Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur viktigt är ett genusperspektiv?

Skrivet av Raggsockan
Ta det här med att välja dagis, tex. När jag valde dagis så ville jag i första hand att de skulle vara ute mycket, att det låga nära , och att det var lungt och tryggt. Självklart vill jag även att de ska vara medvetna om könsroller och jobba med att se hur de själva påverkar det, men det var inte det viktigaste för mej.

Däremot så bryr jag mej mer om genusperspektivet när det gäller vilka jag själv umgås med. Inte så att jag väljer bort icke-feminister, men jag tycker det är besvärligt med personer som inte kan se det perspektivet om frågan kommer upp. Men jag ser det mera som ett specialfall av den större frågan: hur blir människor till dem de är? Klass, kön, etnicitet, genetiskt arv, den fria villjan... Hur ser sambanden ut, varför gör vi de val vi gör, vilka möjligheter har man att skapa sitt eget liv?

jag valde bort att umgås med mammagruppen när jag var föräldraledig, bla för att jag inte iddes med det sätt man pratade om tuffa killar och söta flickor, om hur mycket roligare det vara att handla saker till småtjejjer ( nu pratar vi om 3 månaders bebisar), om hur gulligt det var när en pojke och flicka var intresserade av varandra. Och jag klarade inte heller av denna positiva gruppsamvaro, där vi alla plötsligt skulle vara vänninor, bara för att vi hade barn i samma ålder. Nå, det fanns fler skäl till att jag inte passade in i gruppen, men sättet att handskas med könsroller tyckte jag var besvärligt. kanske tyckte jag det var extra svårt eftersom vi var rätt lika i ålder och bakgrund.

i andra sammanhang bryr jag mej inte särskilt, jag noterar lite vad som gäller, och så kan jag välja om jag vill passa in och hjälpa till att förbereda middagen tillsammans med de andra kvinnorna, eller om jag ska vara lat och sitta i kvällssolen och ta en öl med männen (det är ju så mycket trevligare), och därmed vara en udda typ, men som turist i tillvaron är det tilllåtet. Jag kan se strukturer, men behöver inte nödvändigtvis inte diskutera eller problematisera det.


Hur tänker ni andra, är ett feministiskt synsätt en viktig bit i ert liv? Har det alltid varit det, eller går det i vågor, i olika faser i livet?
Svar på tråden: Hur viktigt är ett genusperspektiv?

Det är jätteviktigt för mig

Skrivet av  Susanne med Viggo 030721
Jag har lite liknande erfarenheter som du och kan glatt erkänna att jag tycker mycket bättre om att umgås med feminister eller i alla fall folk med en postmodern syn på världen. Värdekonservatister är bland det värsta jag vet eller extremt dogmatiska typer för vilka världen är svartvit. I grupper med enbart killar spelar det inte lika stor roll, men jag klarar inte av att umgås i enkönade tjejgäng om man förväntas bete sig enligt den traditionella kvinnliga könsrollen.

Jag har bland annat därför nästan helt lämnat den ankomstgrupp här på AFF som jag tillhört så länge eftersom jag inte orkar med att forma mig själv till den falska bilden som krävs för att man ska passa in där.

Som tur är kan man välja både sina vänner och sina AFF-snack :-)

mvh,
Susanne
 

Vad synd...

Skrivet av  Humanistfeminist
att du själv just kategoriserat in dig i facket för dogmatiska typer som du själv beskriver här ovan. Det var inte ett särdeles öppet sinne du besatt? Känner du dig malplacerad i ditt genus eller är ditt problem av social art snarare än dogmatiskt? Grovt generaliserande och därmed nedvärderande av vissa av dig placerade i fack kvinnor och andra "människor" än andra synvinklar på saker än du själv är ju inte direkt något främjande av feminismen. Var har du din humanism, med mänsklighet och vidvinkelseende, perception för människors olika erfarenhetsgrunder och val av åsikter? Och om man bara umgås med likasinnade, hur skall man då kunna ta sitt feministiska tänkande vidare? Hur skall man kunna basera sina åsikter på egenupplevda fakta? Blir det inte väldigt tråkigt att bara umgås med andra ryggdunkare?
 

Betackar mig för anonyma påhopp

Skrivet av  Susanne med Viggo 030721
Hade du ens bemödat dig om att svara på mitt inlägg under eget namn hade jag också kunnat bemöda mig om att svara dig. Du tillskriver mig en massa negativa egenskaper jag inte har och du vet faktiskt ingenting om mig egentligen. Jag kan i alla fall svara att du har HELT FEL rörande mig och om mitt första inlägg gav en felaktig bild av mig är jag ledsen för mina klumpiga formuleringar. Spara ditt krut på någon som verkligen behöver det och våga stå för dina åsikter nästa gång - då stiger du kanske något litet pinnhål i min åsyn i alla fall.

utan vänlig hälsning,
Susanne
 

Ja!

