Levande provokation

Levande provokation
Skrivet av	Pappa Po
Är lite trött på att gå omkring och vara en levande provokatör, även om jag förstår att det behövs. När jag pratar med många andra föräldrar och jag berättar att jag ska vara föräldraledig tom januari 2005 så börjar de flacka med blicken och byter ämne. På den sk pappaträffen hos MVC så tydliggjorde samtalsledaren snabbt att det inte alls var nödvändigt för barnet att föräldrarna var hemma lika mycket, varpå jag svarade att det först och främst faktiskt inte var för barnets skull utan för min och min partners relation. Samtalsledaren byte ämne direkt. Min dröm är att det i höst skulle finnas en öppen förskola för feministiska föräldrar med barn att gå till. Där jag kan slippa känna mig som en provokatör bara för att jag valt att vara hemma med mitt barn lika länge som min partner.
Svar på tråden: Levande provokation

Du borde träffa min make
Skrivet av G
han är illa trött på att bli behandlad som en utomjordning alternativt "såååå duktig" som vet vad som är fram och bak på en blöja och som väljer att vara hemma med lilleman i ett år. Jag förstår att han känner sig kränkt av att bli behandlad som mindre vetande vad gäller barn pga kön. Bra att du stod emot!

Och råkar man i samma
Skrivet av Pappa Po
andetag nämna att man ser sig som feminist så är man för evigt dömd till utomjordingarnas skara... ;-)


Hehe... :-)
Skrivet av trazzel
Min man brukar ha svårt att få folk att tro att han är allvarlig om han säger att han är feminist. De tror att han är ironisk och försöker göra sig lustig. Kanske beror det delvis på att han inte är engagerad på något vis, utan bara har allmänna feministiska åsikter. Många tror nog att uttalade feminister samtidigt måste vara demonstrerande vadmalsklädda entusiaster som bor i kollektiv, äter veganskt och protesterar mot 3G-utbyggnaden. Inget ont om någon av dessa grupper - men min karl passar verkligen inte in i någon av dem... Är man dessutom en manlig feminist blir nog förväntningarna ännu mer stereotypa.

Som min man då
Skrivet av politisk vilde, bf 28/12
Han har tagit ut sammanlagt åtta månader från föräldraförsäkringen och det brukar alltid föranleda kmmentarer i stil med "vi hade inte råd" eller "Min man kan inte vara borta från sitt jobb". Det festliga är att min man heller inte vara borta från sitt jobb, för det är ingen annan som kan ersätta alla hans arbetsuppgifter. Det har dock inte hindrat honom från att flexa och ta ut föräldralediga timmar här och hela dagar där, VABba för det mesta och gå ned på halvtid under åtta månader. Det viktigast är att han finns på jobbet öht, inte att han är där åtta timmar om dagen. Tycker det är synd att inte fler inser att det är bra med delaktiga föräldrar (läs pappor). Tänk om man säger att det inte är viktigt att mamman är hemma med sina barn, då skulle de sätta kaffet i vrångstrupen minsann...

Ja...
Skrivet av Jenny RE
Känner igen motiveringen "kan inte få ersättare på jobbet" (bra att ni löst det trots det, det visar ju att det går bara man vill). Får lust att fråga dessa (oftast) pappor om det alltså var lättare att hitta en ersättningspappa som kunde vara hemma med deras barn? Angående levande provokation så finns det ju också de som blir helt nojiga på andra sätt när de träffar en pappa som, hör och häpna, klarar av att ta hand om sina barn: I vår familj har pappa ansvar för veckohandlingen och oftast tar han med ett av barnen till stormarknaden. VARENDA gång blir han omsvärmad av damer i varierande åldrar som 1) berömmer den DUKTIGA pappan som orkar med sina barn eller 2) kommer med oombedda "goda" råd på hur han ska hålla barnet, vad barnet kan tänkas önska när det gnäller, etc... Suck. Pappa Po: lysande idé med öppen förskola för feministiska föräldrar! Man kanske borde starta en...


Jo, jag
Skrivet av Pappa Po
känner igen det där också mycket väl... Det värsta är när någon säger att jag verkar vara så duktig på att "hjälpa till" hemma. Jag ser nästan rött och det börjar ryka ur näsborrarna... Varpå personen som sagt det ser mycket förvirrad ut när jag med bister stämma säger att jag aldrig "hjälper till" hemma. (Man borde väl vara lite mer diplomatisk i bland, men jag orkar inte alltid...) Ang öppen förskola så tänkte jag i alla fall försöka dra ihop en träff för föräldralediga feminister någonstans i stockholm.

