Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Flyttar upp om graviditet och sjukdom

Skrivet av politisk vilde, bf 28/12
Tigre skriver:

"När man kan göra saker som springa runt på stan och handla, göra om hemma och så vidare, så anser iallafall jag att man inte är sjuk."

Nu är jag väldigt nyfiken på att få veta vad ni härinne tycker är sjukt vid graviditet. Om man t ex har mycket sammandragningar, något som inte är ovanligt för omföderskor, måste man ta det lugnt, men det innebär inte att man måste sitta hemma med händerna i knät hela veckan. Däremot innebär det att en daglig resa till jobbet på en halvtimme tur och retur, diverse kringflängande på jobbet, ut för att äta lunch och sen åka hem, hämta barn, laga mat mm är helt omöjligt att klara av. Om man då är hemma hela dagen, ja då orkar man kanske åka ned på stan en dag i veckan och handla, vilket är ganska befriande för huvudet, för man blir knäpp av att sitta inne. Dessutom kanske man klarar av att hämta barn på dagis (stor bonus) och till och med aktivera dem litegrann hemma.

Själv kan jag inte ens ta mig utanför dörren hemma själv, men jag tycker inte man ska behöva vara så jäkla dålig för att få vara sjukskriven.

Så, vad tycker ni egentligen att man ska "tåla" om man är gravid?
Svar på tråden: Flyttar upp om graviditet och sjukdom

Svarar själv:

Skrivet av  politisk vilde, bf 28/12
Jag tycker att man måste kunna klara vardagen för att kunna jobba heltid. Dvs, arbetet i sig ska inte behöva göra en helt invalid resten av tiden.
 

*hummar*

Skrivet av  Sara m. Viggo
Missförstår jag dig nu, eller menar du att du tycker att man ska bli sjukskriven om jobbet innebär att man inte orkar med hushållsysslor och dylikt?

För i så fall vet jag inte om jag håller med... Är det "bara" hushållsarbetet som man inte orkar tycker jag nog snarare att det är upp till ens partner att lasta av. Vet inte om jag tycker det är en orsak till sjukskrivning i sig. Orkar man jobbet så, hmmm... Svårt fall! Vet inte om en sjukskrivning med motiveringen "jag orkar inte med vardagen utanför jobbet" godkänns, men jag är heller inte så insatt i FK:s regler.
 

Alltså

Skrivet av  politisk vilde, bf 28/12
om man har t ex foglossning, och blir tvungen att inta sängläge varenda dag efter jobbet och inte kan göra ett skvatt, så ja, då tycker jag man ska vara åtminstone deltidssjukskriven. Ens partner/make blir snabbt utarbetad ändå om allt ska hinnas med.
 

Såhär var det för mig...

Skrivet av  Sara m. Viggo
Jag var sjukskriven allt utom vecka 22-28, pga att jag då "sade upp" sjukskrivningen på egen begäran. Jag kräktes och var sjösjuk varje dag hela graviditeten och hade halsbränna så illa att jag fick refluxesofagit. Från vecka 30 hade jag svårt att gå och från vecka 36 kunde jag inte gå några längre sträckor (max 50-100 m) utan hjälp. Jag var "sjuk", ingen tvekan. Jag orkade inte flänga runt på stan, handla, städa, tvätta eller något sådant. Små utflykter (t.ex. gravidyoga 1 gång/vecka) orkade jag åka på. Hade någon sagt till mig att jag inte var "sjuk" och att jag inte behövde sjukskrivning hade jag nog brutit ihop.

Jag tycker kriterierna för sjukskrivning vid gravidtet ska vara precis som vid annan sjukskrivning - man ska inte kunna (fysiskt och/eller pyskiskt) utföra sina vanliga arbetssysslor. Men om man t.ex. inte orkar åka till skolan och plugga (som jag inte gjorde) så tycker jag det är orimligt att man istället stannar hemma och totalrenoverar lägenheten. Blir man sjukskriven är det ju för att man ska vila. Sen menar jag inte att man måste sitta inne jämt, då blir man ju tokig. Små fikor med vännerna, någon fysisk aktivitet osv är ju bara bra!
 

