ibland, men skriver sällan egna inlägg. Feministiskt föräldraskap är ett av mina favoritsnack, attachment perenting-förälder ett annat.

Jag tror att det vi ser som könsskillnader till stor del är socialt skapade fenomen, och jag retar mig ofta på hur vi medvetet eller omedvetet motar in barn i olika könsroller. Så kallad särartsfeminism och hänvisningar till "naturen" har jag ofta svårt för.

SAMTIDIGT har jag valt att amma mina barn i flera år, och tror att människan är en art vars barn mår bra av det. (Hoppsan, där dök "naturen" upp.)

Hur ser ni på det? Finns det en konflikt mellan likhetsfeminism (eller vad man nu ska kalla det) och långtidsamning? Är det senare ett sätt att mota kvinnan tillbaka till hemmen? För oss har det inte varit så; vi har delat föräldraledigheten 50-50, men jag kan förstå om det blir så att det bidrar till att kvinnor är hemma längre.

Det skulle vara jätteintressant att få ta del av era tankar och synpunkter.
Svar
För min del...
...ser jag ingen sådan konflikt - åtminstone inte i Sverige, där föräldraledigheten är så lång som den är. Och i England, där jag bor, ser jag det inte som en konflikt mellan långtidsamning och feminism, utan snarast som en konflikt mellan den nuvarande föräldraförsäkringen och feminism.

Däremot tycker jag mig ofta se amningen användas som ett sorts universalargument, långt utöver vad som är motiverat. (Inte i ditt fall, förstås) Det kan kännas som om man klamrar sig fast vid särartsfeminismen genom att envist referera till amningen, trots att den enligt min åsikt utgör _en_ aspekt av föräldraskapet som mycket väl går att sköta utan att tusen andra "särartsfaktorer" måste följa med i paketet.
Skrivet av  CM
Konflikt
Spännande fråga. Jag har varit inne på liknande funderingar bl a därför att jag tycker att jag själv är inkonsekvent.

Även jag värnar om långtidsamning och för mig är det inte att amma barnet under första året utan två år och längre. Jag anser att barn mår bra av att ammas tills de är minst två år.

Eftersom jag är positivt inställd till amning så tycker jag det är viktigt att den inte störs och därför tycker jag det är bäst att mamman är hemma första året. Det är faktiskt en lite jobbig åsikt att ha för mig. Jag anser samtidigt att det är viktigt att dela på föräldraledigheten och att barnet har rätt till alla sina föräldrar. Mamman ska inte ta ut hela själv. Föräldraförsäkringen anser jag vara till för barnen.
Skrivet av  Ulrika
Precis
den där ambivalensen känner jag.
Praktiskt sett är det ju givetvis allra smidigast att vara så nära barnet som möjligt under så stor del av amningsåldern som möjligt. Samtidigt så har ju barnet lika stor rätt till båda föräldrarna och vice versa.
Att sitta på ett arbete 30 min resväg hemifrån med läckande bröst, att stressa hem på lunchen, att ägna kvällarna åt att pumpa ur, bli väckt på nätterna och amma… På vilket sätt blir föräldraskapet/ansvaret mm jämställt då?
En utarbetad mamma som inte har någon "egen tid", all tid, tanke och planering går till amning, som inte får sömn på nätterna, inte heller kan vila på dagarna är knappast den bästa mamman. Inte så rättvist mot barnet. Eller?
Frågan är om det är värt slitet, om det inte går att bli lika mkt förälder ändå, fast på andra sätt. Väljer man att amma länge så kanske man får välja att vara hemma länge också? Det är ju svårt att äta kakan och ha kvar den… Jag vet inte för jag har inte gjort så här. Jag har varit föräldraledig första året, min sambo tagit resten. Iofs började jag jobba 50% hemma när minstingen var 4 mån, men då har ju jag ett arbete som möjliggör det. Å andra sidan innbar det mest att jag både var f-ledig och jobbade, min sambo studerar. Vi sparade liksom bara dagar på det sättet. Ja, ibland kan man inte välja.
Skrivet av  Sara med 98+02
Nej
Jag ammade själv min dotter tills hon var nästan två år. Började jobba (visserligen deltid, men hade jag levt med hennes pappa då hade jag lätt kunnat tänka mig heltid) när hon var 8 månader. Hur som haver så helammar man ju knappast mer än ett halvår.
Skrivet av  Fru Marmelad
Inga problem
Inte i Sverige där vi har en så generös föräldraledighet.
För min del står inte långtidsamning i konflikt med feminism. Det är mer ett personligt val man gör.
Jag ammade själv min yngsta i två år.

