Delar ni på matansvaret hemma?

Delar ni på matansvaret hemma?
Skrivet av	Balthazar gnäller järnet
(Obs-varning: supergnälligt och långt! Dessutom skrev jag på Mat&Dryck också) Jag måste erkänna att jag har tröttnat gruvligt på min (annars underbare!) make i köket. Han har helt enkelt noll koll! Jag ska bespara er det värsta, men jag är aptrött på att bli serverad osmaksatta nudlar som fått koka med en prinskorv, osaltat hårt ris eller pannakakor som smakar skosula. Han vet inte hur man smakar av innan man serverar, har absolut inga kunskaper om näringsriktig kost (trots mitt tjat), goda matvanor eller trevlig dukning (kommer ihåg en jul då han slängde fram sillen i plastaskar på bordet...ljuva nostalgiska minnen not). Skickar man honom att handla kan man vara säker på att han kommer hem de mest sockrade chokladsmakande flingorna ("för det var en gratisklocka med" varpå barnen slår ihjäl varandra, för det är ju bara en klocka på två barn), sockrad tuggummi(!) eller något annat idiotiskt. Till saken hör att jag varken orkar eller hinner ta hela ansvaret själv, periodvis får han sköta hela ruljansen då jag reser mycket. Men nu börjar jag känna att om jag fortsätter äta hans mat, kommer vi alla att dö...långsamt...i skörbjugg och karies. Förresten så har han aldrig fattat vitsen med att planera matsedel, utan rusar iväg och köper lite allt möjligt (utom sånt som går att ha till middag). Hur gör ni? Har ni samma intresse/kunskapsnivå? Delar ni på matinköp/planering/matlagning, eller är det en som sköter hela ruljansen? Nu är det så, att jag tycker att det är en principfråga att man ska dela allt ansvar hemma. Om en monopoliserar ett område, blir den andra ännu mera hjälplös. Men jag vill helt enkelt inte äta hans mat längre!
Svar på tråden: Delar ni på matansvaret hemma?

Nej
Skrivet av merrin
Jag lagar maten, enbart för att han skulle kunna leva på en burk vita bönor till middag varje dag och då anser han att det kan vi oxå göra. I början av min grav. (och lite fortfarande) så har jag inte kunnat laga mat för jag mår så dåligt ,bara lukten av stekos osv. får mej att tappa aptiten. Så då måste han laga mat själv ,det är okej om jag har lagt fram alla ingridienser som behövs och han lagar till det ,det kan han. Men att själv åka och handla och laga en god och spännande maträtt kommer aldrig att inräffa...det e sååå tråkigt. Själv kan man stå vid spisen i timmar bara för att överraska honom efter jobbet tex. Så glufsar han i sej det på 5 min.!! jag skulle lika gärna kunna servera något delikat direkt ur kattlådan och han skulle se belåten ut :)

Nej, därför att
Skrivet av mamsen
han jobbar deltid och kommer hem före mig. Därför lagar han oftare maten på vardagarna. På helgerna gör vi så att den som har mest ork lagar maten. Jag snor ofta ihop dom snabba luncherna, han lagar lite mera ordentliga middagar. Han är väldigt duktig matlagare, det enda jag kan klaga på är att han använder för mycket grädde och smör. Idag gjorde han egen bearnesesås på 1/2 kilo smör! Gott var det, men ändå...


Känner igen mig
Skrivet av Helene med Leo 17/5
till viss del. Jag brukar stå för matlagningen hemma och bestämmer vad som ska inhandlas. Men nu när vi fått bebbe och jag gjort kejsarsnitt så måste min man handla och då blir det mest halvfabrikat... Mitt tips är att ni, = du, gör upp en veckomatsedel med recept till så får han handla efter den. Jättetråkigt att ta ansvar för det men om han inte får "hjälp" så lär han sig inte att handla.\' När ni kört med veckomatsedel inkl recept ett tag så lär han sig nog att handla och planera inköpen bättre, om du har tur. Allt beror ju på din mans inställning, vill han att det ska fungera så kommer det att göra det. Vill han slippa ifrån det hela så kommer han att fortsätta med "IQ-handling" och "IQ-mat" för då vet han att du kommer att ta över och han slipper...

