Att vara föräldraledig...

Att vara föräldraledig...
Skrivet av	Tigre
som jag är nu är fruktansvärt. Jag går runt helt ensam, överallt går mammor tillsammans med andra mammor och deras barn och de sneglar alltid på mig för jag går ensam "kolla där går hon den där konstiga ensamma mamman"... Men om min man går ensam med våra barn så tittar alla gullig på honom säger han, som "åh, vad fint". Varför får inte jag välja att gå ensam, måste man gulla runt i mamma-gäng bara för man har fått bebis?
Svar på tråden: Att vara föräldraledig...

Vet du varför du väljer att gå ensam?
Skrivet av Annahoj
Tänker lite fritt, har absolut inga svar... Om det är så att du väljer att inte slå dig ihop med andra mamma-gäng av olika anledningar, jag spekulerar fritt, att de är yngre, att du inte känner att du har så mycket gemensamt med dem etc. Då kan det vara ett fenomen jag känner igen bland kvinnligt umgänge, att man utgår ifrån att man ska umgås i grupp med de kvinnor som man hamnat i samma situation som, om man då väljer bort upplevs det lätt som suspekt eller så blir de bortvalda sårade. Med din kille så finns det ju inget sånt outtalat "krav" på umgänge. Han kan alltså röra sig friare mellan grupperna. Jag kan naturligtvis ha helt fel, främst eftersom jag inte vet varför du just nu går ensam. men jag känner igen mig i din beskrivning och utgår lite från mig själv. Ta det du vill!

Klokt funderat!
Skrivet av Rudolfina
Känner också igen mig i viss mån.


Jo,
Skrivet av Tigre
och jag tror att du har rätt. Som kvinna är det inte accepterat att välja gå ensam, speciellt inte i dessa sammanhang. Likadant på en arbetsplats, väljer man att INTE prata med de andra kvinnorna så blir man genast "konstig"!

jag känner igen
Skrivet av ior
det du skriver. jag var rätt "ensam", dvs hade inga mammakompisar (med bebisar allstå) där jag bor, men hängde en del med mina andra kompisar (som har inga eller äldre barn). Dessutom pluggade jag tidigt och var mycket med min kille (som jobbade mycket hemma). Så kände mig aldrig ensam (men när jag gick ut själv, så kände jag lite som du, att folk tänkte sådär). Men, för "ordningens" skull så gick jag till babycafe och det var ingen hit, var rätt svårt att komma in i etablerade tjejgäng, de var inte direkt jätteinbjudande (själv är jag natutligtvis jättetrevlig och jättesocial ;) ) Och många fröknar var jättesnälla men det fanns liksom lite medlidande, typ "ja, vi har ju baby-rytmik, om det är svårt att få dagarna att gå...". Jag tycker inte att du ska gå omkring och tänka att andra sneglar på dig. Är det inte bara så det känns? Även om de skulle göra det, skit i det, man behöver verkligen inte gulla i mammagäng. Jag fortsätter att leva mitt liv som vanligt och umgås med mina kompisar, oavsett om de har barn eller ej.

:)
Skrivet av Tigre
Tack! Jag känner mig ju egentligen inte ensam, det är ju jag själv som valt. Dessutom har jag kompisar som jag umgås med + mina studiekamarater, men ingen av dessa har små barn. Behövde dina uppmuntrande ord, hade en dålig dag igår!


Som kille
Skrivet av Pappa Po
... accepteras man nog lättare när man går ensam med barnvagn. Antagligen bland annat eftersom man som man inte har så många andra föräldralediga män att umgås med. (För det skulle ju vara helt otänkbart att föräldralediga män umgås med föräldralediga kvinnor... ironi) Men som man släpps man inte heller in en del "mamma-gäng". Jag försöker i bland diskutera barnfrågor på tex öppna förskolan med en del mammor. De tittar på en som man vore ett ufo, om man börjar diskutera tex kvaliten på barnskor eller något annat barnrelaterat. Gör det du känner för på din barnledighet. Jag går i bland till öppna förskolan, mest kanske för att jag ser att mitt barn tycker att det är roligt och mår bra.

