Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Toleranskontot tomt...

Skrivet av Jenny RE
Suck.
1) Kvinnan från studenthälsan som har ABC-sjukvårdskurs med min kursgrupp på träslöjdslärarutbildningen. (Vi är 50/50 tjejer/killar.) Hon ska dra en liknelse för att hjärtat vid stor blödning pumpar ut blod snabbare för att kompensera för det minskade blodtrycket: "Ja, då gäller ju bara det här oss tjejer då, men det är som när man lägger upp en kjolfåll ni vet och tråden börjar ta slut. Då syr man ju snabbare av någon anledning, eller hur? *fniss*"
2) En man på kursen gör ett fint smyckeskrin i trä med vinröd sammet inuti. Kommentar från läraren: "Ja, det var ju fint. Väldigt kvinnligt!"
3) Dagis. Har köpt nya bävernylonbrallor åt dottern, svarta. Kommentar från förskolläraren:
"Men vad bra att du köpte svarta, då kan ju han (tittar på min yngre son) ärva dem sen!"
Jag kommenterar inte (paralyserad...) men hon fortsätter:
"Ja, som lilla Kalle här på avdelningen, han har ju en storasyster och han har ju gått omkring i en rosa hatt här hela våren och sommaren."
Nu hittar jag målföret igen och säger
"Ja, jag vet! Han är så SÖT i den!" (Tycker verkligen det, har tänkt på det flera gånger.)
Förskolläraren: "Ja, men ändå... Det är ju inte så kul kanske när folk frågar vad \'hon\' heter..." (Kalle är snart två år.)
Jag säger att vi hemma hos oss medvetet klär båda våra barn i alla färger, för att de ska ha tillgång till "hela paletten".
Förskolläraren: "Ja... jo... Det spelar väl kanske inte så stor roll nu när de är så små, det är ju när de blir lite större sen... Då är det ju inte så roligt."
Och där gav jag upp.

Ska det vara så här? Ska man behöva hålla på såhär hela livet nu, dag ut och dag in!? Har inget tålamod kvar alls med generaliseringar och normförväntningar om manligt och kvinnligt vart jag än vänder mig. Skulle vilja ge svar på tal, men blir helt ställd. Går hem och är ledsen istället. SLUTAPRACKAPÅMIGDINAKÖNSROLLERKANJAGFÅDEFINIERAMIGSJÄLVISTÄLLETTACKSÅMYCKET!? Fortsätter det såhär så blir jag militant aktivist endera dan, våldsmotståndare som jag är...
Fan också.
Svar på tråden: Toleranskontot tomt...

va inte ledsen..

Skrivet av  ior
du har ju oss! Men f-n vad jobbigt det kan vara. Jag känner igen mig, blir ofta helt ställd själv och väljer att vara tyst ofta - ja, ORKAR inte bränna massa krut. Blir ofta imponerad av min kille som bara orkar, gång på gång, snällt pedagogiskt förklara "nu är det så att vi försöker att inte klä henne könsstereotypt...blabla" varje gång nån frågar vad "han" heter. Själv rycker jag mest på axlarna och låter personerna "skämmas" när jag talar om dotterns namn....HAHAhahahaha.
 

Ja...

Skrivet av  ES
... tyvärr är det nog vad som väntar. Livet ut...
Och viss är det så eländigt tröttsamt alla dessa könsfördomar som bara haglar.

Hur man står ut? Protesterar så ofta man orkar, ignorerar ibland, samlar kraft här och på trevliga fikatillfällen, glädjer sig varje gång man faktiskt lyckas bidra till att öppna ögonen lite hos någon annan.
 

Sen

Skrivet av  Pappa Po
tycker jag att jag klarar av situationerna bättre genom att läsa här!
 

Och skriva av sig här :-) -imt-

Skrivet av  Jenny RE
.
 

fast en sak förstår jag inte

Skrivet av  Lena M-ö
Jag håller med om irritationsmomenten i alla dina övriga exempel, men den första med kjolen fattar jag inte. Det är väl just för att det handlar om en kjol som hon sa att det gällde tjejer. För killar fållar ju inte kjolar utan byxor och annat. Åtminstone hemma hos oss så sköter vi våra egna kläder vad gäller att laga och sy knappar mm och därav skulle min man aldrig fålla en kjol.
 

