Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Man blir liksom så pucko...

Skrivet av Sussie och Svante
Hej!

Imorse satt jag och skrattade åt mina roliga felsägningar jag gjort senaste dagarna eftersom jag är så fruktansvärt trött. "Man känner sig så pjåkig" = man känner sig så pjoskig. "Man känner sig så liksom... pucko" = man känner sig så frustrerad (?!). Vi skrattade så vi grät. Fattar inte vart jag fick det ifrån...

Så bar det iväg till sjukhuset igen imorse, och UL för att se vart vätskan tog vägen. Vi trodde det skulle bli som vanligt. UL och sedan lite mer kissemedicin och tillbaka morgonen därpå. Men det visade sig att det ökat ännu mer (vätskan i hjärtsäcken). Så det blev stopp med mat och dryck direkt. Väntan, nytt UL, ny nål och väntan lite till.
Sedan gick allt jättefort. Det ökade snabbt och tryckte på hjärtat. Upp på op och dags för drän. Det var det jävligaste vi vart med om... Och det var en jäkla tur att ingen hann förklara för oss innan vad som skulle hända och varför. (orkar inte gå in på det nu).

Så vi som eventuellt skulle åkt hem i måndags är nu tre steg tillbaka. Drän, morfin, dropp, vägning av mat och blöjor... En dag, en timme i taget.

Man blir liksom så pucko!!

Kram från Svante och Sussie
Svar på tråden: Man blir liksom så pucko...

trist

Skrivet av  Hanna med Oscar
det är såå tråkigt, två steg fran och ett steg bakåt hela tiden, men om det är till nån tröst så kommer man fram på det sättet också tillslut.
Styrke kramar till er. hoppas på bättring
 

Visst känns det

Skrivet av  Jennie & Alva
tröstlöst men som Hanna skriver så kommer man fram till slut (även om det inte känns så i dag). Skönt dock att ni inte blev hemskickade och fick åka in akut igen (försöker att se det positiva i situationen...). Hoppas nu att Svante ska bli av med dränen snart igen och att ni får komma hem inom en snar framtid!

Tänker på er!

Kramar från oss!
 

Hej Sussie

Skrivet av  Pia & Mimi
Samma sak var det för oss. Vatten i ena lungsäcken så den såg ut som lungan såg ut som ett russin. Vi fick också sätta ett nytt drän, och som du säger, det var värre än tillbaks till ruta ett. Vi blev kvar på Thiva i ett dygn, för Mimi blev så dålig, fick jätteont, svettades floder. Och dagen därpå skulle hennes bröder komma på besök. Då var vi tillbaka på avdelningen, i ett pytterum, med dränet kopplat till väggen, syrgas på grimma, plus syrgas på tratt för grimman räckte inte. Det var som ett zigenarläger i rummet, med ungar, böcker, playdoo-lera, cernitlera och slangar. Nästa dag blev pappsen magsjuk, då var jag ensam med tre ungar, och då skulle de ta bort dränet. Som tur var bodde en av våra kompisar i rummet bredvid så hon fick ta hand om brorsorna åt mig. Som sedan också blev magsjuka. Jag trodde allvarligt att vi kommer aldrig härifrån. Det är vi och sofforna kvar, alla andra åker hem. Men så plötsligt vände det.

Kram
Pia
 

Skickar lite

Skrivet av  Malin & Linus 031201
styrkekramar från oss.
Hoppas att Svante blir bättre så att ni får komma hem snart.
 

Kramar till er!

Skrivet av  Jenny&Pontus
Usch, jag vet hur ni känner. Jag tror Pontus fick nya drän i tre omgångar, fast det var vätska i lungan istället. Man tror att man är på väg åt rätt håll och så helt plötsligt blir det bakslag. Det är för jäkla jobbigt. Till slut blir man lite skeptisk när läkarna låter för positiva. När dom en morgon sa till oss att vi nog kunde åka hem nästa dag så sa jag att - Ja, ja vi får väl se vad röntgenplåtarna visar först.

Hoppas, hoppas att detta var sista ingreppet. Tänker på er.

 

Jobbigt för er!!!

Skrivet av  Linn och Isaac 030114.
Jag har tänkt mycket på er, hoppas snart att Svante blir bättre och ni får åka hem.

Styrkekramar i massor sänder jag till er...

Kram Linn och Isaac.