Men du kanske
Skrivet av Kristina
kan hitta någon idrottsintresserad mamma att prata ishockey med? ;-)

Varför det? (imt)
Skrivet av politisk vilde, bf 28/12
-


Jo!
Skrivet av Tigre
Förra gången gjorde jag sådana saker ibland, men blev kanske ändå mer ledsen eftersom jag kände mig ganska utanför... Denna gången kanske jag inte bryr mig lika mycket, går på endel aktiviteter, men det är ändå ensam jag går dit och ensam jag går hem. De flesta andra besöker dessa i grupp, som jag uppfattar det. Jag har själv valt inte delta i grupper, och känner mig kanske bara utanför därför att jag inte känner att det är accepterat att välja ensamhet framför grupp.

Förstår
Skrivet av Pappa Po
Men jag tror precis som någon skrev här att det är mindre socialt accepterat att en kvinna går ensam än en man. I bland känns det som att vissa hellre umgås med personer som de inte har något gemensamt med än att vara ensamna. Om du tycker om att vara ensam, så tycker jag att du ska vara det. Själv leker jag mest med barnen när jag är på öppna förskolan, medans de flesta andra sitter i grupp och pratar. Skit i vad folk tycker och gör vad du tycker är bäst för dig och ditt barn.

Fast du...
Skrivet av Karin på besök
...kan du verkligen läsa de där mammornas tankar? ;-) Hur kan du annars vara så säker på vad de tänker? Min erfarenhet är att folk runt omkring en inte tänker så mycket om en som man själv ibland tror. Kanske slänger de bara en blick på dig för att kolla in barnvagnsmodell, spana in din bebis, se så ni kan mötas på trottoaren eller något annat trivialt! När jag vantrivdes på en tidigare arbetsplats fick jag för mig att de andra på jobbet gick omkring och tänkte elaka saker om mig. Men det handlade om min egen osäkerhet - jag tror faktiskt inte de tänkte nåt särskilt alls om mig, varken bra eller dåligt. Upplever du att det finns en norm för hur mammor "ska" vara när vi är föräldralediga, dvs "gulla runt i mammagäng"? Kanske finns det en sådan norm, jag vet inte. Jag är själv föräldraledig mamma och är ofta ute ensam med vagnen. Men lika ofta tillsammans med andra mammor. Och pappor. Har aldrig upplevt att någon sneglat konstigt på mig när jag rullat vagn på egen hand. Jag har heller aldrig tänkt tanken att en annan mamma inte "får välja att gå ensam", att hon borde "gulla runt" i gäng. Däremot har jag personligen stort utbyte av de "mamma-gäng" jag ibland umgås med. Fast "gullar runt" gör vi sällan... Vi umgås. Med vagn, dårå. Av praktiska skäl, liksom. :-) Jag tolkar ditt inlägg som att du blir provocerad av det. Varför?


Tillägg!
Skrivet av Karin på besök
De sista styckena jag skrev, om "mammanorm", kanske lät surt? Det var inte menat att låta surt alls, utan var bara mina osorterade tankar. Och en ärlig, inte illa menad, fråga till Tigre. Jag tror det finns två sidor av detta: å ena sidan finns myten om att vi föräldralediga mammor helt plötsligt ska ha så j*a mycket gemensamt bara för att vi fått barn samtidigt. Vilket ju inte alls är säkert. Man vill ju inte diskutera bebisbajs jämt... Å andra sidan den motsatta myten: att det är fult och töntigt att faktiskt träffa andra föräldralediga mammor och umgås med dem. Att dessa mammagäng bara "gullar runt". Att man absolut inte kan umgås på det sättet. Jag gillar ingen av myterna. Nya vänner kan väl dyka upp var som helst - på jobbet, på kvällskursen, eller på BVC! Hittar man människor man gillar att umgås med så är det väl bara att köra...