Kvinnan behöver definitivt inte återgå till hemmet för att hon väljer att amma längre; efter sexmånadersåldern ammar man ju inte på heltid längre.

Jag tror inte man behöver stå på pass med bröstet i tid och otid när man ammar länge (fri amning tycker jag hör till den ålder när bröstmjölk är enda mat för babyn) utan kan styra till tider som funkar med arbete och att pappan är hemma.

Det jag ser som ett problem i diskussionen är att amning ses som en ursäkt för att inte dela föräldraledigheten enligt argumenten:
först ska mamman amma heltid sex månader och måste då vara hemma. Sedan behöver mamman flera månader för nedtrappning också och då behöver hon *också* vara hemma på heltid...

Det tycker jag mest är en dålig ursäkt för att inte låta pappan ta del av ansvar och glädjeämnen med barnen.
Skrivet av  Annika60
Jag tycker inte
att det är så enkelt faktiskt. Det är säkert olika från person till person också (vi är ju inte bara män eller kvinnor). Jag hade inte ORKAT amma länge om jag hade valt att vara ifrån barnen 9 tim/dag. Kalla det ursäkt, men jag hade inte tyckt att det varit värt besväret och omaket. Heltidsamma eller ej, äter inte barnet mat så kan amningen vara huvudsaklig föda långt efter halvåret. Det väljer man knappast själv. Klart man kan pumpa, men det blir väldigt mkt omak för kvinnan i jämställdhetens namn.
Nej, det är inte svart eller vitt, jag kan inte tycka det.
Skrivet av  Sara med 98+02
Instämmer med ovanstående
Jag ammade första barnet i två år, men det gick bra att kombinera med jobbet. Helammade gjorde jag i ca 8 månader eller nåt i den stilen.

Nu har jag en ny krabat att amma och det blir nog långtidsamning den här gången också. Samtidigt söker jag jobb för fullt. Jag ser inga som helst problem att kombinera amning med jobb.

Fri heltidsamning tillämpas väl mest under de första månaderna?
Skrivet av  trazzel
Heltidsamning
Vill bara kommentera heltidsamning. Nu är rekommendationen även i Sverige att helamma de första sex månaderna och först efter sex mån införa smakportioner. Men de flesta kan ju dela föräldraledigheten efter att barnet blivit en 8-9 månader iallafall.
Skrivet av  Lena m. Leon
Rekommendationen
...är 6 månaders heltidsamning nu, ja.

Jag ammar lillgrabben på heltid nu, han är fyra månader, men det är inte riktigt lika "fritt" nu som i början. Nu kan jag styra mer när han ska äta, han kan vänta lite på maten om det behövs och det är inget problem att pumpa ut mjölk ifall pappan behöver mata honom någon gång.

Det var väl mest det jag menade med FRI heltidsamning, dvs helt på barnets villkor. Fast visst är han fortfarande fri att äta så mycket han vill! Jag begränsar ju inte amningen på det viset. :-) Jag bara styr upp det hela lite mer nu när han är äldre.