Skrivet av  H-n
Det är jätteviktigt för mig! Men hur viktigt det är har jag blivit medveten om först på senare år. När jag tänker tillbaks så var jag feminist redan i lekskolan, fast då visste jag ju inte att det fanns ett sådant ord.

Nu är det absolut så, att jag bara umgås "på allvar" med människor som har ett genusperspektiv. Jag är en social typ, så visst träffar jag andra också, men det blir aldrig någon djupare vänskap om geunsperspektivet saknas.

Ditt exempel med mammagruppen är bra! Jag kände mig rätt ensam hemma när jag vara mammledig, så jag gick på öppna förskolan för att få träffa andra vuxna, eller rättare sagt vuxna kvinnor, för det vara bara mammor där. Det var trevligt då, att få sitta och prata och fika medan barnen lekte. Vi pratade ju mest om hur barnen utvecklades och vilka erfarenheter man hade och sådana problem man ställs inför som nybliven mamma. Det var ett väldigt ytligt, men som jag tyckte ändå avkopplande umgänge. Och barnen trivdes där - de blev ju också lite uttråkade hemma i längden.

Men när jag nu tittar på vilka mamor som jag har fortsatt att umgås med, så är det bara de som har "genusglasögonen" på sig. Även om en del av dem aldrig skulle använda det ordet, så har de ett feministiskt synsätt och det går att diskutera dessa frågor. De utgår t ex inte självklart från att "vi kvinnor" ska laga middag, medan "männen kopplar av med en öl". Sådant klarar inte jag, för då känner jag mig som en Alien. Mina släktingar har t ex inställningen att bara för att jag är kvinna så jag jag sköta allt hushållsarbete, så att min man får "vila". Som tur är har inte min man den inställningen. :o)

Jag tycker nog att fler och fler kvinnor i yngre åldrar verkar ha ett genusperskpektiv och det gläder mig. Jag brukar ju alltid ta upp dessa frågor förr eller senare med nya bekantskaper. Fast det är ju som sagt också så att jag söker mig till männsikor som har ett genusperspektiv. För mig är det livsviktigt!
 

Beror på...

Skrivet av  Jullan m Olle o mössan v25
Jag tycker det är viktigt, men jag är nog egentligen inte så dogmatisk. ELler rättare sagt, jag är så bekväm av mig att jag umgås med de som är ungefär som jag. Fast ibland önskar jag att jag inte var så konstig. Jag har alltid varit lite... tja annorlunda kanske man kan säga. Jag gillade inte att gå i en liten byskola och sen i lugna små skolor. Jag kände inte att jag passade in riktigt, även om jag hade kompisar och inte blev mobbad. Men vill man inte vara en fnittertjej, ja... då kan man känna sig lite skum.

Jag kan känna mig väldigt "okvinnlig" i typiskt kvinnliga sammanhang. Hade nog inte gillat min föräldragrupp om det inte varit för en tjej där som var mer som jag.

Men å andra sidan har jag inte gått så långt att jag kollat dagis och så innan O började där. Klart att vi var där innan han började, men bor man på landet så finns det inte så många dagis att välja på. Men vi har tur med vårt dagis. Dessutom är det ett ovanligt dagis så till vida att av 6 personal är det tre män och tre kvinnor. På Olles avdelning är det faktiskt två män och en kvinna. Så på det viset är det ju så jämställt det kan bli.
 

Fast...

Skrivet av  kanjangen
... det där med att det finns män på förskolan innebär inte på några sätt att det per automatik blir jämställt. Det handlar också om vem som gör vad. Det har gjorts studier på män respektive kvinnors roller i förskolan och resultatet visar att män gör traditionellt "manliga" saker som att leka, bygga, busa, snickra etc. Kvinnorna på samma förskola är de som tröstar, plockar undan, städar etc etc.

Visst ska vi absolut ha fler män i förskolan, men vi får inte lura oss att tro att det innebär att det blir mer jämställt bara för det.
 

Viktigt för mig

Skrivet av  Kristin
Det har varit viktigt hela livet, men det är först på senare år som jag fått ord för det. För mig är det självklart att män och kvinnor ska vara jämställda. "Hatar" när någon säger till sin lilla pojkbebis "inte ska du gråta när en tjej slår dig" om en tjejbebis råkat komma åt honom. Jag har också haft svårt att gå upp i mammarollen med allt vad det innebär nuförtiden mammaträffar med storfika, jämförande av bebisars leksaker och kläder, skitprat om papporna osv. Jag har däremot försökt vara lite tillmötesgående och vara med på olika aktiviteter och hålla truten. Annars skulle nog mitt sociala liv och barnen bli lidande och folk skulle kolla snett. Det är sjukt (ok jag skriver talspråk för jag blir lite lat) att inte få vara sig själv. Mina riktiga vänner är feminister hela bunten även om de inte säger det rent ut. Jag orkar inte med folk som förutsätter att min dotter måste ha speciella tjejleksaker, att killar är stenhårda, att pappor är inkompetenta och att mamman bara ska ta hand om sina barn och inte jobba.