Bland troll, tråkmånsar och försurade ex

Bland troll, tråkmånsar och försurade ex
Skrivet av	/Bertil
Ser till min förundran att diskussioner kring huruvida jag är ett verkligt troll eller ej, engagerat både en och annan, i min frånvaro. Jag noterar också att man inte ostraffat skämtar med denna snackgrupps allvarstyngda digniteter. Sådant verkar upprörande och sätter oönskade känslor i svall. Jag har viss förståelse för era försök att uppfostra mej ett behov som framträder hos somliga, och som verkar sammanfalla tämligen väl med min frus. Er önskan att jag skulle konkretisera mitt kverulerande är uppfattad. Ser dock en sådan uppmaning bara som ett bevis på att ni, kanske på grund av alla djupsinnigheter, tagit ett skämt på så stort allvar att ni gått i försvarsställning. Frågan om någon velat göra livet surt för ett och annat ex lämnar jag glatt obesvarad åt sitt öde. Min minnesbild är dock att sådant, tillsammans med legio sex-enkäter, förhärskade snackgruppen vid den tid jag läste inläggen, för ett halvannat år sedan. Men jag kan missta mej, jag kan ha förväxlat snackgrupp (det har hänt förr) eller också tillhör det historien. En, som jag tycker, viktigare frågeställning är att om möjligt kunna förstå och kartlägga vilka mekanismer som sätts i rörelse när livets Stora passion och den Eviga kärleken förbyts i likgiltighet, motvilja, förakt och eventuellt hat. Går det att förstå orsak och verkan? Kan de olika momenten som föregår separation och skilsmässa urskiljas? Vilken är själva drivkraften i den process som båda parter från början vill undvika men som icke sällan båda till slut bejakar? Vad är det som egentligen händer när två kontrahenter som lovat varandra evig och total trohet efter decennier vakar upp som främlingar och finner sig inte ha något gemensamt längre? Finns det någon i detta allvarstyngda sällskap som har tankar kring denna grundläggande problematik, ska jag försöka bevaka snacket åtminstone i dag och på torsdag. /Tankar från ett troll
Svar på tråden: Bland troll, tråkmånsar och försurade ex

Märkligt skämtande
Skrivet av Christopher
Min första reaktion var just att du måste skämta men sedan bekräftade du att du menade allvar. Var det också ett skämt?? I så fall kan du inte bli förvånad över att bli missförstådd! Varför kärleken inte håller ett helt liv är en stor och intressant fråga. I mitt fall har mitt ex haft psykiska problem länge egentligen och varit väldigt nere i sitt eget elände. Jag har försökt under många år att visa henne uppskattning och stöd, så som jag tror att man måste göra. När jag sedan upptäcker att hon letar efter en ny man med ljus och lykta, inte kan stå ut med att vara tillsammans med mig över huvud taget, stannar kvar bara därför att jag försörjer hela familjen och planerar för hur hon skall få ett tillfälle att ta sig en älskare - vad tycker du att jag skall göra? Jag såg ingen annan utväg än en skilsmässa. Vi gick till familjerådgivning utan annat resultat att hennes agg mot mig framträdde allt tydligare. Dina ev. råd kanske inte hjälper mig längre, men kanske någon annan.

Jag förstår att psykiska problem
Skrivet av /Bertil
vänder upp och ner på det mesta men sett i ett större sammanhang är denna orsak säkert inte så vanlig. Det jag om möjligt önskar förstå bättre är den andra orsaken du nämner, alltså varför ditt ex började leta efter en ny man. Återigen, vad är det som gör att den absoluta troheten inte är så absolut i längden? Är det i varje enskilt fall så unika företeelser som utlöser separationsspiralen att det är omöjligt dra någon lärdom för mänskligheten i stort? /Bertil


Saknar en del
Skrivet av Christopher
Dels svarade du inte på varför du bekräftar att du menar allvar när du tydligen trots allt skämtade. Eller hur skall du ha det egentligen? Vad beträffar bristen på trohet är min poäng den att det räcker inte att jag är trogen min partner. Partnern måste också vara trogen mig - eller hur?