Skrivet av  trazzel
OK (imt)
Skrivet av  Lena m. Leon
Nej
Det är nog olika från barn till barn och mor till mor, på vilket sätt man ammar. Barns ätbeteende kan fortsätta att variera mellan individer länge efter de första månaderna.
Skrivet av  Sara med 98+02
Nej...
...inte heller jag ser en motsättning.
Jag gillar det mesta inom AP, ammade bl a i 14 månader och är fullblodsfeminist. *s*
Skrivet av  ES
Hej!
Jag är bara gravid än så länge, men jag har bestämt mig för att totalt njuta av att vara mamma, amma och hela alltihop även om jag är feminist. Det vore trist att liksom förneka vikten av närhet och bra mat - som om man skulle vara biologist då.
Jag ser ingen konflikt alls, för om man är trött på den vanliga könsrollslådan så gäller det nog att inte bygga en ny låda åt sig som är lika trång den..
Skrivet av  Rebecka
Det behöver inte nödvändigtvis
vara en konflikt mellan att vara pro-långtidsamning och att vara feminist. Däremot är det tyvärr så att många av dem som är pro-långtidsamning också har en massa andra biologistiska värderingar som i alla fall jag uppfattar som reaktionära (typ vi är däggdjur och det är "naturligt" att mammor är "bäst" på att ta hand om barn), så det är lätt att blanda ihop korten. Frågan om amning används ju också väldigt ofta som argument mot delad föräldraledighet och mot tanken att man kan på ett djupare plan dela föräldraskapet från tidig ålder. Vidare är det ju väldigt vanligt att kvinnor skuldbeläggs om de inte kan/vill/orkar/whatever amma och det tycker jag mycket illa om.

Personligen skulle jag inte vilja amma i 2 år, jag skulle känna mig alldeles för bunden. Däremot har jag inte tyckt det vara ngt problem att både arbeta och amma. Under ganska lång tid så både ammar och äter barn så det är inte så´kinkigt för pappa att vara f-ledig trots att barnet fortfarande ammar.
Skrivet av  lyckligt lottad
Håller med om
att långtidsammare och de som är för ofta "blandar ihop korten". Jättetrist!
Själv ammade jag mina tvillingungar länge och det funkade delvis bra. Hade dock önskat att någon gripit in när de var tre månader och hade någon form av tillväxtperiod, i min dagbok har jag skrivit att de ammade 24-26 ggr per dygn (sammanlagt)under ett par veckor. Helt obegripligt att jag fortsatte trots total sömnbrist. Om någon bara hade sagt att det inte hade varit någon fara på taket om jag gett tillägg åtminstone under nätterna. Hade såna orimliga krav på det här med amning, snöade in helt på det.

Diskussionen om amning är ofta ganska onyanserad och ger i många fall skuld i stället för vettig information, det är min erfarenhet iallafall.
Skrivet av  KL
Grattis! *OT*
Till lillasyskonet! Hur mår ni? Själva mår vi bra, även om jag känner mig lite kluven ibland när jag sitter här och ska prioritera mellan mig-bebis-storebror-man. Men det är väl det klassiska *suck*...
Skrivet av  Lizz
Heeej!
Grattis till dig med!
Vi mår väl bra även om det är lite körigt just nu, sa till min sambo idag att jag inte klarar av att hålla klara tankar, susar iväg hela tiden i nya tankebanor samt att jag jämt är såå trött.Borde nog ta det lite lugnare:-)lättare sagt än gjort.. Trivs ändå på något sätt. Är du kvar på universitetet?
Skrivet av  KL
KL
Tja...Jag blev aldrig klar med uppsatsen så jag bestämde mig för att pausa lite. Det blev liksom vare sig bra akademiskt eller bra bebis-kt. Jag tar den sen när det är dags för dagis. Vill inte hålla på en massa nu som hinner bli inaktuellt för att jag aldrig lägger fram.

Nu läser jag ett annat ämne på distans, riktigt vilsamt faktiskt ;-).
Skrivet av  Lizz
Delad fl
Tycker också att argumentet mot delad föräldraledighet att det skulle hämma långtidsamning är mossigt. När barnet är större än året ammar de flesta inte så mycket dagtid. Jag jobbade medan jag ammade och det funkade jättebra; när jag inte var där saknade sonen inte bröstet utan vi ammade på när jag var hemma istället. Funkar ofta bra att amma morgon/kväll med lite större barn.
Skrivet av  Lena m. Leon
Jag förstår precis hur du menar
Kan ibland själv känna att mina åsikter/känslor krockar här ;-). Tycker att det finns en del förlegade synsätt inom vissa delar av pro-amningsrörelsen, men också missuppfattningar/fördommar inom en del feministiska kretsar. Jag har iaf bestämt mig för att inte fundera så mkt över det utan "plocka russinen ur kakan" och göra som jag (och min man) vill!

