Så nedstämd

Så nedstämd
Skrivet av	mamma till enveckas bebis
Usch, har precis fått mitt andra barn och är så ledsen och kan intehitta glädjen i nånting, även om jag är så tacksam och nöjd med att ha fått ett friskt barn till.....gråter hela tiden, och min mamma som ska hjälpa med storasyskonet är så trött på mig och förmår inte trösta utan blir liksom helt kall när jag sitter och gråter.....känner mig ensammast i världen, mannen är inteheller till nån hjälp, han blir bara irriterad och drar sig undan, min ventil är AFF, och där är ju ganska tomt just nu....pratar lite med kompisar i telefon, men har ingen jag kan gråta hos så nu känner jag självömkan och får dåligt samvete över det och över att jag inte orkar med stora pojken utan blir arg för minsta lilla....förstår att familjen är trött på mig och vill själv inte vara sån här. Blir jag nånsin glad igen? Känner mig sååå ensam och eländig.
Svar på tråden: Så nedstämd

Men du det där släpper
Skrivet av Åsa m Klara
snart-var du inte alls deppig med ditt första barn? Jag var lilkadan själv som du skriver nu,fick jag ett grattis till till bebisen började jag gråta och det var inga glädjetårar precis... Det går över jag lovar men det kan ta några veckor till innan du känner dig bättre! Men försök att stå ut och skriv av dig så mycket du bara vill här! Stor kram från mig

tack snälla du
Skrivet av mamma till enveckas bebis
det där värmde.....gråter igen. Jo, jag var deppig förra gången också och det är det som oroar, det satt i länge och jag gick till psykolog som bara nickade och sa att det var normalt (och såg glad ut)....det kändes inte som om det hjälpte. KOmmer nog att komma in och skriva igen, jättetack så länge för ditt svar, det är värt mycket.


men hela kroppen är ju full med
Skrivet av Åsa m Klara
hormoner klart som fan att man blir stissig:) Kan jag fråga dig om du känner det som om du hade ett pulspåslag som gör att du inte kan slappna av ens när lillen sover? Jag hade det med Klara och det var hemskt,men för mig släppte det på några veckor eller lättade rejält i alla fall-hoppas det blir så för dig också!! Jag tänkte på dig idag i affären och du vet det är så att folk bara förväntar sig att man ska vara överlycklig när alllt bara är kaos inombords-när jag kom hem från bb ville jag bara sova-inte amma en liten bebis som bara tänkte på sig själv:) Hoppas du kan få sova lite och att du får i dig ordentligt med mat för det hjälper! Ska min man och jag få fler barn kommer jag att kräva att han är hemma den första månaden så man själv hinner landa lite... Håll ut och tänk på att snart så kommer du att må bättre och det är jättebra att prata med alla som orkar lyssna.Själv orkade jag inte prata med psykolog så det var starkt gjort av dig-så du har en styrka du kan använda dig av! Hör av dig till mvc så de får koppla ihop dig med nån psykolog-så skickar jag en varm kram och en stor kladdig chokladkaka med grädde till dig:)

Kram
Skrivet av mamma till enveckas bebis
till dig. Allt är upp och ner men inatt har jag iallafall sovit lite mer, och bebisen också.....jag försöker kämpa på och finner styrka i att en okänd på internet tänkte på mig....du alltså. Tack igen, återkommer nog.

Om du inte känner dig bättre
Skrivet av Kicki
på några veckor tycker jag absolut du ska vända dig till öppenpsykiatrin där du bor. Det KAN ju vara en förlossningsdepression, även om det är för tidigt att säga. Och är det en depression, så behöver du bra samtalsstöd och kanske antidepressiva. Du ska inte gå och må så här någon längre tid! Kram


tack
Skrivet av mamma till enveckas bebis
har ringt dem, och via remiss från huläkaren ska jag få komma på åtm. ETT samtal...kram till dig.

Skickar kramar
Skrivet av Veronica
till dig. Känner så väl igen mig i det du skriver, har själv en liten skrutta på 3v och känner mig ensammast i världen. Det är ju en klen tröst att säga att det går över för när man är mitt uppe i eländet så är det ju pest och pina. Efter förra grav så fick jag en förlossningdepression och nu är jag rädd att hamna där igen. Fråga gärna om du undrar över något.

tack
Skrivet av mamma till enveckas bebis
det hjälper oerhört att veta att det finns fler än jag....även om det låter egoistiskt. Berätta gärna hur du har det om dagarna. Jag har haft såna här svackor även i andra sammanhang och kommit ur dem, men vet inte hur, så det är svårt att veta vad man ska göra. kramar,


Hej igen!
Skrivet av Veronica m Victor och Elsa
ja du, dagarna rullar på.... Min sambo har börjat att jobba efter att ha varit hemma i 20dagar, känner mig lite kluven... Det känns både skönt och samtidigt jobbigt att han inte är hemma tillsammans med oss andra tre. Mitt största problem är den bristande sömnen, så det har vi haft vilda diskussioner om.... båda vill sova men vem har eg störst behov....ska iallafall få sova nu i helgen så vi får väl se om jag lyckas hämta mig, i annat fall så tyckte ssk på BVC att jag skulle ta kontakt med mobila teamet. Nu till veckan så ska jag iallafall få kontakt med en psykolog, känns bra att få hjälp att sortera tankarna som snurrar runt i mitt huvud. Jag går om kring på dagarna och känner mig ena stunden glad och positiv för att sekunden senare känna mig rejält ledsen och ensammast i världen och ledsenheten sitter i hjärtat och magen (låter kanske konstigt men så känns det iallafall). Du får också gärna berätta om hur du har det på dagarna,vad du tänker och funderar på. Jag har ju som sagt varit med om att bli deprimerad efter förlossningen så om du vill veta mer så kan jag berätta. Kram

Så nedstämd

Men du det där släpper

tack snälla du

men hela kroppen är ju full med

Kram

Om du inte känner dig bättre

tack

Skickar kramar

tack

Hej igen!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information