Och vem känner du

Skrivet av  politisk vilde, bf 28/12
som har totalrenoverat lägenheten? Jag bara undrar, för det argumentet känns helt taget ur luften för mig. Många jag lärt känna både IRL och via nätet har fått kämpa hårt för sjukskrivning under graviditeten.

Tack och lov har ingen ifrågasatt min sjukskrivning, tror inte de kan göra det heller eftersom jag inte kan gå mer än 150 m.
 

Ingen!

Skrivet av  Sara m. Viggo
Men det var ju du som skrev det! Tigres citat alltså, och jag håller med om att om man kan renovera hemma så ska man inte vara sjukskriven. Sen känner inte jag någon som har blivit sjukskriven under graviditet sm har gjort det, så jag håller med dig om att det förmodligen inte är något problem.

Jag håller också med om att deltidssjukskrivning kan vara vettigt i det fallet du tar upp, jag undrade mer om FK:s regler. Kan man bli sjukskriven för att man inte orkar med mer än att jobba?
 

Jag tror

Skrivet av  politisk vilde, bf 28/12
att när någon slänger ur sig ett löst exempel, som Tigre gjorde, då "måste" andra förhålla sig till det i senare inlägg. Själv har jag aldrig hört talas om någon som renoverat hemma under en sjukskrivning, utom i de fall då de varit sjukskrivna pga utbrändhet, och då har det inte gått fort, kanske ett par tapetvåder om dan på sin höjd.

Därför vill jag gärna utmana de som använder sig av de exemplen, för jag har ett otal exempel på folk som borde ha sjukskrivits, men inte blivit det pga FK.

Om deltidssjukskrivning om man inte orkar mer än att jobba - jag tycker att man borde få vara det, särskilt med tanke på hur mycket arbete man ändå har att göra hemma. Tänk en ensamstående mamma som inte orkar mer än att jobba, eller en kvinna som är gift med en sjöman som ligger ute fem-sex veckor i sträck, vem tar hand om hennes barn?
 

Sjukpenningen

Skrivet av  Emmisen
Sjukförsäkringen är en försäkring som skall täcka den ekonomiska förlust man har p g a att man inte klarar att arbeta p g a sjukdom. Av den anledningen går det inte att få ersättning för att man inte klarar av hemmet. Med exemplet sjöman så är det ju trots allt ett val som familjen har gjort att kvinnan i det fallet ska vara hemma och klara att ta hand om hem och barn när mannen är borta. Jag har svårt att förstå var socialförsäkringen kommer in i exemplet.
 

Sagt det förut, arbete inte sjukdom.

Skrivet av  Lingling bf 23e(?)
Min kropp utför ett arbete när den är gravid, det kan vara så tungt att det ger mig sämre förmåga att utföra mitt förvärvsarbete eller mina studier och det jag behöver klara av för att sköta mitt dagliga liv.

Känner personer som blivit ordinerade sängläge större delen av graviditeten för att inte förlora barnet, och folk som aldrig mått bättre - kanske effekten av deras nya "träningsprogram"? Alla jobbar extra, men deras kroppar reagerar olika på det.

Själv har jag drabbats av extrem trötthet i början och anser i efterhand att rätt att gå ner på 3/4-tid hade varit lämpligt.
Tycker att det är väldigt svårt att avgöra vad andra ska tåla!
 

Håller med!