Hur som helst, det gick alldeles utmärkt att amma till 2,5 årsåldern samtidigt som pappa tog över föräldraledigheten vid 7 mån och barnet började på dagis vid drygt 1,5 år.

Nu har vi en bebis gen, och jag vet faktiskt inte hur vi ska göra med föräldraledigheten ännu. Lillasyskonet är född en mkt "sämre" tid på året ur starta-på-dagissynvinkel så ev. får han vara hemma till drygt två år, isf splittar vi nog runt ettårsdagen. Vi ska iaf vara hemma lika mkt, men hur vi löser det praktiskt vet vi alltså inte riktigt ännu.

Vad gäller amningen så tänker jag/vi amma så länge det känns bra.
Skrivet av  Lizz
Ingen konflikt egentligen
Jag tycker inte att just långtidsamning är det stora stötestenen i den här frågan. Däremot är ju hela processen med att få barn, från att man försöker bli gravid tills att barnet blivit lite större, väldigt könsuppdelad. Kvinnan måste från början sköta sin kropp och inte dricka alkohol etc. Hon anpassar sitt leverne efter barnets behov redan innan det finns till. Pappan behöver oftast inte göra avkall på sitt sätt att leva förrän barnet är fött. Sedan får man snabbt en arbetsfördelning i föräldraskapet. Kvinnan står för maten och det mesta av den tidiga omvårdnaden. Mannen är framförallt den som har hand om det mätta och nöjda barnet och därmed kan börja upptäcka världen med skojiga lekar osv.
Den här uppdelningen fortsätter sedan för många resten av livet, kvinnan fixar mat och omvårdnad och mannen tar med barnen på äventyr.

Nu hårddrar jag ju resonemanget alldeles fruktansvärt, men ni kanske förstår min poäng. Amningen är ju det som redan från början gör föräldrarna olika, för om pappan redan från början också kan ge mat så finns det egentligen ingen anledning till att inte han kan vara en lika bra och viktig förälder som mamman redan från start.

Jag är själv uppfödd på flaska och min pappa kommenterade det en gång med ett lyckligt skimmer i rösten att då kunde ju han också ge sina barn mat redan från början. Som den likhetsfeminist jag är vill jag självklart undanröja så många hinder som möjligt för ett jämställt föräldraskap, men samtidigt kan vi inte bortse från att det finns vissa biologiska skillnader vi inte kan göra något åt - kvinnan är de facto den som bär barnet, föder det och kan amma det. Mannen kan göra allting annat å andra sidan och vissa saker bättre, som att vagga barnen till sömns utan att lukta mjölk osv.

Sedan tycker jag att föräldraförsäkringen borde utformas så att båda föräldrarna ges möjlighet att vara lediga tillsammans i början om man vill det. Min främsta jä,ställdhetsinvestering hittills i livet är att jag och min man var hemma tillsammans lite mer än två månader nu när vår son föddes.

mvh,
Susanne
Skrivet av  Susanne med Viggo 21/7
Håller med
Tycker också det vore jättebra för jämställdheten om pappan kunde vara hemma mer precis i början! För vår del fick vi lite skjuts i jämställdheten av att jag blev snittad, lite fånigt kanske, men det gjorde att min man fick ta hand om sonen hela tiden de första dagarna utom när sonen låg vid bröstet. Det var först efter en vecka som min man fick lära mig hur man bytte blöja, men det tyckte jag var svårt och avancerat så han bytte oftast i början.
Skrivet av  Lena m. Leon
Ang pappas spritvanor
Bra inlägg! Jag tycker inte ens att det är särskilt hårddraget. Vi karlar är väldigt bortskämda och som jämställdhetssträvande sådan måste man tänka efter många gånger (och påminnas om) hur man agerar.

Har kanske inte med amningsdiskussionen att göra, men jag tog ett beslut i midsommar (eller dagen efter...) - när min hustru var i 12:e veckan - att dra ner ordentligt på festandet, till exempel. Anledningarna är främst två:
* Jag vill vara med i hela processen på så lika och jämställda villkor det går - och det tar tid att förbereda sig, man kan inte bara poppa fram som jämställd pappa när barnet väl är fött.
* Det är inte särskilt sjyst att "utnyttja läget", som jag vet vissa män gör under graviditeten.
Sen mår man ju dessutom betydligt bättre, för att inte tala om hur mycket pengar man sparar...

