Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

hobbyvetenskapliga funderingar kring barnkläder

Skrivet av emelie m Viktor 030203
Har funderat kring detta med barnkläder som vi diskuterat om o om o om o om igen o kring det faktum att det inte alls såg ut så här i affärerna (könsuppdelat) för små barn bara för tio år sedan så
min hobbyvetenskapliga teori är att ju mer jämställda vi blir i vuxenvärlden ju viktigare blir det att poängtera o göra skillnad där det grundläggs o blir svårast att motverka - hos våra små barn!
Så lär sig pojkar tidigt att vara aktiva o tuffa o flickor att vara söta o passiva o så spelar det ingen roll hur långt vi kommit i vår jämställdhetssträvan, för varje generation måste ändå börja om från noll.
o på så sätt upprätthålls patriakatet o den kvinnliga underordningen.
Naturligtvis är det inte enbart kläderna som gör det, men de blir ju en del i att upprätthålla könsroller o könsordningen som vi trots allt sliter med att få bort.

Kläderna är ju så könsrollsbekräftande i vissa fall att det blir provocerande att handla över gränserna ("vad försöker du bevisa egentligen, din son är ju ingen tjej!?"), så tydligt "pojkiga" att flickor inte "ska" kunna ha dem o så har man grundlagt en "naturlig" åtskillnad o visat manligt o kvinnligt (pojkigt o flickigt om man vill) för våra barn som de sen bär med sig i livet.
Det känns verkligen hemskt o jag känner mig emellanåt så maktlös inför det här.

Vad tror ni om det? Drar jag alldeles för stora växlar? Min sambo tycker att "det är ju bara kläder, skärp dig" (han har ändå läst genuskunskap o är rätt så medveten). Tycker inte själv att jag överdriver, så klart.

Har bara läst här inne sista tiden, men nu kände jag att det var på tiden att skriva av mig mina tankar =)
Svar på tråden: hobbyvetenskapliga funderingar kring barnkläder

Inte bara kläder (långt)

Skrivet av  G
förutom den onödiga färgkodningen som inte syftar till annat än att vi vuxna verkligen känner att vi har barn av en speciell sort så är mode i stort inte bara kläder. För klädbranschen så är åtskillnaden en ekonomisk fråga - har man barn av olika "sort" så ska man inte kunna ärva av varandra. Ju moderiktigare, desto snabbare omsättning på kläder och desto omöjligare att ha en vettig klädekonomi.

Så det är vi föräldrar som måste stå emot och inte köpa det sötaste skiraste till flickorna och det tuffaste koolaste till pojkarna om vi vill ha en förändring - för branschen vill inte det.

Sen om modet som symbol: Jag håller med dig, skyhöga stilettklackar är till exempel inte en symbol för att stå stadigt på jorden och prassliga ömtåliga klänningar är på samma sätt en begränsning. Olika grupper kodar och känner igen sig via kläder och ungdomsrevolt görs inte så sällan med kläder, smink och olika stilar. Till och med jag har haft prickigt hår. :-)

I Naomi Campbells bok "Skönhetsmyten" framkommer rätt mycket, till exempel om hur skönhetsidealet med allt för magra modeller är ett svar på kvinnans återinträde på arbetsmarknaden - för om hon fokuserar på sitt utseende och sin kroppshydda kan hon inte längre utgöra samma hot mot männen på arbetsmarknaden.

Läs den gärna, eller varför inte - låt din sambo läsa den!
 

Nja

Skrivet av  Meche
jag tror att det handlar om mode. Plötsligt finns det mode för små bebisar, förr var det knyttröjor som gällde.
USA är ju inte så jämställt och där är modet och blått/rosa än mer extremt än här. Vi är väl utsatta för influenser därifrån.
Annars vill jag dra en parallell til Asien där man sällan sätter på bebisar könsspecifika kläder. Blått och rosa blandas jämnt.
Västerländskt mode-nonsens tror jag på. Utseendefixering som går ner i åldrarna. Om inte mamman lyckas banta bort sina gravidkilon ska hon iaf ha chicaste bebisen.
Inte så genomtänkt, med baby på höften, men hoppas ni hänger med i mitt resonemang.
 

intressant

Skrivet av  Fumlan
jag har för mig om att någon forskare i Sverige som undersökt barnkläder haft liknande tankar

 

Min teori

Skrivet av  Lingling bf 23e(?)
löper parallellt med din men jag har också funderat på om det berott på det trista modet på 90-talet? Trista färger på damkläderna har fått mammor att kompensera med rosa volangorgier på flickorna och vildsinta pojkkläder?
Tyckt mig se ngt liknande i heminredning, ju mer sober och minimalistisk heminredning, desto mer söta kaniner och roliga färger på barnkammarinredningarna - själv har jag drömt om att tapetsera sovrummet med Designer\'s Guilds barnkammar-kollektioner efter att ha bläddrat genom katalogvis med beige och grå tapeter ...

 

Tycker att du har en poäng

Skrivet av  Susanne med Viggo
Det värsta med barnklädernas uppdelning är nog inte färgerna utan att de dessutom är olika tillåtande för lek och äventyr. Har man en väldigt fin klänning på sig blir man lätt mer försiktig, medan tåliga byxor och mjuk tröja lockar till mer upptäckande. Till bebisar är ju kläderna ganska lika i funktionen, oavsett färg, men ju högre upp i åldrarna man kommer desto större skillnad bli det.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sådan mamma som handlade kvalitetskläder på Pop, men det har allt mer blivit så bara för att kläderna ofta är väldigt praktiska och slitstarka och inte alltför könsindelade. Även om färgställningarna blått och rött dominerar så finns det inte en massa annat rysch och pysch på kläderna som avgör könstillhörighet. Det är lätt att köpa röda kläder till min son där.

Jag tycker i och för sig inte att det är något fel att ge min son en stark könsidentitet, för det tror jag att han behöver. Det jag däremot vill ta bort är en massa föreställningar om hur killar resp. tjejer ska vara. Könsrollerna helt enkelt om du förstår hur jag menar.

mvh,
Susanne
 

Artiklar från Familjeliv