Ja självklart!
Skrivet av Tigre
Jag har kanske bara inte träffat de människorna som jag vill umgås med... tyvärr kanske.

Nej,
Skrivet av Tigre
jag blir inte provocerad. Bara irriterad på att man genast när man fött barn blir en grupp mammor. Kände likadant förra gången som denna gång. Man klumpas ihop med andra och ska genast prata om saker som för känns ointressanta. Men självklart kan jag inte läsa deras tankar, men jag kan nog tyda deras blickar. Tror jag! :)


Men...
Skrivet av Dina m Alice & Valdemar
Är inte det trevligt, att man erbjuds mammgrupp via t.ex. mvc elle bvc? När jag fick mitt första barn så hade jag inga kompisar alls som hade barn. Amma mina vänner jobbade eller pluggade om dagarna, så för mig var det guld värt att jag hade en mammagrupp där jag kunde knyta vuxenkontakter, och min dotter hade ju också utbyte av de andra barnen när hon blev lite äldre. Man behöver ju inte prata barn hela tiden, det har aldrig jag gjort med mina mamma-kompisar. Det är ju valfritt att välja samtalsämne. Klart till en böjrna kanske det blir mycket barnsnack, men det är väl bara en första lära-känna-barriär. I längden är det ganska tråkgit att bara prata barn. Många av dem träffar jag även nu utan barnen, och så umgås vi med varandras familjer. Sen är det väl egentligen samma med arbetskamrater förresten, det är också en samling människor som man klumpas ihop med och i början pratar man mest jobb, men sen blri det ju annat också. Förstår inte riktigt på vilket sätt det skulle vara irriterande att det skapas forum där föräldrar kan träffas och lära känna varandra.

Oj
Skrivet av Dina m Alice & Valdemar
Jag skriver lite för snabbt så jag beklagar skrivfelen i mitt inlägg...

Hm, men det är inte själva
Skrivet av Tigre
grejen med att det finns mammagrupper i sig, som jag irriteras över. Kanske jag egentligen känner mig grinig för att det inte är riktigt accepterat att välja att gå ensam (oavsett), men speciellt har jag känt detta sedan jag blev förälder, och speciellt under den första tiden. När mitt första barn blev större försvann det där med att mammorna satt och fikade hos varandra, eller gjorde gruppaktiviteter. Det blir lite annorlunda när föräldrarna börjar arbeta, finns kanske inte samma tid, eller så börjar man umgås med sina gamla vänner. Jag är väl asocial helt enkelt. :)


Känner inte igen det...
Skrivet av Dina m Alice & Valdemar
Jag gick ofta själv med barnvagn när jag var föräldraledig, tycker inte att nån sneglade på mig. Jag ser ofta mammor som går själv, likaså pappor. Det är klart att man inte måste gulla runt i mamma-gäng bara för att man har fått bebis, det har jag aldrig gjort:-) Men det är klart att jag många gånger har gått på promenad med mina vänner som också varit föäldralediga, eller har jag stött på nån bekant som också varit ute och gått och vi tagit sällskap. Trist om vi då hade mött dig och du haft sådana tankar om mig och mitt sällskap! Jag upplever inte att det i vårt område är någon skillnad på papporna och mammorna när det gäller att titta gulligt. Det är kanske för att det är minst lika vanligt med pappor och barnvagn som mammor och barnvagn.

Hej Dina (ot)!
Skrivet av Kristina
Kul att se en gammal bekant här. Jag skriver också häribland, dock utan efternamnsinitial i nicket. Hur går det med förkylningen?

Åh nejmen!
Skrivet av Dina m Alice & Valdemar
Jo jag misstänkt att det var du, känner inte till så många barn som gärna klär sig i volangkjol och fotbollströja:-) Jodå det går faktiskt bättre, jag blev aldrig sjuk, himla skumt. Men Alice var täppt i näsan imorse, så nåt har vi haft. Tur att det blev lindrigt, för jag hade lite panik eftersom jag stört omöjligt skulle kunna vara hemma och sjuk alternativt vabba den här veckan. Jag har helt enkelt ingen back-up blä för det. Hur mår ni annars? Måste se till att få till en lunch en dag snart, det var länge sen och jag vill gärna träffa dig!