Jag säger inte detta för att skryta - vet inte ens om det låter som det - utan för att visa att det faktiskt går att lägga om sina vanor redan från början som man - och tjäna på det. Vill man vara jämställd är det nog dessutom nödvändigt.

Vet inte om jag har någon poäng, men möjligtvis är den att amning, graviditet och rent fysiska skillnader inte behöver vara så stora hinder för jämställdheten om man anstränger sig för att känna in och förstå den andra parten. Inkännandet och empatin är ju en av grunderna i en jämställd relation. Eller?
Skrivet av  2much - bf 29/12
Nej ingen konflikt
Jag ammade min son i 2 år och började jobba när han var 9 mån. Samma sak med dottern. Trots att jag ammat och tutte varit den enda maten för barnen i 6 mån, dvs jag har aldrig pumpat ur och gett flaska för att pappan ska kunna mata, så har pappan fått en bra kontakt med barnen eftersom han tagit hand om dem
(badat, bytt blöja mm). Jag ser honom därför som lika kompetent som mig att ta hand om barnen.
Skrivet av  Vickan m Elias -99 och Josefine 020627 samt N
Jag tycker inte det
Jag ser ingen motsättning. Jag gillar AP-idéer och har aldrig upplevt att de "krockat" med feministiska tankar, nästan tvärtom faktiskt; många som praktisera AP verkar leva i jämställda förhållanden. Jag ammade i 1,5 år och var hemma 1 år, så under pappaledigheten ammade jag kvällar/nätter. Funkade jättebra. Sonen har inte på något sätt blivit "mammig" av detta utan tyr sig lika mycket till oss båda.
Skrivet av  Lena m. Leon
Mycket intressant...
... att få ta del av era synpunkter.

Jag måste erkänna att jag är lite förvånad över att det är så många här som både ammat länge och delat ungefär lika på föräldraledigheten. Av de långtidsammare jag stött på (tyvärr rätt få) så har mamman varit hemma länge med barnen och tagit det stora ansvaret. Mina feministiskt medvetna kompisar (också alldeles för få tyvärr) som delat på föräldraledigheten har däremot alla valt att amma mindre än ett år. En av dem anser att långtidsamning är ett sätt att fösa kvinnorna tillbaka till hemmen.

Även om det inte blivit så för mig och min sambo kan jag se risken. Ett av mina tre barn var till exempel väldigt mammigt. Han tog lång tid på sig att acceptera vanlig mat och länge var det bara bröstet som gällde. Jag började arbeta heltid när han var 9,5 månader, och det hade onekligen varit lättare för både honom och hans pappa om han använt napp eller älskat välling i nappflaska. (Vi försökte med det, men kanske inte tillräckligt envetet.)

Jag tycker det har känts lagom att dela föräldraledigheten 50-50. Å andra sidan behöver det ju inte nödvändigtvis vara det bästa att ta hälften var.

En vän som har vuxna barn har berättat att han och hans fru av jämställdhetsskäl delade 50-50 på föräldraledigheten när barnen var små. På den tiden innebar det att hon var hemma tre månader och han lika länge. Så här i efterhand tycker han att det var idiotiskt att hon skulle börja jobba så tidigt.

För övrigt har jag för mig att jag läst om par som valt att flaskmata åtminstone delvis för att pappan ska få vara mer delaktig i barnets första tid. Någon som känner igen det? Finns det rent av någon här som flaskmatat av den anledningen? Det skulle vara spännande att läsa hur ni resonerar!
Skrivet av  Anette B
Se mitt svar nedan...
... angående att kombinera bröst/flaska
Skrivet av  kanjangen
Viggos pappa har matat från början
Ända från första veckan har Viggos pappa givit honom mat också även om det var symboliskt i början. Då handlade det om kanske 10 ml av uppsamlat sympatiläckage med Apotekets drickskål. Sedan har jag pumpat och mjölkat ur mjölk så att vi ska ha ordentligt i frysen. Detta har pappan givit de kvällar jag är borta ibland, vilket kanske nu är i genomsnitt en kväll i veckan.