Kul!
Skrivet av Jenny RE
Varken jag eller barnens pappa är f-lediga längre från och med måndag, vi pluggar båda två. Men man kanske lyckas tima in en föreläsningsfri dag nån gång och kan titta förbi med lite barn på nån träff om man har tur... Nä, diplomati är inte mitt starkaste kort heller. Är alltid imponerad över hur pedagogisk min fästman är i lägen när jag för länge sedan tappat varenda liten gnutta överseende och tålamod :-D

Ja det där kan man ju bli galen på!
Skrivet av Johanna m Pys bf 15/9
"hjälpa till" hit och dit med hem och barn. Jag och min man har inte ens fått vår lilla pys ännu, och redan försöker mina kompisar ordna träffar/utekvällar med mig då ju "han allt får vara barnvakt" - DEGRADERAD TILL BARNVAKT ÅT SITT EGET BARN. Man kan ju bli galen för mindre. Vi har inte tänkt att den ena av oss ska ha något huvudansvar för pysen. Det är ju vårt barn tillsammans. Förstår att du ser rött. Skulle jag också göra om någon sa så till mig.


Att t o m ledarna på...
Skrivet av trazzel
...pappaträffarna börjar svamla om att det inte är så viktigt att vara långledig är ju rent upprörande. De om några borde uppmuntra varenda man de kommer i närheten av att ta ut varenda föräldradag de har rätt till. Men du har rätt i att långlediga män är provokativa bara genom att finnas till. Min man fick höra från jobbet (en modern IT-firma, märk väl) att det är ju svårt att komma tillbaka om man varit hemma längre än två månader. Underförstått: ta inte ut mer än dina reserverade pappadagar. Fast det gjorde han ändå, förstås. Och har ett nytt jobb nu. :-)

Du borde träffa min man
Skrivet av Susanne med Viggo
Anders kommer att att vara hemma med Viggo under hösten alla dagar utom onsdagar och skulle säkert gärna uppskatta att träffa lite andra hemmapappor. Om ni vill vara inne kan ni ju bestämme en ÖF som ni går till någon viss dag eller någon parklek som exempelvis Skånegläntan på söder eller liknande. Jag minns inte exakt var ni bor, men visst är det precis söder om stan? Det kanske finns andra intresserade Stockholmspappor som också gärna vill komma med? mvh, Susanne

E-post
Skrivet av Pappa Po
Kan du maila din e-postadress till mig? Adressen finns i min info.


hoppas kan man ju
Skrivet av Fumlan
iakttagelse: när jag pluggade undrade de "var är X då?". svarade att hon såklart var på dagis. tror inte att min sambo fick den frågan när han jobbade. med förra barnet var båda hemma. den här gången funkade det bättre att jag var hemma (anser vi). men det blir en sämre relation mellan oss som föräldrar. lite konstig och ojämställd. så du har ju rätt i att relationen kan gynnas av att pappan också är föräldraledig en längre tid.

En iakttagelse till:
Skrivet av Jenny RE
När jag gick tillbaka till skolan då sonen vad fyra månader var det flera, studiekamrater som släktingar, som frågade "Men oj, vart gör du av XX (sonen) på dagarna då? Får de börja på dagis så tidigt?" Att barnet har en far som lever under samma tak tänkte de inte på. (Men de blev rätt generade när jag lite syrligt påpekade detta faktum. Moahahah!) Med första barnet var jag mest hemmna. Kändes inte bra varken då eller nu i efterhand. Men gjort är gjort och med facit i hand nu när vi båda varit hemma med tvåan kan vi konstatera att vår familj har vunnit allt på det! Förståelse, praktisk jämställdhet, ett lika nära förhållande till barnen, lika inflytande över gemensamma angelägenheter... Har inte ens brytt oss om att kolla vad det inneburit i kronor hit eller dit, det fick vara värt vad det nu kan tänkas ha inneburit för ekonomin.

Ja just så!
Skrivet av Fumlan
Nästan identiskt fastän omvänt. Nu är jag hemma med andra barnet, men med första barnet var vi hemma båda. Jag började plugga på halvtid när barnet var 3 månader. Det var då kommentarerna började komma om var X var någonstans. Och alla var sedan sååå imponerade över att sambon var hemma. Men jag då?


Och jag blev faktiskt litet ledsen
Skrivet av Amelie
när en äldre man här på mitt jobb frågade var min dotter var. "Han är med min man", sa jag, och tyckte frågan var dum. "Va, är han pappaledig, men det skall du väl inte ha honom till?" fick jag till svar. Jag blev så paff att jag inte kunde säga annat än att svamla om att han ville det själv, men det har ju inte heller med saken att göra egentligen, för vem frågar mig om jag vill?

Å fy!
Skrivet av Jenny RE
Vad man blir matt! Och sen klockan mitt i natten kommer man på alla de där dräpande kommentarerna man hade behövt...

Förstår verkligen
Skrivet av Pappa Po
om du blev ledsen och kränkt. Man blir så trött på trångsynta människor i bland.

Levande provokation

Du borde träffa min make

Och råkar man i samma

Hehe... :-)

Som min man då

Ja...

Jo, jag

Kul!

Ja det där kan man ju bli galen på!

Att t o m ledarna på...

Du borde träffa min man

E-post

hoppas kan man ju

En iakttagelse till:

Ja just så!

Och jag blev faktiskt litet ledsen

Å fy!

Förstår verkligen

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information