Skrev jag om det
Skrivet av Kristina
där med kläderna på fler sidor kliar sig i huvudet. Jaja, jag börjar verkligen bli senil...

äsch, varför bry sig om sånt?
Skrivet av Sara m. ny info!
Jag var också mycket ensam med sonen, han var nog för mig (träffade andra någon gång i veckan). Samma har varit för maken. Varför bry sig om vad andra tycker? Lägg inte energi på sånt! :-)

Tack!
Skrivet av Tigre
Nä, håller med dig. Men jag hade en dålig dag igår. :)


Känner igen mig delvis
Skrivet av Susanne med Viggo
Jag hade i och för sig gott om andra mammor att umgås med, både från BVC-gruppen och sådana jag träffat här på AFF. Dock tyckte jag ofta att det var jobbigt att passa tider och rätta sig efter andra, så flera dagar i veckan njöt jag av att vara själv med Viggo och bara behöva tänka på hans rytm och inte störas av andras önskemål. När jag var ute själv såg jag ibland andra ensamma mammor eller pappor och tänkte flera gånger att man kanske borde slå följe med någon och prata lite, för min erfarenhet är att man kan prata barn med de flesta ett tag och få lite sällskap, men feg som jag är så vågade jag sällan ta kontakt. De gånger jag gjorde det var när jag träffade mammor som jag sett tidigare, till exempel på F&S mamma-barn-jympa, så att man åtminstone kände igen varandra även om vi aldrig pratat förut. Visst har man en förutfattad mening om att föräldralediga mammor umgås med andra mammor och sitter och fikar på stan hela dagarna, men Viggo var aldrig någon fikbebis utan skulle helst sitta i bärsele och jag vara i rörelse. Vi fikade ibland ändå, för att det var kul att träffa folk ibland, men lika ofta gick vi bara för oss själva. Jag minns inte att jag tyckte att folk tittade, utom möjligtvis andra ensamma föräldrar då, som kanske tänkte som jag: "man kanske skulle slå följe?" men inte heller vågade ta initiativet. mvh, Susanne

Du har nog rätt!
Skrivet av Tigre
Jag hade en dålig dag, gick som vanligt själv och fikade med mitt barn och alla tittade extra mycket kändes det som. Självklart är det onödigt att lägga energi på detta, då jag valt att gå ensam själv. Men generellt sätt så tror jag nog att det är ganska ovanligt att inte vilja umgås. Eller så är det kanske det jag ser för att jag INTE väljer att umgås med andra kvinnor på det viset.

Känner igen mig
Skrivet av Annjo
jag var också själv mycket när barnen var bebisar, alltså umgicks inte med andra mammor. Min man var hemma mycket så vi var tillsammans bara vi. Jag var en sån "konstig" mamma som inte ville amma och ville jobba/plugga, det gjorde att flera andra mammor tex i föräldragruppen tyckte att jag inte var "bra nog" att umgås med. Nu är mina barn äldre och nu är det helt okej att inte amma och att jobba, och nu umgås vi rätt mycket med andra barnfamiljer och det är trevligt!

Att vara föräldraledig...

Vet du varför du väljer att gå ensam?

Klokt funderat!

Jo,

jag känner igen

:)

Som kille

Men du kanske

Varför det? (imt)

Jo!

Förstår

Fast du...

Tillägg!

Ja självklart!

Nej,

Men...

Oj

Hm, men det är inte själva

Känner inte igen det...

Hej Dina (ot)!

Åh nejmen!

Skrev jag om det

äsch, varför bry sig om sånt?

Tack!

Känner igen mig delvis

Du har nog rätt!

Känner igen mig

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information