För oss har det både varit viktigt att jag också kommer iväg på egen hand ibland och att pappan från möjlighet att också ge mat, även om det är jag som står för bulken samt den urpumpade mjölken i frysen. Och det har varit väldigt mysiga stunder för Viggo och hans pappa med nappflaskan.

mvh,
Susanne
Skrivet av  Susanne med Viggo 21/7
Vår situation
tillät både långtidsamning och delad föräldraledighet.
Så här:

*Pappan var hemma första halvåret och jag gick (i teorin) i skolan. Min kurs var sån att vi kunde vara där ihop och jag var mycket hemma också.
Då helammade jag utan att passa tider.

*Andra halvåret tog jag min högskoleexamen (klädformgivning) och då styrde vi upp det hela med fasta amningstider: morgon, lunch, 16.30 och kväll+ en gång på natten. Jag gick alltså hem på lunchen och hann jobba tre timmar på fm och tre på em. Jobbigt men genomförbart. Ungen var dock hela tiden mammig och svår att få i annat än bröstmjölk.

*Sen var jag hemma i ett halvår och då ammade vi morgon, lunch, kväll.

*Sen amning morgon+kväll tills han var två.

Så hade vi det. I vår situation gick det bra. Nästa gång tänker jag dock vara hemma första halvåret för att slippa dåligt samvete för försummade studier.
Skrivet av  Sara med Noa
Går mot strömmen...
... gör jag uppenbarligen. Jag kan se att det finns vissa problem med jämställdhet och långtidsamning.

En vän till mig är inte alls nöjd med att hans fru fortfarande ammar sonen på 1 1/4 år. Pappan vill kunna åka bort med sonen över en natt - något som inte går då barnet blir vansinnig om han inte får morgonslurken. Pappan känner också att han inte kan ta samma ansvar som mamman då sonen är så fast i att amma. Mamman vill amma, och vill inte ens diskutera det som pappan upplever som ett problem. Barnet har också varit väldigt mammigt - trots att pappan varit hemma mycket (och är fortfarande).

I vår familj valde vi att vara hemma alla tre i sex veckor, för att sedan göra så att jag var hemma i fyra dagar och min man en dag i veckan. Nu har vi bytt schema. Vi kombinerade flaska och amning från att sonen var tre veckor. Slutammat var det vid fem månader.

För oss har det fungerat bra och mannen har kunnat ha sonen själv redan från ett tidigt stadium - utan att jag och mina bröst behövt vara i närheten.

För oss har det känts självklart att inte amma så länge och innan dess kombinera flaska/bröst. Och det handlar om just jämställdhet.

Jag är ingen anhängare av AP eller långtidsamning, kanske skall tilläggas.
Skrivet av  kanjangen
Jag tror...
... att det är lätt att hamna i den situation du beskriver. Men jag tror det kan vara ett felslut att anta att pojken skulle bli "vansinnig" om han inte fick sin morgonslurk - om pappan och han var ensamma. Många, bland annat på AP-sidan, vittnar om att barnen mycket väl kan ha skilda modeller för mamma och pappa. Och jag tycker det verkar logiskt från barnets perspektiv - är mamma där finns det ingen anledning att hoppa över amning och slurkar hit och dit. Är man med pappa, ja, då gäller andra förutsättningar. Barn brukar fatta sånt. Sen kan det förstås vara så att din mammabekant "använder" det här som ett bekvämt argument för att slippa lämna sonen till pappan över natten. Hon kanske känner sig otrygg med det på något plan. En lösning skulle kanske vara att hon själv åker bort över en natt och låter pappan stanna hemma i tryggheten med sonen.
Skrivet av  Helena
Måste inte bli...
Långtidsamning måste inte innebära att barnet blir mammigt! Själv tror jag det beror på en rad saker och att amningen inte alls behöver vara en bidragande orsak. Jag ammade i 1,5 år men ändå var vi "utbytbara" som föräldrar. Dvs om jag inte var där så var det aldrig något problem för pappa att söva eller gosa med sonen. Var jag där ville han såklart amma emellanåt, men de två hade absolut kunnat resa bort någon natt utan problem.
Skrivet av  Lena m. Leon
Som Helena och Lena skriver
Jag tror att du kan ha rätt i att det lätt kan bli som i dina vänners fall, eller användas som ursäkt för ett snedfördelat föräldraskap. Men hos oss har barnen alltid fattat att pappa inte ammar och varit helt nöjda med hans sätt att trösta och mata.

