Då man följt S-J

Då man följt S-J
Skrivet av	Mia
lite på OÄF så ville jag gärna komma in här och titta och måste säga vilken fin stämning här är!! Jag är en sån där som inte har ngt direkt ben att stå var det gäller adoption. Kanske för att barnlöshet inte drabbat mig eller jag har inte haft ett enormt barnbehov. Men det är ju okunskap som leder till dumma förutfattade meningar, dels att man i sin vänskapskrets ser hur adoptivbarn blivit behandlade. Men jag ser eller jag har lärt av att kika här inne att det är stora hjärtan som tar hem en liten och vårdar den som sitt eget. Vilket jag respekterar då jag inte vet själv om jag hade kunnat ge den biten av mig. Ville bara kort säga det och önska alla lycka till
Svar på tråden: Då man följt S-J

Kluven
Skrivet av Peter
Av ditt inlägg så blev jag lite kluven. Jag har två adopterade barn på 6 och 4 år. Naturligtvis älskar jag och vårdar jag dom som mina egna barn för det är just det de är. Efter "så pass" många år så har man inte ens en tanke på att det skulle vara annorlunda med adoptivbarn jämfört med biologiska. Tyvärr så blev jag inte glad av vad du skrev. Inte pga av dina gamla förutfattade meningar utan snarare att jag blev påmind om att det finns en okunskap över vad adoption är. Om att fara illa. Klarar man inte av att älska ett adopterat barn så tvivlar jag på att man klarar av att älska ett biologiskt barn.

Har jag tolkad dig rätt?
Skrivet av Många frågor & lite anonym idag
Kan man vända på det, alltså. Om man älskar sitt biologiska barn kommer man att älska sitt adoperade lika mycket? Att jag frågar denna kanske lite korkade fråga, beror på min makes oro över att INTE göra det (se mitt inlägg nedan "kanske?")


Ja
Skrivet av Peter
Det var rätt tolkat. Jag är pappa till mina barn. Jag bryr mig om och älskar dom precis på samma sätt som andra föräldrar gör för sina barn. Jag behöver verkligen inte anstränga mig för att göra det heller, vilka vissa tycks tro.

Tyvärr
Skrivet av Blivande adoptivmamma
blev jag också lite ledsen av ditt inlägg. "När man ser i sin vänskapskrets hur adoptivbarn blivt behandlade". Jag fattar ingenting, har dom blivit illa behandlade? Av vem och varför då? Alla ungar är ju härliga, älskade ungar ju.... Men mest sårade blir jag av: "det är stora hjärtan som tar hem en liten och vårdar den som sitt eget". NEJ! Vi har inga "stora" hjärtan. Vi VILL HA BARN! Det enklaste vore om det ploppade ut ett ur magen på mig (som det så enkelt och självklart gör för er "andra"), men nu gör det inte det så då får vi gå en något krångligare väg, men med samma resultat. Nämnligen ett EGET barn (inte vårdat som det vore ens eget). Ett älskat, vanligt barn! Sluta behandla oss som vi jobbade för Röda Korset. Jag upprepar, VI VILL HA BARN, och det kommer vi att få. Och den som behandlar mig och min dotter på ett sätt som antyder att vi inte vore just mor och dotter kommer jag personligen ge en snyting. Hon har inte kommit ännu, men jag älskar henne redan mest utav allt, bara därför hon är MITT EGEN BARN!

Inte så farligt
Skrivet av Sojakorven
Peter och blivande adoptivmamma! Jag tycker ni överreagerar (och visst, det får man!) på Mias inlägg. Hon skriver själv att hon inte vet så mycket om vad det innebär att adoptera. Hon skriver också att hon lär sig ngt här och genom att följa t ex S-J:s adoption - jättebra! Att hon har adopterade i sin omgivning som blivit dåligt behandlade är väl heller inget man kan anklagfa henne för?!


Sojakorven
Skrivet av Peter
Det var inte min mening att anklaga henne. Det som jag reagerade över var att jag blev påmind om att det finns en okunskap om vad adoption är. Jag min fru och mina barn lever tillsammans och har ett helt vanligt familjeliv. Det är inget konstigt med det. Det enda som kan kännas annorlunda är att vi har ett starkt intresse av ett extra land som vi gärna besöker. Vi vill inte känna från vår omgivning att vi är speciella. Vare sig det gäller att det tycker att vi har ett extra stort hjärta som tar hand om barn som annars inte skulle klarat sig, eller om adoptionsmotståndare tycker att vi skapar problem i samhället.

Inte helt vanlig familj
Skrivet av Sojakorven
Jag tyckte inte att du anklagade Mia. Men sammantaget med vad Blivande adoptivmamma skrev så blev det så avvisande. Och det är ju synd om Mia försvinner eftersom hon gillar tonen här och lär sig ngt. För visst finns det mycket okunskap om adoption. Det kan man göra en hel del åt. Men att omgivningen uppfattar oss adoptivfamiljer som speciella är nog ngt vi får leva med. Dessutom tycker jag att det ÄR speciellt att vara adoptiovfamilj. Till 95 procent känner jag mig som vilken mamma som helst men de där resterande fem procenten innehåller en komplexitet, inte nödvändigtvis komplikationer, som jag inte delar med "vanliga" föräldrar.

Okej...
Skrivet av Blivande adoptivmamma
När jag läser igenom mitt gamla inlägg märker jag att det verkar fientligt, men jag var irriterad när jag skrev det. Jag förstår att Mia menade väl och ber därför om ursäkt för det. Anledningen till att jag reagerade är att jag senaste veckan stött på ett antal kommentarer liknande Mias. En del tycker synd om oss, andra sätter oss på pidestal för den "välgörenhet" vi gör. Vi känner inte så utan har hittat ett sätt som uppfyller drömmen om att bli föräldrar. En dröm som inte skiljer oss från alla andra som skaffar barn. Så enkelt är det.


Jag förstår
Skrivet av Sojakorven
Jag förstår och jag delar din irritation över att det ibland sätts likhetstecken mellan adoption och välgörenhet. Jag möttes av det ibland inför vår adoption. En del blev lite ställda då vi berättade och hade svårt att förstå och dela vår glädje. När de då så skulle säga NÅGOT kom det där med "ja, det finns ju så många barn som behöver föräldrar". Sedan jag blev mamma har ja bara mött den där attityden vid två tillfällen och då kom det från okända, äldre människor. Lycka till med din adoption! Får man fråga - från vilket land?

Kina
Skrivet av Blivande adoptivmamma
Det är därför jag skrev dotter - jag har liksom föreställt mig det eftersom det är mest flickor därifrån. Men könet spelar ingen som helst roll, det är ínte därför vi valde land. Nu drar jag mig tillbaka igen. Jag har bestämt mig för att inte lägga ut vår adoption på nätet (därför säger jag inte heller hur långt i processen vi har kommit), det var nog att älta hela ivf-processen i snackforum. Nu ska jag bara andas och känna lugnet. Tids nog kommer vårat barn.

Då man följt S-J

Kluven

Har jag tolkad dig rätt?

Ja

Tyvärr

Inte så farligt

Sojakorven

Inte helt vanlig familj

Okej...

Jag förstår

Kina

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information