Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Synpunkter på Det kallas kärlek?

Skrivet av Semlan
Jag är nyfiken på de av er som har läst Carin Holmbergs avhandling Det kallas kärlek. Vad tyckte ni? Stämmer det att de flesta handlingar som görs i ett förhållande är utryck för underordning/överordning? Jag tyckte att boken förklarade många av de svårigheter jag och min brottats med i vår strävan att leva jämställt. Och efter att ha läst boken undrar jag - en aning misstroget - är förändring möjlig?
Svar på tråden: Synpunkter på Det kallas kärlek?

DEN avhandlingen..

Skrivet av  mjuka tassar med vassa klor
har både jag och min man och alla andra kursare på de utbildningar vi går plågats med. Jösses, man kan väl vara feminist utan att bli manshatare som Carin Holmberg. Teoridelen är helt ok, förklarar symbolisk interaktionism på ett okomplicerat sätt. Det är sen när man kommer till resten..Allt som Holmberg skriver och hur hon tolkar sina intervjuer syftar ju till att få män att framstå som svin helt enkelt och att det alltid är de som har överordningen vilket ger att kvinnan alltid skulle vara underordnad mannen. Visst är mannen norm i samhället men kvinnor är överordnade i många situationer. "Det kallas kärlek" är i mina ögon en bitter kvinnas verk, bara titeln säger ju en del..Angående förändring, man ska inte anamma Holmbergs syn på kärlek, förändringen pågår ständigt, genom normer och värderingar i samhället. Annars skulle vi ju varit på grottmänniskostadiet ännu i våra relationer! Å nej, är man i ett sådant förhållande får man väl göra nånting åt det. Så att det blir både jämlikt och romantiskt!
 

Jag

Skrivet av  Mustardseed
...förstår inte alls tolkningen ovan att det skulle handla om en bitter manshatande kvinnas verk? Själv tyckte jag den var riktigt bra.

Teoridelen förklarar en hel del som jag hade haft på känn innan liksom. Intervjudelen tycker jag talar för sig själv väldigt mycket, och jag reagerade inte alls på att hennes tolkningar skulle vara så vinklade. Men det beror kanske på vilka ögon man läser med.

Absolut tror jag att ett jämställt förhållande är möjligt även efter att ha läst denna bok, men det kräver att man är MEDVETEN om strukturerna man lever i och hur mycket av det man är som är en internaliserad bild av andras syn på hur man borde vara.

 

Intressant

Skrivet av  Semlan
att läsa er tankar om boken. Även om det på sätt och vis är lite deprimerande att läsa den så tycker jag att den tydliggör hur subtilt förtrycket många gånger är. Min man håller på att läsa den nu så jag ser fram emot givande diskussioner.
 

Nedslående

Skrivet av  H-n
tyckte jag den var, även om det säkert är sant det som står där.

Jag upplever inte att vi har så mycket över- eller underordning i vårt förhållande, utan snarare en balans där jag är starkare i vissa avseenden och min man i andra. Han tar hand om mig ibland och jag tar hand om honom ibland.

Det jag tyckte var mest skrämmande i Carin Holmbergs avhandling var att många unga män tydligen upplever att de blir män i och med att de får en kvinna som underordnar sig!

Det som är så bra med min man är att han har så gott självförtroende att han inte behöver trycka ned andra. Han är nog ovanligt trygg i sig själv.
 

Artiklar från Familjeliv