Skrivet av  politisk vilde, bf 28/12
Detta med att andra ska bestämma vad man ska tåla gör mig ganska ilsk ibland. Har ALDRIG hört talas om någon som har renoverat hemma under sjukskrivningen...
 

det kan vara så olika

Skrivet av  Mysan med Flisan
Generellt tycker jag att sjukskrinving för gravida ska vara på samma premisser som för icke-gravida. OM man har foglossning och kan röra sig ska man vara sjukskriven även om promenader i viss mån är bra. Jag hade foglossning och Fk sa till mig att jag visst kunde jobba eftersom de hade ringt när jag var hos mvc ( för de hade det räckt med att jag gick utanför dörren). Men å andra sidan tycker jag också att man ska sätta det man är sjukskriven för i perspektiv med vad för jobb man har. OM man har ett fysiskt krävande jag och mycket sammandragningar tidigt är det nog inte att rekommendera att man ska jobba men man kan fortfarande gå och hämta sitt barn på dagis eller handla en tidning. Det beror nog på både vad man är sjukskriven för men även ens miljö man verkar i.
 

Precis

Skrivet av  politisk vilde, bf 28/12
Det var en bra fomulering.
 

håller med

Skrivet av  Fumlan
om att man ska kunna gå utanför dörren som sjukskriven.
 

Rent generellt

Skrivet av  trazzel
...tycker jag att man ska vara sjukskriven om man inte kan arbeta. Solklart, eller hur? *S*

Men egentligen är det ju hur enkelt som helst: graviditeten är ingen sjukdom, men om du blir sjuk av graviditeten ska du förstås sjukskrivas.

Har man ordentlig foglossning, så gör det som bekant redigt ont i ryggen/höfterna/svanskotan. Ibland så ont att man inte kan gå - alltså fullt jämförbart med ischias eller ryggskott eller diskbråck. Då måste man rimligtvis bli sjukskriven, trots att foglossning säkert räknas som helt normalt i en graviditet...

Eller om man, som en bekant till mig, är sängliggande och kräks som en katt månad efter månad och minskar i vikt trots graviditeten, då är man heller inte frisk.

Sedan kan man nog inte räkna med att ha exakt lika mycket ork som i vanliga fall. Att man stupar i soffan efter en arbetsdag av ren trötthet får man kanske ta. Jag har haft perioder av extrem trötthet under båda mina graviditeter men jag kände mig absolut inte sjuk. Bara ohyggligt trött och sömnig! Kunde inte hålla ögonen öppna efter åtta på kvällen under de tre första månaderna. Men inte ville jag vara sjukskriven för det, jag var ju fullt frisk.

Kanske skulle man ha rätt att gå ner i arbetstid redan under graviditeten? Det är inte omöjligt att man skulle kunna slippa en hel del sjukskrivningar på så sätt. Men det innebär ju en del nackdelar också...

Svår fråga, faktiskt.
 

De gånger

Skrivet av  G
jag är sjuk (mycket sällan) har jag varit sådan så jag inte kunnat göra nåt alls - inga fikor på stan öht. Oavsett om jag är gravid eller inte. Hemförmågan har varit att jag knappt kunnat göra mig själv en kopp te eller micra färdigmat.

Klart man blir knäpp av att sitta inne och glo (tro mig, skaffa inte hjärnhinneinflammation) men det är ju därför jag vill komma ut i arbete så fort som möjligt.

Så för mig är sjuk = hemma och vila, sova, må skit, frisk= leva normalt genom att vara med maken/barnen, arbeta eller fika på stan. Föredrar helt klart det sistnämnda...
 

svar

Skrivet av  Allis
Hur mycket ska man tåla? Tja, det är väl när graviditeten i sig hindrar mig från att kunna utföra mitt jobb på det sätt jag brukar göra det som man ska börja fundera.

Jag hade en period av foglossning när det hade varit omöjligt för mig att fara runt i skolorna (som i de fletsa fall saknar hiss). Om det hade fortsatt hade vi varit tvungna att prioritera om på jobbet. Har man ett jobb där man inte kan få andra uppgifter finns ju ingen annan utväg än sjukskrivning.

Just nu gör jag allt jag brukar göra med ett stort undantag - allt sker långsammare. Jag orkar inte längre fara till Sjöbo arla morgonstund och till Båstad på eftermiddagen men det går bra med en resa.
 

Jaa...

