Vilka har tillväxthämmade barn?

Vilka har tillväxthämmade barn?
Skrivet av	Chi
Hejsan! Jag har skrivit nåt inlägg tidigare och vet att jag fick svar från någon/några med tillväxthämmade barn men jag tänkte inventera en gång till om det går bra. Känner mig lite ensam bland andra mammor med min tillväxthämmade flicka och det vore roligt att ha kontakt- kanske via mail- med andra i liknande situation. Min dotter föddes i v.37+6 och vägde 1850 gram och var 43 cm lång. Jag fick havandeskapsförgiftning i v. 37,men fram tills dess var mitt blodtryck och socker helt normalt så jag tillväxthämningen berodde nog inte enbart på det. Har många funderingar på om vi vågar försöka få ett syskon; kommer det att upprepa sig? Och hur kommer det att gå för min dotter? Hon är fortfarande liten så klart, ser väl ut som en 2-3 månaders fast hon nu är ett halvår. Hon är absolut ingen storätare och jag har nu förstått att det är vanligt att tillväxthämmade barn fortsätter att äta ganska lite och ibland dåligt. Jag såg att Sara nedan har en tillväxthämmad dotter (hej, hej!)men finns det fler? Kram, Chi
Svar på tråden: Vilka har tillväxthämmade barn?

Hej!
Skrivet av Susanne
Min son föddes tillväxthämmad. Han togs ut i v 37+5 och vägde då 2030 g och var 42 cm lång. Min grav.mage slutade att växa i v 29 och jag gick upp endast 1.5 kg under hela graviditeten. Han är idag 1½ år och ca väger ca 10.1 kg och är ca 76 cm lång. Han får sondnäring (i nappflaska) för annars växer han inte så bra. Kram Susanne

Hej
Skrivet av Amanda med Viktor-02 och Oscar&Hanna-04
Viktor föddes v 34+6 (tror jag eller 35+0) är lite osäker eftersom det står olika i journalen. I alla fall så var han tillväxthämmad. Han vägde 1790g och var 44 cm. Nu är han en energirik 2 åring som har växt i kapp sina jämnåriga. Han väger nu 11.5 kg och är 85-86 cm lång. Det var ett tag sen vi vägde och mätte. kram Amanda


Hej hej
Skrivet av sarabanan med Stella 25/2-04
Ja jag har ju Stella som jag skriver om precis nedan. Jag skulle också gärna få kompisar med liknande erfarenheter. Jag bor i Stockholmsförort och tycker det vore kul med en träff om någon är sugen på det. Var bor ni andra? Min mail står i infot. Det är bara att skriva så svarar jag!

Jag har två stycken...
Skrivet av Annica m Carl o Gustav
.."småkillar". Carl född v 31+5 1360g och Gustav född v 37+4 2355g (stor kille om man jämför med Sara men ändå liten för tiden). Carl är 5,5 år och Gustav 3. Dom är fortfarande små, lätta och smidiga! Vid andra grav fick jag äta Trombyl som är blodförtunnande och som förbättrar moderkakans funktion - vet inte men kanske var det Trombylen som bidrog till att Gustav kunde stanna i magen längre än Carl trots att jag fick HVF igen. Utvecklingsmässigt i övrigt är dom helt med i förhållande till jämngamla kompisar. Apropå mat så har Carl också varit liten i maten MEN nu äter han lika mycket som mig! Läs gärna på deras (icke uppdaterade) hemsidor om du vill veta mer om "småttingtiden". Adress i infot. Ha dé! /Annica

Inte nu längre....
Skrivet av Pernilla med Hanna 15/3-00 (v28+2)
Hej Hanna föddes tillväxthämmad pga av min havandeskapsförgiftning. Hon föddes i v28+2 och vägde då 810 gr, en vecka senare mättes hon och var då 31,5 cm. Nu är hon över fyra år och på den icke korrierade 4 års kontrollen så var hon "normal", 101 cm och 14 kg. Äter, och har alltid gjort, som en mygga men växer ändå. Det har inte alltid varit lätt att inte bli hysterisk över hur lite det äts, men växer gör hon som sagt. Skulle hon någon gång börja äta lite mer normalt blir hon säker mullig och go som mamma :-) Fast det är inte lätt att hålla en lagom profil på "ät-nu-för-fan-unge" och det blir bara svårare och svårare. Nu förstår hon så mycket mer så det gäller att passa sig. Några syskon har det inte blivit så hur det blir där vågar jag mig inte ge råd om. /Pernilla


maten
Skrivet av kotten
kan vara ett elände. Eller rättare sagt oron över bristen på mängden intagen mat. Min yngsta har precis som din ätit _otroligt_ lite. Och detta skapade naturligtvis oro - som ledde till tjat "bara en sked till"! osv osv... Och inte blev det bättre av att hennes storebror åt som en häst! En dag fick jag en snilleblixt! -Tänk om det stämmer, att barn oftast får i sig det som de behöver? Och att _hon_ själv upplever situationen jobbig? Att jag undermedvetet jämför barnen? Det låter ju glasklart, men för mig var det inte det! Sagt och gjort. Hon fick efter det maten serverad på "docktallrikar" (assietter). Och tösen blev överlycklig! -Äntligen orkade hon äta upp, och _tom_ ta en gång till! Precis som de andra i familjen! Först då - när hon åt med glädje, kunde jag slappna av och sluta tjata...

