Hur har ni gjort som delar föräldraledigheten lika

Hur har ni gjort som delar föräldraledigheten lika
Skrivet av	Mamma åt lilla t
Jag och min man ska göra det. Jag är hemma nu, och helammar. Jag tar hand om sonen nästan hela tiden eftersom han vill amma nästan hela tiden och är lite gnällig av sej. Min man har honom ungefär en timme om dagen då jag får "ledig" och gör något för som jag vill för min egen skull. Min man sköter all städning, matlagning, handlar och tvättar med mera. Nu är sonen tre månader när han är 6månader tar jag ut min semester och min man börjar vara föräldraledig. (han tog ut sin semester när lillen var nyfödd) Sen ska jag börja jobba och han vara hemma ett halvt år. Sen blir det antagligen dagis. Det ända är att jag tycker det blir orättvist hur man än gör det. Han får ju mycket roligare tid att vara hemma än vad jag får och mycket lättare i alla fall sover lillen mycket bättre nu än när han var rikitgt liten och det blir väll ännu bättre tills dess att gubben ska vara hemma. Och hur som helst slipper han ju amningen som jag tycker är ganska jobbig. Ja det är nog bara att konstatera att rikgit jämnlikt värkar det inte gå att få föräldraledigheten. Sen tänkte jag tillägga bara att många här skriver ju om kvinnor som blir diskriminerade på grund av föräldraledigheten, så jag tänkte bara berätta att min man har råkat ut för samma sak nu. Han ville byta arbetsuppgifter(det har han velat länge) nu skulle han ha fått om det inte varit för det att han nu ska vara föräldraledig. De sa det rakt ut att det var därför. Men det är som vanligt går man vidare med det så förnekar de nog det ändå så det är nog ingen vits att göra det.
Svar på tråden: Hur har ni gjort som delar föräldraledigheten lika

Så gjorde vi
Skrivet av G
Först måste jag säga att det är fördj-igt att han också fått testa diskrimineringen - den är inte kul oavsett vem som drabbas! Jag måste nog också säga att det är en roligare period längre fram när det inte är bara mata, bajsa, sova, men å andra sidan - jag har kunnat vila om dagarna på ett annat sätt än vad maken kan just nu med en ettåring som har som mål i livet att inget ska finnas kvar i hyllor och på bord. Jag började halvtid en månad när lilleman var sex månader, och då ammade jag kvällar, nätter och morgon och det gick finfint. Sen gick jag upp till heltid och ammade fortfarande till och från den halva av dygnet jag var hemma. Sen valde lilleman att inte amma mer vid åtta månader till min stora sorg. Man kan väl säga att det var en liten chock att inse hur lite tid jag fick med barnen när jag jobbar, men så är det ju å andra sidan även för maken när han jobbar och varför ska just jag ha rätten att "ta" mer? Lycka till med er guldklimp!

Vi gjorde så här (historiskt inlägg)
Skrivet av Elanor
Vad tiden går! Min äldsta är redan tjugo år. Med de två äldsta barnen var vi hemma c:a 9 månader var. (Med det tredje tog jag merparten av ledigheten eftersom mannen var arbetslös och inte vågade ge upp sin ställning som arbetssökande - å andra sidan kunde vi dela rätt bra då också). Med det första barnet hade vi en överlappning på ungefär två veckor. Under min föräldraledighet hade jag varit ganska tuff och lämnat honom en kväll eller en hel dag ibland från det han var bara några veckor. Med det andra barnet började jag jobba tvärt. Alla tre barnen slutade amma av sig själva några veckor efter att att jag börjat jobba, suck! När det första barnet började dagis gick vi ner till 75% båda två. Annat var det med nummer två. Då jobbade vi som bara den. Å andra sidan hade hon brorsan på dagis och var supersocial, så det gick bra. När trean började dagis, var (dåvarande) maken arbetslös. Under exets första föräldraledighet blev han faktiskt också förbigången vid lönerevisionen. Facket lyckades inte hjälpa till. Nu för tiden hör man ofta talas om att folk blir förbigångna när de är föräldralediga. Ibland har jag tänkt att anledningen till att det diskuteras nu för tiden, är att det drabbat en del av de män som varit föräldralediga. Som att "oj, hoppsan, kommer man efter på jobbet när man är hemma - hallå, har ni hört?!" Min exman hade många fel och brister, men i vår syn på barnen och deras betydelse var vi helt överens. Under den tid vi varit skilda, ganska många år vid det här laget, tycker jag att vi samarbetat väldigt bra just när det gällt barnen. Jag är glad att vi hade en så jämlik start, särskilt för barnens skull, som har en väldigt bra pappa, vad jag än kan tycka om honom för övrigt.