Vi är överens!
Skrivet av /Bertil
Du undrar angående skämt/allvar hur jag egentligen ska ha det. Ja, det kan man ju undra, men jag har inte förnekat skämtet bara ironin. Så bifogar du ett ack så viktigt påpekande: \<\;i>Vad beträffar bristen på trohet är min poäng den att det räcker inte att jag är trogen min partner. Partnern måste också vara trogen mig - eller hur?\<\;/i> Ja, detta är självfallet en förutsättning. Vi är överens! /Bertil

Jag förstår att psykiska problem
Skrivet av /Bertil
vänder upp och ner på det mesta men sett i ett större sammanhang är denna orsak säkert inte så vanlig. Det jag om möjligt önskar förstå bättre är den andra orsaken du nämner, alltså varför ditt ex började leta efter en ny man. Återigen, vad är det som gör att den absoluta troheten inte är så absolut i längden? Är det i varje enskilt fall så unika företeelser som utlöser separationsspiralen att det är omöjligt dra någon lärdom för mänskligheten i stort? /Bertil


En Ynnest!
Skrivet av Pappa F.
Är lite förvånad av din attityd Bertil. Först kommer du in och raljerar och blir förvånad över att församlingen blir upprörd. Sedan kommer du hit och säger att om vi skriver ett par seriösa inlägg så kommer du att ge oss två dagar då du ska se om vi lyckats höja nivån på snackgruppen! Vad du själv gjort för att höja nivån på snackgruppen tycks gå dig obemörkt förbi. Den senaste veckan har "Frågvis pappa" och du startat den där tillbaka-till-skiten lavinen igen. Tänk om du istället hade gjort entré med ett intressant inlägg om de här högintressanta ämnena som du berör nu! Jag skulle gärna svara på sådana inlägg och delta i seriösa diskussioner, men jag känner inte för att försöka komma med ett seriöst och tidskrävande inlägg på uppmaning av en som jag inte vet om och hur han kommer att svara. Men, om igen, jag är nyfiken på dina egna tankar om det nämnda fenomenet (om vad som föregår en separation) och svarar gärna seriöst om du börjar ta ton.

Japp, så ska det låta. Ynnest är ordet!
Skrivet av /Bertil
Du skriver: \<\;i>Sedan kommer du hit och säger att om vi skriver ett par seriösa inlägg så kommer du att ge oss två dagar då du ska se om vi lyckats höja nivån på snackgruppen!\<\;/i> Stopp och belägg. Något sådant har jag inte skrivit! Det är en intolkning från din sida. Däremot skrev jag att om någon hade tankar i ämnet att förmedla lovade jag att bevaka snacket i dag och på torsdag. Jag har nämligen inte tid att kolla varje dag. Vidare läser jag: \<\;i>Vad du själv gjort för att höja nivån på snackgruppen tycks gå dig obemörkt förbi. Den senaste veckan har "Frågvis pappa" och du startat den där tillbaka-till-skiten lavinen igen. Tänk om du istället hade gjort entré med ett intressant inlägg om de här högintressanta ämnena som du berör nu! \<\;/i> Ja, det hade varit bättre men å andra sidan kan man ju inte veta sådat förrän efteråt. Jag spände bågen och lyssnade till den sträng som brast. Slutligen: \<\;i>Jag skulle gärna svara på sådana inlägg och delta i seriösa diskussioner, men jag känner inte för att försöka komma med ett seriöst och tidskrävande inlägg på uppmaning av en som jag inte vet om och hur han kommer att svara. Men, om igen, jag är nyfiken på dina egna tankar om det nämnda fenomenet (om vad som föregår en separation) och svarar gärna seriöst om du börjar ta ton. \<\;/i> Ok, jag förstår din reaktion och ditt budskap. Mina egna tankar är dock mycket begränsade. Jag har själv ingen personlig erfarenhet av skilsmässa, men följdverkningarna av släkt och vänners separationer har jag ständigt för mina ögon. Och kunde jag förstå orsak och verkan, skulle jag ha betydligt större möjlighet att agera och tackla fenomenet. /Bertil

