Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skäms och förbannad

Skrivet av Känslokall
Så trött på att inte känna. Vännen har det mycket svårt med döende närstående och jag kan inte ge det stöd som behövs. Försöker finnas där men känner knappt nåt medlidande *skäms*. Är inte tillräckligt engagerad. Vännen vet inte varför. Vet att mina problem inte är något värda i hennes ögon så jag har tystnat. Fast det gör mig förbannad! Var bara tvungen att skriva av mig... Nån annan som har det som jag?
Svar på tråden: Skäms och förbannad

Ja, jag!

Skrivet av  oxå kylig
Fast inte riktigt, mina vänner har precis förlorat ett barn och i samband med det känner jag jättemycket. Men det känns nästan skönt att man kan känna nåt, jag är förstås jätteledsen för saken men att KUNNA känna är skönt.

Men i övrigt förstår jag precis vad du menar! Man känner ingen förväntan, ingen empati, knappt glädje eller ens sorg. När ska man bli av med det, jag har väntat i 3 år nu??
 

Skönt...

Skrivet av  Känslokall
...att höra att jag inte är ensam. Tre år! Det låter tufft. Förstår att det känns skönt att du ändå kan känna för dina vänner i deras ofattbara sorg. Visst hade det varit fruktansvärt annars!