Skrivet av  Helena
Jag tycker väl man ska klara av det man kan klara av som ogravid, inom ramarna för de hjälpmedel, arbetsplatsanpassningar osv. som finns. Ingen "gravidbonus" i sjukförsäkringssystemet som det ser ut idag alltså.

När jag var gravid med nr 2 fick jag foglossning i 7 månaden och hade rejält ont. Det skar i ryggen vid minsta snedbelastning, sitta gick inte mer än två minuter i taget, inte stå heller. Gå 150 meter tog 20 minuter. Då kunde jag givetvis inte arbeta, inte ens om jag fått sjuktransport/taxi till jobbet.

När jag väntade nr 3 blev jag sjukskriven i ett par veckor på slutet eftersom jag hade högt blodtryck - det hade jag nog vid närmare eftertanke inte blivit om jag inte varit gravid. Det görs kanske skillnad på åkommor som direkt hotar bebisen och dem som "bara" mamman lider av?
 

Jag undrar det...

Skrivet av  politisk vilde, bf 28/12
Har också träffat tjejer som haft mycket blödningar och sammandragningar utan att FK godkänt sjukskrivning, trots att det utgör en risk för missfall.

Foglossningen är ju annars ett ganska bra exempel på åkomma som är normalt för graviditeten, men där FK inte klarar av att precisera en gräns för när dte blir onormalt. Dessutom måste man ju, när man får för mycket besvär, vara sjukskriven lite i förebyggande syfte, eftersom man annars kan få bestående men av det.
 

Sjukt

Skrivet av  G
Att inte fk godkänner något som är en direkt fara för missfall är helt sjukt.

Det handlar ocksåp om din fk:s inställning. För några år sedan gjordes en jämförelse mellan Jönköping och Uppsala. I Jönköping var man relativt frikostig med sjukskrivnngar av gravida medan Uppsala körde på den håra linjen. Resultatet?

Jo, fler snitt, akuta snitt och traumaförossningar i Uppsala och i Jönköping hade man fler vaginala och otraumatiska förlossningar där mammorna också kunde gå hem tidigare. Inte så konstigt kan man tycka, en utvilad kvinna orkar mer än en sliten.

Fast det tror jag fk ignorerar, det är ju inte deras budget som far åt skogen (om man bortser från den mänskliga delen vilket fk gör).
 

Läkarens ansvar

Skrivet av  Emmisen
Försäkringskassan utgår från vad läkarna anger på de medicinska underlagen. Om de ger för lite information och skriver bristfälliga underlag finns det ju en risk att viktigt information går förbi försäkringskassan.
 

Socialförsäkringsmässigt

Skrivet av  Emmisen
Ur socialförsäkrings synvinkel så är mitt svar att det är få tillstånd under en graviditet som är att betrakta som sjukdom och därmed ge rätt till sjukpenning. Sammandragningar är det t ex bara om det finns risk för en för tidig förlossning och då brukar diagnosen vara risk för förtidsbörd. Socialförsäkringen ger däremot möjlighet för mamman att ta ut föräldrapenning upp till 60 dagar före förlossningen. Detta tycker jag att fler kvinnor borde utnyttja. Jag tycker inte att graviditet är en sjukdom, men har full förståelse för att det kan vara jobbigt att vara gravid. Feministiskt sett tycker jag inte att det borde beviljas sjukpenning åt gravidare oftare, men att gravida i högra grad borde se till sitt välbefinnande före förlossningen och ta det lugnt då genom att ta ut föräldrapenning.
 

men

Skrivet av  Mysan med Flisan
man ska in behöva ta fp-dagar när man egentligen har rätt att vara sjukskriven t.ex vid foglossning. OK om man tar dagarna för att man behöver vila upp sig men man ska inte behöva ta dem för att man inte kan arbeta och fk-kassan inte fattar detta. under min grav. kunde jag inte gå upp ur sänge pga a vfoglossning men fk sa att det var bara att gå till jobbet eftersom detta var pga av mitt tillstånd. Jag behöver inte att säga att jag blev tokig och till slut blev beviljad sjukskrivning.
 