Mycket intressant frågeställning
Skrivet av cb
tyvärr har jag inga självklara svar, och dessutom är mina försök att svara mycket subjektiva. Den som hittar ett bra enkelt svar på detta torde kunna slå sig på familjeterapi och bli rik som ett..troll... Lena Holve skrev en bok som hette Könskriget, där hon tog upp mekanismer som utlöste skilsmässa. En av hennes teorier var bristen på respekt. Kärlek är inte villkorslös, och respekt - äkta respekt, inte det som vissa ungdomar benämner respekt men som de menar rädsla - är en hörnsten. Att repektera varandra innebär att acceptera den andra/e som denna/e är. Många är de män som upplevt att deras kvinna försöker ´göra om dem´ till någon annan, men som bekant kan man inte förändra någon annan än sig själv. I vilket fall inte om motivationen saknas hos objektet för ´ombyggnaden´. En och annan kvinna tycks dessutom bli så missnöjd med resultatet att hon byter och försöker påbörja ett nytt projekt, troligtvis med samma katastrofala följder. Kommunikation eller brist därpå är en annan sak. Många män upplever kvinnor som oklara och otydliga. Kvinnor använder retoriska frågor, insinueringar, tolkar in en massa outsagda saker i information som inte finns etc. Kommunikationen bryter ihop. Kvinnor är dåliga på att säga ´jag vill xxxxxx´ och säger istället `kan vi inte xxxxx ?´. Varvid mannen svarar, eftersom det är en fråga, inte ett påstående. Varvid kvinnan blir sur när när mannen inte tolkar mellan raderna. Personligen föredrar jag nog ´plocka in i diskmaskinen !!´ istället för ´varför står det disk på hela diskbänken ?´. Eller ´Jag vill gå på bio !´ istället för ´hur länge sedan var det vi var på bio ?´. Det var några funderingar i all hast.


vissa
Skrivet av cb
kvinnor och män skulle jag skrivit, vi är ju alla individer och man ska inte generalisera.. Vissa kvinnors dragning till katastrofala ombyggnadsprojekt upphör aldrig att förvåna mig. Många kvinnor har skickat brev till Åmsele-mördaren Juha Valjakkala, han har till och med gift sig med en av dem. Vad driver vissa kvinnor att ta kontakt med en våldsam, rent ut av livsfarlig, man ? Bygga om honom till en snäll gullig hemmapappa, vilket ganska säkert är dömt att misslyckas.

Kul jämförelse! =) (IMT)
Skrivet av Pappa F.


Godafton colorblind!
Skrivet av /Bertil
Rik som ett troll på familjeterapi! Hmm, det vore något för en barskrapad träarbetare. Cb, jag tror vi funnit ett spår, en linje, ja ett koncept värt att jobba utifrån! Jag har inte läst Lena Holves bok, men tar hon upp respekten tror jag personligen hon kommit en av anledningarna på spåren. Ibland hör man att folk längtar efter självständighet, oberoende och frigörelse. Men då har man, som jag ser det, ryckt undan själva fundamentet för livslång samlevnad. Jag skulle vilja påstå att jag längtar efter det motsatta: att vara bunden, stadigt bunden till den kvinna jag lovat älska odelat livet ut. När du nämner skillnader i kommunikation samt kvinnors för det är väl oftast kvinnors :) önskan att om-modellera motparten, så kan väl inte denna skillnad och variation eller önskan vara anledning till att den Eviga kärleken svalnar? Det måste finnas någon mer grundläggande anledning. Eller har vi så låg acceptansnivå att vi inte mäktar tackla ens sådana problem? Jag ser framför mej mina mor- och farföräldrar. Jag tror överhuvudtaget inte de kom på idén att diskutera ett eventuellt byte med grannens partner - än mindre en separation. Det var en högaktning gentemot varandra som fortfarande förvånar mej. Det var ett överslätande och respekterande drag i hela deras samvaro. Det saknades inte problem, det ska var och en veta men bekymren synes ha svetsat dem samman än mer. Jag tror att dessa människor var införstådda med vad trohet och kärlek innebär. Och då är väl frågan om vi inte lever i en föreställning att vår levnads väg ska vara så lättköpt att den inte får innehålla bekymmer och svårigheter? Kan det vara så att vi är så flyktiga, att vi uppfostrats till så flytande varelser, att vi inte förmår arbeta oss igenom en konflikt utan hellre flyr fältet, i förhoppning att gräset är grönare på andra sidan? Ibland har jag misstänkt att den största skilsmässoorsaken är att finna i själva samhällsstrukturen? Men en så hädisk tanke får man kanske inte framföra på fN? Hinner inte mer /Bertil


