Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Varit på föräldraträff.

Skrivet av Bebismamma.
Nu har jag och sonen kommit i väg på vårt första föräldragruppsmöte efter MVCtiden. 6 månader har gått och det var ganska intressant att se hur de andra mammorna, som träffats regelbundet, anpassat stilen efter varandra.
Det jag reagerade på var hur man konsekvent hänvisade till barnen genom att tydliggöra deras könstillhörighet. Exempelvis så refererades det till "kille" och "tjej" konsekvent. Själv är jag van att främst benämna mitt barn som "bebis", eller namnet förståss. T ex "Hej lilla bebis/namn".
En mamma sade "Men nu tycker jag att han verkligen blivit en kille", underförstått inte en baby längre.
Givetvis så kallar jag också sonen för "kille" men jag refererar inte till könet på det kategoriska sätt, anser jag själv i alla fall.
Ytterligare exempel är att när ungarna låg på filten så snattrade mammorna på om att "killarna" fick vara snälla mot "tjejerna" och att de flörtade mm mm.
Visst, ganska harmlöst men jag tycker att det är lite trist att begränsa och dela upp beteendena på det viset.
Jag anser t ex att min son är ganska känslig för han reagerar starkt när han inte trivs. Klagar högljutt för att sedan skratta och vara jättenöjd när man hjälpt honom tillrätta. De övriga mammorna refererade till honom som "bestämd"...

Givetvis tycker jag att det är roligt i föräldragruppen och de andra mammorna är jättetrevliga så det är inte av otacksamhet jag "gnäller".

Min son var dock den ende med rosa plychbyxor, de andra "killarna" hade jeans.
Svar på tråden: Varit på föräldraträff.

Bli inte sur nu,

Skrivet av  lyckligt lottad
men jag tycker faktiskt att ditt inlägg är gnälligt och självförhärligande. Det är ju jättebra att du är en så medveten mamma och jag känner igen allt det som du beskriver. Men jag tycker förstagångsmammor är en ganska utsatt grupp, i all fall könde jag mig själv osäker och mån om att göra "rätt". Och då är det väldigt lätt att falla in i "gängse" mönster för det känns tryggt. Du kanske kan försöka förmedla en del av din inställning till dem istället för att ha en kritisk inställning? Feminism är solidaritet också.
 

Tråkigt att

Skrivet av  Bebismamma.
du har negativglasögonen på dig...
Mitt inlägg var en liten reflektion på hur det är att komma in i en sammansvetsade grupp där jargongen har satt sig.
Däremot har jag inga planer på att pådyvla dem mina feministiska idéer om hur barn ska behandlas eller skötas. Det är jag allt för socialt anpassad för att göra.
Och jag har ingen "kritisk" inställning till de andra mammorna men jag märker ju att det är mycket föreställningar om kön som gäller, men det är ju generellt för samhället i övrigt så det är ju min inställning som är apart inte deras.

Jag blir heller inte "sur" för att jag blir kritiserad på ett "nätsnack"...
 

Uppfattade ditt inlägg

Skrivet av  hjhelena
som en observation och inte som kritik av de andra mammorna. Har observerat samma sak och är rädd att jag deltar också... Kallar alltid mina tvillingpojkar för killarna eller gubbarna.. däremot försöker jag att inte klistra på dem mer kön än så.. om de är killar eller tjejer spelar ingen roll i vår familj.
Kram H
 

Visst trillar man dit!

Skrivet av  Bebismamma.
Kom på mig själv, särskillt då sonen var nyfödd, att ofta använda "statusord" för hans känslouttryck mm. Det räcker ofta att gå till sig själv när det gäller de här bitarna...
 

Men?

Skrivet av  Annika60
Jag uppfattade inte att Bebismamman ställt sig upp och berättat för de andra mammorna var skåpet ska stå! Jag uppfattade att hon *observerat* ett sätt att förhålla sig till barnen.

Jag blir ju också dödstrött på det där könsstereotypa sättet att förhålla sig till barn såfort de fötts, men inte klampar man in i en grupp och talar om hur fel de har....