Generell diskussion

Skrivet av  Emmisen
Först så tror jag att man måste försöka hålla diskussionen generell. Alla mammor har sin egen upplevelse av graviditeten och många har en relation till Försäkringskassan.

I sin bedömning utgår Försäkringskassan till allra största delen från de medicinska underlagen. Om de är bristfälliga och endast ger lite information så är det svårt för Försäkringskassan att göra en bedömning.
 

Men då räcker inte fp-dagarna

Skrivet av  Amelie
Problemet är då att dagis inte tar emot barn under ett år. Om man tar ut två månader innan förlossingen blir barnet bara 11 månader när sjukpenningdagarna är slut om man tar ut fullt (om det fortfarande är 13 månader som gäller). Garantipengarna går inte att leva på, så man går så mycket back ekonomiskt.
 

Prioritetring

Skrivet av  Emmisen
Föräldrapenning har ju förlängts bl a för att man ska kunna utnyttja den före BP. Dessutom är det ju numera 480 dagar som man kan ta ut och 390 dagar av dem är på sjukpenningnivå. Således är det 25 dagar för beräknad förlossning som man kan ta ut (om man nu måste ta ut full föräldrapenning) utan att behöva stå utan barnomsorg. För många är det en ren prioriteringsfråga när det gäller uttaget av dagar även om det självklart finns många som behöver ta ut fem dagar per vecka för att klara ekonomin. Att minska sin arbetsdag med 1 timme/dag tär ju dock inte särskilt mycket på dagarna och är ju numera fullt möjligt. Jag måste säga att jag tycker det är fascinerande när personer som har köpt vagn för 10000 kr, sprillans nya dyra saker till barnet, köpt större lägenhet och ny dyr större bil beklagar sig över att 1. de måste ta ut full föräldrapenning 2. inte har råd att låta pappan vara hemma. Men det är ju en annan diskussion.
 

=)

Skrivet av  Fumlan
Exemplet om vagnen och dyra bilar var bra.
 

Nu var det inte riktigt så jag menade

Skrivet av  Amelie
Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår vad halva ditt inlägg har med mitt att göra. Jag nämnde väl inte något om att vagnar och prylar bör gå före ledighet? Jag svarade ju på ditt inlägg om att utnyttja 60 dagar före bf, och att det inte är självklart att alla kan. Faktiskt verkar det vanligare bland dem som har begagnad vagn för 500 spänn, bor i hyrestvåa och inte har bil att vara tvungna att ta ut full fp. Av rätt uppenbara orsaker... Det är förresten vanligare bland lågavlönade att kvinnan tar större delen av ledigheten också. Ta inte för givet att det finns en allmängiltig förklaring till att folk inte snålar med dagar!
 

Står fast

Skrivet av  Emmisen
Jag vidhåller att jag anser att det är en feministisk fråga att våga utnyttja föräldraförsäkringen före BP för sitt eget välbefinnande under graviditeten.
 

Finns inget annat...

Skrivet av  Annika60
... än jobba heltid eller vara sjukskriven heltid?

Varför inte deltidssjukskrivning eller för den delen taxiresor i stället för sjukskrivning? En bekant till mig med kraftig foglossning tyckte inte hemmasittande var ett dugg kul så hon bad att få taxiresor till jobbet. Hon kunde inte begripa varför hon skulle sitta hemma och glo bara för att hon inte klarade att stå på ett krängande tunnelbanetåg eller köra bil... Själva jobbet var inga problem tyckte hon.

För egen del tycker jag inte de förvärkar jag hade de sista graviditeterna var speciellt handikappande. Lite småjobbiga, men inte värre än att det gick att jobba. Inte vet jag om de räknas som "kraftiga" men många var de ;-)

Foglossning hade jag en gång, men jag tyckte jag kunde lika bra sitta på rumpan på jobbet som hemma (har skrivbordsjobb).