Språket är viktigt
Skrivet av Lasseman
Fortfarande har ju kvinnor ett tolkningsföreträde när det gäller känslohantering. Det är "kvinnliga" modeller/beteenden som är korrekta och "manliga" modeller/beteenden är felaktiga. Jag blir full i skratt när jag läser beskrivningen hur kvinnor kan prata - senast igår kväll hade vi en liten dispyt hemma på temat "Kan du helt enkelt säga vad du vill?".

Sluta fåna dig och snacka istället !
Skrivet av Lasseman
Även med största välvilja är svårt att känna att du vill ha ett seriöst samtal. Varför är du så nedlåtande och föraktfull gentemot oss? Jag ska ändå försöka möta din önskan om svar. Kan du visa hövligheten att själv svara respektfullt och seriöst? Det är med tvekan jag skriver eftersom du hittills hånflinat åt oss oavsett vad vi sagt. Går det att förstå orsak och verkan? Till största delen, ja. Kan de olika momenten som föregår separation och skilsmässa urskiljas? Med viss möda, ja. Vilken är själva drivkraften i den process som båda parter från början vill undvika men som icke sällan båda till slut bejakar? Självbevarelsedrift. Vad är det som egentligen händer när två kontrahenter som lovat varandra evig och total trohet efter decennier vakar upp som främlingar och finner sig inte ha något gemensamt längre? De skiljs åt. Varför ställer du dessa frågor?

När svulstiga chefer spricker ...
Skrivet av /Bertil
Du skriver: \<\;i>Även med största välvilja är svårt att känna att du vill ha ett seriöst samtal. Varför är du så nedlåtande och föraktfull gentemot oss? \<\;/i> Ha, ha, ha, och detta ska man få höra från lasseman han som tyckte att troll inte skulle tjafsa här?! Jo, jag har svårt vara allvarsam när jag hör hur debattörerna flåsar av upphetsning över ett litet anspråkslöst inlägg. Det drar i mungiporna rejält när jag ser uppmaningen: sluta fåna dej. I synnerhet när höga chefer håller på att spricka av ilska, har jag svårt att hålla mej för skratt. För övrigt tackar jag för dina spartanska svar på mina frågor. Eftersom jag kommenterat de övrigas svar mer utförligt har jag endast din avslutande fråga obesvarad. Du undrar: \<\;i>Varför ställer du dessa frågor? \<\;/i> Jo, jag tänkte jag skulle komma själva skilsmässoorsaken på spåren, för att kunna avstyra släktingar, grannars och vänners förestående och kommande skilsmässor. Jag anser nämligen att separationer i nuvarande omfattning är en landsplåga. I ditt fall har frågeställningen även en nog så viktig bieffekt: det skulle vara välgörande för lassemannens mentala hälsa, stärkande för hans blodomlopp och allmänbildande för hans tanke att börja fundera på frågor från ett troll. /Bertil


OK...
Skrivet av Lasseman
Jag tycker inte du bör ta på dig ansvaret att försöka avstyra skilsmässor. Det pris du får betala är mycket högt och du kommer antagligen inte att kunna ha en personlig relation med de inblandade efteråt. Utelämna gärna dina analyser av mig och andra, det är tröttsamt att läsa så mycket text med så litet innehåll.