Jag gör nog mer som Bebismamman: Framhärdar i mitt sätt att vara genom att referera till barnet på ett annat sätt och genom att inte klä det könsstereotypt.
 

Men jag kan

Skrivet av  lyckligt lottad
inte se syftet med inlägget, annat än att beklaga sig och framhålla hur rätt hon gör själv. Att stå för vad man tycker inför de det gäller behöver inte vara samma sak som att klampa in och tala om var skåpet ska stå. Men att sitta och sucka inombords över hur hopplösa folk är och sedan gnälla på en nät-sida... ja jag vet inte, men jag fattar det inte riktigt.
 

??

Skrivet av  Annika60
Jag har läst på Feministiskt föräldraskap rätt länge och jag tycker ofta man läser inlägg av folk som berättar om situationer de råkat ur för. Kolla t ex hjhelenas inlägg, där hon beskriver hur trist det är att bemötas som ett UFO för att pappan tar föräldraledigt...

Jag tycker inte Bebismammans inlägg var ett dugg mer "gnälligt" än många andras...
 

Då tycker vi olika. IMT

Skrivet av  lyckligt lottad
xxx
 

bra

Skrivet av  rhino
att någon ser vad som pågår i normen, tycker jag. de flesta andra tar den ju för given. här på sidan ser vi ju ständigt hur människor sliter med den, en del har svårt bara att klä en pojke i rött, andra har inga problem att bryta mönstera alls. det kan dock bli väldigt ensamt att bryta normen och då är en snackgrupp som denna guld värd. och jag tycker därför att det är helt ok att vara riktigt riktigt gnällig, om det är vad man behöver vara :)
 

Du kanske tycker

Skrivet av  H-n
att det är bättre att tala om var skåpet ska stå? (Förklara gärna hur du menar - för jag tycker snarast att du bara gnäller utan att ha något egentligt att säga.)
 

Ja H-n, ställ skåpet DÄR!

Skrivet av  jösses
---
 

Jag kan definitivt se ett syfte

Skrivet av  Tyrvi
i att dela med sig av sina erfarenheter och beskriva verkligheten så som man personligen upplever den. Om inte annat så läser folk som jag det som väntar första barnet och jag tänker ett varv till om hur det kommer att vara i min mammagrupp om 6 månader, eller vilken attityd jag själv kommer att ha när mina kollegor sätter könsstereotypa tolkningar på hur mitt barn beter sig om några månader. För jag inser ju omedelbart när jag läser Bebismammas inlägg att jag själv kommer att vara där och höra just de där kommentarerna strax efter nyår och måste klara att förhålla mig till dem just på ett bra sätt. Jag vill ju inte bli vare sig arg eller ledsen men heller inte låta det påverka mig så att jag börjar på samma sätt. Gnäll? Det finns så mycket som är tokigt i världen och ibland är det jäkligt jobbigt att se saker man önskar att man kunde förändra omedelbart och då behöver man få ventilera det med andra som också ser och försöker att göra något åt det. Gnäller gör man över vädret och annat som man ändå inte kan påverka.
 

Men..

Skrivet av  Pappa Po
att vara feminist är i praktiken just många gånger att gå utanför de gängse ramarna. (tex att sträva efter ett jämlikt förhållande och att dela mer lika på föräldraledigheten.) Se tex UFO-debatten här ovanför. Om nu feminism också är solidaritet, hur visar du solidaritet med oss UFOn här som inte kan/vill anpassa oss efter gängse mönster?
 

Det är ju därför som så lite har ändrats

Skrivet av  H-n
Barn fostras in i könsrollerna av sina mammor redan på skötbordet. Och nya mammor tar efter andra nya mammor. Det är skönt att det också finns mammor som trots den stora omvälvning det innebär att få barn, kan ha lite distans och se hur det faktsikt ligger till!

Jag blir glad av att läsa ditt inlägg. Men det gäller att vara stark, när man ska gå emot de gängse. (Antingen det gäller feminsim, attachment parenting eller annat som man själv kan tro på men som skiljer sig från det gängse.)

Det är ju så uppenbart varför könsrollerna är så cementerade!
 

Artiklar från Familjeliv