Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

nyfiken på varför feministisk förälder

Skrivet av Mysan
Hej alla

Har titta på era inlägg och följt med i era debatter och har en lite undring, vad gör er i er egen mening till en feministisk förälder och hur ter sig detta i praktisk verkligehet? Jag är lite nyfiken nämligen.
Svar på tråden: nyfiken på varför feministisk förälder

Mitt eget svar

Skrivet av  Bea Bom
Hejhej,
Jag svarar lite utefter mina tankar - vet inte hur representativt det är för andra som skriver här.

Jag skulle aldrig kalla mig för feministisk förälder, eller ens för feminist (men det är mest för att jag tycker att mina ord och handlingar är viktigare än vilken etikett jag sätter på mig själv). Däremot så tycker jag att jag lärt mig mycket genom feminismen genom åren, främst när det gäller att problematisera samhällsfenomen och relationer mellan människor. När jag fick barn så var det många feministiska "sanningar" som ställdes på huvudet - andra blev än tydligare än vad de varit tidigare (jag kan ge exempel sen om du vill). Och det är just detta - att ha en feministisk grundsyn och att samtidigt vara förälder - som känns jättebra att kunna diskutera med andra som inte tycker att feminism är ett skällsord eller en konspirationsteori.

Vi får väl se vad andra här svarar...
 

gärna exempel

Skrivet av  My med Flisan 8 månader
Hej

Jag tar gärna emot exempel på hur det fungerar i din verkligehet antingen hemma med barnen elle rpå jobbet. Finner detta fascinerande och misstänker att jag kanske hör till denna grupp. Det är intresant att läsa och forma sig en uppfattning om varför man hamnar i denna snckagrupp och hur det fungerar i verkligenheten.
 

Ska försöka

Skrivet av  Bea Bom
Här kommer ett par exempel som jag vet varit upp till diskussion på den här sidan...

* Könsroller mellan föräldrar

Innan vi fick barn tyckte jag att vi (jag och min man) var ganska bra på att inte dela upp sysslorna i hemmet enligt kön. Jag spikade och min man lagade mat. Visst, det gör vi forfarande, men allteftersom familjen växer och hemarbetet med det så smyger sig liksom könsuppdelningen på en. Vi köpte tex bil för ett par år sen och min man har hela ansvaret för den, och är vi ute och åker ihop så kör han och jag åker eftersom han gillar att köra och jag tycker det är långtråkigt. Jag VILL inte ha det så, vill inte att barnen ska växa upp i tron att killar kör bil och tjejer inte. Trots det är det svårt att ändra på sig.

* Könsroller bland barn

Vi har en son och en dotter ihop och min man en dotter sen tidigare. Innan jag fick barn trodde jag nog det var enklare att låta bli att köpa tjej/kill-kläder och leksaker till barnen. Som flera i detta snack sagt innan så räcker det inte att man själv är övertygad om detta, utan egna kompisar, barnens kompisar, släkt och andra bidrar till att man helt plötsligt upptäcker att dottern släpar runt på tio dockor iklädd en rosa mylittlepony-klänning, och att sonen har femtielva bilar, svärd och dinosaurier...

* Föräldraskap och arbete

Jag upplever att jag blivit mycket känsligare för omvärldens förväntningar på mig sen jag fick barn. Min morsa är tex av åsikten att en god moder är en moder som är hemma med barnen tills de börjar skolan. Innan jag fick barn var jag tväremot henne (och är det fortfarande), men nu lyssnar jag på argumenten på ett annat sätt. Och eftersom våra dagiserfarenheter tyvärr inte är av det bästa slaget så blir det lätt att man tror att dagis är "ett nödvändigt ont" för att jag ska få jobba (eller utveckla mig själv, som min mamma uttrycker det) istf ngt bra som ungarna också har utbyte av. Innan kunde jag slå ifrån mig människors kritik på ett annat sätt, men nu, när det gäller mina barns väl och ve så är jag mer sökande och mindre tvärsäker i mina feministiska uppfattningar...
 

Jag är feminist

Skrivet av  Susanne med Viggo
och har varit det i många år. Eftersom jag försöker leva som jag lär i livets alla aspekter gör det mig förstås till en feministisk förälder nu när jag fått barn. Jag ser helt enkelt inte föräldraskapet som en separat del av mitt liv.

Hur yttrar det sig i praktiken? Tja, jag tror att förebilder är det viktigaste och eftersom jag och Viggos pappa försöker leva så jämställt som möjligt blir det ju det som Viggo ser. Vi delar lika på föräldraledigheten, vi försöker dela på olika hushållssysslor och grövre sysslor som byte av däck på bilen, biltvätt, bygga om saker hemma mm. Vi försöker ge Viggo kläder och leksaker som inte är alltför könsspecifika. Vi försöker prata med honom på ett inte så killigt sätt, dvs inte bara säga att han är tuff och duktig utan även söt och gullig när han är det. Han får gråta när han är ledsen och kramas och pussas om han vill. Och så vidare.

När han ska börja på dagis kommer säkert andra frågor att komma upp på tapeten som vi inte bekymrar oss så mycket om än, men som andra föräldrar på det här snacket ofta tar upp. Hoppas att det var svar på din fråga.

mvh,
Susanne
 

är nog också feminist när jag läser ditt inlägg

Skrivet av  My med Flisan 8 månader
Inser efter ditt inlägg att jag och min samob kan nog räkna oss till denna grupp med. Har kanske aldrig satt en etikett på vad jag tycker, har alltid strävat efter jämställdhet överallt i samhället. Få se om jag känner igen mig i flera svar.
Tack för att du svarade
 

hejsan

Skrivet av  Fumlan
Kortfattat. Jag är emot att man gör prinsessor av flickor och fotbollsspelare av pojkar. Jag tycker inte det gynnar mina barn att hamna i traditionella könsroller. Sen vill jag att kvinnor ska ta för sig mer. Det måste man ju jobba för, det finns så mycket hinder för att de ska få ta för sig.

Praktiskt, exempel: Jag klär inte upp min dotter till ett sött objekt (åtminstone inte lika mycket som en del andra). Jag påtalar inte hela tiden hur stark min son är. Båda får höra att de är starka. Försöker uppmuntra det de är bra på. Inte bara köpa traditionellt tjejiga eller pojkaktiga leksaker till respektive.

Jag vill självklart att min dotter ska vara söt, men jag känner inte att det gynnar henne att se det som någon slags uppgift att vara ett objekt i mäns ögon. Om man ser en förlängning till framtiden. Hon må bli lesbisk, men jag tror det är annorlunda och att det inte är lika sexfixerat kvinnor emellan.
 

Jag har aldrig

Skrivet av  H-n
känt mig riktigt hemma i könsrollerna. Men på denna sidan känner jag mig hemma! Jag har i vuxen ålder insett att jag troligtvis varit feminist sedan födseln. :o)
 

Artiklar från Familjeliv