Det är nog vädret ...
Skrivet av /Bertil
Men oj då, tröttnade lassemannen redan efter 10 - 20 rader? Blev textmassan för övermäktig? Ja, jag ska inte anmärka på det, för jag tror att det är vädret som gör sitt. Jag känner själv att en tupplur då och då inte skulle sitta helt fel i höstrusket. Men upplevs det inte begränsande, i det ansvarsfulla och högtidliga chefskap du innehar, att bli sömnig så fort? Alltnog, ditt råd och din varning beträffande inblandning i andras inre angelägenheter, är säkert nyttigt att ta till sej. Det finns troligtvis en gräns mellan att lägga sig i och visa intresse/omsorg, men var den gränsen går är nog inte så lätt att veta förrän efteråt. Nää, nu ska jag inte trötta dej mer. Jag är väl upp i maximal längd snart. Bara ett tips till sist: Be de underlydande hämta något mjukt, en filt tex, att utbreda över ditt skrivbord. Då skadas nämligen inte bordskivan - om du skulle nicka till. Gäääässpppppp /Bertil

Nej, det är inte vädret....
Skrivet av Lasseman
Följande text är ett experiment och ska läsas med ett humoristiskt sinnelag. Eftersom detta är ett forum för verkliga OCH påhittade individer uppmanas läsarna att betrakta nedanstående text som ett inlägg i en helt fiktiv debatt. Lasseman ------------------------------------ berraboy, det är inte antalet rader som tröttar. Tvärtom läser jag gladeligen tusentals rader om allehanda ämnen, i synnerhet religion, politik, psykologi och ett antal andra humanistiska, esoteriska eller tekniska ämnen. Möjligen kan jag känna ett begynnande tråkslag när jag hemsöks av de infantila försök till skrivande du förföljer oss med. Du har mina sympatier angående din väderkänslighet, det är många som följer med årstiderna. En tupplur kan göra underverk, helt klart.. Din tolkning av mitt chefsskap är en intellektuell katastrof av närmast bibliska proportioner. Jag har dock en förlåtande personlighet och inser att din begränsade livserfarenhet sätter hinder i vägen. Visst kan mina underlydande uppleva en viss irritation när jag somnar under utvecklingssamtalen fast de accepterar självklart att min position medför vissa privilegier. ----Start seriöst inslag---- Den gräns jag tror du pratar om finns där och jag håller med om att man oftast ser den efteråt. Vad jag ville få fram var att man som medlare oftast får veta mer om individerna än de själva egentligen vill. När allt är avslutat står de där med en känsla av att ha blivit avslöjade inför en vän. Du vet saker om dem som det aldrig var tänkt att du skulle få veta - och hur ska man hantera detta? Vad tänker han om mig nu? Kan jag lita på honom fortfarande? Det du fått veta kommer sannolikt att ge dig funderingar du skulle vilja ta upp med vederbörande och hur gör du det? Det kanske inte alls är vad din vän vill. Resultatet kan bli ett avståndstagande för att kunna behålla en självbild. ----Slut seriöst inslag---- berraboy, du tröttar mig inte mycket och du vet väl att längden inte har någon betydelse? Förövrigt har jag budgeterat en sidenklädd divan och några asiatiska flickebarn att hålla mig vaken. Fast du kanske har hårdare träslag i huvudet än i skrivbordet? Var rädd om ditt möblemang, Ikea har inte rea än. LasseKasseMan ------------------------ Jag vill påminna om att ovanstående text endast är ett experiment - inte ett ställningstagande. Vänligen överse från oförskämda och/eller chauvinistiska formuleringar. Lasseman


Barvo lasseman!
Skrivet av /Bertil
Med användande av din utmärkta idé till nästlade slingor, lämnar jag fältet fritt för tolkningar. ----Start oseriöst inslag---- Jag har med största behållning ----Start seriöst inslag---- avnjutit ditt alster, både det seriösa och det oseriösa. Att beordras till utvecklingssamtal hos lasseman måste vara årets höjdpunkt, rena julafton. ----Slut seriöst inslag---- Några formuleringar borde dock inte få stå oemotsagda, men eftersom även solen har sina fläckar, ----Slut oseriöst inslag---- får det passera. Dessutom måste jag ta lite lunch nu. /Bertil

