Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Fundering kring bilälskande kille

Skrivet av Ida med A och I
Snälla hjälp mig nu lite. Har knappt skrivit här förr, men läster lite då och då. Försöker vara uppmärksam på genusfrågor och betraktar mig som feminist, om än ej en speciellt påläst sådan. Det kommer kanske med tiden:-)

Till saken. Fick en pojk våren -03. Har försökt hålla mig och omgivningen i herrens tukt och förmaning för att ge honom en så könsneutral start som möjligt, men någonstans har det tydligen brustit...

Har en vän som fick sin pojk två månader före oss. Denne son sa tidigt brum brum och blev biltokig. Hon påstod att de inte hade uppmuntrat det alls, utan tyckte nog att det var konstigt, men han måste vara sådan av naturen. Jag protesterade högljutt och trodde henne helt enkelt inte. Tänkte att min neutralt uppbringade son kommer inte att välja brum brum som första ord.

Det gjorde han inte heller - han sa i stället flygplan... Suck. Sedan kom brum brum och en fixering vid traktorer som nu hållit i flera månader. Visserligen är det inte det enda han är intresserad av eller säger, han gillar djur också och troligen har vi nu kapitulerat lite och uppmuntrar förstås hans intresse, men ändå! Hur kunde detta ske trots att jag var så säker på att det skulle bli annorlunda för oss. Är det verkligen så himla svårt att undvika att gå i könsfällorna att man inte ens kan lyckas med en till synes så enkel sak som denna, så blir jag rädd! För jag vägrar tro att det är "medfött" att säga brum och älska bilar om man är kille.

Hur går det för er med liknande saker och om ni "lyckats" (vad det nu är) vad har ni haft för strategi då? Blir lätt stressad av detta "misslyckande" redan nu:-)
Svar på tråden: Fundering kring bilälskande kille

Du har för höga krav på dig själv

Skrivet av  Helva
Heder åt dig att du medvetet introducerar en könsneutral omgivning för din son. Men det är din son som själv väljer vad han tycker är roligast (för stunden). Varför blir du besviken för att han väljer bilar framför exempelvis dockor? Som jag uppfattar det har han tillgång till både och. Skulle du bli mer glad om han valde en docka eller något annat "tjejigt" som favoritleksak? I sådant fall måste du ställa dig frågan varför. Är det för att DU skulle känna dig mer lyckad som feministisk förälder och få bevis på den möda du lagt ner på att skapa en "könsneutralomgivning"? Att din pojke älskar bilar är inget bevis på att du är en misslyckad feministisk förälder. Att andra pojkar är biltokiga är inte heller bevis för att deras föräldrar är helt omedvetna om könsroller.

Ibland tror jag att föräldrar på denna sida har allt för höga krav på sig själva och är allt för fokuserade på att se "rätt" resultat. Ursäkta om jag låter lite hård nu, men slappna av lite och var inte så självkritisk.
 

jag tror

Skrivet av  rhino
att alla barn gillar bilar/tåg/grävskopor och sedan dinosaurier etc, pojkar tillåts göra det, men flickorna får ingen som helst uppskattning om de gör det, tvärtom får de troligen en typ av uppmärksamhet kring ett sådant intresse som får dem att sluta. sedan kan de gå in i samlandet/pysslandet med Little pony och barbie etc och lära sig alla namnen etc utan att då känna konstig uppmärksamhet kring det. självklart får ni ta "alla" med en nypa salt, men jag tror helt enkelt inte att det här är pojkarna som får "fel" uppmärksamhet.
 

tillägg - avlärning

Skrivet av  rhino
jag tror även att nästan alla barn gillar glittriga saker. flickorna kan fullt blomma ut i prinsessklänningar och smycken menan pojkarna förlöjligas om de vill ha en endaste tofs i håret. pojkars glitterintresse kan man istället se i "tillåtna" aktiviteter som skattsamlingar etc. de små glittriga smyckeskrin som finns att köpa på Indiska har jag upptäckt är en mycket uppskattat present till pojkar på kalas, om man kallar dem skattkistor...
 

Tar inte

Skrivet av  Ida med A och I
illa upp alls. Ligger mycket i det du säger. Inte blir jag på allvar missnöjd eller besviken över min pojkes traktorintresse, mer full i skratt faktiskt. Tycker att det är lite komiskt:-)Givetvis är ju målet inte att han ska leka med dockor, utan att han ska som du säger få välja från hela bordet. Komiskt bara att han då väljer traktorer och även lite intressant varför det så lätt bli just så. Tack för ditt svar.
 

Ta det bara lugnt...