Vi har inte delat lika
Skrivet av Sara m. Viggo
Vare sig på pappret eller IRL, men det har berott på praktiska och inte ideologiska skäl. Jag var tvungen att vara hemma i ett år från skolan (tog studieuppehåll när jag var i vecka 28), så därför var jag hemma med sonen de första nio månaderna heltid. Efter det har maken varit hemma hel- och deltid och är numer föräldraledig 25%, resten går sonen på dagis. Räknar man dagar har jag varit hemma mest, ser man på uttagandet av FP har min make varit hemma mest. Om/när vi får nästa barn kommer jag ha jobb, och då ska vi dela 50/50. Förmodligen kommer vi då göra så att jag är hemma heltid tills barnet är 6-8 månader, sen delar vi lika i kanske 2 månader och sen tar maken över och är hemma 6-8 månader till. Personligen tycker inte jag att min make kommer att få en roligare tid med barnet, det är olika tider med olika charm. Vad gäller amningen så måste du ju inte amma om du inte vill. Man kan delamma eller "hobbyamma" om det passar en bättre. Sömnen tycker jag var ganska samma och samma hela första året, iaf med vår son. Visst är det så att man diskrimineras av föräldraledighet, iaf om man inte har turen att ha en vettig arbetsgivare. Själv jobbar jag inte än, och min make har enbart blivit uppmuntrad att ta pappaledigt, så det gäller att ha blivit anställd av rätt företag.

om man tror att något är bra för änns barn
Skrivet av Mamma åt lilla t
så gör man det, även fast man egentligen helst skulle ha sluppit. Så ser jag på amningen. Jag hatar väll den inte, ibland är det bättre ibland värre. Det är helt klart att amningen betyder en hel del för barnet och jag skulle till och med ställa upp på ännu värre saker om jag trode att det var bra för mitt barn. Men jag avundas pappan som inte kan amma och därgenom slipper så lindrigt undan.

Jobbigt!
Skrivet av Sara m. Viggo
Jag förstår hur du resonerar. Man får göra en avvägning, två vågskålar, där den ena är barnets fördelar och den andra är de nackdelar man själv upplever och sen se vad som överväger. Jag ammade min son fritt till han var 1½ år, eftersom vi båda trivdes bra med det. För mig var amningen aldrig någon börda, tvärtom, men man upplever det olika. Själv har jag sett det som en förmån att jag har fått den underbara närheten att amma min son. :-)


Men om det är så du
Skrivet av Annjo
känner inför att amma så ger jag dig rådet att inte amma! Det som är bäst för er son är att du mår bra, inte att han får amma! Det finns ersättning som är fullgod, den förmånen har vi som bor i ett land som Sverige, så här måste man inte amma om man inte vill.

Såhär:
Skrivet av Pappa Po
För det första tycker jag det är viktigt att man räknar tiden som man är SJÄLV med barnet. Många män jag har träffat säger att de ska vara föräldralediga fyra månader från maj-augusti, men i praktiken är det bara maj och augusti som de är själva med barnet. Vilket inte heller kanske är de jobbigaste månaderna att vara ledig med tanke på väder m.m.

Forts..
Skrivet av Pappa(lediga) Po
Var lite snabb på sändknappen... Vet inte heller om man överhuvudtaget kan jämföra att en viss period är bättre eller sämre än en annan period. Det är nog både bra/dåligt med båda perioderna. Sen kan man ju önska att man skulle få uppleva båda perioderna, men det är ju något helt annat.