Tyvärr kan jag inte säga detsamma!
Skrivet av Lasseman
Ditt inlägg är uruselt och tillika en fasansfull förvanskning av en utmärkt idé. Men, men det kanske finns någon sorts arbetsmarknadsåtgärd du kan delta i för kompetenshöjande insatser. Det mesta som skrivs passerar dig både oförmärkt och oemotsagt. Vänligen förskona oss från dina, visserligen tappra men ändock, patetiska försök. Min lunch blev pannkakor, jag hade lite för mycket salt i smeten men det smakade på det stora hela alldeles utmärkt.

Nä, nä, men gör som jag: Ljug! (imt)
Skrivet av /Bertil



påsätt o vis kan jag förstå bertil!
Skrivet av Jonny.
allmänt(inte nödvändigtvis just lasseman) så har det ju utalats diagnoser om f.d flickvänner/fruar/mammor till era barn att de minsann lider av PAS.så fort de gått emot er uppfattningen vill säga. så det är uppenbart att dessa personer har en läkarlegitimation(i annat fall äger man ju inte rätten att ställa diagnos). så det är inte utan att jag känner viss sympati för Bertil!

Jonny, systeryster/psykiatrin...
Skrivet av Pappa KP
...eller vad du nu väljer att kalla dig. För det första har du ingen aning om vad du pratar om och för det andra är den här sidan BARA FÖR PAPPOR. Tur att det är ytterst få kvinnor som så totalt brister i respekten för andra som du gör.

Pappa KP!
Skrivet av Christopher
Hur har du kopplat ihop signaturen Jonny med systeryster?


Kopplingen
Skrivet av Pappa KP
Åsikterna, sättet att skriva och innehållet är identiskt med det som systeryster/psykiatrin skrev på Ensam Vårdnad / Gemensam vårdnad för en tid sedan. Märkligt nog tycks hela den tråden vara borttagen.

Ja, var tog den tråden vägen
Skrivet av Kent L
Jag hann inte svara på en del inlägg förrän de var försvunna. Annars undrar jag om det inte varit en och samma person som kört under ett rätt stort antal signaturer. Särskilt när hon stavar samarbete med 2 m.

Beror på vilken typ av förklaring du vill ha
Skrivet av Kent L
till att Stora Passionen och Eviga Kärleken upphör. 1. Biologisk/kemisk Vid uppkomsten av Stor Passion skapas en viss kemisk struktur som upprätthålls av t ex åsynen av den Eviga Kärleken. Fungerar alltså som en drog. En del forskare verkar anta att den genomsnittliga Eviga Kärleken varar i 4 år. Sen tar bränslet slut. Fast det kan nytända. Men om det nytänder på någon annan St. Passion så är det slut, alltså. 2. Sociala. Se t ex Johan Asplund: Mättnadsprocesser. Finns en del matnyttiga förklaringar i den utifrån den simpla föreställningen att vi blir "mätta" på saker och ting, t ex Evig Kärlek & Co. Missnöje. Det visar sig att Stor Passion inte stämmer med verkligheten. Bilden av St. P vittrar sönder. Socialt tryck. Personer i X"s omgivning påpekar ständigt att St P inte är Evig K. X faller för trycket. Flyttlasspolitik. Industrialisering. Snabb invandring från landsbygden. Arbetarklassens män byter familj med varandra. 3. Mentala. Hur många exempel som helst. 4. Ekonomiska. En undersökning i USA av samtliga 40 000 skilsmässor i 4 delstater fann att vårdnadsfrågan spelade den största rollen. Eftersom kvinnor (nästan) alltid vann var det den främsta skilsmässoorsaken, där alltså kvinnor tar initiativet till 70-80 % och har gjort de sista 100 åren och mer.


Kraven är stora
Skrivet av Lasseman
Livet är jättehäftigt hela tiden. Kärleken är överväldigande hela tiden. Sex är absolut fantastiskt varje gång. Vi gör roliga saker hela tiden. Vi lyckas alltid lösa våra problem. Vi har alltid gott om pengar. Vi luktar alltid gott och är vackra. Vi har endast spännande och statusfyllda jobb.