tjatar inte...
Skrivet av Pernilla med Hanna 15/3-00 (v28+2)
Hej, Vi försöker inte att tjata, men visst det är svårt att inte falla dit. Vi har diskuterat detta med hennes neoläkare och kommit fram till att så länge hon höll sin kurva så fick hon äta lite. Hans råd var att erbjuda mat ofta, har man en störd matlust behöver man äta lite och ofta för att få upp matlusten. Dvs försöka stimulera upp hennes matlust med mat hon uppskattade oavsett om de alltid var "nyttiga" eller ej. Om detta har hjälpt... nje det äts inte mycket ändå. Och nu när hon har blivit lite äldre så har vi faktiskt börjat sätta lite krav. Rätt eller fel, men vi anser numera att en 4-årig faktiskt bör äta minst en köttbulle till middag... :-) Så hon får ta mat själv med några minimikrav. Tyvärr så hamnar vi oftast bara på minimikraven... Idag är det köttbullar och potatismos. Då brukar kravet vara en bulle och en lika stor klick potatismos + grönsaker (valfri mängd). Äter hon mer än detta är vi mycket nöjda. Innan så fick hon ta vad hon ville och äta vad hon ville. När det då ofta inte åts något annat än gurka så bestämde vi oss för att införa våra "minimikrav". Just för att inte hamna på en sked till, bara lite till. När man börjat äta skall måltiden vara en trevlig stund. det händer även idag att hon inte vill äta våra "krav". Skulle det då vara en dag med efterrätt eller mys senare så blir det inget av detta... Hårt, kanske?! Men våra krav är verkligen inte satta för att få i henne en massa mat utan för att mer få henne att smaka på maten. Det är hon faktiskt riktigt duktig på hon smakar gärna på nya saker, sen att det sällan faller henne på smaken är en annan sak :-) Fast å andra sidan slurpar hon i sig en del välling fortfarande, utan den vågar jag inte tänka mig hur tillväxten skulle sett ut. Vi har gjort kortare försök på att dra in på den men eftersom det inte alls äts mer då så har vi slutat begränsa detta. Sedan dagisstarten är det bara välling på kväll/natt/morgon och ev. någon mitt på dagen på helgerna. Är det någon som har koll på hur många kalorier man anser att en 4-åring skall få i sig? det hade varit intressant att så hur mycket mindre det egentligen är. När hon var liten (9 månader, okorr) så låg hon på ca 60% av det dagliga "norm" intaget. /Pernilla

Jag har min Elliot..
Skrivet av Sara m Elliot 020208 34+4
..som är född i vecka 34+4. Han var då tillväxthämmad 23%. Vägde då 1805g o var 42 lång... Nu är han 2½ är fortfarande lite kort.. men annars full fart under sulornaler


Hej!
Skrivet av Hedvig m. Eskil
Vi har vår Eskil som var tillväxthämmad vid födelsen i v.28 (vägde 742g.). Vi har samma problem som nästan alla er andra. HAn äter mini-lite. Älskar välling och mariekex men annars är det illa. Vi försöker att inte oroa oss men det är svårt. Det är skönt att höra att ni har samma "problem". Vi får se hur det utvecklar sig när han börjar dagis till hösten. Kram till miniätarna!

Tillväxthämmad men ej tidig.
Skrivet av Margurit med selma
Min Selma föddes tillväxthämmad 2300g i vecka 40+1, mödravården uppmärksammade inte att hon var liten, så vi fick veta det först när hon var född. Hon är nu 6,5 månader och ungefär lika stor som hennes syskon var när de var 2-3 månader. Har också känt mig ensam om det här, haft svårt att hitta information. Har ingen aning om varför det blev så här, på sjukhuset trodde de att hon hade gått ner i vikt under sista månaden (hade alldeles för stor hud) men ingen hade någon teori om varför hon hade gjort det. Kram

Min son också...
Skrivet av MA & son
föddes i v 31+6 och vägde 1,5 kg. Ingen kraftig tillväxthämning men det har fått konsekvenser. Precis som många andra tillväxthämmade äter han minimalt och har så gjort sedan han började amma. Han är nu 21 månader och får näringstillskott sedan 9 månader tillbaka, trots det väger han endast dryga 8 kg. Hans knappa viktuppgång beror endast på att han äter så lite som han gör. Ibland när han under någon vecka eller så ätit lite bättre, har han genast gått upp mer än vanligt. En bekant till oss hade exakt samma problem, först vid 7 års ålder när han började träna fotboll mm fick han upp aptiten och började äta. Han är nu en 1,80 lång tonåring. Det brukar jag tänka på som en tröst när det känns för jobbigt! Lycka till med din flicka!

Vilka har tillväxthämmade barn?

Hej!

Hej

Hej hej

Jag har två stycken...

Inte nu längre....

maten

tjatar inte...

Jag har min Elliot..

Hej!

Tillväxthämmad men ej tidig.

Min son också...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information