Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Är en dålig mamma...

Skrivet av Anki med Jonathan
känner jag just nu. För att förklara mig lite mer så är det så att sonen inom den närmsta framtiden ska flyttas (igen), denna gång till en sk samvårdnadsavdelning på samma sjukhus iofs, så det blir ingen längre flytt. Vi har nu varit i neo-svängen i 8 veckor imorgon, och jag är så trött på sjukhus även fast det är en himla tur att dom finns såklart. Men nu när vi ska till denna nya avd så betyder det att vi föräldrar helst ska vara där 24/7 för att amningsträna och knyta an mer osv osv osv. Inom mig så känner jag att det kommer inte att fungera! Det är en sak att vara hemma i normal miljö och att vara på ett sjukhus där man inte kan göra som man vill om ni nu förstår vad jag menar. Så klart att ni gör. *ler* Jag får fan ångest bara jag tänker på det och nu känner jag mig som en brutalt dålig mamma som inte "gör allt" för min son. Jag vet inte hur jag ska förklara det här just nu, men kände att jag var tvungen att skriva av mig lite.

Suck...
Svar på tråden: Är en dålig mamma...

Inte då

Skrivet av  Amatea
Jag förstår dig mycket väl! Vi var bara på Neo i 2 veckor och jag är full av beundran för alla som måste vara där längre, för det är en pressande miljö.
På min dotters avdelning hade de en tavla där de skrev upp var någonstans föräldrarna, främst mamman, befann sig och på oss stod det alltid *Mamman sover i natt*. Alternativet skulle alltså vara att jag var där inför varje amning på natten men eftersom jag inte kunde amma och dessutom hade kvar min havandeskapsförgiftning så rådde BB-avdelningen mig att vila och sova på natten. Men jag kände mig som världens uslaste mamma som inte var hos min dotter hela dygnet och jag avskydde den där texten om att jag typ hellre sov på natten...
Försök ta varje dag i sänder och se fram emot den dag då ni får komma hem. Och försök balansera tiden där; man behöver egen tid också tex för att gå ut och gå en stund.
Hoppas det går bra; tänk på att tiden trots allt rullar på även om det kan kännas långsamt... Och inte är du en dålig mamma inte; du är ditt barns allra bästa mamma så det så!
*kram*
 

Hej Anki!

Skrivet av  Sara och Selma
Jag antar att ni ska bli flyttade till 21:an på DS. har du varit där och tittat? Det är jättefint! Vi fick bo där våra sista dagar på DS även om avdelningen var stängd eftersom de behövde vårt rum nere på avd. 20.

Det kändes mycket bättre att vara där i den fina miljön och ett rum som verkligen var anpassat till att bo med sitt barn i. Fint kök och en skön soffa vid teven. Jag trivdes utomordentligt, då fanns det dessutom ingen personal på avdelningen så vi fick vara för oss själva för första gången.

Jag kommer inte ihåg om Jonathan har syskon, då är det förstås en annan sak att bo på sjukhuset...

Du är definivt inte en dålig mamma och absolut inte den första som känner så här. Jag bodde med Selma på DS i tre veckor innan vi fick komma hem (totalt låg hon där i nästan tre månader) eftersom det inte fanns plats i hemsjukvården. Det var flera nätter som hon fick ligga inne på salen och jag åkte hem och laddade batterierna. Jag hade dåligt samvete varje gång, men jag kände att jag behövde komma ifrån lite. Nu i efterhand vet jag att detta antagligen gjorde mig till en bättre mamma, även om det inte kändes så då.

 

Hej Sara

Skrivet av  Anki med Jonathan
Jo det är till 21:an vi ska flytta till. Men endast för att dom inte har några tillväxtsalar öppna nere på 20. Semester du vet. Ja vi har varit där uppe och tittat och det är jättefint. Det är inte där problemet ligger. Saken är den att jag har en otrolig fobi att "bo" på sjukhus, jag kan vara där bara jag vet att jag kan gå när det blir för mycket. Att vara hemma med liten är ju liksom en hel annan sak, då kan man ju gå ut och göra vad man vill liksom. Men inte där när han ligger kopplad till syrgas och larm och grejer. Jag fixar det helt enkelt inte psykiskt. Efter mitt urakuta kejsarsnitt så gick jag hem efter 4 dagar fast jag knappt kunde gå. Jag blir helt hysterisk. (Larvigt? ja det är det nog men sån är jag). Hade det varit typ en vecka innan han får komma hem så hade jag hanterat det på ett annat sätt, då finns det närmare slut liksom. Men i detta läget så vet ingen när han får komma hem och då går det inte. Detta blev väldigt svamligt men hoppas att du förstår vad jag menar iaf.

Ha det jättebra och krama Selma.

Kram Anki
 

Jag förstår...

Skrivet av  Sara och Selma
Det är inte lätt, men jag hoppas att du pratat med personalen om hur du känner. Jag var på avd 20 för några veckor sedan (satt som kontaktförälder åt prematurföreningen) och då hade de fortfarande en tillväxtsal öppen. Finns det ingen plats för er där, eller har de kanske stängt den igen?

Hoppas att det löser sig för er, om du inte mår bra av situationen så blir det ju jättejobbigt. Klart att man aldrig mår bra i en sådan sitauation, men det måste ju gå att lösa på bästa sätt för er alla.

Tänker på er!

kram
Sara
 

Hej Anki!

Skrivet av  Jessica Med Malte
Jag vet hur du känner dig. Jag HATAR sjukhus, jag mår illa och tittar mig alltid omkring för att se att det inte är någon som håller på att ramla i hop brevid mig.
För ett år sedan ganska presic flyttades vi från KS till DS för att sonen var för pigg för KS.
När det kom till de nätter vi skulle vara kvar för att amningsträna och sova tillsammans med honom hela nätterna blev vi tilldelade ett rum som låg i en korridor bakom NEO. Det var bara rum med kuratorer och liknande så det var inga sjuksalar som "larmade" runt omkring oss.
Vi sov där i två nätter och det gick jättebra!

Lycka till och du är ingen dålig mamma bara för att du tycker att detta är jobbigt!
 

Artiklar från Familjeliv