Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Dagisfunderingar

Skrivet av Lena
Vårt dagis är inte så genustänkande, även om jag har sett fröknarna läsa i en bok om genus på dagis (så det finns hopp!).

En sak som slår mig när jag kommer och hämtar på eftermiddagarna, är hur olika pojkarna och flickorna leker. Pojkarna (inklusive min son) springer ofta omkring och "busar", leker t.ex. Spindelmannen eller Batman. Flickorna syns ofta inte till direkt, men efter en stund ser jag dem, de kan t.ex. leka stillsamt i ett hörn, eller sitta och rita, eller som igår, att en fröken läste för dem inne i sagorummet. Det är nästan jämt såhär, vid enstaka tillfällen springer alla barnen omkring och busar, men då blir det ju väldigt högljutt och fröknarna försöker lugna ner barnen med någon aktivitet.

Jag vet att på förmiddagar så har de mer ordnade aktiviteter, där alla pärlar, målar, pusslar etc. De här uppdelade lekarna tror jag sker mest när de leker fritt.

Jag funderar lite på om (och hur!) jag ska ta upp detta med fröknarna. Och vad jag ska säga liksom. Jag skulle ju vilja höra lite försiktigt om de uppmuntrar att barnen blandar sig lite mer. Det känns lite svårt, att flickorna sitter och blir lästa för handlar antagligen om att fröken erbjuder det för alla men så är pojkarna upptagna med sin spindelmannenlek osv. Det känns som om jag måste föreslå att de styr upp leken mer, jag vet inte om det känns bra.

Barnen verkar glada och harmoniska när de leker, min son älskar de här eftermiddagarna och har blivit riktigt god vän med några av pojkarna. Han talar om flickorna också men jag får inte uppfattningen att de leker så himla mycket med varandra.

Har ni stött på något liknande? Hur skulle ni råda mig att göra..? Jag funderar på om jag bara ska fråga just som jag gjort här; att jag lagt märke till att de oftast leker för sig och så se hur samtalet utvecklar sig? Jag gillar personalen jättemycket och vill inte att de ska känna sig kritiserade heller...
Svar på tråden: Dagisfunderingar

Jag frågade..

Skrivet av  Morr
rektorn om det fanns någon jämställdhetsplan, det är väl lag på att det ska göra det. Förstår precis vad du menar med kritiseringen. Jag tyckte att det kändes lite lättare att prata med rektorn. Dom hade ingen plan men skulle nu arbeta fram en. Sen var vi på utvecklingsamtal då tog jag upp det här med jämställdhet. Vi pratade om så mkt annat. Så det kändes inget konstigt att ta upp det. Hon tog inte illa upp. tror jag. Men visst det är lite känsligt.

Jag skulle nog i ditt fall säga ungefär. hmm va lustigt att de leker så och då leker så...
Smyga in för att få igång en diskussion. För ibland kan det ju vara så att man bara kör på utan att egentligen ifrågasätta, kanske dom bara behöver en liten puff. Jag tycker absolut att du ska ta upp det.
 

så typiskt

Skrivet av  Elin S
att när flickorna för en gångs skulle springer omkring och busar, så rycker fröknarna in och lugnar ner. Av det fattar flickorna att det är okej för pojkar att springa runt och busa, men inte för flickor.
Jag har tyvärr ingen lösning, båda mina barn har nu börjat skolan, och inte en gång under deras dagisperiod orkade/vågade jag ta upp jämställdheten till diskussion på dagis. Usch, vad jag ångrar det idag.
Det finns en bra bok som heter "Flickor, pojkar och pedagoger" och som handlar just om praktiskt jämställdhetsarbete på förskolor. Om du kan få någon i personalen att läsa den, kanske de kan komma på andra tankar.
 

Så var det på vårt dagis också

Skrivet av  H-n
Jag föröskte ta upp detta med geustänkande både på föräldraråd och utvecklingssamtal, men lyckades inte.

Fröknarna var väldigt omdedvetna om genusfrågor och tog mina försiktiga föslag som kritik. De menade att "vi kan ju inte tvinga pojkarna att leka med dockor" och att "pojkar och flickor är ju olika av sig själva". Jag upplevde tyvärr dagis som en plantskola för traditionella könsroller. Att de aktivt lärde barnen hur en flicka respektive pojke ska bete sig.

Som tur är så är skolpersonalen mycket mer medveten. Min reflektion är att min pojke hade det bättre på dagis, för där fick pojkarna mest utrymme. Men min flicka har det bättre i skolan, för där är det mer jämställt.
 