Skrivet av  Pappa Po
Ditt barn kommer tyvärr att skolas hårt i könsrollerna oavsett vad du gör. Ta det bara lugnt och visa att det finns alternativ till de traditionella könsrollerna, så tror jag att han kommer att växa upp till en trygg och harmonisk människa. Tyvärr kan man som förälder inte stoppa ens en bråkdel av all könsnormerande påverkan som finns runt omkring sitt barn. Jag tror inte jag kan behandla mitt barn helt könsneutralt när i princip allt runt omkring mig har en könsspecifik inriktning.
 

Samma här

Skrivet av  Frida m. son
Har inte skrivit här tidigare, men läser ofta. Är bara tvungen att säga att jag känner igen mig i allt du skriver.

Att "uppfostra" vår son till en människa och ingenting annat är den viktigaste uppgiften ur både stort och litet perspektiv i min mening. Han har, helt otippat (kanske inte), också ett tämligen stort bilintresse. Jag kan villigt erkänna att jag inte tycker detta är särdeleds roligt. Det tar emot npgonstans inom mig, även fast jag egentligen fattar att det inte är något stort problem.

Det som jag däremot reagerade på hos mig själv inför denna frustration är att jag missar ju allt annat som han också uppskattar i livet. Han älskar sin dockvagn, han älskar elefanter och nyckelpigor, han älskar böcker och att leka med vatten, han tycker om att kramas och att måla. Och ändå plockar jag ut bilintresset och hakar upp mig på! Själv älskade jag bilar när jag var liten och kunde bygga hela städer i sandlådan. Faktum är att det är roligt med saker som brummar och rullar elelr flyger framåt i hög hastighet.

Vet inte vad jag ville säga med detta mer än att jag känner igen mig och blir frustrerad över att hans leksaksspis står oanvänd. Dessutom ökade bilintresset markant redan efter första veckan på dagis (han är snart två)... Men det är en annan och ännu mer skrämmande historia.
 

Jag tror faktiskt

Skrivet av  Kristina
att ALLA barn gillar bilar, traktorer, flygplan med mera. Åtminstone har mina flickor gjort det som mycket små. Fordon är helt enkelt spännande. Men pojkar får kanske mer uppskattning när de visar det intresset, och lär sig snart av sin omgivning, både vuxna och andra små pojkar, att det är ett bra sätt att "göra kön". För flickor är det tvärtom.
 

medfött..

Skrivet av  Leax
kan det ju inte vara! Så snabbt anpassar människosläktet sig inte till bilismen... Min något yngre pojke säger också brum-brum, och kör runt med bilen, men lika gärna med klossen, dockan, nallen, nappen eller en gammal socka, på golvet. Men med bilen får han respons:"ja, bilen kör brum-brum"... Jag jobbar hårt på att säga samma sak om de andra grejorna han drar fram och tillbaka över golvet!

Jag förstår frustrationen, och delar ambitionen att inte förstärka bilälskandet hos min kille.Tyvärr har vi folk runt om oss som exempelvis tycker att "pojken inte ska titta på blommor, kolla bilen istället" när jag tar en tur genom en vacker trädgård... Eller glatt utropar "duktig pojke" när han kör bilen fram och tillbaka på golvet...

Det är bara att inse att vi får försöka "bygga" starka barn som kan få ta många former i framtiden, och som har kraft och mod att möta fördomar. Vi kan inte göra mycket åt omgivningens bemötande, annat än indirekt genom att jobba för könsmedvetna dagis, förklara för farmor att han visst kan få en docka ("duktig farmor som ger lillen en docka i julklapp"!).
 

Många barn gillar bilar

Skrivet av  Susanne med Viggo 030721
såväl killar som tjejer och på Viggos dagis leker nästan all barnen med bilar och garage med mera. Min son är ävl den enda som gillar dockor i någon större utsträckning. Där har vi som föräldrar också medvetet uppmuntrat honom genom att leka mycket med dockor och gosedjur hemma, men det började faktiskt med att Viggo i somras intresserade sig väldigt för ett annat barns docka. Vi hade självklart tänkt köpa en docka åt honom förr eller senare, men nu blev det lite tidigare än vi tänkt och han var 13 månader när han fick sin första "riktiga" docka. Den har vi sedan haf tjättemycket när vi har busat runt hemma. En docka är ju så lätt att skapa en personlighet till och göra saker med. Nibb (som dockan heter) spelar boll, ammar, tar av och på sig mössan, bits i fingret om man stoppar in det i munnen på henom, gillar att dricka vatten ur nappflaska och har en jättesöt liten nalle som h*n gillar att krama.