Det var t o m så att storebror inte kunde somna utan tutte en period, OM jag var hemma. Med pappa somnade han så "snällt" i sin säng utan gnäll. Han tog heller aldrig flaska om jag bjöd, däremot om pappa eller mormor gjorde det.
Skrivet av  Lizz
Största problemet...
...var egentligen jag själv! Eller snarare brösten. :-) Första barnet ammade jag i två år, men det var inget bekymmer för HENNE om jag var borta en natt, t ex. Då dög pappa och nappflaskan utmärkt.

Men jag undvek helst att vara borta, eftersom jag var helt explosionsfärdig när jag kom hem igen. Det är oskönt att hoppa över ett par amningar...
Skrivet av  trazzel
Mjölka ur, mjölka ur...
Ja visst är det hemskt när brösten blir överfulla! Har stått både en och två gånger på toa på jobbet och mjölkat ur om jag inte fått amma på morgonkvisten... Och när jag slutligen slutade amma gjorde jag det genom att resa utomlands i nio dagar. Osmidigt att stå på flygplanstoaletter och mjölka ur kan jag försäkra...
Skrivet av  Lena m. Leon
Hehe... :-)
Jag har också stått på de mest underliga ställen och mjölkat ur så pass att det ska bli uthärdligt. Men aldrig är det så underbart att amma som när man kommer hem igen med två stinna jättebomber!

Man vill ju inte pumpa för mycket när man ska sluta amma heller, och öka produktionen istället för tvärtom.

Skrivet av  trazzel
Ingen konflikt egentligen
tycker jag eftersom vi har en relativt lång föräldraledighet i Sverige. Jag tror att det för dom flesta går utmärkt att amma och jobba från att barnet är 7-9 månader någonting och äter fast föda utan att behöva riskera att konkurrera ut amningen med nappflaska (om man är rädd för det).

En motsättning tycker jag att det KAN bli om amningen alltid har prioritet 1 oavsett barnets ålder. För mig är det inte jämställdhet att mannen skall ge nappflaska till en 3 månaders bebis bara för att pappa skall vara delaktig i matningen från början (alltså jag ser inget fel i att göra så, men jag vill inte göra så eftersom det kan konkorrurera ut amningen). Däremot är det en självklarhet att vi delar på föräldraledigheten ÄVEN om detta skulle innebära att barnet slutar med tutte, men jag tror inte att det behöver bli så. Det blev i alla fall inte det med min dotter.
Skrivet av  Monika
Konkuerera ut amning...
... behöver inte alltid flaska göra. Jag vet att man varnar för det, men bland alla dem jag känner som redan i ett tidigt stadium varvar tutte/flaska så har jag inte stött på en enda förvirrad bebis. Visst hade vi med det i bakhuvudet, men var beredda att ta en eventuell utkonkurering av brösten. För oss var det viktigare att vi båda kunde vara hemma omlott redan från ett tidigt stadium.
Skrivet av  kanjangen
Nej jag vet
att det inte behöver bli så, men eftersom det kan bli så tycker jag att det är rimligt att man får reda på det. I vårt fall med första barnet ammade jag aldrig fullt utan hon fick nästan alltid en flaska tillägg på kvällen. Det berodde inte på att jag inte ville utan att det inte fungerade med helamning. Jag tror faktiskt att tillägget räddade vår amning! Dottern är snart 2 år och tuttar fortfarande. Sonen är snart 6 månader och helammades i 4 månader, men får nu tillägg om jag skall iväg en kväll + lite mat på dagarna. Efter halva graviditeten sinade min mjölk, men dottern fortsatte med tutte ändå som tröst och gos, men käkade välling på kvällen också. Hon älskade verkligen vällingen! Några veckor efter förlossning när hon började få i princip fritt tillträde till brösten igen (i början fick bara bebisen) så konkorrerade mjölken ut vällingen. Nu störtvägrar hon välling. Hmm det tycker jag faktiskt är lite synd!
Skrivet av  Monika
ser ingen konflikt

Jag har ammat min son i snart fyra år och ser inte att det skulle vara ett jämställdhetshämmande val. Vi delar på föräldraskapet i tid och arbete, men kan inte göra exakt samma saker. Amningen är en sådan sak bara jag kan göra.