På vårt dagis

Skrivet av  mitzu
leker tjejerna och killarna tillsammans och de är lika vilda eller lugna beroende på vilken dag det är och hur humöret ser ut. Något jag lagt märke till är att när leken blir uppdelad beror det ofta på något utanför dagis, ex att någon har fått en ny leksak som bionicles (stavning osäker:-)) eller spindelmannen eller barbie av mamma eller pappa. Detta startar sedan en lek runt denna leksak som inspirerar till delning, kanske för att mamma och pappa visade hemma vem som var intresserad av vad och hur man skulle leka med dessa ting? Min dotter går nu i skolan och hon har alltid varit mer vild än tam och går inte att få in i något könsrollstänkande ännu så länge (hon är 11) utan hennes klass och kompisar leker tillsammans på raster men hon leker med tjejer på ledig tid, men så har hon 4 bröder och är nog hjärtligt trött på dem ibland.. Hon hade flest killkompisar på dagis (innan brorsorna blev för många) och min stora kille har mest tjejkompisar på dagis, lillkillen leker inte med nån.. Be fröknarna att ta upp ett samtal om detta på föräldramötet så att ni får prata tillsammans alla föräldrar, det är säkert flera som reagerat även om de inte skulle våga säga det ensamma. Och jag tror att alla vill att barnen ska ha kul tillsammans! Man kanske kan komma överrens om att lämna leksaker hemma och göra projekt tillsammans ex. riddarprojekt (där alla får turas om att vara riddare och drakar och prinsessor och att prinsessan får rädda riddaren och diskutera med barnen om de reagerar över detta?) Nu blev det långt och svamligt, hoppas att det ordnar sig och var inte orolig för att prata med dagispersonalen, de vet mycket väl vad du menar ska du se!
 

känner igen!

Skrivet av  rhino
Min son går nu i f-klass men har samma lärare som han haft sedan han var 2,5 år. (hon har flyttat med upp och hon är världens bästa, vi kan inte vara mer nöjda) I hans klass leker de hela tiden alla tillsammans, de är 10 stycken, 5 tjejer, 5 killar. Och de är världens bästa grupp. Eftersom skolan (och tidigare dagis) är så himla bra har jag också uppfattat det som att stereotyperna kommer hemifrån. För hemma har barnen inte samma leksaker och inte samma kläder utan där är det uppdelat. Detta trots att alla föräldrarna bekänner sig till ett genusperspektiv...men det gör inte läraren! hon har istället ett 100-procents individuellt perspektiv (i praktiken är hennes pedagog jämlik, det är bara att hon inte bekänner sig till just genuspedagogik utan hennes filosofi är Reggio Emilia).
 

Kul

Skrivet av  mitzu
att du också har bra erfarenheter! Vem är Reggio Emilia? Och vilken sorts skola går din son på?
 

reggio

Skrivet av  rhino
RE är en filosofi som väldigt många förskollärare i Sverige intresserar sig för. Några tror att det är en pedagogisk modell, men det är det inte utan det är en filosofi och en sådan kan man inte ta till sig bara av en kurs. I mångt och mycket arbetar dock RE-lärare tvärtemot Montessorilärare.

På svenska RE-förbundets hemsida står bl a:

Den pedagogiska filosofin står också för:
- ett pedagogiskt arbetssätt, förankrat i en djupt humanistisk livshållning som bygger på en stark tro på människans möjligheter, en djup respekt för barnet samt en en övertygelse om att alla barn föds rika och intelligenta, med en stark inneboende drivkraft att utforska världen.

- bejakandet av subjektivitet, olikhet, solidaritet, samarbete och en tro på att man genom att bekräfta barnens individualitet och rättigheter på sikt kan förändra världen i en allt mer demokratisk riktning.


 

Inte ännu!

Skrivet av  Tigre
Men som jag förstått på föräldrarna till de lite äldre barnen så blir det annorlunda när de börjar på "storbarns-avdelningen". Hörde på föräldramötet en mamma som beklagade sig över att hennes flicka inte alls leker med pojkarna på samma sätt som innan. Vi var några som gav förslag om att försöka ändra på det, det var personalen med på. Efter jul flyttar mitt barn in på den avdelningen, så vi får väl se vad som händer.

Men jag hade tagit upp det till diskussion, det är ju synd när det blir så här....

 

Artiklar från Familjeliv