Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Lillprinsen...

Skrivet av Anki med Jonathan
skrämmer livet ur mig! Han har börjat få apnéer. Första gången som det blev riktigt läskigt var i morse när han damp ner till 60 i puls och dom fick gnugga igång honom för att han skulle komma ihåg att man skulle andas. *ryser* Detta hände efter att jag hade matat honom. Nu på kvällen så matade jag oxå och efter ett tag så händer det igen. Fast han hämtade sig fortare och gick inte lika långt ner i puls. Så där fick jag för mig att jag aldrig mer skulle mata honom! Jag grät som ett litet barn och var livrädd för att ens titta på honom kändes det som. Fy för fan säger jag bara. Min sambo talade om för mig att det hade med allt slem som sitter i luftvägarna som är som tuggummi för honom. Så till slut så insåg jag ju att det inte var jag som försökte ta livet av honom när jag matade honom. Ja detta kommer att bli en jävla resa (ursäkta svordomen) just nu känner jag mig helt slut psykiskt och fysiskt. Jag vill sova in i nästa vecka känns det som. Förstår inte hur jag ska orka med denna press!!

Till på köpet så hänger flytten av lillprinsen över oss oxå. Han ska ju till DS Neo och jag är livrädd för det. Känner ingen personal (förutom vissa läkare som går emellan DS och KS) men alla goa syrror som vet vilka vi är och som är vårt stora stöd just nu. Inser ju att det kommer att funka lika bra på DS men det känns oövervinnerligt just nu. Tänk vad liten man ändå är fast man är vuxen. Blä.

Ha en trevlig kväll alla ni och ta hand om varandra.

Kram Anki
Svar på tråden: Lillprinsen...

Det hade våra barn oxå!

Skrivet av  Maria med Emelie&Albin 6/7-03 (26+2)
Jag letade fram dagboken från förra året eftersom jag kände så väl igen det du skrev.
Emelie började få apnéer och bradys (hette det väl när hjärtverksamheten gick ner) den 19/7. Hon föddes ju i v 26+2 den 6/7 så hon var ca 2 veckor när de började.

På Albin började de den 29/7 och höll tyvärr på ganska länge. (Men han hade ju otroligt många komplikationer.) Han fick t.o.m teovent när vi var utskrivna.

Men iallafall så lugnade personalen oss och sa att det var otroligt vanligt hos så små barn. Men ninns så väl hur jobbigt det var :(

Tänker på er!

Kram
 

känner igen det...

Skrivet av  Ewa m Emelie 3(V25), Ludvig 1/6 (V26)
Min lilla kille som är född i V 26+0 har problem med sin mage så han går upp och ner i saturation. Men för mig så har det värsta gått över (hoppas jag) Ju större han blir desto mindre dippar gör han.
Men det är aldrig trevligt att uppleva denna skräck och rädsla som kommer över en när något sånt händer. Jag hoppas att det går bra för lill prinsen och att ni kommer er till rätta efter flytten. *kramar*
 

Känner igen det...

Skrivet av  Ulrica med Elias (v28+3) nu 2½ år!
Hej!

Jag känner igen det du skriver. Vår son fick rejäla apnéer och det är så otroligt skrämmande att se sitt barn bli alldeles blå/grå.... Sedan larmet och alla läkare som kommer springande....*hu*..jag ryser fortfarande bara vid tanken, trots att sonen nu är 2 år!

Jag kan inte ge några råd mer än att du får försöka stå ut. Det ÄR en otroligt jobbig tid när barnen är så små och dåliga men de blir stora de barnen okså, jag lovar! =)
 

Tack!!

Skrivet av  Anki med Jonathan
så hemskt mycket för era svar! Känns skönt att jag inte är ensam om detta, hoppas att det snart är över med dessa apnéer annars kommer man väl bli gråhårig på kuppen!

Kram på er
 

Ryser...

Skrivet av  Johanna
när jag läser, apneér fick min sin oxå...
Aldrig på neo men efter vi kommit hem, Milton åkte på lunginflammation de första han gjorde efter de influensa - ja vi bodde på sös och biva KS under hela första våren. (mer om detta på miltons hemsida)

Mitt råd till dig är att få be att prata med en kurator, du kommer samla allt jobbigt inom dig annars och en vacker dag brister de! Säger det för de misstaget gjorde jag!
Sen vill jag även länka till en sida där du kan hyra andningslarm, vi hade ett sådant för Milton i över ett års tid, och de fel-larmade inte många gånger.

http://www.technomedica.se/

Kram på dig o prinsen!
 

Bradys? Apneé?

Skrivet av  Pernilla med Hanna 15/3-00 (v28+2)
Hej

Det är inte roligt när de små liven leker ringklocka... men en dag inser man att det inte plingar lika ofta som det brukar :-) och så är man på hemgång.

Var det brady eller apnee? Brady är när hjärtfrekvensen går ner och apnee när de slutar andas (med hjärtat slår normalt).

Min dotter Hanna hade vädigt lite apneer fick dem egentligen bara när hon hade kraftiga bradys (inte helt kul att inse, först slår inte hjärtat som det skall, sedan slutar hon andas).
Nu var hon ett A-barn enligt läkarna men hade ändå en 16-20 larm de dagar som var värst(röda bockar på pappret, dvs att någon sköterska hann fram till kuvösen... pep gjorde hon mycket oftare).
Hon fick bradys mycket oftare under matning (eller bajsning) det verkade som hon inte fixade båda liksom.
Mot detta fick hon teovent (eller som det var teofyllamin), det fungerade så där. Eller det gjorde väl det eftersom hon började få fler bradysar igen när de försökte sätta ut det.

Och flytta det är inte heller roligt... men efter ett tag kommer man in i de nya rutinerna fast v hade väldigt svårt och tyckte att det var väldigt "slappt" på det nya stället...

Kram och håll ut
Pernilla - med en 4årig vildråtta
 

Hej Anki!

Skrivet av  Sara med Selma
Jag kanske kan lugna dig lite inför flytten. Nu är det i och för sig snart ett år sedan vi fick komma hem från DS, men de flesta är kvar fortfarande. De är jättegulliga! Selma kastar sig över allihop när vi är där på återbesök och de kommer alla ihåg henne som om det var igår DS var vårt hem i tre månader.

kram och lycka till!
 

Livia gör likadant...

Skrivet av  Ajdan med Livia
Speciellt när hon äter... Idag hälsade hon mig välkommen genom att gå ner till 57 i sat, så att de fick flöda henne, men sen de bytte c-papen från piggar till mask blev det bättre. Hon har för liten näsa för piggarna. Idag får jag nog ta ut henne i alla fall, hon ska byta kuvös och vägas.
Livia blev flyttad från IVA till Neo utan att de sa till oss, det var fruktansvärt, jag grät hela eftermiddagen och kvällen. Men de hade helt fullt på iva och hon var den friskaste och den som kunde bli flyttad, så jag ska väl vara glad. Men det tog tid att vänja sig, trots att det är i samma korridor!!!
Hoppas ni alla andra har det bra.
Kramar
 

Artiklar från Familjeliv