Min sambo var pappaledig på halvtid från det att sonen var fem månader, sen gick han upp på 80% vid dagisstarten och har jobbat så sedan dess. Jag var hemma på heltid men började trappa upp arbetet lite som det föll sig efter hand och var tillbaka på heltid när sonen började på dagis vid 14 månaders ålder.

Vi har lång föräldraledighet i Sverige och det är såklart jättebra, men jag tycker så mycket fokuseras på de första två åren. Jag vet att viktiga familjemönster cementeras då, men ändå, pappor skulle kunna vara de som jobbar lite mindre när barnen är små och är det tämligen sällan. Synd. Föräldraskapet tar ju inte slut med föräldradagarna.

Folk ger min sambo stående ovationer för att han varit hemma så mycket, men ingen reflekterar över att jag avstått från lönearbete något längre tid i månader räknat (det kommer att jämna ut sig med tiden för all del eftersom han fortfarande jobbar 80%). Det tycker jag säger en del om hur folk fortfarande tänker. Morr.
Skrivet av  Maria
Huvudsaken...
Huvudsaken är väl att man som kvinna SJÄLV får välja att antingen amma länge eller inte amma alls. Att det är hennes eget beslut och hur nu än beslutet är så måste hon få göra vad beslutet är. Det har ingen betydelse om det så gäller att amma 2-3 år eller 2-3 månader. Om mamman vill amma 2-3 år måste samhället vara så att hon får göra det, likaså om hon vill amma 2-3 månader och börja jobba med nyfött barn. Inte sagt att man inte kan jobba om man ammar 2-3 år alltså, utan valet ska vara att man som kvinna måste få välja precis när man vill börja arbeta igen eller avsluta amningen. Man kan säkert amma 2-3 år fast man börjar amma med en några veckors bebis med.

Jag ammade så länge jag tyckte det kändes bra och som barnen ville, dvs 6 månader och 15 månader. Jag hade blivit vansinnig om någon hade protesterat över mina val, i arbetsmarknad/uteliv/familj.
Skrivet av  -IA
Sonen är över två år gammal -
- och ammas fortfarande.
Ja, han är mammig vissa delar av dagen, men jag arbetar heltid - och just nu överväger jag att skriva över en del av mina kvarvarande dagar på min man (ett av skälen till att jag tycker att lagstiftning om 50/50 är (på gränsen till då) idioti) - och det fungerar. Att jag ammar utesluter inte att barnets far har andra saker med honom.
(Långtids-)Amning kan vara ett sätt att låta barnen och deras behov ta mera plats, _utan_ att mota tillbaka kvinnorna till hemmen.
Skrivet av  Lingling
Det finns en konflikt!
Men den ligger inte mellan likhetsfeminism och långtidsamning, utan mellan arbete utanför hemmet och långtidsamning.

Om både kvinnor och män arbetar i eller nära hemmet, så kan ju kvinnor amma trots att de arbetar. Då spelar det ingen roll hur arbetsfördelningen är, eftersom båda befinner sig nära barnet.

Men med industrialiseringen har ju arbetandet för både kvinnor och män förfyttats från hemmet, och däri tycker jag konflikten ligger. Jag lägger inga värderingar i detta, utan konstaterar bara att det är så. Jag har ingen lösning heller, förutom att alla småbarnsföräldrar kortar arbetstiden litet, så barnet kan ammas åtminstone morgon och kväll.

Men en viss arbetsdelning måste det ju bli om man har ammande barn, t ex att kvinnan ammar medan mannen lagar mat, och det kanske är närmare särartsfeminism än likhetsfeminism trots allt.
Skrivet av  Amelie