Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Flicksaker

Skrivet av Ulrika m 2
Sonen (3.5 år) har börjat dela upp kläder, färger och leksaker i pojk- och flicksaker. Hans egna favoritfärger rosa, lila och rött katagoriserar han som flickfärger. Jag vet att det är den nya pojken på dagis som haft (dåligt, enligt mig) inflytande på sonen, men finns det något jag kan göra? Jag har frågat sonen vad han menar med flickfärg, pojkleksak etc. Jag har ifrågasatt, sagt emot, protesterat. Nu undrar jag dock om min kamp mot denna indelning är meningslös och att jag kanske får ge upp kampen.
Svar på tråden: Flicksaker

Jag brukar säga

Skrivet av  Joppa
att jag vet att det finns de som delar in saker och företeelser i flick-respektive pojk-, men att jag och många andra inte tror att det är nåt bra att göra det. Att sonen får bestämma själv om det är bra att dela upp sådär, men att visst är det synd om man som tex pojke inte "får" leka med vissa leksaker och ha vissa färger som är snygga osv. Jag säger nog ganska tydligt att det är där fel för mig och att jag inte ser det så och att han visst får ha glitter och rött osv på sig, men jag tror inte jag skulle vinna något på att säga åt honom att det ÄR fel att dela upp. Till viss del tror jag det hör ihop med åldern, att man har behov av att spalta upp världen på ett enkelt sätt. DEt där försvinner förhoppnignsvis med ökad mognad, men hos många kvarstår omognaden upp i vuxen ålder utan att ifrågasättas......
 

Flicksaker är bra!

Skrivet av  rhino
Att man kallar saker för flick-och pojk är ju inte så farligt om båda är lika bra och att flickor kan vara pojkar och pojkar flickor precis när de vill. Eller hur? Tyvärr är det ju dock så att pojkar ofta lär sig att flicksaker är fel. Däremot är det vanligt att höra flickor och kvinnor nästan skryta med att de vara sådana pojkflickor när de var yngre. Min son är dock en flickpojke än så länge och jag hoppas att han ska kunna vara stolt över att han gillar rosa och glitter även när han blir äldre. Han är fullt medveten om att det är "flickfärger" men han tycker att det är ok att bli tagen för flicka för det är ju precis lika bra som att vara pojke. Det var förresten ett par äldre pojkar som insisterade på att han vara flicka för ett tag sedan och de gav sig verkligen inte. Jag frågade sonen om han blivit ledsen. Han svar: nej, varför skulle jag bli ledsen för en så liten sak?
 

Neej det tycker inte jag

Skrivet av  Mustardseed
Varför kategorisera i pojk- och flicksaker när det bara borde vara barnsaker. Klart att barn som funderar på könsroller och könsidentitet undrar varför det är pojksaker respektive flicksaker.

Jag kan hålla med om att en del av problemet är att "flicksakerna" har lägre status, men det är inte hela problemet. Problemet är också att vi kategoriserar efter kön över huvud taget, istället för att bara låta barnen vara INDIVIDER.

Att din son tycker det är ok att kallas flicka är ju jättebra, men varför ska han behöva ses som flicka för att han gillar rosa och rött? Han ÄR ju pojke, och grejen är ju att pojkar OCKSÅ tycker om rosa och rött, det är inte något som måste vara flickigt bara för att vi har bestämt det.
 

Kan bara instämma (imt)

Skrivet av  Lena
 

Men varför...

Skrivet av  kanjangen
... skall vissa saker vara för killar och vissa för tjejer? Och vem skall bestämma vad som är för killar och för tjejer?

Jag tycker verkligen inte leksaker skall delas upp efter kön. Leksaker är leksaker helt enkelt.

Sonen har en liten sulky som han brukar vara ute och dra. I lekparken hade en förälder sagt till mannen att hennes son var väldigt förtjust i dockvagnar, men att det bar henne emot att köpa en sådan för att han var kille... Där har vi ju ett lysande exempel på varför man inte skall definera vissa leksaker som tjej eller killgrejer.