Trött? Det tycker jag man kan vara när man inte är gravid också, men inte blir man sjukskriven för det...
 

Bara en kommentar...

Skrivet av  Lena
du skriver att foglossning hade du en gång men då tyckte du du lika gärna kunde sitta på rumpan på jobbet som hemma. Vill bara kommentera att foglossning finns ju lite olika stadier, jag hade också foglossning förra graviditeten men jobbade på fast jag hade ont. Den här grav är det lite värre, typ. Kan i perioder inte gå ens med kryckor, kan inte sitta utan måste ligga långa stunder, ta sig ända till bilen (20 m), in i den, ut ur den, in till mitt kontor (50 m) är helt ogörligt. Du menar kanske inte riktigt såhär men jag vill påpeka att man drabbas olika hårt, att du kan jobba med din foglossning innebär inte att alla kan det. Rullstol kanske inte heller är ett alterntiv för många, då man kan ha mycket svårt att sitta. Och åtminstone jag har svårt att skriva på laptopen liggandes på rygg i sängen.
 

Självklart

Skrivet av  Annika60
...är jag medveten om att det finns olika grader av foglossning, men ofta tycker jag man pratar om "foglossning" i samma andetag som sjukskrivning.

Och då menar jag att man kanske inte behöver vara sjukskriven för de lättare varianterna.
 

trötthet

Skrivet av  Lingling HP forever!
Man kan faktiskt bli sjukskriven för det med ... Men det är skillnad på trötthet och trötthet, om man plöstligt behöver två timmar sömn mer per dygn än man gjort tidigare? Det var vad jag gjorde istället för att må illa första gången jag var gravid, har sedan aldrig kunnat hämta in det minusflex jag samlade på mig då ...
Känner andra som kräkts nära nog dygnet runt i det närmaste hela graviditeten, som Lena skrev, allt finns i olika grader, jag hade inte spec mkt foglossning första gången, andra gången lite mer, andra jag känner har inte kuunnat gå, folk är olika.
 

Jovisst

Skrivet av  Annika60
Visst är folk olika; har inte påstått något annat... Min poäng är att *alla* kanske inte behöver sjukskrivas heltid för foglossning eller "trötthet".
 

Helt riktigt

Skrivet av  Lingling bf 23e? HP forever!
Men jag vet inte om ngn har skrivit måste vara heltid någonstans heller. Tyvärr är det väldigt lätt att ungefär som en del tävlar i (eller sägs tävla i) värsta förlossningen utan smärtlindring, på samma sätt en del som säger "o jag mådde så bra när jag var gravid, graviditet är ingen sjukdom, aldrig mått bättre; lite foglossning etc, det klarar man ju!" (underförstått alla andra är sjåpiga, eller vill egentligen inte ha barn, det är psyket).
Folk är olika känsliga för hormonomställningen, har olika nivåer, är i olika form innan.
 

Om trötthet

Skrivet av  Emmisen
Trötthet är ingen diagnos utan kan vara ett symtom på något. Man kan inte bli sjukskriven för trötthet.
 

Jo det kan man

Skrivet av  Lingling bf 23e? HP forever!
Till att börja med;
men givetvis orsakas tröttheten av ngt, t ex: Hormonomställningen i kroppen, ändrad ämnesomsättning, försämrad sömnkvalitet orsakad av graviditeten (psykiskt eller mer direkt av att behöva gå upp och kissa flera ggr), försämrade blodvärden, embryot/fostret/barnet kan helt enkelt ta av kvinnans energi.
 

Man skall må som vanligt!

Skrivet av  Amelie
De flesta gravida känner sig precis lika friska som när de inte är gravida. Man kanske får gå och cykla litet långsammare, men man klarar av att göra allt man brukar. Då är man frisk och skall inte bli sjukskriven.