Ja, så gott det går.
Skrivet av loppran
Nu när jag är barnledig fixar jag de flesta middagarna på vardagar, men han gör alltid frukost åt alla (och håller koll på ungarnas läxor, fixar matsäck etc) och lagar helgmat. Vi är bra på olika saker så jag tror det är väl för familjen att vi är två; han är en pasta-, pannkaks-, smörgås- och biffkille medan jag gillar potatisrätter, grytor och sallader. Sedan är han en sockerråtta vilket gör att vi t e x köper varsin musli, men det går inte ut över barnen mer än att han fått Cocacola att bli en självklar fredagsdryck. :-/ Förutom intresset för sötsaker har vi väldigt lika inställning till mat. Vi är båda intresserade av matlagning och har kul när vi planerar, handlar och lagar mat ihop - och då är det ju lätt att samsas. Att koka vardagspastan är dock inget vi slåss om direkt, där är det väl så att den som är hemma först åker på matlagningen.

Vi hjälps åt
Skrivet av Susanne med Viggo
men för oss är det inget problem eftersom vi båda är ungefär lika bra på att laga mat och gärna gör det tillsammans. Vårt problem nu när vi har ett ganska litet barn är att den ena oftast måste ha hand om honom, medan den andra lagar. Vi är dock alltid tillsammans i köket alla tre. Min man växte upp med en ensam mamma och två äldre syskon och har alltid fått hjälpa till i köket så han är jätteduktig på det mesta, även hyfsat nyttig mat. Men jag kan förstå din frustration och ni skulle nog behöva inspireras tillsammans till nya tag. Börja med att prata om problemet att ni så ofta äter ganska trist mat och är dåliga på att planera. Köp sedan ett gäng kokböcker och sitt och inspireras tillsammans. Skriv listor på maträtter som ni tycker verkar lockande och planera vad som behöver handlas. Gör sedan matlagandet till en gemensam familjesyssla där ni hjälps åt att smaka av saker så att det blir gott. Låt barnen hjälpa till med det de kan så att de också känner sig delaktiga. När din man är ensam hemma blir det ju på den nivå han lägger sig på, men tillsammans kanske ni kan göra förändringar? Lycka till! /Susanne


Ja, med tysk precision
Skrivet av Elanor
När jag flyttade ihop med sambon, hade jag varit husmor för en stor familj i ett tjugotal år, medan han varit ungkarl. Han kunde ingenting om matlagning. Nu kan han betydligt mer. Han har varit ödmjuk och velat lära sig. Jag har vägrat göra mer än hälften. Så här fungerar det praktiskt: Varje söndag kväll gör vi en matsedel. För att vi inte ska dö av fantasibrist, har vi gjort en mall i Word där det står typ tio rätter för varje dag i veckan. Det blir ju många kombinationer... Sen handlar han på måndagar. (Inköpslistan ligger också som en mall på Word och vi har strukturerat den efter ICA:s hyllor. Nästan pinsamt det här.) Och sen, ja, sen är det bara att följa schemat. Laga på, liksom. Turligt nog, är mina barn tonåringar och jag har varit mån om att lära dem laga mat. De vanligaste recepten står i en pärm med instruktioner som inte ens en idiot skulle kunna missförstå. Och visst ser jag att sambon har haft pärmen framme när jag kommer hem på till middagen... Det här låter helknäppt, men är rena överlevnadsstrategin. När jag läser några av inläggen här ovanför, känner jag mig ganska nöjd. En överordnad tanke efter vår ihopflyttning har varit att den som kan något sämst, ska göra det. Så det finns motsvarande idiotlappar på skrivaren för hur man byter patron och på datorn hur man tar bort onödiga filer. Jag får också köra bilen mest, för det är inget jag är någon hejare på.

JUVEL!
Skrivet av Tove
Vilka bra idéer. Du ska få bli min guru.

Vilken bra strategi!
Skrivet av H-n
Att göra det man är sämst på! Oftast gör man ju tvärtom. Fast risken är väl att man deppar ihop om man aldrig får vara bra på något? ;o) Nej, skämt åsido så är det ju oftast kul att få prova sånt man inte kan, bara man slipper bli häcklad för sin okunnighet. Tack för ett inspirerande inlägg!


fantastiskt!
Skrivet av Tingeling med lilla L
inspirerande och klokt!

Imponerande!
Skrivet av Frotté
Jättekul att läsa att någon är så ambitiös!