Vi har det tidmässigt lyxigt
Skrivet av Omnia
Själv fick jag jobba häcken av mig för att ha rätt till fp (student), men när jag väl gjort det njöt jag. Började jobba natt när dottern var tre månader, jobbade 80% i några månader och gick sen ner till 50% (mest pga. av att jobba inom älderomsorgen inte är det roligaste jag vet). Min man är sjukskriven och har därför varit hemma med dottern mer än vad jag har varit. Vilket betyder att vi merparten av tiden varit hemma båda två. FP har vi fortfarande att ta ut, så i sommras lyxade jag och tog mina sista dagar så jag slapp jobba på hela sommaren. (Makens sparar vi i hopp om att han ska bli bättre.) Jag tillhör dem som inte alls tycker det är mysigt att amma, trots detta ammade jag i 1 år, man litar ju lite på vad bm säger. Att pumpa och ge flaska har för oss inte varit något problem. Att vara fast hemma pga. av mina bröst såg jag inte som ett alternativ och några sugteknikproblem eller stress för att pumpa råkade inte vi ut för. Skulle jag få barn igen, skulle jag lätt prioritera att försöka dela veckor. Man vill ju vara hemma så lång tid som möjligt, att bara vara matmaskin är inte kul tycker jag.

Vår modell: att se det positiva med det negativa..
Skrivet av LottaH med Viggo 030214 och v.29+4
Jag var hemma heltid med Viggo tills han var 6½ månad. Började jobba 90% 1/9-03 (gick sedan ner på 80 vid jul). Sedan har maken tagit ut f-dagar tills Viggo började dagis den 23/8 i år. På papperet har alltså maken varit hemma ett helt år och jag ca 6 månader. I praktiken har vi varit hemma mycket samtidigt i alla fall eftersom maken är "arbetssökande" och frilansar som journalist. Det är klart att det hade varit allra roligast att vara föräldraledig från ett jobb - och haft ett jobb att gå tillbaka till, men ska man se det positiva i det negativa med att vara arbetslös så är det att vi har kunnat ha förmånen att vara hemma mycket samtidigt. Läget nu är att jag är sjukskriven fram till bf 18/12. Maken söker jobb. Efter förlossningen kommer jag förmodligen vara f-ledig ca 6 månader och sedan kommer jag att börja jobba igen. Maken tar f-ledigt och sparar a-kassedagar - om det inte dyker upp något jobb vill säga! Jag kan tänka mig att börja arbeta någon dag i veckan ganska tidigt. Amningen funkade aldrig med Viggo och jag tyckte det var fruktansvärt att amma. Denna gången tänker vi köra flaskan från början - så amningen är inget "hinder" för att jag börjar arbeta ganska snart.

Så här löste vi det...
Skrivet av kanjangen
Efter sonens födelse var vi båda hemma i fem veckor. Sedan var jag hemma fyra dagar i veckan och mannen en fram till att sonen var sex månader. Efter två hellediga månader alla tre byttes vi av - mannen hemma fyra och jag en. I april i år började mannen jobba fyra dagar i veckan och jag tre (en jobbade jag hemma) och det mina föräldrar/kompisar hade sonen en dag i veckan. Så har vi haft en lång sommar och trixat runt lite mer tills sonen började på förskolan 1/9. Nu jobbar vi båda 80 procent. Krasst har min sambo varit hemma lite mer än mig, men på det stora hela blev det 50/50. Jag tyckte att det var en otroligt bra lösning att den arbetande föräldern var ledig en dag i veckan. För mig innebar det att jag kunde plugga, fick egen tid och ett avbrott för att göra annat. Mannen använde sin lediga dag då han var hemma till att göra lite ströjobb och hobbyprojekt. Vi började att varva amning och flaska då sonen var en månad - vilket var otroligt bra för oss. Jag kunde göra saker på egen hand och mannen och sonen byggde upp en egen relation. Sonen började glatt äta mat vid fyra månader och en månad senare var amning/flaskning något han lade ner (nåja, han äter välling på kvällen fortfarande). Jag tycker inte heller att amningen är något särskilt, så det kändes bra att sonen lade ned det tidigt. Jag är otroligt glad i vi planerade vår ledighet så att båda föräldrarna kunde vara hemma under såväl bebisperioden som när sonen började bli mer och mer aktiv och interagerande. För oss har det varit en kanonlösning.


