att gråta över sin farfar som man inte sett på fem år..fick precis reda på att han gick bort på min sons födelsedag... |
Svar på tråden: Är det tramsigt |
|
|
Skrivet av jojje 22
|
Jag vet hur det är att sörja en personn man inte träffat på fem år. Ja nästan i alla fall, på 11 år har jag träffat min morfar 5 gånger. Alla vid konfirmationer och dop utom sista gången då han låg inlagd för canser. Vid det tillfället var han så trött att jag inte ens var medveten om att jag satt där med min store mage. VAr gravid med pojk nr 2. 6 veckor efter att pojken är född, så går han bort. Står med pojken på armen och stortjuter inne på hans rum på lasarettet. Varken släkten eller personelen visste hur de skulle göra för pojken släppte jag inte ifrån mig. Kan än idag börja storgråta över att han försvann utan att vi fick nån kontakt bara så där.. |
|
|
Skrivet av ~Nilla m.Alexandra0105 & Zebastian031205
|
gick bort på min sons födelsedag..två dagar efter har min morfar dödsdag..varför allt på samma månad...farfar hade oxå cancer plus dåligt hjärta,mormor hade med cancer o morfar hade med cancer...jag vet ju hur jag kommer o dö... |
|
|
|
Skrivet av jojje 22
|
Ändå har flertalet cansersjuka i min närhet hittentills överlevt. Återstår att se om kompisen blir frisk eller om han blir dålig igen... Vill inte.. KOmmer bara ihåg förra julen när han satt hemma hos oss ett par timmar. Hels skallig och tunn som en sticka.. Jag vågade knappt titta på honom för jag trodde han skulle gå sönder..
|
|
|
Skrivet av ~Nilla m.Alexandra0105 & Zebastian031205
|
är för mej det värsta med,jag är övertygad om att jag kommer dö o det jag med,o ändå fortsätter man röka...jag e bra dum |
|