Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Apropå ankomstsidorna...

Skrivet av Sannamanna
Puh, hur värjer man sig eller hanterar man dessa sidor?!
Är man gravid vill man ju hänga lite där, men samtidigt är det så mycket könsstereotypa och biologistiska floskler som florerar på sidorna...
Tex att ta reda på barnets kön innan det fötts ("är det en kille kan han ju ha brorsans kläder, men om det är en tjej MÅSTE vi ju köpa nytt"),
motiveringarna bakom varför man vill ha en dotter/son, osv.
Jag vill ju inte hänga ut de gravida kvinnorna på dessa sidor, men ibland blir jag rätt förtvivlad för jag trodde att vi kommit längre..
Svar på tråden: Apropå ankomstsidorna...

Ja, vad kan man säga

Skrivet av  Lizz
Jag vet iaf att de gånger när jag inte förmått svälja utan svarat något lite bitskt eller ifrågasättande så har flera hakat på. Man är alltså inte helt ensam även om det ibland kan kännas som rena urtidsreservaten (eller så är det det här snacket som är ett reservat, det bror ju på hur man ser på saken).

Tror att "likformigheten" och "menlösheten" mest bottnar i att det är så viktigt att "hålla sams" och vara "vänner" på ankomstsnacken, i motsatts till snack som har en större debattprägel. Egentligen finns där nog lika många olika åsikter och politiska/filosofiska inställningar som på andra ställen.
 

hej

Skrivet av  Fumlan
Jag håller själv till på en ankomstsida. För oss skulle det vara praktiskt att få en tjej till. Hade inte mycket volanger och glitter till min tjej, men mycket av kläderna ser ändå typiskt tjejiga ut. Tyvärr...Men det får bli vad det blir.
 

Ärligt nyfiken fråga

Skrivet av  Annika60
Hur ser babykläder ut som är "typiskt tjejiga" om nu volanger är undantaget? De där små vita omlottskjortorna har ju ibland en sån där fånig spetskrage och såna brukar ju sitta på såväl pojkar osm flickor...
 

Jamen

Skrivet av  Sannamanna
som feministisk förälder så bör man ju klä sina barn könsöverskridande tycker jag....Jag kommer ha rosa på min son om jag får en sådan. Samtidigt vill man ju inte att andra barn ska vara elaka som mamman här nere råkat ut för.
 

Tycker jag också!

Skrivet av  Johanna m Pys bf 15/9
Men jag höll på att få bara ovänner på ankomstsidan när jag pratade om detta. Där skulle de minsann ALDRIG sätta rosa på sin nyfödde son osv. Men jag försöker att tänka bort detta när jag är inne där - för annars blir jag bara ledsen. Jag är så känslig just nu... orkar inte vara lika stridslysten som i vanliga fall.
 

Håller inte med.

Skrivet av  Helene bf 26/5
Jag tycker att man som feminist får klä sina ungar som man vill. Det finns inget som säger att man ska klä barn på ett visst sätt bara för att man är feminist. Löjligt tycker jag. Det samma gäller väl med ens egen klädsel, jag menar är jag mindre feminist för att jag har en rosa kavaj?
Nej, det är nonsens enligt mig.
"Hur kan du vara feminist som har NAGELLACK!!!"
Bara dumt.
 

Håller med...

Skrivet av  ES - bf 31/8
... som feminist är man väl snarare skyldig att klä ungen i vad h*n passar i och som man gillar. Och sedemera vad ungen själv vill ha.
Men också fundera lite över varför man vill det ena eller andra. Och när ungen blir äldre diskutera med denn* vilka val h*n gör.
 

Va härlig att läsa Helene IMT

Skrivet av  jag
.

 

Fast det kanske handlar om

Skrivet av  Hanna
en medvetenhet iallafall!

Även om man klär sitt barn i rosa (flicka) och är feminist så är du (förhoppningsvis) medveten om VAD färgen innebär i vårt samhälle idag. Tror att det kan vara det som Sannamanna och Johanna menar!?
 

Jag tycker

Skrivet av  Sannamanna
att man ska reflektera över vad färgerna står för och jag tycker att man ska fundera över vad det betyder att kvinnor går i högklackat, för trånga tröjor, åtsittande byxor osv...
antagligen handlar det också om hur man ser på mode. För vem skapas mode-ideal som stringtrosor tex.
Nu är det väl ingen som sätter på sina bebisar string, men jag tycker faktiskt att man borde fundera över klädval och varför man väljer bort en del plagg. Är det för att mitt barn inte passar i färgen? eller är det för att jag inte gillar färgen? Eller beror det på att jag inte tycker att killar ska ha rosa glittertröja??
jag vill inte heller klä mina barn i fula kläder, men jag tror att man många gånger motiverar klädval med att man inte gillar plagg, fast det egentligen handlar om omedvetna könsgränser!
 

Jag förstår vad

Skrivet av  Helene bf 26/5
du menar och jag hade själv problem med sådana saker när jag började bli medveten om könsmaktsordningen men saken är ju den att vi alla är ju födda och uppvuxna i ett patriarkalt samhälle där vissa saker som egentligen är strukturella känns som naturliga och är en del av ens identitet. Det kan vi inte göra något åt på det personliga planet, men på ett teoretiskt plan och inom den vetenskapliga feminismen så kan vi förhålla oss till det "som man ska".
Det jag uppfattar som en del i min identitet och som får mig att känna mig "fin" och bra måste jag också kunna få lov att bejaka även som medveten feminist trots att jag på ett intellektuellt plan vet att det är en del av könsmaktsordningen.
Efter att ha läst Nina Björks "Under det rosa täcket" så har jag inte längre några problem med att vara feminist och ex ha kjol, för som hon skriver "Jag är ju ingen martyr".