Ganska rättvist
Skrivet av trazzel
Vi har delat i princip 50/50, fast på olika sätt. Med första barnet tog jag första perioden och sedan bytte vi i halvtid. Med andra barnet var jag hemma på heltid några månader, sedan började vi arbeta halvdagar båda två. Jag jobbade på förmiddagarna och maken på eftermiddagarna. Vi har fortfarande rätt många dagar kvar att dela solidariskt på. :-) Det har gått utmärkt att amma barnen, även när jag jobbade heltid. Äldsten ammade jag i två år, och den yngste är 16 månader nu och visar inga tecken på att vilja sluta. :-/ Jag tycker faktiskt tvärtom; det är MYCKET jobbigare att vara hemma med en sjövild ettåring som river halva huset än att ta hand en sovande bebis! S

Jag tog mindre
Skrivet av Elin
än min kille. Vi var båda hemma de två första månaderna, sen var jag ensam hemma i sju månader (fast sista månaden var vi semesterlediga allihopa) och sen tog min kille 9 månader.

Vi delar lite annorlunda,
Skrivet av Tigre
eftersom min make har möjligthet att jobba hemifrån ganska mycket. Nästa termin ska jag börja studera heltid igen, då är vårt barn runt halvåret. Vi ska försöka dela då, men det är ett evigt pusslande och vi har ju dessutom en till som är två och ett halvt. Men vi löser nog det. Det gjorde vi förra gången, men jag är helt emot att binda 5 månader till pappan (eller hur de nu formulerar det), eftersom jag tycker att man som familj ska få välja helt själv.


Vi delade så här
Skrivet av Susanne med Viggo 0307
Jag var föräldraledig helt de första 7 månaderna. Under den tiden var min man hemma två månader när Viggo var nyfödd samt en månad över julen (semester + komp). Sedan började vi båda jobba 50% och vara hemma 50% i 4 månader under våren. Över sommaren var vi hemma tillsammans i två månader (FL + semester). Sedan har jag jobbat 80% och min man 20% och det kommer att vara i ca 3 månader, sedan går Viggo på dagis (har då räknat in inskolningen i detta). Summa summarum har jag då varit hemma i 11 månader plus en dag i veckan under 3 månader. Min man har varit ledig i nästan 10 månader. Inte helt 50/50 då, men nästan eftersom min man komemr att jobba 50% underresten av hösten mdan jag fortsätter på 80%. mvh, Susanne

halvtidsarbetare
Skrivet av Leax
Så här har vi gjort: Efter de två första månaderna, där min man var hemma en månad, så har vi jobbat 50% båda två. Min man vägrade arbeta mer än halvtid när jag inte kunde amma längre. ...och ska sanningen fram behövde jag komma ut. Nu jobbar vi varannan dag, och njuter av tiden med lilleman på ett sätt som ingen av oss skulle göra om vi var hemma heltid!

Så här.
Skrivet av Johanna
Jag och min sambo var hemma heltid de första tre veckorna, under den tiden pluggade jag fortfarande och var på några få föreläsningar med Agnes med mig. Sedan var jag helledig i två månader. Efter nyår började jag plugga halvtid och vara hemma halvtid. Sambon var då hemma de dagar jag behövde vara i skolan. Sen hade vi lite tur i oturen. Jag hade tänkt att ta ett jobb under sommaren och sambon skulle vara hemma. Nu blev han uppsagd (troligtvis eftersom han skulle vara hemma och föräldraledig) med full lön hela sommaren. Så vi båda var hemma. Nu när Agnes är ett år pluggar jag mer än heltid, för att bli färdig någon gång, och sambon är hemma på heltid fram till januari. Det är jobbigt ekonomiskt nu eftersom han bara har föräldrapenning och jag har studiemedel men man vänjer sig relativt fort.

Hur har ni gjort som delar föräldraledigheten lika

Så gjorde vi

Vi gjorde så här (historiskt inlägg)

Vi har inte delat lika

om man tror att något är bra för änns barn

Jobbigt!

Men om det är så du

Såhär:

Forts..

Vi har det tidmässigt lyxigt

Vår modell: att se det positiva med det negativa..

Så här löste vi det...

Ganska rättvist

Jag tog mindre

Vi delar lite annorlunda,

Vi delade så här

halvtidsarbetare

Så här.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information