Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

vår som har ticks...Vad göra?

Skrivet av Ante i Luleå
Hej...oj...vad länge sedan man var här förresten..
Måste ändra på det.....för detta är ju ett sånt himla bra forum!
nåväl..nog med beröm...nu till min undran...

Vi har en son på snart 5 år..och han har det senaste året haft små-ticks för sig...
Det yttrar sig i att han blinkar kraftig, liksom knipande blinkningar lite då och då....inge direkt mönster.
Detta är ej heller betingat med att han skulle göra det mer eller mindre olika tider på dygnet dvs pga viss trötthet eller så....
Detta är väl ioförsej inge stort problem, men...vi tycker det är så synd att han skall ha dessa "grejer" för sig.....och man kan ju inte säga åt honom att sluta heller..det är ju inte nåt han rår för precis.
Jag har ibland frågat honom varför han blinkar och han har väl som svar sagt att han ser dåligt...men....det gör han ju inte. Det vet vi.
Man vill ju inte påkalla alltför stor uppmärksamhet kring detta för att inte få honom att ev. må dåligt av det.
Någon därute som har erfarenheter eller barn som har ticks?
Tips på hur man skall tackla ett sånt här problem?
Svar på tråden: vår som har ticks...Vad göra?

Hej

Skrivet av  Andrea
Jag har en son med Tourette syndrom. Oftast handlar det om Tourette, om det är flera tics. Fast då ska det vara även vokala tics. Har din son såna? Och de brukar gå i perioder på några veckor, ökar och minskar, vissa förvinner andra kommer.

Du kan ju läsa på lite på www.tourette.se. Är det inte Tourette, dvs. om det bara är motoriska tics och samma tics, då kallas det för nåt annat (kroniska tics, tror jag).

Oavsett - det är bra att du inte gör en stor affär av det. Det går ju inte att göra nåt åt. Barn kan vara rätt omedvetna om sina tics. Det kanske är lika bra det. Samtidigt, om det är tics som ser konstiga ut och barnet blir retat för dem - då skulle jag göra barnet uppmärksam på att just det där ticset ser konstigt ut. De kan oftast hålla tillbaka det lite, eller också "välja" andra tics. Kontrollen över ticsen - det är lite olika. Min son kunde kontrollera sina rätt bra (han har numera knappt några kvar), men "favoritticsen" är svåra att hålla tillbaka.

Om du som mamma märker att ett nytt tic börjat, som är olämplig, så kan du försöka stoppa det. Antigen genom att avbryta det direkt - det gjorde jag en gång när min son började med skrik-tics. Då sa jag bara "gör allt annat men inte det där." Eller när han började skaka luggen ur ansiktet - då tog jag och klippte håret på honom direkt. Annars hade nog det ticset fastnat, även efter hårklippning. Huvudskakningar kan ge problem med nacken. Man kan inte "kväva" alla tics, men man kan försöka med dem mest olämpliga.
 

inte riktigt så allvarligt med andra ord...

Skrivet av  Ante i Luleå
...vår son har med andra ord inte så allvarliga tics så man kan kalla det för Tourettes.....
Han har inte några språkliga "grejer" eller så...inte alls...utan...som jag sa, bara blinkningar som tenderar att bli många ibland.
Nåhja\'...det är kanske nåt som går över...

/ Andreas
 

Det ena är inte mer allvarlig

Skrivet av  Andrea
än det andra. Vet inte om du har missförstått mig där. Vare sig man har ett enda motoriskt tic eller flera eller både motoriska och vokala tics - det beror ju alltid på hur mycket och hur starka tics man har. Det är det som avgör. Tourette behöver inte heller vara allvarlig. Jag har Tourette-diagnos, och du skulle inte märka dem få lätta tics som jag har - de är nästan helt borta. Beror helt på hur mycket man besväras av det. Oavsett om Tourette eller andra tics, så brukar de avta i tonåren och strax efter tonåren, och i många fall försvinner dem.
 

Men...

Skrivet av  Har tics och mår toppen!!!
Jag har förstått det som så att Tics som "ur artat" (jag kallar det så...inte illa ment alltså) dvs. förvärrats...som skapar hinder för personen socialt mm. kallas för Tourettes...dvs. "vanliga" blinkningar, harklingar osv. kallas för Tics...men allvarligare symptom kallas Tourettes syndrom...brukar själv "blinka", "blåsa" eller "fladdra" med näsborrarna...ibland spärra upp ögonen osv....men jag lider ju inte av dessa vanemässiga tics så att jag hindras socialt...jag har en förmåga att kontrollera dem...jag är fullt medveten om dem och skäms inte...tror att de allra flesta av oss har ngn. typ av vanföreställning eller annat som "jagar" oss...min sambo tex. är livrädd att köra under tågviadukter...han är rädd att stenar o likn. ska rasa ner på bilrutan...men han lider inte av detta i någon större utsträckning...

Tycker att det här med Tourettes har fått lite för stort genomslag...dvs...missförstå mig rätt...man har en liten tendens att göra "vanliga" tics mer allvarliga för den som har dem och för omgivningen genom att göra saken så stor....

Huvudsaken är att man mår bra och inte lider och plågas....

Kram!
 

Hej!!!

Skrivet av  Andrea
Det är ju bara ord, så att säga. Jag menar....man måste väl kalla det för nånting, eller avgränsa från enskilda tics, eller från såna som går över. Men faktum är: Det har inget att göra med hur svåra eller hur lindriga ticsen är - det är när man har flera tics som man har över längre tid och de förändras. Det är definitionen.