Om man tänker bort från kjolfållen

Skrivet av  Hwila
...och tänker att liknelsen med tråden som håller på att ta slut ska vara allmängiltig för hela gruppen så får man ihop det. En tråd som håller på att ta slut, får förmodligen både kvinnor och män att sy fortare oavsett vad det är de syr på. För mig sa kvinnans kommentar att "sy är en kvinnlig syssla" i o m att hon inte trodde att männen i gruppen kunde relatera alls till sömnad.
Hemma hos oss syr vi oerhört motvilligt, ingen mer än den andra och jag har f ö inte lagt märke till att jag skulle sy fortare när tråden snart är slut. :0)
 

Nej, det har du rätt i.

Skrivet av  Lena M-ö
Vi syr inte många gånger om året heller och lika ogärna och lika snabbt eller långsamt. Det är bara kjolen jag reagerde på, för den skulle min sambo absolut aldrig sy på, oavsett fart.
 

Och jag...

Skrivet av  Jenny RE
... skulle heller aldrig sy upp en kjolfåll då jag sällan/aldrig bär kjol. Betänk att kvinnan dessutom talade till en grupp träslöjdslärarstudenter i blåbyxor...
 

Kjolfållar & Klart att hon antog

Skrivet av  Lingling
att en hoper händiga människor prövat att sy ngn gång.

Kjolfåll är ett mycket bra exempel på tillfällen när tråden kan ta slut mitt i, kjolfållar på rundskuren kjol är tillsammans med ett kapell till en jolle och ett bomkapell de absolut längsta sömma jag sytt, enda jag kan komma på som skulle vara värre vore att sy segel; och jag tror att det är många fler som prövat på att sy kjolfållar (och då fler kvinnor) än att sy diverse saker till båtar eller flygplansvingar ... eller att svetslodet tar slut ...
Här i huset syr vi bägge två, våra egna grejer och omväxlande sonens, så jag tror inte att maken sytt så mkt kjolfållar heller ...
 

Kan inte ens sy

Skrivet av  Förvirrad
Jag fattar inte liknelsen och jag är tjej. Sy hit och sy dit, jag tror min man är bättre på det där än jag.
 

Skönt

Skrivet av  Ellen
att läsa att det finns fler som tröttnar ur! Och de kommer från alla håll och kanter, alla könsfördomar, från högutbildade och lågutbildade och kvinnor och män och unga och gamla...känner mig ensam ofta och som en obstinat bråkstake fast jag bara har helt fredliga åsikter om att alla ska ha samma förutsättningar och att kvinnor INTE kan ha hela ansvaret för att förändra de gamla förlegade könsrollsmönstren.
Tack för ditt inlägg
 

Men se det såhär:

Skrivet av  Meche
folk är ju offer för normerna. De gör det som de själva tvingats in i sen de var små. De kanske inte ens har tänkt tanken att det inte behöver vara såhär? Jag tror inte att det är så att dessa människor försvarar könsroller med näbbar och klor (och det skriver du inte heller), de har bara inte funderat över att det kan vara annorlunda.
Se dig som en pionjär, en upplysare... Kanske är det just din reaktion som får någon att tänka till och undra varför saker och ting ser ut som de gör?
Jag talar av egen erfarenhet. Jag var sådan, hade inte alls funderat över hur könsroller påverkade oss (och var nöjd att jag fick en pojke först så att ev syster skulle kunna ha kläderna sen, hur dumt det än låter) förrän min syster började prata om Lindex/H&M-bojkott och ondgjorde sig över prinsesströjor och jag begrep ingenting. Men nu gör jag det.
Det är ju kämpigt med uppförsbackar men så länge man är säker på att man är på rätt väg...
 

Ja...

Skrivet av  Jenny RE
... oftast orkar jag se det så :-)
Men det tär också ganska hårt på både tålamod och självkänsla att dagligen behöva försvara och förklara sig själv. Blir så trött ibland och kan nästan avundas dem som helt enkelt delar in världen i ljusblått-rosa, högklackatsexigt-blåställsmacho :-D Bara rätta in sig i leden och åka med liksom. Fast det vill jag ju inte! Vad var det som stod klottrat på bron mellan Slussen och Gamla stan?
"Bara döda fiskar flyter med strömmen."
 

Förstår precis

Skrivet av  Pappa Po
Det skulle ju helt klart vara lättare att flyta med strömmen i bland kan jag känna... Men jag börjar nästan acceptera min UFO-roll i samhället som tjafsande feminist (och tillika av manligt kön)...
(Föresten var stod det väl "Tyst vår" på bron mellan Slussen och Gamla stan?)
 

Ja...

Skrivet av  Jenny RE
Jag är oftast ingen klotter-försvarare, men just klottret på bron slussen - g.stan borde de kanske ha K-märkt istället för sanerat :-)
Tyst vår... Vet inte om jag såg det...?
 

Artiklar från Familjeliv