Mannen sade att det gick utmärkt att en kille körde dockvagn, för det är ju bra att sonen vet hur man kör vagn ifall han själv får barn och skall vara hemma med dem.

Det blir så otroligt löjligt att vagnar, dockor, spisar etc skall vara typiska tjejgrejer. Såväl kvinnor som män drar ju runt med barnvagnar, lagar mat och tar hand om barn.

 

Visst

Skrivet av  rhino
är det löjligt med uppdelningen. Men nu finns den ju och då tycker jag det är viktigast att ens barn inte blir sårad över att kallas för det andra könet eller att någon säger att det är "flicksaker" eller "pojksaker". För om flick- och pojk- vore två neutrala benämningar, med ungefär lika stor tyngd som om man gillar sina ägg vändstekta eller inte, så skulle det ju inte spela någon roll om man råkade bli kallad för fel kön, eller hur? jag tycker det blir lite löjligt när man så tydligt måste poängtera att någon minsann är en riktig man trots att han har rosa tröja och drar barnvagn. Är det något fel med att bli tagen för kvinna?...
 

Jag förstår...

Skrivet av  kanjangen
... din poäng och tycker inte att det är något fel på att bli taget för tjej om man är kille. Men det innebär inte att jag vill ettikitera vissa leksaker som tjej- eller killgrejer.
 

Vem vill?

Skrivet av  rhino
Svårt att tro att någon här vill ettikera saker enligt pojk och flickmodell, etiketterna fyller ju knappast någon funktion. Men ett feministiskt föräldrarskap innebär för mig att stötta sina barn i det samhälle vi lever i. Min son får ständigt kommentarer för att han har långt hår, han ser inte alls ut som en flicka men de signalörer han bär används vanligen för att indikera flicka. Min strategi, dvs utövandet av ett feministiskt föräldrarskap, är att se till att han får sådana värderingar från mig att han inte blir kränkt av det. Blev han det tror jag inte han skulle fortsätta att gå till sin förskoleklass med tofsar och spännen och favorittröjan som är i rosa velour med ett stort hjärta på.
 

Håller inte alls med

Skrivet av  Joppa
om att det är bra att behålla etiketterna. Etiketterna flick-resp pojk- tycker jag ska BORT. Jag tror jag förstår vart du vill komma, men jag tror också att det är en för krånglig väg eftersom vi människor ofta fungerar så att vi värderar allt i vår väg, medvetet eller ej. Därför tycker jag att vi bör ändra på synsättet som delar upp i två läger. Barn behöver vara BARN och de är också INDIVIDER.

 

ok får väl förtydliga mig

Skrivet av  rhino
Jag vill inte ha kvar etiketterna. JAG använder dem aldrig och det gör man inte på sonens skola heller. Det är kamp 1. Men det betyder inte att sonen inte har förstått att det finns flickfärger och pojkfärger. det är ju bara att gå in i en klädaffär eller titta på i princip samtliga barn på hans skola eller utanför på lekplatsen för att förstå att rosa inte är en pojkfärg. Det är ju trots allt så att även om människor säger sig vara feminister så är det få som bryter mönstret. Min son är den ende pojken som klär sig i rosa på skolan. Alltså, Kamp 2: Hur stöttar man de som vågar bryta mark, som kanske kan få fler att våga se på färger och saker med ett individperspektiv? Jo, genom att arbeta mot de strukturer som gör att pojkar får lära sig att det är dåligt att bete sig som en flicka.
 

precis

Skrivet av  heidi m. hildis 4mån
måste lägga mig i lite. håller med dig rhino. klart man inte tycker att det är en bra företeelse att kategorisera för att man erkänner att många tillämpar det. problem blir svårare att arbeta mot om man vägrar acceptera att det för närvarande är en realitet. tror jag.
om man har de rådande normerna klart för sig blir det lättare att tackla dem, särskilt för barnen som annars kan ha svårt att förstå vad eller varför folk reagerar.
 

