Intressant artikel!

Intressant artikel!
Skrivet av	hjhelena
Intressant artikel!! "Inez ska uppfostras till en människa, inte ett kön. Kristina och Mikael kritiseras för att göra ett socialt experiment, men för dem är deras förhållningssätt en självklarhet. När folk frågar om deras barn är en flicka eller en pojke säger de att det är en Ines. Den mörkhåriga, blåögda varelsen har inte hunnit bli större än en medelstor teddybjörn, men att den ska uppfostras annorlunda märks redan nu. Inez är klädd i röda hängslen med utsvängda byxor och en stickad rastamössa. Mikael och Kristina vill undvika att bara klä sitt barn i traditionella baby-kläder som rosa eller blått. Vissa människor tror att Inez är en pojke, andra kommenterar vilken söt flicka det är och några tycker att det är jobbigt eftersom man inte kan se barnets kön. Inez är sju veckor gammal och det är inte meningen att man ska se om det är en flicka eller en pojke. Kristina och Mikael vill varken uppfostra sitt barn till en pojke eller en flicka, utan till en självständig människa. Det började med att Mikael under graviditeten började fundera på om de skulle låta bli att berätta barnets kön för någon. Om folk inte visste dennes kön skulle de behandla det som ett barn och inte som ett flickbarn eller pojkbarn, tyckte han. Mikael och Kristina anser att de flesta barn blir uppfostrade mer som en halvmänniska än en hel. Människor ger barnet så många egenskaper som det inte har fördelar av och som blir jobbiga att leva upp till. Om pojkar slår sig säger man upp igen, det är ingen fara medan flickor får massor med kramar och pussar. Pojkar får väldigt tidigt lära sig att de inte får pussas och flickor att de ska ta hand om andra. Då får man inte utveckla alla sina egenskaper, man får en mall som man ska rätta sig efter. De bestämde sig för att testa sin idé för att se omgivningens reaktioner. Medan kompisarna tyckte att det var spännande blev det betydligt svårare att övertyga familj och bekanta att de inte skulle fråga efter barnets kön när det föddes. Vi ville inte dölja barnets kön utan skapa en diskussion om varför det är så viktigt att veta könet på ett nyfött barn. Det går inte att undvika att samhället automatiskt ger det här barnet ett kön, säger Mikael. Till deras förvåning blev folk väldigt arga. Men ingen kunde förklara varför. Det bara är så blev det vanliga svaret när Mikael och Kristina frågade varför könet var så viktigt. Vi blev ifrågasatta som föräldrar innan vi ens födde barnet! Jag trodde att folk skulle tycka att vi var lite konstiga. Men det var verkligen aggressioner vi fick möta. I och med att vi inte ville berätta barnets kön så tror jag att vi ifrågasatte samhällets grundläggande maktstruktur. Hur skulle samhället inordna det här barnet då, ska det vara underordnat eller överordnat? Dagen efter förlossningen ringde föräldrarna. De frågade hur de nyblivna föräldrarna och barnet mådde och sedan vad det blev för kön. Kristina och Mikael insåg att det skulle bli svårt att inte avslöja barnets kön. De ville på ett sätt men förstod att omvärlden inte skulle accepetera det. Vi förstod inte att det skulle vara så kontrovesiellt, vi trodde att många tyckte att det var självklart att barn skulle vara barn från början, berättar de. Det skulle varit intressant att inte säga könet, men det är dumt att barnet skulle möta ilska. Även om de inte har lyckats hålla könet hemligt så har det inte förändrat sättet som de vill uppfostra sitt barn på. Det handlar inte om att det ska få bilar istället för dockor utan det handlar om att få ta lika mycket plats i samhället oavsett kön, säger Kristina. Även de tysta flickorna och pojkarna måste få ta plats. Nu är det bara de som följer sin könsroll som får positiv uppmuntran, allt annat blir negativt. Men man måste uppmuntra barnet till att utveckla alla sina egenskaper. Inez ska få välja själv. Om barnet tycker om att spela fotboll så ska det göra det, men det får leka med dockor och kramas också. De säger att det inte går att undvika att Inez kommer att märka av fördelningen som görs mellan könen och att man behandlas olika om man är en pojke eller flicka. Så fort barnet börjar på dagis så hamnar det i samhällets händer. Då kommer Inez att påverkas av den här könsfödelningen i alla fall. Det finns inte så många feministiska dagis och även om det står i läroplanen att förskolan ska jobba för jämställdhet, vilket