Men för det fåtal som mår illa eller har ont är det inte som vanligt. det är graviditetskomplikationer och då skall man sjukskrivas. Har man besvär som man skulle sjukskrivas för om man inte var gravid, då skall man även sjukskrivas för dem om man är gravid!
 

Friskhet...

Skrivet av  Missy
Hm, har jobbat en del mes sjukskrivning och frísktal så jag skulle vilja vända lite på diskussionen.

Om man börjar med att konstatera att gravida har precis lika stor rätt som icke gravida till att bli sjukskrivna.

När det gäller sjukskrivning i allmänhet så är det så på företag med väldigt låg sjukfrånvaro att folk inte är fysiskt friskare där än på andra ställen. Man mår helt enkelt bättre, framför allt på jobbet så man tål högre sjukfaktor utan att sjukskriva sig på vissa företag.

Den forskning som gjorts säger att detta beror på företagets förmåga att få folk att må bra på arbetsplatsen och hur behövda människorna som jobbar känner sig. Dessutom måste företaget tåla att en halvkrasslig medarbetare inte presterar fullt lika som en helfrisk. Det måste helt enkelt finnas en tolerans för viss sjukdom på arbetsplatsen.

Således, när det gäller typ foglossning skulle nog fler människor egentligen kunna jobba, om arbetsgivaren är bra nog att ta hand om sin personal. Själv tycker jag att det är döden att vara hemma så jag skulle föredra att få arbeta begränsat och med mycket stöd framför att bli heltidssjukskriven om det var möjligt.

Jag skulle vilja att förutom lättare att bli sjukskriven så skulle vi få bättre arbetsgivare som underlättar möjligheten att arbeta med handikapp, vare sig de är tillfälliga eller inte.
 

Oh

Skrivet av  Missy
vad yxigt jag skriver. Intressanta meningsbyggnader... Hoppas ni förstod, jag skyller på att jag knappt vaknat:-)
 

Men

Skrivet av  Tigre
eftersom du tar upp det jag skrivit som exempel, så måsta jag dock få förklara.

Att springa runt på stan anser jag inte vara detsamma som att gå ned på stan i lugn takt (och med sammandragningar springer man ju knappast)...

Jag vidhåller, många är sjuka i Sverige och trots detta att vi är en mycket bra sjukvård. Vad kan detta bero på tror du/ni? Kanske vi helt enkelt inte klarar av den stress som det innebär att vara två heltidsarbetande föräldrar, med hushållsarbete och allt vad barn innebär. Kanske man ska satsa på att vara hemma istället för att inhandla de dyra materiella ting vi bara "måste" ha, kanske gå en vända i skogen och inandas frisk luft istället för att lägga pengar på dyra kläder och frisyrer och en massa debattprogram på teve som bara tjatar om samma saker om och om igen.

Människors problem i Sverige är nog inte fysisk sjukdom utan snarare att man inte orkar med den press det innebär, pengar gör folk sjuka psykiskt, och att ha och ha.
 

Svar:

Skrivet av  politisk vilde, bf 28/12
"Jag vidhåller, många är sjuka i Sverige och trots detta att vi är en mycket bra sjukvård. Vad kan detta bero på tror du/ni?"

Nej, jag håller inte med om att vi har en mycket bra sjukvård. Jag bor i ett landsting som är ett av de sämsta på att behandla foglossning. Hade jag själv inte haft kontakter och fått kunskap genom flera här på nätet utan gått på den info jag fått genom sjukvården hade jag mått mycket sämre än vad jag gör idag. Jag har också haft nära kontakt med vården då min svärfar nyligen dog i cancer och den vård han fick var klart undermålig, bland annat blev han felmedicinerad i ett halvår.

Undersökningar som är gjorda ganska nyligen visar att vården inte klarar behovet av samtalsterapi, vilket leder till att många blir satta på anti-depressiva istället för att få adekvat hjälp. Vilket i sin tur leder till långa sjukskrivningar i onödan.