Ojoj då (långt)
Skrivet av Elanor
Tack för alla glada tillrop! För min del är det här med matansvaret bara en del i en väldigt lång process som handlar om att få bli en så komplett människa som möjligt. Jag tror att en människa växer genom att bemästra saker och ting. Jag gör numera saker som jag trodde var helt omöjliga för några år sedan: kör motorsåg, timrar hus, backar med släpvagn. Det finns många "kill-grejor" som är så jäkla roliga och jag känner att jag inte längre vill stå utanför deras värld. Läget blev tillspetsat när vi skulle bygga en gäststuga förra året. Tanken var att sambon skulle bygga och jag skulle vara allmänt behjälplig plus ta hand om all kringservice (och barnen). Men sedan tänkte jag på hur snacket skulle gå de närmaste hundra åren om timmerstugan som HAN byggt. Så jag kände att nej, jag ska vara med. Det var säkert inte effektivt. Sambon fick ju diska lika mycket som jag men jag är mycket klenare på att lyfta stockar. Men vi vann flera saker. Dels fick vi båda bygga huset och känna stoltheten över att lärt oss hur man gör. Dels fick vi dela varandras villkor. Vi fick båda känna på hur det var att stå i regn och knott långt in på nätterna och detta svetsade samman oss väldigt mycket. Jag har inte tidigare varit intresserad av "männens värld" men jag känner nu att det är en väldig brist och jag kommer att göra vad jag kan för att ta igen vad jag missat. Och då hinner jag förstås inte med allt "kvinnogöra"!


Ska också bygga i sommar!
Skrivet av Nissan
Härligt att höra! Vi vill ha en altan till huset, men jag har hittills vägrat för att jag vet att då står han där med tre grannkarlar och bygger och är manliga, dricker öl och har det skoj, medan jag lagar mat och allt är PRECIS sådär som jag inte vill. Jag har sagt att jag måste göra det ockås, men sen känt att det blir nog inget. När du säger det så ska jag allvarligt fundera på att lansera det som ett gemensamt hobbyprojekt, det låter ju så himla kul. Jag älskade "tekniken" i högstadiet, så jag tar jättegärna och pillar med sladdar och sånt, men såhär långt kom vi ju aldrig (jag hade självklart syslöjd, nåt annars vore ju självmorde i ett högstadier...).

Härligt!
Skrivet av Helene med Leo 17/5
Jag är en fanatisk millimeterrättvisare och ÄLSKAR bara att läsa om er pärm och er matlista. Precis så skulle jag vilja göra med vår städning. Detaljbeskrivning av hur städmomenten går till och i vilken ordning de ska utföras.

Städning är inte lätt!
Skrivet av Elanor
Jag har förstås också listor på hur städning och annat ska utföras i pärmen. "Så här städar man badrummet" (en sida), "Såhär städar du ditt rum" (en sida) "Såhär tvättar man" (2 sidor). Det intressanta är, att när man väl sätter sig när och försöker punkta upp hur en arbetsuppgift ser ut, märker man hur väldigt komplicerat mycket av hushållsarbete är. Snacka om "tyst kunskap". Att sköta ett hem innebär ett kunskapsutövande utan dess like. Att transferera kunskap mellan generationerna - eller, för den skull, från den mer kompetenta till den mindre - är en pedagogisk utmaning.


Så sant!
Skrivet av H-n
Ofta är det först när man skriver ned något, som man inser hur komplext det är! Tvätt och matlagning tar sin tid att lära sig, men städning är strået värre! Jag behärskar fortafarande inte städning av hemmet särskilt väl. Blir utmattad utan att det blir särskilt rent. Nu är vi begåvade med städhjälp via mitt jobb sedan en tid och när denna kvinna (som kan städa) varit här några timmar, så skiner hemmet! Och det håller sig rent också. Jag har varit med och tittat på hur hon gör också, för att lära mig, och hon är väldigt metodisk. Hon behärskar helt enkelt städning av ett hem till fulländning. Snacka om yrkeskunskap.

H-n!
Skrivet av Helena
Snälla, kan du inte förmedla några tips från denna städkunniga kvinna! Jag är nog som du (och många), jag varken orkar eller kan något vidare värst. Och hur fasiken kan det HÅLLA sig rent???

Helena!
Skrivet av H-n
Vill du ha mail? Jag sitter och försöker jobba hemifrån utan vidare resultat. Fick ett otrevligt mail av en fd (avskyvärd) kollega som gjorde att jag tappade lusten att jobba.


Tack för den!
Skrivet av Lingling
Det var en diskussion där ngn hävdade att det var så stor skillnad på hemarbete som städning, tvätt och matlagning jämfört med reparation och byggande, och annat hantverkare gör, för det kräver ju utbildning. Jag hävdar att det där vanliga hemarbetet det är ngt man håller på att lära sig i åratal, bara det att man (oftast) inte går på skola för det.