innebär att alla barnen ska behandlas lika, så är det inte alls så. Mikael och Kristina vill inte förbjuda Inez att ta del av saker som andra barn har tillgång till, exempelvis klassiska barnböcker eller filmer, även om de anser att könsrollerna är tydliga redan där. De vill nyansera den bilden och välja coolare saker med bredare perspektiv. När Inez blir äldre kommer det att bli svårare, tror Kristina, exempelvis med klädvalet. Man måste välja sina konflikter. Om man har ett pojkbarn som är tre år och vill klä sig i klänning så kanske det får det jättejobbigt. Då kanske det inte är värt det, fast barnet vill. Men då får man ta upp det med om-givningen och fråga varför det är fel att pojkar också vill klä sig i klänning. Viktigast är det med ett bra självförtroende och att barnet är tryggt i sina val. Trots att Mikael och Kristina har en ganska klar bild av hur de vill upp-fostra sitt barn, vill de inte kontrollera det. De vill lära Inez att ifrågasätta de rådande könsrollerna och tänka själv. Jag vill inte sätta så mycket gränser och dela upp saker i tjej och kill-grejer. Jag vill däremot lära Inez att ifrågasätta det som är osynligt, varför rosa är en tjejfärg och blå en killfärg till exempel. Mikael och Kristina tycker inte att det är fel i sig att använda kvinnliga eller manliga uttryckssätt, men att man ska ha valmöjligheter. Det är inget fel om vårt barn skulle vilja vara som dennes stereotypa könsroll. Alla männniskor måste ju skapa sig sin egen identitet utan att behöva begränsas av kön. De tycker att det viktigaste är att Inez är stark. Inez kommer antagligen att inskolas i sitt kön. Man kan inte isolera sitt barn från samhällets påverkan. Kristina tror på deras förhållningssätt väldigt starkt och säger att hon vet att det kan fungera. Hon har jobbat på dagis och där tillämpat sina feministiska idéer med endast positivt resultat. Alla sagor som hon läste för barnen på dagiset fokuserade på pojkar. Om det var djursagor så var djuret en han. Så jag bytte ibland ut hjältens namn. Om han hette Micke blev det en Mikaela, och djuren fick också vara en hon. Jag bytte inte ut alla huvudpersoner mot tjejer, utan delade upp det för att få en mer nyanserad bild. Så att det inte alltid är en pojke som ska rädda sin prinsessa utan också tvärtom. Kristina uppmuntrade även de blyga flickorna och pojkarna att ta plats och försökte få de barn som tog mest plats att dela med sig. Det stärkte hela gruppen menar hon. Kristina och Mikael menar att alla människor har samma förutsättningar när de föds och tror att skillnaderna mellan könen är socialt och inte biologiskt skapade. Flickor kan också vara aggressiva, men de får lära sig så himla tidigt att det inte är okej. För pojkar är våld ju ett av samhället erkänt medel att lösa konflikter med, vilket de bland annat får lära sig i lumpen. De nyblivna föräldrarna fick efter förlossningen en bekäftelse på att alla spekulationer kring barnets kön under graviditeten inte var sanna. Det här barnet tog verkligen hål på alla klyschorna. Hjärtljuden, mag-formen och hur livligt fostret var skulle visa vilket kön den hade. Jag började till slut att tro på det. Men när Inez föddes visade det sig vara helt tvärtom än vad vi fick höra. Det är kul att ha gått igenom den biologiska processen och slagit hål på myten, säger Kristina och ler. Kristina säger att hon inte har fått några så kallade moderskänslor heller. Hon menar att föreställningen att en mamma ska vara närmare sitt barn än pappan är så stark att det blir jättelätt att ta till sig den. Hon menar att det beror på hur mycket man umgås med barnet. Många pappor är lediga i tio dagar efter förlossningen och mamman är ledig resten av tiden, säger Kristina. Det är enkelt för en man att vara en bra pappa ändå. Folk tycker att Mikael är en bra pappa bara han byter en blöja. Kristina skulle gärna vilja dela graviditeten och ammandet med Mikael om hon kunde. Men nu är det inte så. Även om vi är lika mycket med barnet nu så kommer det att vara jättteskönt när jag slutar amma och Mikael kan ge Inez mat. På frågan om ett könslöst samhälle skulle vara ett bättre samhälle, svarar de ja. Är det möjligt att få ett könslöst samhälle då? Nej inte under vår livstid, svarar Kristina och Mikael. Samhället är inte redo för det än. Kasia Narkowicz Anna Flemmert Tidigare publicerad i Epigon #3" Från: www.epigon.nu
Svar på tråden: Intressant artikel!

