ålder

ålder
Skrivet av	Fumlan
har fått för mig att det finns få yngre mammor på det här snacket. vad tror ni att det beror på? de feminister jag känner är relativt unga, men de har inte barn. de jag känner som har barn är äldre, men de är inte särskilt mycket feminister vad jag märkt. underligt.
Svar på tråden: ålder

Vad är ung då? S
Skrivet av Fru Marmelad
Själv är jag nog inte särskilt ung - 36 snart! Feminist blev jag nog på ganska gamla dar också!

Jag är
Skrivet av Arwen
24 år, har en son på drygt 2½ och en dotter på 5 månader. Ungt nog? Läser allt här men skriver i och för sig väldigt sällan..


De har inte barn
Skrivet av Omnia
Här kommer mitt fördomsfulla svar: De unga feministerna har inte barn. Statistiskt sett bor man i en liten kommun och har små chanser att hävda sig på arbetsmarknaden när man får barn i den åldern jag var. Själv är jag 25 och har en dotter på 2,5. Känner en feminist till som har barn och är i min ålder. De andra feministerna satsar på studier och jobb. De är nog lite outtalat rädda att faktiskt hamna i "man och barn fällan". Dessutom är det väl ovanligt överhuvudtaget att få barn när man är "ung"?

Vem är ung??
Skrivet av Dina m Alice 99 & Valdemar 02
Jag är 29, har varit feminist så länge jag kan minnas, med eller utan barn:-) Jag var 24 när jag fick mitt första barn, och kände mig väldigt ensam som mamma under 30. Även nu, är jag ganska ensam om att ha barn öht om jag jämför med mina jämnåriga. Jag känner feminister av samtliga åldrar, de flesta är vuxna med barn, mina mammakompisar t.ex., mina kolleger (de med barn), och så mina föräldrars umgängeskrets, barndomskompisars föräldrar osv. Men jag är uppvuxen i Lund, båda mina föräldrar är akademiker som jobbar/har jobbat på universitet, det kanske spelar in.

Jag tror såhär
Skrivet av Sara m. Viggo
Många unga föräldrar (inte alla!!) lever i extremt traditionella könsroller. De är lågutbildade och lågavlönade och ibland det mest fördomsfulla man kan hitta. Bara att titta in på "Unga föräldrar"-snacket med jämna mellanrum. Där skrivs det just nu att det är onaturligt att homosexuella får barn, och tidigare har somliga önskat sig 100 år tillbaka i tiden för att få leva på "den gamla goda tiden" när mammorna fick vara lyxfruar hemma med sina barn utan att behöva jobba (hallå, historiekunskaper?). Feminister är något jobbigt. Unga föräldrar är tyvärr överrepresenterade även på andra mindre roliga områden. Deras barn ammas minst av alla och deras barn löper också stört risk att bli misshandlade med mera. Självklart finns det MÅNGA undantag från det jag har skrivit ovan, jag håller mig själv som ett av dem, men tyvärr stämmer det på skrämmande många unga föräldrar. Jag tror att det beror på att rätt många av dem som får barn tidigt idag själva kommer från en speciell bakgrund, där de inte blivit uppmuntrade till att tänka t.ex. feministiskt. Jag tror att starka, medvetna tjejer väntar längre med att få barn - vilket också är synd. Själv var jag 22 år när jag fick min son, och jag kallar mig feminist och jag lever i ett jämställt förhållande med min make. 22 år är nog relativt ungt idag, även om det är långt ifrån tonårsmamma. Jag har dock svårt att identifiera mig med den gängse bilden av unga mammor, förmodligen för att jag har så lite gemensamt med många av dem.


Jag var en ung mamma
Skrivet av Elanor
Jag tror att flera av er som skrivit här har alldeles rätt: många kvinnor som får barn tidigt är lågutbildade och har en mycket traditionell syn på föräldraskap. Jag var en relativt ung mamma när jag fick mitt första barn, 25 år, och i mina kretsar, högutbildad i storstad, var jag ungefär tio år före alla andra. Jag var feminist redan på den tiden och min dåvarande man ansåg sig vara "jämställd". Men, fick jag lära mig, att var feminist handlar inte bara om att _tycka_ saker och ting, det handlar också om att _handla_. Jag hade för lite på fötterna för att kunna hävda mig, också i mitt jämställda äktenskap. Min man var mer än tio år äldre än jag, visste mer och tjänade mer. Så här efteråt kan jag se att det var hans behov som styrde vad vi gemensamt gjorde och vad våra pengar och vår gemensamma tid gick till. Jag hade inte förmåga att se det och jag hade inte haft förmåga att göra något åt det. Jag visste att äktenskap betydde kompromiss, men jag förstod inte att det bara var jag som kompromissade. Trots mina negativa erfarenheter av att som ung mamma komma till korta i ett äktenskap som inte var lika jämställt som det såg ut på ytan, skulle jag aldrig avråda mina barn från att själva bli unga föräldrar. Det är fantastiskt att 45 år gammal ha sådana kloka och vettiga vuxna och snart-vuxna människor omkring sig!

skriver ytterst
Skrivet av akki
sällan,men läser här titt som tätt. Jag är 27 och fick mitt första barn strax innan 19-årsdagen. Jag tror att det ligger något i det som övriga skriver. De feminister jag känner har inte barn(kommer troligtvis aldrig att skaffa heller).Känner iofs inte särskilt många feminister över huvudtaget.

