Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

hur er era för tidigt födda?

Skrivet av Sofhia+Fredrik
jag undrar om det bara e jag som är lite orolig för min för tidigt födda son som kom till världen 21:a november 2003. Till och från har det varit jätte jobbigt med honom, han har varit väldigt överaktiv tycker vi som föräldrar men alla andra säger, han e pojke.

Vi tittar runt bland bekantas pojkar i samma ålder och de är inte som våran son. Inte alls samma aktiva sätt.

Nu har han börjat att gallskrika på nätterna, man får ingen kontakt alls med honom, bara skriker och skriker i ca 15 min innan man får honom lugn. Våran älskling har en tendens att så fort han inte får som han vill lägger han sig ner och skriker rakt ut, när man tar på honom blöja likadant och likaså kläder.

Han skall vara friskförklarad, de friskförklarade honom när han var 9 månader, men man kan väl inte veta detta säkert förrän om några år egentligen?

Tacksam för lite råd och tips

Kram Sofhia och fredrik
Svar på tråden: hur er era för tidigt födda?

Svår fråga

Skrivet av  LiAg
Jag har tvillingar som föddes 10 veckor för tidigt.
Den ena hon kan också vakna mitt i natten och bara gallskrika och det tar ett tag innan man får henne lugn.
Den andra har ett häftigt humör som gör att när de inte går hennes väg så lägger hon sig på golvet eller så springer hon in i ett annat rum och lägger sig och skriker.
Men de är inte så jätte vilda för övrigt men väldigt påhittiga.
Just nu så ligger min ridväst på golvet och då tar den ena dragkedjans lilla ”plupp” och försöker skruva upp en skruv med på golvlisten den andra hejar glatt på.
 

Carl har oxå...

Skrivet av  Annica m Carl o Gustav
..varit väldigt aktiv under sina första år (född v31+5). Ibland har man tänkt att man inte lyckats med "uppfostran" utan varit för slapp eller försiktig med honom. Jag har i alla fall försökt trösta mig med att (som någon sa till mig när han var nyfödd) prematurer har extra energi, går på högvarv fram till 4-5 års åldern.
Vet inte om detta är något "vetenskapligt", men det känns som Carl lugnat sig lite på senaste tiden. Han blir 6 i januari. Nu kan han t ex sitta och rita en längre stund, t o m själv på dagis när de andra leker.
Att er kille skriker på natten kan vara sk nattskräck - det kan drabba alla småttingar premisar eller ej. Att han skriker i andra situationer är ju en form av protest, ett sätt att visa sin vilja eller ovilja. Egen vilja är ju bra egentligen - men kan vara jobbigt för föräldrarna...! Det är ju dax för första "trotsen" snart - kanske är han tidig även när det gäller detta? Förhoppningsvis har han bara den där extra energin som går över när han blir lite större!
BVC kan ju hjälpa till med en utredning men han är nog lite liten för en sådan ännu. Ha en skön jul! Kram
 

Tycker...

Skrivet av  -Johanna-
det är helt absurt att vuxna kan häva ur sig en fras som "han är ju kille" HALLÅ, finns det en mall för hur pojkar SKA vara eller? Om man har en pysslig kille som inte härjar är de nåt fel då? *blir så arg*

Till din fråga, jag tycker absolut inte du ska oroa dig, milton hade oxå en period när han vaknade på nätterna och skrek men nu har de gått över - vilket är skönt för oss alla!

Han blir oxå JÄTTEARG om han inte får igenom de han vill, sunt beteende enligt mig.. Han testar ju oss, det KAAN ju gå eller hur!? =)
Dom e smarta små människor våra fina barn!

Ta en dag i sänder, du ska se att de inte är nån fara!!

kram
 

Våran med

Skrivet av  Malin
Hej!
Det låter precis som våran kille som föddes 7 v för tidigt i mars-00.
Han var väldigt "bökig" jämt kändes det som.
Vi fick kämpa när han skulle sova, var väldigt högljudd och skrikig dom två första åren, och han kunde också vakna mitt i natten och bara gallskrika i 15 min och var liksom inte kontaktbar.
Vi blev ganska rädda vad det kunde vara.
Det avtog så småningom, och nu är han hur underbar som helst.
Det här är första gången jag hör någon med liknande berättelse, och det verkar ju vara ganska vanligt vad jag har förstått nu så här i efterhand.
Ni är alltså inte ensamma (även om det känns så mitt i allt).
Det blir bättre, jag lovar, det är bara att stå ut.
 

Vad skönt

Skrivet av  Sofhia+Fredrik
att höra att man inte är ensam, mitt i allt är det så jobbigt när det är som värst. Skönt att kunna ventilera sina tankar och funderingar här inne. Vi kanske skulle starta en mailinglista till varandra där vi kan maila varandra om man har tankar och funderingar?

Jag börjar skriva min mailadress,

[email protected]
 

Hej Sofhia!

Skrivet av  Nikki
Vår son var också så som din, ja han är fortfarande ganska besvärlig *S* Men de goda stunderna börjar ta över de där besvärliga och det känns som om det går på rätt håll. Vår kille är inte född förtidigt (men vår dotter är det) men jag ville ändå berätta att det KAN vara så bland andra barn också, behöver alltså inte alls vara något "fel" eller ha att göra med att han föddes förtidigt!

 

Förtydligar!

Skrivet av  Nikki
Min son är inte bara besvärlig utan han är underbart härlig också *S*

 

Också son med mycket vilja

Skrivet av  Hedvig
Min son föddes för två år sedan i v.28. HAn har alltid varit bökig. Vid bröstet, vid läggdags. gärna vaken länge etc...Han har väldigt mycket vilja och skriker rakt ur när han inte får som han vill. Han hatar att gå och lägga sig fortfarande. Vi upplever honom som besvärlig, dagispersonalen tycket att han är lugn och en solstråle!!!

Kanske är det så att vår svåra upplevelse av för tidig förlossning formar våra tankar om barnet?? KAn det även vara så att de har fått kämpa för sitt liv och fortfarande har kvar den där kämparandan därav den starka viljan? Hmm, svårt...Lycka till i alla fall!!!!!