Väldigt intressant, men
Skrivet av petimäter
du måste lägga ut länk till den, inte kopiera in hela. Det bryter mot upphovsrätten.

Trodde det var ok eftersom jag la ut länken.
Skrivet av hjhelena
Det framgick ju klart och tydligt var originalet finns. Men jag får erkänna att jag inte kan reglerna. Förlåt, artikeln hittas enl källan längst ner i inlägget. Tack för påpekande. mvh Helena


Det handlade väl om
Skrivet av Fumlan
att det var hela artikeln som citerades. Men jag vet ärligt talat inte hur mycket man får citera. Som jämförelse får man inte kopiera en hel text, om det nu var något i stil med detta som petimäter menade.

Är den ändrad?
Skrivet av H-n
När jag läste på universitet lärde jag mig att det är OK att citera så länge man uppger källan. Jag tror inte att detta har ändrats.

Citera innebär...
Skrivet av Klura
...att man plockar ut _korta citat_, inte att man kopierar en _hel_ text, artikel eller bok. I detta fall handlar det alltså _inte_ om ett citat, så petimäter har rätt.


Bra artikel
Skrivet av mitzu
frågan är hur länge de kan påverka dottern och hur hon kommer att reagera sen? Jag känner ett barn som helt medvetet valde att klä sig i motsatt köns mest typiska kläder och har fortsatt med det, h*n är nu 11 år! Föräldrarna var till en början ganska besvärade tror jag men nu bryr dom sig inte. Kompisarna verkar inte bry sig heller.. Vi får väl se när puberteten kommer..

Hur vet du?
Skrivet av Lena
Hur vet du att det är en dotter de har? Jag kanske missade nåt, men det står väl inte någonstans, det var väl poängen med artikeln lite..?

Barnet heter spoiler
Skrivet av KL
Inez, skulle ju vara riktigt queer om det var en pojke men jag känner faktiskt pappan:-) och vet att det är en flicka.


Det vet jag inte
Skrivet av mitzu
men jag tyckte Inez var ett tjejnamn och jag trodde att det var en flicka därför, men det är klart det kunde varit en kille. Kanske. Nej det tror jag inte, jag tror föräldrar tänker sig för innan de ger ett typiskt tjejnamn till en kille, hur jämlik man än vill vara. Uppenbarligen var det en tjej också.

moderskänslor
Skrivet av Spader dam
Hej Jag brukar inte vara med här, utan zappar runt överallt på aAf. Feminismen är för mig en självklarhet, så det är inte så märkvärdigt.Märkligare är det väl med moderna människor som inte är feminister. Nu undrar jag över en sak i den citerade artikeln; om moderskänslor? Är det något fel med moderskänslor? Att man som mamma känner att man är nära barnet behöver väl inte tyda på att pappan inte är nära? Tror ni inte att det rör sig om en journalistisk feltolkning?

Tror
Skrivet av Tigre
visst på moderskänslor, de finns där för att man burit sitt barn inne i sin kropp blandannat. Men pappor kan också ha samma känslor för sitt barn beroende på hur närvarande och intresserade de varit (kan tänka mig att dessa känslor är ännu mer närvarande vid sitt andra barn både för mammor och pappor). Klart att vi har en massa känslor också på grund av att vi ammar, det är ju vi kvinnor som bär runt på maten. Om man inte ammar så blir det annorlunda, känslorna finns säkerligen ändå, men trots allt så utsöndras en massa hormoner under ammning som påverkar kvinnan. Jag tror på både moders- och faderskänslor. :)


kunde inte...
Skrivet av Spader dam
sagt det bättre själv. Sen är det väl positivt om så många som möjligt kan knyta an till barnet, det ger ju barnet ett slags skydd. Tror (hoppas) att mamman i artikeln menade att moderskänslor inte är starkare än faderskänslor. OCh det kan man ju diskutera och ha olika uppfattningar om. Men menar hon att det är dåligt med moderskänslor så blir jag rädd.

Jag uppfattar
Skrivet av hjhelena
det som om hon menar att det inte finns några specifika moderskänslor.. och det håller jag med om för jag älskar eller bryr mig inte mer om våra barn än min man. Men föräldrakänslor flödar det av från oss båda.. Kram H

Intressant!
Skrivet av Tigre
Tycker det är lite synd dock att man måste vägra berätta om sitt barns kön för omgivningen i tron om att barnet ska få en neutral grund, uppenbarligen blir de ju ändå folk förbannade för att de inte får veta (fast om man säger att det är en Ines så borde man kanske förstå). I mångt och mycket uppfostrar vi våra barn likadant som de i artikeln. För mig är det en självklarhet, har aldrig uppfattat det som något negativt eller att någon sagt något på förskolan eller så. Jag hoppas att man i framtiden skall slippa exprimentera med sina barn för sin personliga ideologi och tro.


Oberoende av reglerna så var det
Skrivet av H-n
i alla fall intressant att få ta del av artikeln! Och jag har svårt att tro att författaren blir ledsen över att bli citerad här. (Jag orkar sällan leta upp länkar, så hade du bara gett länken hade jag nog inte läst arikeln.) Jag tycker det är viktigt att våga följa sitt förnuft och inte bara reglerna. Du har knappast gjort någon skada med att citera denna tänkvärda text - eftersom du så tydligt uppgivit källan.

Intressant artikel!

Väldigt intressant, men

Trodde det var ok eftersom jag la ut länken.

Det handlade väl om

Är den ändrad?

Citera innebär...

Bra artikel

Hur vet du?

Barnet heter spoiler

Det vet jag inte

moderskänslor

Tror

kunde inte...

Jag uppfattar

Intressant!

Oberoende av reglerna så var det

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information