Ja, jag böjd att hålla med...
Skrivet av Sara m. Viggo
De mest "radikala" feministerna jag känner kommer med största sannolikhet aldrig att få barn. När man talar med dem får de det att låta som att barn är ett hinder i sig för feminism och att leva jämställt osv. Dessutom verkar de tycka att det är feministiskt att vara helt oberoende av andra människor(???), något man ju automatiskt blir när man får barn (beroende, alltså). Oberoende överhuvudet taget, t.ex. att alltid kunna flyga till New York när det kommer för en, verkar de tycka vara krav på ett värdigt liv. Undra varför, egentligen... Kanske bara är en slump att just dessa kvinnor resonerar så, kanske har med deras personligheter att göra, personligheter där radikal feminism bara är en del. Märkligt, hur som helst...


Förtydligar
Skrivet av Sara m. Viggo
Det märkliga är inte att de inte vill ha barn, utan att de resonerar som de gör.

Tror
Skrivet av akki
att det även kan handla om att det känns jobbigt att uppfostra ett barn i ett samhälle som man tycker är snedvridet, att det handlar om en viss rädsla...

Ja, kanske
Skrivet av Sara m. Viggo
Fast så har det inte låtit på dem, men vad vet jag. :-)


vi är väl några iaf
Skrivet av emelie m Viktor 030203
själv är jag 25 o min son är 20 månader (idag ser jag nu). Var inte så fasligt insatt i feminism innan jag fick barn (fast jag var ju inte anhängare eller förnekare av patriarkatet heller) utan det har aktualiserats o blivit viktigare nu, både för att jag fått barn o även i min yrkesroll. Tror det kan ligga ngt i vad som skrivits ovan. Ju lägre utbildningsgrad ju mer könsrollsbundet har det en tendens att bli (även om det alltid finns undantag åt båda håll). Sen finns det ju i radikala feminister som... en amerikanska vars namn jag tappat bort, som anser att barnafödandet är själva grogrunden o bevarandet av underordningen o för att uppnå total jämlikhet mellan könen så måste all fortplantning ske hos båda eller hos ingen, alltså aritficiellt. Det är ju naturligtvis ett extremfall (?) men kan hända är det sådanan tankegångar som gör att man avstår barn. Önskar jag kom ihåg vad människan heter, läste det för flera år sedan, undrar om jag har artikeln kvar? Sen det här med ung. när slutar man vara ung? =) Jag var 24 när min son föddes (en vecka tidigare hade jag varit 23) o känner mig för gammal för "unga föräldrar"-snacket, samtidigt som alla tycker jag fått barn "sååå tidigt". Jag tycker att jag fick barn alldeles lagom. =)

Idioter finns uppenbarligen i alla led
Skrivet av Sara m. Viggo
Endel feminister verkar tycka att feminism är det samma som att göra kvinnor till män, alternativt att göra oss helt könlösa. Med risk för att får biologist-hatarna på halsen måste jag nog ändå påstå att jag tycker att vi kvinnor kan få ha kvar rätten att vara gravida, föda barn och amma, utan att för den skull vara ojämlika könen emellan.

Det är ju det som ÄR skillnaden
Skrivet av Amelie
mellan kvinnor och män: Att kvinnor har barnen i magen och mjölk i brösten. Sen är det vissa som vill förlänga detta till att omfatta även t ex matematisk respektive språkbegåvning och intresse för bilar respektive virkning. HUR får de ihop det??


Men ...
Skrivet av kanjangen
... riktigt så är det inte. Då den enda skillnaden mellan män och kvinnor är just könsorgan och barnfödande, så går det inte att göra kvinnor till män. Att en del feminister vill göra kvinnor till män är någon konstig uppfattning som spridits av de som ogillar kampen för jämställdhet. Könet är, bortsett från det jag skrev ovan, en social konstruktion. Vad finns det då kvar? Det där är ett resonemang jag verkligen inte förstår hur man kan använda sig av. Och vad är könlös? Ett otroligt luddigt uttryck som jag faktiskt inte förstår vad som är faran med.

Nej, jag håller inte med
Skrivet av Sara m. Viggo
Du skriver: "Att en del feminister vill göra kvinnor till män är någon konstig uppfattning som spridits av de som ogillar kampen för jämställdhet." Så är det säkert i endel fall. Men när somliga (ytterligheter, jag vet) vill att man även ska dela på barnafödanade, ja då tycker jag att man är nästan där att man vill göra kvinnor till män, eller åtminstone göra oss könlösa. Det är bara att inse, hur jämställd man än vill vara, att biologiska skillnader kommer det alltid att vara mellan kvinnor och män, tex i fråga om vem som kan föda barn. Och jag betckar mig för att bli kallad för biolgist nu, men vem som helst som är det minsta kunnig i anatomi och fysiologi och medicin inser att jag har rätt. Sen har det självklart inget att göra med oss som människor.

