Sonens kompis pappa är så ... |
|
Skrivet av | Alfa |
ja, jag vet inte hur jag ska säga... Inskränkt låter elakt, men det är vad jag brukar tänka. Min son brukar leka mycket med en annan pojke som bor på vår gata. Min son är fyra år, den andre pojken snart fem år. Nästan varje gång jag träffar den andre pojkens pappa så pratar han om hur "pojkar är" och verkar inte bry sig nämnvärt om ifall hans son får en smocka eller slår någon annan. Inte för att pojken är mer fysisk än andra barn, men ändå. Jag är jättenoga med att lära mina barn att man _aldrig_ får slå någon, oavsett kön ålder eller anledning. Sen händer det naturligtvis ändå ibland i stridens hetta, men jag viftar inte bort det med att "pojkar är såna" utan drar en tydlig gräns där. För någon dag sen var min son och en massa andra barn på lekplatsen. Grannpojken var där med sin lillebror och sin pappa. Jag står och gungar min ettåring och småpratar med pappan till den andre pojken när jag får se min äldste son dra en flicka i tröjan så hon ramlar omkull. Ropar på sonen och flickan och frågar vad de bråkar om och förklarar för sonen att _du får inte göra illa_ NN kunde ju ha slagit sig när hon ramlade och bla bla bla. Konflikten är över och alla barn är glada igen. Då säger grannpojkens pappa till min son "man får inte slå tjejer" "Jag slog henne inte svarar min son." "Nä, men du får inte dra i tjejer heller" säger pappan. "Tjejer får man bara pussa och kramas med" Va? säger jag förvånat. Vad menar du med det. Inget svar... Jag vänder mig till min son och förklarar att man inte får slå eller göra illa någon - tjej eller kille. Man får inte pussa eller krama någon som inte vill bli pussad och kramad - tjej eller kille. Och tjejer leker precis lika bra som killar, och man kan visst leka vad som helst med vem som helst så länge man är snäll mot varandra. Pappan skrattar lite stöddigt och blinkar åt min son och säger "jag vet nog att du är en riktig tjejtjusare, men akta dig för tjejbaciller" Sen älgar han iväg efter sin tvååring som hunnit iväg en bra bit och jag stod kvar och var förbannad. Känner att jag drar mig för att låta min son gå in till den andre killen och leka nu av den anledningen att hans pappa är så "grabbig" och könsfixerad och säger så vridna saker om flickor till min son. Min son brukar ibland säga att han inte tycker om att leka med tjejer. (Tror det kommer från dagis också och inte bara från grannpojkens trädgård) och jag brukar kontra med att jag är en tjej och när jag var liten så lekte jag jätteroliga lekar och fråga om han inte tycker det är kul att leka med mig och rada upp namnet på alla andra flickor han tycker om och brukar leka med. "jo, henne tycker jag om" säger han då, "men inte vanliga tjejer" *suck* Finns det något man kan göra. Jag vill inte prata med pappan i fråga, för det känns inte meningsfullt. Har sagt emot ett par gånger direkt till honom, och sagt emot vänd till sonen ett par gånger så han har hört, men han bara flinar och verkar inte tänka efter alls. Ska jag bara lita på att vår son tar till sig av vad jag och hans egen pappa säger och tycker och bildra sig en världsbild baserat på det i första hand, eller behöver vi oroa oss för att kompisars föräldrars ord väger tungt och tas på fullt alvar i framtiden? |
|
Svar på tråden: Sonens kompis pappa är så ... | |
|
|
Oj vad svårt |
|
Skrivet av G | |
Jag har, när det tydligt visat sig att jag och någon annan är olika, sagt det som ett konstaterande: "Vi har olika syn på det där med kön och roller, eftersom jag tycker så här blablabla. Bara så du förstår hur jag tänker och vilka värderingar jag vill ge mina barn." Med det så vill jag försöka undvika direkt konflikt (och därmed risk för låsta lägen). Det har fungerar hyggligt. En variant jag kör med när jag känner personerna bättre är att direkt konfrontera (som du gjorde) och fråga om uttalandet är helt igenomtänkt och/eller vad som menades med det. För att slutligen betacka mig för dessa kommentarer till mitt barn. Men det omöjliga är ju folk som stänger av sina öron... Lycka till! |
|
Din son har det jättebra! |
|
Skrivet av Bea Bom | |
Jag tycker inte du ska oroa dig (även om jag fattar att du blir sur/ställd/trött)! Tänk som så att din son har en smart och medveten mamma, men att han ändå får möjlighet att konfronteras med stereotyperna redan som liten. Om han bara hade din åsikt och dina värderingar med sig så skulle han nog få det väldigt jobbigt när han började skolan... När jag har träffat folk som säger konstiga saker i mina barns närvaro och jag inte kunnat/orkat/velat ställa till bråk så har jag pratat lite om det med barnen i efterhand istället. (Typ - "vet du vad en tjejbacill är? Nähä, inte jag heller, det verkar ju lite knas..." eller "Tanten sa att pojkar alltid måste slåss lite, men det lätt ju konstigt - det måste man väl inte?". På så vis blir det mer dialog och mindre indoktrinering (även om jag naturligtvis hoppas uppnå en skvätt feministhjärntvätt ;-)). |
|
|
|
En grej till... |
|
Skrivet av Bea Bom | |
... jagdet där med att han pratar om att han inte vill leka med tjejer kan nog ha med åldern att göra. Det låter precis som min knatte i den åldern. Han lekte jättemycket (vilda saker) med tjejerna, men sa ändå när han kom hem från dagis att han baaaara leker med killar för tjejer kan inte ditten och datten. Vet inte om jag har fel, men jag tror inte så mkt på det där med att korrigera fördomarna med ord, utan istället visa i handling vad man tycker är rätt... |
|
fast |
|
Skrivet av G | |
din variant med att prata om konstiga kommentarer är inte dum alls, även om givetvis handling är finfina grejor. | |
En fundering i anslutning till din kommentar |
|
Skrivet av Maja | |
Jag fick mig en funderare när jag läste ditt inlägg. Det är nämligen så att jag ofta hör små killar säga att tjejer kan man inte leka med och tjejer kan inte det eller det. Min egen dotter däremot vill väldigt gärna vara med killarna och leka. Det känns som om det är lite prestige att få vara med killarna, då är man någon. Hon är bara 5 år ännu. Har vi redan lyckats lära henne att det som män gör är mer betydelsefullt? Varför har pojkar förtroendet att det de gör är bäst medan flickorna strävar efter att vara som dem? | |
|
|
Könsmaktsordningen |
|
Skrivet av G | |
De har lärt sig redan att killar får vara som de är och att tjejer ska anpassa sig efter killarna. Att killarna med andra ord är mer "värda" eftersom vi sätter normen efter dem. Det är så tragiskt... |
|
Håller inte med... |
|
Skrivet av Umal | |
Jag har nämligen omvända problemet här hemma. Min 4-åriga pojke kommer nämligen hem här och säger att "Jag får inte leka med XX och YY på dagis för de säger att det är ingen pojk-lek". Då har jag tänkt att det är otroligt att barn redan i 4-årsåldern utestänger andra pga kön. Och att flickorna redan har lärt sig att det förväntas att de skall sitta och kuckilura för sig själva utan att släppa in pojkar. Ja, ja antagligen finns problemet på båda sidor, men jag tror inte att det bara är flickor som vill vara med pojkarna utan också tvärtom. |
|