"Kanske vi helt enkelt inte klarar av den stress som det innebär att vara två heltidsarbetande föräldrar, med hushållsarbete och allt vad barn innebär. Kanske man ska satsa på att vara hemma istället för att inhandla de dyra materiella ting vi bara "måste" ha, kanske gå en vända i skogen och inandas frisk luft istället för att lägga pengar på dyra kläder och frisyrer och en massa debattprogram på teve som bara tjatar om samma saker om och om igen. / Människors problem i Sverige är nog inte fysisk sjukdom utan snarare att man inte orkar med den press det innebär, pengar gör folk sjuka psykiskt, och att ha och ha."

Realitycheck: Utan högskoleutbildning krävs det ofta två heltidsjobb för att få ekonomin att gå ihop. Om man ska ha barn alltså. Ingen lyx inräknad. Har man högskoleutbildning kan man jobba deltid och fortfarande få ekonomin att gå ihop. Alltså måste man komma upp i en viss inkomst för att kunna välja bort det materiella. Ju lägre utbildning, desto slitigare jobb, och desto större risk för sjukskrivningar och förtidspensioneringar.

Kvinnor som jobbar som vårdbiträden i hemtjänsten och på långvården är ett exempel. De har ofta värk i ryggen och andra leder pga att jobbet är så tungt. Dessutom är det stressigt. Där handlar det inte om att jobba heltid för att "ha och ha", där handlar det om att överskottet från arbetet räcker, om man har tur, till en semesterresa med husvagn inom Sverige, eller en billig charterresa, en gång om året.

När det gäller folk som däremot bara vill ha och ha, de som redan har mycket men vill ha ännu mer, där kan jag hålla med om att det finns åtskilligt att vinna på att gå ned i arbetstid - om nu detta är möjligt utan att få sparken.

För de flesta är det dock pressen på arbetsplatsen som är problemet - färre ska göra mera och den som är sjuk ofta eller måste VABba ses med omilda ögon. Detta är inget som den enskilde arbetstagaren kan förändra, det krävs att facken ryter ifrån och det gör de inte idag. Jag ser det därför som att det stora problemet inte är individens hagalenhet, utan arbetsgivarens snålhet och företagens krav på större och större vinster. Och det är en helt annan femma.
 

Jag håller med dig

Skrivet av  Tigre
i mycket av det du skriver. Men jag anser dock att den sjukvård vi har i Sverige är mycket bra, och att många sjukdomar vi har i Sverige är psykiskt betingade men i många fall slår ut som fysiskt då vi lever i ett samhälle av stress.

Du skriver: Utan högskoleutbildning krävs det ofta två heltidsjobb för att få ekonomin att gå ihop. Om man ska ha barn alltså. Ingen lyx inräknad.

Där håller jag inte med dig. Både jag och min man har högskoleutbildningar, jag studerar på min andra och har aldrig tjänat några pengar. Vi har båda valt bort dyra saker för att vara hemma på halvtid med våra barn. Vi har ingen bil och bara en billig cykel.

Våra grannar exempelvis har inga högskoleutbildningar, de har en massa lyx, bland annat har de har två bilar, cyklar till hela familjen och två barn. Hur har de råd?

Jag vet många som inte har råd med en massa saker, ofta är detta de som väljer att vara med sina barn, strunta i charterresan och Gröna Lund och istället går de ut i naturen och plockar svamp. Jag tror inte att de sistnämda är de som är som har stressrelaterade sjukdomar.

Håller med dig om att samhället skapar dessa, vårt världfärdsamhälle är ett av de sjukaste. Och visst är det tungt i vården, men varför placerar vi våra gamla i vården? Varför tar vi inte hand om dem själva, jo därför vi inte har TID, och varför har vi inte tid, jo därför att vi måste arbeta för att ha råd att leva. Och så blir vi sjuka... bäst att proppa i våra barn en massa antibiotik och vaccin, för vi har liksom inte tid och råd att vara hemma med våra egna ungar... suck.

En ond cirkel. Ja... Vems fel?


 

Artiklar från Familjeliv