Så här...
Skrivet av kanjangen
Jag kallar dig inte för biologist, men hårddrar man ditt resonemang så innebär det att kvinnor som väljer att inte föda barn inte är kvinnor. För det är i så fall det som blir definitionen på vad som gör en kvinna till kvinna. Föder hon inte barn är hon alltså könlös. Och jag skulle tycka det vore alldeles utmärkt om det gick att dela på barnfödande om man lever även i en kvinna/man relation. Vad är det som är så fasligt hemskt med att tycka det? Nu är jag synnerligen medveten om att män inte kan föda barn, så du behöver inte oroa dig för att jag missat något grundläggande anatomiskt ;)


Absolut inte
Skrivet av Sara m. Viggo
Det finns många saker som gör kvinnor till kvinnor, tycker jag, medan du hävdar (lite hårddraget) att det bara är förmågan att föda barn som gör kvinnor till kvinnor - allt annat är lika könen emellan. Så om någons resonemang skulle leda till att göra en kvinna könlös är det väl ditt? Att vara kvinna är något biologiskt, det är det vi är. Sen tillhör jag inte dem som av den anledningen tycker att det är några skillnader på kvinnor och män som grupper, förutom våra kroppar då. Visst får du tycka att det vore bra att kunna dela på barnafödanadet, själv skulle jag gärna slippa vara gravid men ändå få fler barn. Fast att ha det som en utopi för det perfekta jämställda samhället (vilket ju uppenbarligen somliga har, om man läser Emelies inlägg) tycker jag bara är fånigt, eftersom det inte kommer att ske.

Igen
Skrivet av kanjangen - nytränad och mör
Du skiver: "Det finns många saker som gör kvinnor till kvinnor, tycker jag, medan du hävdar (lite hårddraget) att det bara är förmågan att föda barn som gör kvinnor till kvinnor - allt annat är lika könen emellan. Så om någons resonemang skulle leda till att göra en kvinna könlös är det väl ditt?" Nu missföstod du mig totalt. Jag spann vidare på DITT resonemang om kvinnlighet och kön. Och jag förstår inte varför det är så extremt viktigt att påtala alla olikheter mellan kvinnor och män. Jag ser gärna en värld där kön är oviktigt - kalla den könlös om du vill.

Struntsamma, egentligen
Skrivet av Sara m. Viggo
Det här är egentligen inte en viktig diskussion för mig, men ett sista inlägg. Det är inte viktigt för mig med skillnader på män och kvinnor, för det mesta är de ointressanta (utom när det är rent medicinska skillnader som t.ex. att enbart män blir blödarsjuka). Det jag reagerade på var när man vill gå så långt som att man tycker att barnafödande i sig är ett hinder för jämställdhet. Personligen tycker jag att det finns viktigare strider att ta, än den som gör att männen börjar föda barn.


Jag tror att det
Skrivet av lyckligt lottad
är som så att när man är ung så ligger det lite i sakens natur att man befinner sig långt ner i hierarkin i arbetslivet och man kan inte riktigt föreställa sig att man skulle behöva känna av konsekvenserna av något så antikverat som "patriarkala strukturer". Många grundar ju faktiskt sin feministiska övertygelse i sina personliga erfarenheter och ju äldre man blir desto mer erfarenheter har man och desto troligare att man kan se ett mönster i dem. Men varför tror du inte det finns yngre mammor här? Du kanske har rätt, men hur vet du hur gamla folk är?

hur gamla folk är
Skrivet av Fumlan
det har varit på tapeten här förut "hur gamla är ni" och då har jag reagerat på att många varit en bit över 30 och en del över 40. av de jag känner finns det många 20-åringar som är feminister, men få över 30 och 40. du har rätt i att erfarenhet och att se mönster kan komma med åldern. varför det inte finns yngre mammor här? ja, de som skaffar barn tidigt kanske oftast inte är feminister. men de kanske blir det sen. det är inte så många som skaffar barn tidigt heller. med ung förälder menar jag mellan 15 och 25, kanske mot 30. men sen kan man ju ha skaffat barn tidigt och blivit lite äldre.

25
Skrivet av Emma - mer glitter åt folket!
Jag räknas nog som yngre mamma, var 21 när jag fick mitt första barn och här i Stockholm är det uppseendeväckande tidigt.


Skulle såklart vara svar lite högre upp! imt
Skrivet av Emma - mer glitter åt folket!
456

ålder

Vad är ung då? S

Jag är

De har inte barn

Vem är ung??

Jag tror såhär

Jag var en ung mamma

skriver ytterst

Ja, jag böjd att hålla med...

Förtydligar

Tror

Ja, kanske

vi är väl några iaf

Idioter finns uppenbarligen i alla led

Det är ju det som ÄR skillnaden

Men ...

Nej, jag håller inte med

Så här...

Absolut inte

Igen

Struntsamma, egentligen

Jag tror att det

hur gamla folk är

25

Skulle såklart vara svar lite högre upp! imt

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information