Olika delar av stan

Skrivet av  Ulrika m 2
I princip håller jag med dig. Flicksaker är inte på något sätt sämre och det är absolut inte fel att gilla flicksaker. Vår son älskar också glittriga saker, hårspännen (han vill gärna ha lika långt och fint hår som din son), klänningar och färgerna rosa, lila och rött. Tyvärr skiljer sig vår dela av stan från er. På sonens dagis så är flicksaker lika med dåliga och larviga saker för killar. Så fort sonen har något som betraktas som flicksaker/flickfärger så får han veta att han inte kan ha det för att han är kille. Hemma löser han det genom att vara flicka, men till dagis vill han inte längre gå med kläder i sina favoritfärger.
 

Usch vad trist!

Skrivet av  rhino
Jag hoppas verkligen inte du ger upp kampen. Och om du vill kan din pojke träffa min och få se vad han så stolt inhandlade i lördags, nytt guldsprej till håret, ett litet guldarmband och nya glittriga hårband :-) Att tala med lärarna är förstås ett tips men jag gissar att du redan försökt! Vi hade en period i våras då sonen sa saker som att "det kan jag inte ha på mig på dagis" och det var hur lätt som helst att förstå var det kom ifrån. Det var kaos på dagis och ständigt nya inhoppade lärare. Nu är sakerna återställda med lärare som tar tag i attitydfrågor och behandlar barnen som individer. Jag tycker bäst om kommentaren från en tidigare lärare sonen hade. Han kom med tofsarna stående rakt ut. Då säger den manlige läraren högt så att alla hör: "Vad häftiga tofsar!" Så gör en proffsig lärare. Efter det tyckte alla barnen att det var häftiga tofsar.
 

Vi kämpar på

Skrivet av  Ulrika m 2
Det låter som att din son kommer att bli riktigt tjusig i höst.

Vi är riktigt bråkiga föräldrar som kräver att vår son ska ha rätt att få vara den han är även på dagis. Resultatet har blivit att vi har blivit inkallade på två extra samtal och fått byta kontaktperson en gång. Någon förändring vad gäller verksamhet eller barnens attityder har vi knappast märkt. Det känns verkligen inte roligt. Du kan som sagt var inte ana hur avundsjuka vi är på er. Vi har övervägt att byta dagis, men ville ge det en chans till när ny personal började nu till hösten.
När det gäller flickfärgerna så hänvisar sonen alltid till ett och samma barn så jag har haft mycket, mycket god lust att gå och prata med det barnets föräldrar. Fast jag är nog för irriterad för att det ska bli riktigt bra.
 

Jag känner igen

Skrivet av  Kaja
den här diskussionen.
Min tjej som är 3,5 år kom plötsligt hem en dag och ville inte läsa en speciell saga för att hon sa att den var så tjeeeejig - på tonen hörde jag att, det att det var tjejig var inget positivt.

Jag blev helt ställd - hade inte hört något sådan från henne förut. (Till saken hör att sagan som hon pratade om varken var särskilt tjejig eller killig. Den handlar om djur och är helt könsneutral. Hon bara upprepade något hon hört på dagis utan att kunna sätta in det riktigt rätt i sammanhanget. )

Jag drabbades av tunghäfta. Skulle jag förneka att det finns tjejiga och killiga saker och trycka på att den här sagan minsann var varken killig eller tjejig. Eller skulle bearbeta den negativa tonen hon hade när hon uttalade tjeeeejig och säga att tjejiga saker är jättetuffa och bra.

Det här är ett riktigt dilemma - ska man förneka, tona ner det här med killigt och tjejigt, eller ska man satsa på att uppvärdera det som anses tjejigt.
Jag tycker det är jättesvårt- och barnen genomskådar allt.
 

Verkligen svårt

Skrivet av  Ulrika m 2
Ja, det är verkligen svårt att veta hur man ska attackera sådana attityder och vad i dem man ska försöka förändra.
 

nyfiken

Skrivet av  heidi m. hildis
hur löste ni dilemmat då?