Alltså jag ser mkt hellre en radikal feminist i högklackat och smink än en helt helt omedveten kvinna i beige "råttkostym".
 

Precis det där

Skrivet av  Rudolfina
... som du Helene skriver om att inte vara martyr i sin kultur minns jag också särskilt från rosa täcket. På något sätt befriande att slippa känna skuld för att man vaxar benen ibland ... ;-)

Apropå detta och apropå på vad man klär på barn kommer jag också att tänka på boken Om en pojke av Nick Hornby (som det också gjordes en halvtaskig film på). Den handlar om en mamma som av välvilja och idealism sätter på sin pojke omoderna secondhandkläder och liknande för att han ska bli "stark och självständigt och stå emot trycket". Hon vill så väl, men allt som händer är att pojken bli mobbad och olycklig. Här är det på något sätt han som blir martyr för hennes ideal. Tänkvärt i sammanhanget tycker jag!
 

Rudolfina, ja det var ett jätte bra exempel.

Skrivet av  jag
Har läst boken, (som jag tyckte var jättebra av flera anledningar)

 

Jag tycker

Skrivet av  Annjo
egentligen inte att just färgen spelar sån stor roll, utan mer vad det är för kläder! Många tjejkläder är med spetsar, ömtåliga tyger, "för korta" etc. Jag klär hellre dottern i bra "dagiskläder" som är rosa, än i blå byxor med kort midja som det står Foxy i rumpan på. Jag tycker det är viktigt att man tänker efter vad kläderna sänder ut för signaler, många barnkläder ska ju se "sexiga" ut och det är det värsta jag vet, oavsett färg.
 

Ja!

Skrivet av  Lingling
Retar mig mkt mer på modeller och fånig text än på färgen - nja, förresten jag tycker att gråtonade kläder på små, vilda barn är en trafikfara!
Rosa och ljusa kläder är bra, då ser man när de behöver tvättas (=ofta:)).
 

Jamen det

Skrivet av  Sannamanna
är ju självklart att jag inte heller bara fokuserar på färgen, ju!
Skulle aldrig skicka iväg dottern i kläder som inte är klätter- eller cykelvänliga tex. Hon gillar långa klänningar som når till golvet, men jag har valt att bara köpa en sådan till henne. Den får hon ha på sig inne,eftersom jag tycker att den är så jäkla mycket ivägen, gör att hon snubblar osv. Och hon har faktiskt accepterat att det är så.
 

Helt klart!

Skrivet av  Johanna m Pys bf 15/9
sexiga barnkläder vill jag inte ens tänka på! HU! Och jag menar inte att man bara ska vara tvärt emot, men att man ändå får jobba på lite i vardagen för att både ändra sina egna invanda mönster och andras.
 

Sen vad som är sexigakläder det är ju nästan

Skrivet av  jag
omöjlig att svara på, eftersom det är i betraktarens ögon det ligger.

Jag har ibland pratat om modekläder för småbarn med mina vänner och vi har så otrolig olika sätt att se på.

Jag kan bara inte i min vildast fantasi får vissa kläder till sexiga även fast hon tycker det.

(hon tycker väll allt som inte är långärmat är sexig)
 

Min ankomstgrupp är jättebra

Skrivet av  Susanne med Viggo 21/7
Jag håller till i juligruppen från 2003 och där finns det en hel massa andra feministiska mammor. Kanske inte alltid uttalade feminister, men när vi diskuterat kläder och föräldraförsäkring så finns det många som delar mina feministiska åsikter. Men det är klart att det är en blandad skara och där finns också folk som tycker att man måste ha blått på en pojke och rosa på en flicka etc. Dock kan vi samexistera eftersom det är så högt i tak i vår grupp. Jag kräver inte att jag ska lyckas omvända alla andra som inte är feminister, men ganska ofta skriver jag ju vad jag tycker och tänker ås jag delger ju mina åsikter i alla fall.

Föregå med gott exempel och samtidigt vara trevlig och acceptera att inte alla tycker likadant är mitt råd. Försök hitta meningsfränder

mvh,
Susanne
 

håller med dig sannamanna

Skrivet av  po
....är också inne på en ankomstgrupp som jag i många fall upplever som oerhört konservativ eller snarare konserverande i inläggens föreställningar om föräldrarskap, graviditet, krämpor, kontakt med fostret, gröt i skallen pga hormoner och allt annat det för med sig.
Samtidigt kan jag inte låta bli att läsa inläggen och ibland svara för det är ju som du skriver ändå ett forum där man kan få råd och svar på vad som är normalt eller inte.....
Men jag vet faktiskt inte vad man ska göra åt folks ofta inskränkta och ojämställda syn på föräldrarskap. Ibland tänker jag att det kanske inte är konstigt att vi fortfarande har de patriarkala strukturer vi har i samhället eftersom kvinnor inte verkar vilja förändra strukturerna i familjen så att fler jämställda och medvetna killar uppfostras till framtiden och kan hjälpa till i det ack så viktiga jämställdhetsarbetet.

Sen tycker jag som Helene att feminism eller jämställdhet inte ska handla för mkt om kläder och utseende....det är ju ändå bara yta. Jag vill att det istället ska handla om åsikter värderingar och tankar som man kan lufta med varann.
Och det kan man om man är kvinna......i rosa ljusblått eller orange...

(det sista är lite ironiskt men jag är så trött på mina manliga kollegor som INTE kan prata med varandra eller mig om någonting om det inte handlar om att gnabbas eller småretas med varann!)
 

Artiklar från Familjeliv