Viggo leker med allt möjligt. När vi är i köket rör han i grytor och pytsar. När vi är ute sparkar vi mycket boll, runt sängen blir det ofta lek med gosedjur och Nibb samt bokläsning. Dessutom dansar vi massor hemma. Jag tror att det bästa är att försöka ge sitt barn massor av olika möjligheter till lek och faktiskt även vara lyhörd för det ens barn verkar gilla. Alla barn är individer och har olika preferenser. Visst är det lite jobbigt om ens barn verkar vara väldigt könsrollskonservativ i sina intressen ifall man själv är feminist, men lite får man nog gilla läget också. fast samtidigt aldrig glömma bort att erbjuda det andra också, för det kan ju falla i god jord så småningom.

mvh,
Susanne
 

Lugn!

Skrivet av  Amelie
Troligen gillar han bilar för att han gillar bilar, och inte för att han är kille. Min tjej gillar också bilar, och sa brumbrum tidigt, så det är inte könsbundet, men det kanske är medfött, vem vet?
 

Instämmer med resten

Skrivet av  Omnia
Kan bara instämma med resten, tror att alla småbarn gillar traktorer, bilar och flygplan. Maskinerna låter och är oftast i klara starka färger.

Dotterns bilintresse har börjat svalna lite nu (snart tre) men fortfarande älskar hon att köra runt traktorer och bilar i hela lägenheten.
 

Jag förstår

Skrivet av  Mustardseed
din frustration eftersom barns könskonservativa intressen så ofta används av omgivningen för att motbevisa ens egen tro på att de här sakerna inte är könsbundna av naturen. Jag med min glitterälskande fyråariga dotter har fått höra från flera håll att "där ser du" och "vad komiskt att just du fick en sån typisk tjej".

Med de kommentarerna visar ju omgivningen bland annat:
- att de inte alls har förstått att jag inte har något som helst mot glitter eller rosa eller dockor eller nåt sånt, bara att det är endast tjejer förbehållet och att man tror att intresset är genetiskt.
- att de helt har missat att glitterdottern också älskar vampyrer, spindelmannen och en massa andra saker som inte är rosa och glittriga
- att de inte ser att barn påverkas av många andra än sina föräldrar...

Det kan göra mig superfrustrerad att omgivningen dels bara uppmärksammar en del av min dotters personlighet (den delen som passar in i mallen) och dels försöker hävda att den är genetiskt betingad pga kön.
 

Brummm

Skrivet av  Lingling
Brrrrrrr ....
alla barn älskar att göra det ljudet, och saker som rullar med.
Som flera andra skrivit, jag vet.

Såg på ett annat snack den intressanta kommentaren att lek med dockor är mer avancerat än med en bil, så det stadiet kommer senare.
 

Ha ha!

Skrivet av  minna
Min tvåring är också traktorfixerad. och då menar jag verkligen fixerad. Bilar är inte alls lika kul. Han har bara en traktor men desto större fixering. Och visst kapitulerar man. Jag blir ju så glad när han engagerar sig i något och blir glad. Så här springer min lilla pojke omkring klädd i rosa, rött och lila med sin gula traktor.

Jag är inte så orolig. Jag erbjuder annat också. han brukar tjata att man skall rita traktorer när vi ritar och det gör jag ibland men bygger på det med hus, katter och mamma som kör. Ibland bara ritar jag något annat och han tycker att det är spännande också. "Rita traktor" sitter som ett mantra på hans tunga bara.
 

En till biltokig son här...

Skrivet av  Lena
Min son är 3 år och älskar bilar! Det är hans absoluta favoritleksaker. Det trista är ju att alla runtikring måste kommentera det med att "där ser man, sådär höll inte mina döttrar på, det är ju biologiskt" och sånt. Men det enda jag gjort är att försöka hindra min man från att köpa BARA nya bilar till honom, vilket han gärna vill. Utan för varje ny bil, något nytt annat också (under stort knot från mannen!). Så han har andra saker. Och faktiskt, han har börjat leka jättemycket med sitt leksakskök (som min man tyckte var jättekass att köpa, för han "leker ju ändå bara med sina bilar!", suck!), och sin docka. I julklapp ska vi köpa ett fint bilgarage, men vi köper också en ny babydocka, dockskåp och dockservis.

Bilar är det inget fel på, men uppmuntra gärna andra lekar också!
 

Jag förstår...

Skrivet av  Danne mannen
...dina tankegångar men en del saker går bara inte att ändra på eller rättare sakt bör inte ändras på.
Man måste se saker i ett större perspektiv tror jag och inte bara zomma in könsroller när det gäller ens barn.Om min 4årige son vill sätta på sig en rosa klänning och börja leka med dockor, ska jag då låt honom göra det,när jag vet att kan kommer att bli mobbad?Eller ska jag lära honom att kväva sig själv och inte vara den han är?
Det finns liksom ingen "gyllene medelväg" tror jag utan det enda jag vet är att han inte är något verktyg eller språkrör för att uttrycka mina värderingar.