Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Fakta om infertilitetsbehandlingar

Skrivet av Elena
Kom lite sent i diskussionen eftersom jag visst gjorde karriär hela dagen ;-)

Vill bara bidrag med lite fakta kring IVF-träsket som jag tack och lov undkom helskinnad från...

- 10% av paren har något slags svårigheter med barnalstrandet

- man beräknar att i 1/3 av fallen är det "fel" på kvinnan, 1/3 på mannen och 1/3 på paret tillsammans (dvs kombinationen av just den mannen och den kvinnan)

- landsting bekostar 1-3 försök (olika beroende på landsting)
- de flesta landsting lägger in endast ett ägg sedan några år tillbaka för att minska risker med flerbarnsfödslar
- kvinnan får högst vara 38 år (i vissa landsting ända ner till 35, inte pga medicinska skäl utan ekonomiska)
- var femte ägg "fastnar", dvs en graviditet påbörjas och man kan se det med ett test
- missfallfrekvensen är något högre, framför allt i början. I vanliga fall kanske man inte ens märker att man har haft ett missfall om det är väldigt tidigt, utan man tror att mensen kommit sen. Har man gjort IVF vet man vad som händer.

Alltså,
- fertilitetsproblem handlar inte om "karriärskvinnor" som väntat för länge
- har du väntat till 37 för att försöka skaffa barn, då kan du inte räkna med något landstingsförsök. Först ska du försöka själv ett år, sen ska du utredas (säg ett år till) och då har du ju passerat gränsen så du får inte ens ställa dig i kön. Har du inte passerat gränsen, då får du ställa dig i kö, 1 till kanske 5 år till i väntan.

- att tro att man får barn för att man gör IVF är faktiskt oinsatt, chanserna är faktiskt inte så stora och det kräver mycket av framför allt kvinnan.

Tyvärr är det så att barn är inte något staten fixar åt en ifall man betalat sina skatter :-)

Varför skrev jag "helskinnad" ovan? Jo, för att jag såg många må skitdåligt och fastna i IVF efter IVF, ungefär som man kan fastna i spelberoende. Nästa gång, nästa gång kommer det att bli full pott!

Det finns mycket okunskap kring IVF, vad som gör att det lyckas eller inte, läkarna drar fram siffror hit och dit, men VET aldrig egentligen något. Förhoppningar tänds och släkts. Och även om misslyckandena är vanligare än lyckandena så är läkarna dåliga på att handskas med dem och ge paren stöd.

Nä du! Det flesta IVFn får paren betala själva, med både pengar och tårar.

Förresten så är PoP kläder av så bra kvalite att man kan köpa dem i andrahand!
Svar på tråden: Fakta om infertilitetsbehandlingar

Tillägg

Skrivet av  Allis
*Behandlingarna avser enkom heterosexuella par. Ensamstående kvinnor - oavsett identitet - och lesbiska par har fortfarande ingen rätt till fertilitetshjälp inom Sverige men väl i en mängd andra länder.

*I vissa landsting får du vänta sex år (!) i kö

*För ung. 10% av barnlösa finns inga förklaringar eller orsaker till infertiliteten.

Saker man bör undvika att säga till någon som har svårt att få barn är tex. slappna aaaaav så ska du se att det går, det är bara psykiskt eller klassikern framför alla andra - skaffa hund. Jättesött med vovvar men hittills har de aldrig lyckats läka trasiga äggledare eller fått igång icke existerande ägglossning. Andra höjdpunkter har varit när bekanta talat om hur GLAD man ska vara över att man slipper vaknätter, kolikbarn och trotsiga treåringar - när man gladeligen skulle givit sin högra arm för att få uppleva det.

Nu väntar vi ju barn efter många försök men jag kommer nog alltid att komma ihåg hur jobbiga åren av barnlöshet varit och hur det påverkade oss. Man hamnar i kriser i relationen, egna själsliga kriser och fullständigt slukas av att hoppas/blibesviken/hoppas igen. Därför är det så viktigt att man har snälla och omtänksamma människor runt omkring sig. De behöver kanske inte just säga något alls utan snarare bara lyssna och ha tålamod.
 

så glad jag blir

Skrivet av  raggsockan
när jag hör att ni väntar barn. Jag har ju läst här lite genom åren, och vet hur ni försökt.

Appropå att ensamstående o lesbiska inte får infertilitetsbehandling i svergie, inte ens om de betalar själva: Jag råkar känna till att men inte ens kan annonsera i dagspressen under kontaktannonser om man vill träffa en man att bara skaffa barn med. Det kan ju knappast vara olagligt, men tydligen betraktas det som mer osedligt än "generös gentleman söker ung kvinna för mysiga träffar".

Min misstanke är att det är den kvinnliga fertiliteten som är det hofulla, inte kvinnlig sexualitet som sådan, ifall man bara kan garantera att det inte blir barn. Men det är kanske en annan, mer historisk/filosofisk diskussion.
 

herregud

Skrivet av  Allis
Så det går bra att annonsera om att man är en "generös gentleman som vill ha diskreta träffar med kvinnor" men inte "hej jag är en kvinna som vill träffa någon som vill ha barn med mig"?

Det är ju inte klokt, det första skulle man faktiskt kunna hårddra till prostitution och då blir ju den som annonserar torsk - vilket inte är lagligt. Att vilja få barn är däremot inte olagligt så vitt jag vet.
 

Vet hur det är...

Skrivet av  LottaH med Viggo 030214 och v. 24+5
Hej Allis från ank dec!
Bra inlägg. Vi som varit med om barnlöshetens gastkramande känslor förstår precis vad du pratar om. "När ska ni skaffa barn då?" -Tänkte beställa några på postorder nästa vecka :) "Försök att inte tänka på det så mycket så ska du se att det ordnar sig!" osv osv osv. Blääää!
Nej, har man varit inne i karusellen med utredningar och behandlingar, humörsvängningar och depressioner så känns det ganska avlägset att kalla IVF-behandlingar för karriärkvinnors självklara val.
 

Ja

Skrivet av  Allis
och nu har vi inte långt kvar till december! Även om man har längtat sig sönder och samman efter denna unge så känns det lite sorgligt att det snart ska vara slut på graviditeten tycker jag. Det låter förmodligen inte klokt men jag har ju längtat så efter att vara gravid också så när jag väl blivit det vill jag hålla kvar känslan :O).

Kul att vi är fler feminister i decembergruppen!
 

Vet hur det är 2.

Skrivet av  LottaH med Viggo 030214 och v. 24+5
När vi äntligen blev gravida med Viggo efter nästan tre års försök kändes det bara overkligt. Ännu mer overkligt blev det när han var född. Eftersom han var så enormt efterlängtad kunde man knappt hantera alla känslorna på en och samma gång. Vet att bland det första jag tänkte på förlossningen när han väl var ute, var: "Är det nu man ska känna sig så där himlastormande lycklig?" Låter lite knäppt kanske.