Nu närmar julen sig

Nu närmar julen sig
Skrivet av	Camilla
Nu närmar julen sig och visst är det väl mysigt men jag som alltid har älskat julen känner inte den glädjen längre och kommer nog aldrig att göra det igen. MIn mormor och mamma stod för är synonynmt med julen för mig. Därför var det väldigt tomt den första julen som inte mormor var med oss, det är 6 år sen den julen firades men hon var ju dock över 85 år så det var inte så mycket att göra. Men att inte ha mamma här att fira jul med det är hemskt!!! Det blir nu andra julen utan mamma. VARFÖR????? Min dotter fyller 2 år ett par dagar innan jul, mamma fick aldrig uppleva hennes första födelsedag heller. Det är alltid hemskt att leva utan mamma men det blir ännu värre när det är födelsedagar, jul och andra högtider. Jag blir så himla arg men vart ska man vända sin ilska.....
Svar på tråden: Nu närmar julen sig

Hej Camilla.
Skrivet av engeltina
Min mamma berättade hur svårt det var för henne. Hennes mamma dog när min mor var 20 och fick aldrig se någon av hennes barn. Det tyckte hon var fruktansvärt hårt. Jag känner med dig. Bamsekram!

hej cammila.
Skrivet av olivias mamma
det är så konstigt hur två människor som aldrig har träffats har så lika historier.min pappa dog för två år sedan,den 14 desember.min dotter är ca 10 mån,och han hann aldrig träffa henne.Det svider och gör så fruktans värt ont i hela mig när jag täncker på honnom och hur glad han skulle vara och hur mycket han skulle älska lille olivia.Många gånger täncker man"om jag bara fick träffa pappa och prata med han en sissta gång.jag kan inte ge dig några råd för jag undrar som du.Men jag försöker se pappa genom mitt barn,hon är ju ochså en del av pappa.(hon har hans mun).jag önskar dig i alla fall en god jul,å hoppas att du har många vänner som fins där för dig.


Hej hej Camilla
Skrivet av Carina
Känner precis som du, julen närmar sig och jag vill bara gömma mig. Men för barnen, tja - jag måste försöka stå ut. Det är inte mycket jul i huset, om jag får säga det själv. För 4 år sedan dog min mamma, och det 2 veckor innan min dotter föddes. Glädjen att få en flicka när man precis förlorat sin mamma (som för mig var julfirande hela hon), det var en känsla jag ALDRIG mer vill uppleva på något sätt. Tyvärr så blev det en repris elva månader senare då min far dog, så han fick aldrig uppleva min dotters 1-a födelsedag. Ibland kommer jag på själv att inte vilja lyssna på sentimentala låtar, men ibland "plågar" jag mig igenom ett par för att s.k rensa mig själv på tårar som jag både förträngt samt släppt loss vid valda/ovalda tillfällen. Kram på dig från en som en som funderar på när man kommer att komma till stadiet "tänka på de glada minnena" istället för att tänka på saknaden hela tiden..

Visst är det
Skrivet av Nanna m Jonna 9908 o Tilda 0201
hemskt när man måste fira jul utan sin mamma. Eller som du säger: födelsedagar mm mm Saknar oxå min mamma, hon hann åtminstone uppleva Jonnas 1 årsdag och fira 2 jular med henne men barnbarn nummer två kunde jag inte ens berätta om för henne :-( Och visst ser mina barn fram emot jul, men jag då? En dement pappa som visserligen fortfarande känner igen oss, men annars så har han inte så mycket koll. Och en död mamma. Roliga jular har det blitt :-( Saknar verkligen min mamma, hon hade glatt sig så åt barnens tindrande ögon mm. Tur att man har dom iaf, Jonna hjälpte oss den första tiden efter mammas död, då var hon bara 1½ år. Meen så lyckligt ovetande om vad som hänt och därför kunde vi skratta och fick tänka på något annat oxå och det var nog bra. Känner så väl igen din ilska, vet inte heller vem jag ska vara arg på egentligen, men det är såå ORÄTTVIST att mamma skulle dö, bara 54 år gammal och att pappa nu är dement. VARFÖR JAG??? Varför kunde inte någon annan dö? Någon annan som jag kanske saknat men ändå hade klarat mig bättre utan. Men utan mamma? :-(( Skickar varma kramar till dig och hoppas att du orkar ta dig igenom juletiden trots det som hänt.

Ah, vad jag kanner igen mej...
Skrivet av Åsa med Herman, Atlanta USA
Min mamma dog forra aret, endast tre veckor innan vi skulle aka hem till Sverige for att fira jul. Hon langtade jattemycket efter Herman som hon inte hade sett pa 9 manader och vi langtade jattemycket efter henne.... Hon hade hunnit kopa julklappar och allt och plotsligt dor hon... Istallet for en mysig jul fick jag aka hem och ordna med en begravning.... Hon dog tre dagar innan Hermans 2-arsdag och pa just hans fodelsedag reste vi hem.... Den resan var den varsta jag har gjort i hela mitt liv... Jag har lange kampat med mitt daliga samvete for att jag tog hennes alskade barnbarn och flyttade till andra sidan jorden... Nar vi kramade varandra hej da for snart 2 ar sen trodde jag aldrig att det var sista gangen jag skulle se henne i livet... Imorgon ar det ett ar sen hennes begravning och jag har haft nagra rikigt kampiga veckor nu eftersom det nyligen var ett ar sen hon dog och i och med att vi ska aka hem till Sverige igen till jul sa skoljer alla minnnena fran forra aret over mej... Mamma alskade julen och jag med men den kommer aldrig bli detsamma utan henne..... saknar Manga kramar till dej och alla andra som saknar sina nara och kara extra mycket sa har i juletider!


Hej!
Skrivet av Kicki
Känner precis som du och alla andra som svarat dig. Det är jobbigt vid högtider och när något annat speciellt händer som man vill dela med sin mamma och/eller pappa som inte finns längre. Det här blir min åttonde jul utan pappa och min fjärde jul utan mamma. Ibland känns det som om jag köper en massa julklappar till mina barn för att kompensera dem för att de inte har någon mormor och morfar. På ett sätt är det ju så, för de skulle fått rätt så mycket julklappar från dem, det vet jag :). Men det går ju aldrig att ersätta de känslor en mormor och morfar kan ge med materiella ting... :( Men hur ska jag kunna göra julen OK för mig själv? Genom att skriva här kanske, och se att det finns andra i samma sits som jag? Ofta känns det ju som om "alla andra" har en massa mammor och pappor runt omkring sig att fira jul med. Det är "bara jag" (och min bror) som har det så här hemskt. Men så är ju absolut inte fallet!!! Det visar ju det här snacket! Det jobbiga är bara att till syvende och sist, så är man ändå ensam med sin egen sorg. Ingen kan kämpa sig igenom den åt mig, det är bara jag själv. Denna ensamhet kan få mig att känna mig så oändligt svag, men också så väldigt stark. Tänk att jag klarat mig så här! Ja, det var lite tankar och svammel från mig. Och Camilla, vet inte heller var man ska rikta sin ilska. Man får väl gå ut i skogen och ställa sig och skrika rakt ut, när ingen hör? Kram

Nu närmar julen sig

Hej Camilla.

hej cammila.

Hej hej Camilla

Visst är det

Ah, vad jag kanner igen mej...

Hej!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information