Jaaaa! (OT)
Skrivet av Helena
Vet inte om du fick mitt kortfattade och lätt svamliga mejl häromveckan, jag har haft lite problem med både in- och utgående och jag misstänker att det beror på somligas servrar/leverantörer - det har kampanjats hejvilt på senare tid och många har nog bytt ISP. Tror jag. Nå, jag svävar iväg. Jag vill GÄRNA ha mejl:-) Det är alldeles för länge sen vi "pratades vid":-)

Lingling
Skrivet av H-n
Männen har helt klart varit duktigare på att göra business av (ta betalt för) det de brukar hålla på med. Och inte beskyller de varandra för "drängtjänster" eller andra slag under bältet heller. Suck ja, det är nog lättare att vara man! (Eller?)


Klart inspirerande
Skrivet av G
och gav upphov till funderingar hemma. Varpå maken fick mig att sy fast knyttemärket på sonens ryggsäck enligt devisen "göra det man är sämst på".

Wow...
Skrivet av Nissan
Vad otroligt smart att den som kan något sämst ska göra det! Vilken ögonöppnare du är... Ska genast hem och se till att vi gör så!!! Jag som skämts över att jag aldrig bytt hjul på bilen, lovar att jag gör det i höst!!

Jepp...
Skrivet av kanjangen
... det försöker vi göra. Vi gör en veckomatsedel för den kommande veckan. Där tar vi hänsyn till vem som lagar maten vilken dag, om det är en stressig dag då någon skall iväg/inte är hemma och totar så ihop något. Nu är en av oss fortfarande hemma med sonen - så sedan ett par månader gör vi så att den som har hemma-dag också ser till att alla ingridienser finns och försöker börja med maten så att alla kan äta ihop. Jag har varit veg längre än mannen och har därför haft en bättre koll på matlagning och näringslära. Nu har det tack och lov jämnat ut sig lite mer. Vissa rätter är mannens grej och vissa är mina. Därför försöker vi göra så att den som är matansvarig den dagen får laga det hon/han vill/gillar. PÅ helgerna lagar vi ihop.


Vägen till mitt hjärta
Skrivet av H-n
gick nog genom magen. Jag föll för min man rätt mycket för att han bjöd mig på härliga middagar vid fint dukat bord. Det som är lite tråkigt är att vi har svårt att hitta utrymme för tvåsamma middagar numera. Men han lagar fortfarande mycket välsmakande mat och han handlar för det mesta. Jag kan också laga mat, men är inte lika intresserad av det. När jag är ensam med barnen blir det lättlagad mat som de äter = pannkaka, köttbullar&makaroner etc. Om din man inte är så intresserad av matlagning så är det kanske svårt att få honom att bli mästerkock. Men grunderna borde han kunna lära sig, så maten åtminstone blir näringsriktig. Fast det tar lite tid att lära sig! Finns det något annat ansvarsområde han kan ta istället som funkar bättre? Tvätt och städning kanske?

Ryckigt
Skrivet av Allis
Ibland funkar det bra, andra gånger blir det färdigmat. Min hälft kan mycket men vad hon överlevde på innan vi träffades är en besynnerlig gåta. Matsedlar, att skriva inköpslistor tillsammans och att handla tillsammans är ett måste om den ena inte riktigt hänger med. Laga mat ihop också, stå ut med misstag (det gör alla i början) men blir det inte bättre så är det inte helt tokigt att ge bort en matlagningskurs i julklapp. Jag tycker att det är helt ok att ha olika intresseområden när det gäller saker som inte görs varje dag. När det handlar om det som måste utföras hela tiden måste man dock komma fram till en vettig delning för att det inte ska bli alltför skevt. Studieförbunden har en mängd matlagningskurser, vore inte någon av dem en bra idé för din man att gå på?

Ack nej!
Skrivet av Tigre
Min kära make är inte så kunnig, men intresserad och vill lära sig (vilket är positivt). Han kommer så småningom bli duktig, men jag är dålig på att låta honom laga maten. Däremot delar vi på inköpen och annat när det gäller allt kring maten. Men just att laga den brukar falla på mig (eller så tar jag mig den rollen även om jag faktiskt tycker det är ganska trist)! Däremot är han urduktig på att baka bröd och vetebröd (jag är däremot mer duktig på sockerkaka)!


