Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Myt eller verklighet?

Skrivet av Vittel
Senast idag läste jag i en ankomstgrupp om "någon" som försökt bli gravid jättelänge och sedan beslutat sig för att adoptera. När de fått hem barnet blev de gravida med en gång! Hör och häpna!

Som ofrivilligt barnlös i tre år blir man lite lätt trött när man hör dessa historier. Ja, ni vet säkert själva...

Så min fråga är nu: Är detta myt eller verklighet? Känner ni till någon som blivit gravid "tack vare" en adoption?

Eller är det hela bara en vandringssägen som folk gärna vill tro på?
Svar på tråden: Myt eller verklighet?

Myt.

Skrivet av  S-J
det har gjots flera undersökningar där man jämfört ofrivilligt barnlösa som adopterat med ofrivilligt barnlösa som INTE adopterat. En lika stor del av båda grupperna blev inom en viss tid gravida spontant... lltså: en myt. Visst förekommer det att de med fertlitetsroblem får barn spontant efter att de adopterat, självklart, men det är inte alls så vanligt som många tror. Det beror väl mycket på att det är så poppis att tala om de som det sker för, medans man inte alls talar lika mycket om de som INTE får bilogolgiska barn efteråt trots avsaknad av p-medel och inte alls så mycket om de som INTE adopterat men ändå efter en viss tid får barn spontant.
 

Tack vare .vaddå?

Skrivet av  maria
att det kom in ett barn eller att man glömde bort sin längtan eller att naturen just den dagen utan att veta om adop släppte ett litet ägg,
Ja säg det men har det någon betydelse två att älska att vårda . tillomed tätt.
Livet är inte förutsägsbart sådant händer , så myt nej snarare verklighet.,
Men om man adopterar för att öka chansen att blir gravid i sin egen livmoder ja det är väl inte rätt orsak precis..
 

Myt och verklighet

Skrivet av  Peter
Myt är det naturligtvis att chansen skulle öka att man blir gravid efter att man adopterat. Precis som S-J påpekar så visar undersökningarna att det inte är någon skillnad. Verkligheten är också att det finns flera par som blivit gravida under adoptionsprocessen eller efter adoptionen. Jag kännner flera par. Ett av paren fick avbryta adoptionen och var oerhört ledsna för det (väldigt få förstod varför de var ledsna). Vid nästa adoptionsförsök såg de till att skydda sig, vilket också rekommenderas.

En annan verkligeht som många som adopterar får erfara är alla kommentarer som man får när man beslutet sig för adoption. - Ni ska se att ni får ett riktigt barn nu- etc. Det enda vi egentligen ville höra var ett grattis och goda lyckönsknigar.
 

Myt

Skrivet av  lollo
Visst jag känner många som fått biologiska barn efter att de adopterat, men det finns även många som blir gravida efter många års försök utan att de först adopterar.

När folk adopterar blir det öppenbart att de försöker att få barn. Får de då ett biologiskt barn efteråt är det lätt att se det som relaterat till varandra. Folk som äntligen blir gravida efter 10 års försök märks inte lika tydligt om de inte talat om sina fertilitetsproblem.
 

Tack alla

Skrivet av  Vittel
jag lutar också mot att det hela är en myt.

Ungefär som när man säger att det betyder lycka om det regnar i brudslöjan. Det måste ju också vara en kommentar som kommer ur att trösta bruden som velat ha sol på bröllopsdagen.
 

För min faster...

Skrivet av  Elin med Selma
Blev det så hon hade försökt att bli gravid i 15 år sedan så adopterar dom en lite pojke från Colombia och bara några månader efter ås är hon gravid.


Men så kan det ju bli eftersom att alla spänningar osv släpper.
 

Så kan det ju bli...

Skrivet av  S-J med Simon
.. av andra oraker än att "spänningar släpper". Slumpen t ex ;)
 

Och vad säger att det är spänningarna

Skrivet av  Emma med Tova
Min sambo är adopterad och han har en storasyster som är hans föräldrars biologiska barn. Hon kom till efter 13 års försök att bli gravid. Med det vill jag säga att det inte alls behöver vara spänningar som släpper, för många finns det ju ingen förklaring till varför de inte blir gravida och många års kämpande ger tillslut resultat. Med det vill jag säga att det inte behöver vara adoptionen som utlöste att din faster blev gravid det khade hon kanske blivit ändå. Min sambos föräldrar har aldrig använt skydd och för dem resulterade det i en graviditet under mängder med år. Min sambo adopterades när de ville ha fler barn och insåg att sannolikheten för en till graviditet var liten.

Om man ser på människor som gjort ivf, adopterad eller inte gjort något "åt" sin barnlöshet så tror jag att de som har störst sannolikhet att bli spontant gravida är de som genomgått ivf. Känner 2 par där första barnet är ett ivf-barn efter många års försök. Sedan efter ivf verkar det som om kroppen fått en omgång av hormoner och de har blivit gravida snabbt igen och det har inte alltid varit helt planerat.
 

Detta snack om spänningar...

Skrivet av  Kakan
gör mig så j-a irriterad - vilka spänningar???!!

Ta min historia tex - vår barnlöshet började med att jag var gravid - på första försöket, lätt som en plätt - men fick missfall. När jag vaknade från narkosen sa sköterskan till mig att jag hade tur som hade så lätt att bli gravid...:-)
Vi tyckte också det var bra och tog det lugnt - att bli gravid var ju ingen match hade vi ju sett och vem hade bråttom? Först så småningom insåg vi att detta sannolikt var vår enda graviditet. Vi gick ganska direkt på adoption och det är det bästa vi någonsin gjort - vi kunde faktiskt inte ha gjort det bättre själva!
Men - några spänningar kan jag inte känna att jag skulle ha blivit av med - snarare har ju anspänningen ökat nu när man ha en liten individ att slösa sin kärlek energi och nattsömn på.
Ska jag dessutom försöka mig på lite statistik i min omgivning blir resultatet:
Vi har 8 familjer i vår direkta omgivning som har adopterat - hälften av dem två gånger. Ingen av dom har "spänningarna släppt för" och den av omgivnignen fantastiska mirakelgraviditeten inträffat. En av familjerna känner en annan familj som fått ett biologiskt barn. På samma sätt kan jag konstatera att av den betydligt större mängd adoptivfamiljer som jag "känner till" genom andra kanaler är det ett ytterst fåtal (sisådär 4%) som har fått biologiska barn efter att ha adopterat - däremot finns några som adopterat nummer två.
Så statistiskt sett, med detta underlag kan man nog konstatera att det är ytterst ovanligt att "spänningarna släpper"...

Det är väl som vanligt - alla vandringssägner har en tendens att färdas fort och få större och större proportioner allt eftersom.
Troligen är det så att de som får ett biologiskt barn skulle fått det ändå oavsett adoptionen - såsmåningom...
Så någon fetilitetsbehandling är det inte att adoptera - och en himla tur är väl det!!