Fundeing vid diskbänken

Fundeing vid diskbänken
Skrivet av	Kaja
Igår när jag stod och torkade diskbänken kom en väldigt självkritisk tanke för mig. Jag lever i ett jämställt förhållande. Och jag tror att det mest beror på min man. Om inte han hade varit så ansvarstagande så vet inte jag om jag hade varit feminist idag. Jag behöver inte alls kämpa för att vi ska dela på sysslorna, barnens sjukdagar osv. Om ha inte hade varit det ? Hade jag orkat kämpa eller hade jag bara lagt mig ned och konstaterat att det är lättare och mer praktiskt och naturligt med traditionell fördelning av ansvaret? Ojoj. Troligtvis hade jag det, känner jag nu. Kanske hade jag varit en av dem som tyckte att feminister var överdrivet millimeterrättvisejobbiga och allmänt verklighetsfrånvända. Bara en tanke. Jag vet inte om den leder till något särkilt men jag ville dela med mig av den.
Svar på tråden: Fundeing vid diskbänken

Tja...
Skrivet av kanjangen
... jag kan bara konstatera att jag inte hade levt med min man om han inte haft en feministisk analys och tyckt det var självklart att ta halva ansvaret. Tror du inte att du valde din man för att han anser att det är självklart att ta halva ansvaret?

Nja
Skrivet av Kaja
jag tror att jag har haft tur bara. Jag kunde ha blivit kär i en traditionell typ och kanske hade jag anpassat mitt liv till det. Kaja


Ja, man kan väl bli kär i "fel" man?
Skrivet av Villemo
Alltså i det här fallet i en man som inte är perfekt i det avseendet att han tar för sig hälften av allt ansvar. En man kan ju t.ex. hålla med om allt feministiska värderingar i teorin, men vara sämre på att leva dem fullt ut. Ska man slänga honom överbord då? Man väljer ju inte bara partner med intellektet. Svår fråga. Själv har jag en man som t.ex. städar mycket och tar stort ansvar för hemmet. Men han gör karriär och jag jobbar deltid och är förstahandsförälder åt våra tre barn. Visst kan jag drömma om en man som t.ex. delar glädjen över graviditet och småbarn mer än min man gör, men är det skilsmässoskäl? Inte här ännu. Tufft av dig att våga skärskåda dig själv på det viset, tycker jag! Alla är ju inte korrekta och perfekta jämt.

Tja ... (mitt tja)
Skrivet av Lingling
Min man får nästan knottror om man säger patriarkala strukturer, och vill inte bli kallad feminist, tack så mkt. Kan inte heller påstå att vi lever särskilt jämställt f n; Han är hemma och jag jobbar heltid, så har har mesta tiden och kontakterna med dagis och bvc, gör inköp, lagar mat och fixar saker hemma mest ... Skulle säga att han ägnar sig inte åt ngn läpparnas bekännelse, han gör saker. (Gjorde han när han jobbade också, när jag var hemma med). Han vet att kvinnor ofta diskrimineras, att det går att se i statistik, och det är ju fel - som så mkt annat.

jag har omvänt min ;)
Skrivet av Pitufina
jag tror att många män (kvinnor också för den delen) helt enkelt är omedvetna om snedfördelningen i samhället. Ungefär som "diskriminering av kvinnor, förekommer det? nuförtiden har väl alla samma lön för samma arbete" Jag har med mitt "tjat" gjort min sambo mer medveten och nu kallar han sig iofs inte feminist men vi är rörande överens i de flesta frågor s och han har lärt sig att det inte finns några biologiska skillnader att hänga upp sig på he he


Kunde nog också ha blivit mer traditionell
Skrivet av H-n
Jag har funderat en del över var jag har fått mina feministiska idéer ifrån. Delvis handlar det nog om att min mamma inte är så feminin utan gärna gör manliga saker. Men mest tror jag det handlar om hur jag mår. Jag är inte så tålig utan har lätt för att tappa modet och har periodvis varit deprimerad. Jag orkar inte göra allt själv och ta allt ansvar, för då blir jag ledsen och tappar modet (och gör ingenting istället). Jag behöver mitt jobb för att må bra. Det är verkligen jätteviktigt för mig att få komma ut bland folk och ha vuxenkontakter. Att få känna att jag räknas. Är jag bara hemma en lägre tid känner jag mig så instängd och även då tappar jag modet. Jag har ett behov av att få erkänsla för att må bra. Att bara utföra hushållssysskor får man ju ingen som helst belöning för. Varken pengar eller annan erkänsla. Det är sådant som bara ska göras, men ingen tackar en. Jag tappar snart lusten och inget blir gjort. Som tur är gillar min man att laga mat och han gör mycket annat också. En del saker har jag iofs lärt honom, som att tvätta. Men han uppmärksammar inte det som jag gör hemma. Gör jag mer så gör han mindre. Gör jag mindre så gör han oftast mer. Så då blir det så. Jag tror att om jag haft en man som hade uppskattat mitt hushållsarbete och givit mig erkänsla för det, så hade jag nog funnit glädje i det, för jag gillar hushållsarbete. Som det är nu får jag mer erkänsla av honom för det som jag uträttar utanför hemmet. För mig handlar feminismen mest om att få må bra.

Fundeing vid diskbänken

Tja...

Nja

Ja, man kan väl bli kär i "fel" man?

Tja ... (mitt tja)

jag har omvänt min ;)

Kunde nog också ha blivit mer traditionell

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information