Njae
Skrivet av Kristina
får jag nog svara på frågan i din rubrik. Sedan jag gick på viktväktarna har jag blivit tydlig matchef hemma, dvs jag sköter matplaneringen. Sedan vi fick barn sköter jag det mesta av matlagningen också på vardagar. Inte för att jag är bättre på det än han, men för att jag varit hemma mest (ja, jag vet det är oerhört förutsägbart, men när han var pappaledig stod faktiskt maten på bordet när jag kom hem från jobbet). Dessutom har vi lite olika prioriteringar i livet. De dagar jag slutar sent åker jag hem och börjar direkt laga mat, helt enkelt för att jag svälter ihjäl annars. Min man tycker att man kan göra en massa andra saker innan man börjar med matlagningen, som att öppna posten, gå och sätta sig på toa och läsa Vi bilägare med mera. Ska jag vänta på honom hinner jag dö svältdöden två gånger om! Vi har tyvärr en tydlig arbetsfördelning hemma som inte ger sken av att jag är någon feminist. Å andra sidan beror det åtminstone till viss del på att jag har ryggproblem och inte bör göra vissa saker alls. Men det jag inte bör göra innefattar t.ex. att lyfta upp lilltjejen till skötbordet och dammsuga, så det sköter han när han är hemma. Jag är i alla fall nöjd med min lösning på problemet att han alltid körde bilen: Jag köpte en egen. Fast det är han som byter till sommar-/vinterdäck rodnar djupt.

Min man kan!
Skrivet av Helena
Han har väl inte samma schvung i köket som jag eftersom jag rent allmänt (utom när det gäller badrumsstädning, besynnerligt var ordet;-) är kvickare i vändningarna - men han vet vad som är bra och god mat och när han lagar mat äter alla som hästar. Storinköpen sköter han, jag avskyr att handla strukturerat, hafsar mest i konsum, ekonomisk katastrof men eftersom vardagsmatlagningen är min blir det som det blir tills den dag vi orkar göra som Elanor:-) Sammanfattningsvis är jag rätt nöjd även om det förstås kunde vara bättre. Jag är en smitare när det gäller grejer jag inte är bra på, tyvärr, ska försöka ändra på det.

Inte särskilt ...
Skrivet av Lingling
Min man handlar och lagar till maten. Försöker få bra förslag på middagsmat från mig. Ett tag hade jag ambitionen att fixa åtminstone en del av maten på helgerna, men det blir inte så mkt. Vi planerar och handlar inte särskilt långt i förväg (har rätt liten kyl och frys, men det är inte bara det) utan mer från dag till dag. Jag kan laga mat, men min man är bättre på det, har lärt sig det sedan barnsben, hans mamma (hans pappa lagade också mat, och bakade) satte honom att hjälpa till när han var fyra så att hon visste var hon hade honom. Tyvärr har han ibland mer fixa idéer är jag om vad som går eller hur man ska göra (ungefär som en inte i särskilt trevligt minne hemkunskapslärare jag hade) och har talat om det lite för ofta så jag har vant mig av med matlagning. Jag ser till att saker blir tvättade istället, håller sonen sällskap, härjar med våra odlingar ... Vad gäller näringsvärde är han väl mer sparsam med fett och socker i maten än jag (OK, han har haft perioder när han ätit Icas Start-plagiat till frukost), fast ingen av oss är så petig med sånt:) Han blev jätteglad när jag köpte Bästa matlådan, tyckte det var superrecept - inte för att han följer dem, men han inspireras av att läsa kokböcker.


Vi har matveckor
Skrivet av Ronja
Inspirerade av ett par kompisar har vi matveckor hemma hos oss. En vecka i taget planerar, handlar och lagar man all middagsmat. Veckan därefter diskar man. Vi byter på fredagar så att man får börja med den lite roligare helgmaten. Det har verkligen funkar suveränt! En vecka har man totalansvaret, men nästa vecka slipper man allt och samlar ny inspiration. Det har t o m fört med sig att vi numera alltid veckohandlar, vilket spar mycket tid. Enda nackdelen är att det inte blir några riktigt naturliga tillfällen att laga mat tillsammans, vilket ju också är trevligt.

Vi slåss om det....
Skrivet av Amelie
Båda kan och gillar att laga mat. Men jag har kortare arbetsresor och är därför hemma mer, och får därför den stora äran att ta för mig planerandet av maten. Tyvärr glömmer jag ofta bort tråkiga saker som bröd, och även t ex toapapper och diskmedel, så det får min make springa och handla sen jag har shoppat loss på ICA maxi på eftermiddagen.

Delar ni på matansvaret hemma?

Nej

Nej, därför att

Känner igen mig

Ja, så gott det går.

Vi hjälps åt

Ja, med tysk precision

JUVEL!

Vilken bra strategi!

fantastiskt!

Imponerande!

Ojoj då (långt)

Ska också bygga i sommar!

Härligt!

Städning är inte lätt!

Så sant!

H-n!

Helena!

Tack för den!

Jaaaa! (OT)

Lingling

Klart inspirerande

Wow...

Jepp...

Vägen till mitt hjärta

Ryckigt

Ack nej!

Njae

Min man kan!

Inte särskilt ...

Vi har matveckor

Vi slåss om det....

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Forum

Verktyg

Information