Om man vänder på kuttingen då ?
Skrivet av cb
Vilka faktorer får folk att hålla ihop ? 52% av alla förhållanden spricker INTE vad jag har hört.

Hur räknar man då? nyfiken
Skrivet av Pappa F.
Jag menar med de 52%? Är det 52% av ALLA förhållanden så måste ju det innebära att det finns en stor samling människor som stannar kvar i sitt första förhållande livet ut, eftersom vi andra vägt upp statistiken med ett par kraschade förhållanden... Eller är det förhållanden med barn man räknar? Fast frågeställningen är intressant. Jag tror att det handlar väldigt mycket om respekt för varandra och att man måste jobba för förhållandet. Hela tiden. Båda två.


Rörande cb:s statistik.....
Skrivet av Farsan
så gissar jag att den grundar sig på äktenskap, det lär väl inte finnas statistik för förhållanden. Tror mig veta att den stämmer rätt väl, hälften av alla äktenskap håller/hälften blir skilsmässa (är glaset halvtomt eller halvfullt). Själv driver jag ibland de gamla grottmannateorierna, artens överlevnad. Vi är här på jorden för att föröka oss och låta arten människan överleva. Därför finns det en drivkraft som är mycket stark hos hannarna att befrukta honor för artens överlevnad. Rent och rått uttryckt. Vi har ju utvecklats en hel del sen grottmannatiden, och jag önskar inte ett grottmannasamhäller utan vad jag menar att vi genetiskt har många delar av dessa urstarka drifterna kvar. Det kan vara en av många orsaker till att förhållanden spricker. Rent statistiskt vet jag inte, men jag gissar vilt på att merparten av skilsmässor beror på att mannen hoppat över skaklarna. "Äldre" man gifter om sig med yngre kvinna är ju inte direkt ovanligt. Dom starkaste hannarna (rika, framgångsrika idrottsmän, makthavare etc) drar till sig, bildligt sett, attraktiva honor.

Min egen, ytterst bristfälliga statistik
Skrivet av Christopher
..säger något annat, Farsan. De förhållanden jag har sett på närmast håll, mitt eget, min brors och min svågers har samtliga kraschat pga kvinnans otrohet. Att mannen är den otrogne är en omhuldad bild, men enligt en undersökning som aftonbladet gjorde för inte så länge sedan vill jag minnas att båda könen var ungefär lika goda kålsupare (minns inte riktigt siffrorna)

När signalsubstanserna tar slut
Skrivet av Kent L
måste något annat ta vid. För många är ju "fed up" med varandra då. Många står ju inte ut med åsynen av varandra längre. För företagare finns det kanske ett ekonomiskt kitt som binder samman, för medelklass kanske ett gemensamt yrke eller en gemensam religiös eller politisk ideologi och för arbetarklassen en gemensam ideologi. Det är dock arbetarklassen som skiljer sig mest. Det finns idag en skillnad i sexuell aktivitet som många sexologer funderar över. Kvinnor i "knullåldern" 17-25 är igång 3 ggr/vecka, medan män i samma ålder ligger på 1 g/vecka, män 25-40 ca 2 ggr/vecka och kvinnor i samma ålder 2 ggr/vecka. Kvinnor 45+ sjunker drastiskt till 1-2 g/månad medan män håller på med 1 g/vecka fram till mitten av 60-årsåldern. Man har också sett en kraftig ökning hos tonårsflickor från 13-17 till 1-2 ggr/vecka medan pojkar i motsvarande ålder knappt får nåt alls (1 g/månad). Men vem är det som ligger med vem? Att kvinnor ligger med kvinnor i betydligt större utsträckning än tidigare är känt men inte tillräckligt. Förklaringen skulle vara en våldsam ökning i sexuell aktivitet mellan tonårsflickor och "gubbar" eller en sorts systematisk åldersförskjutning uppåt. Men det verkar vara det förra, och inte vilka flickor och gubbar som helst, även om kvinnor 17-25 verkar ligga med 1 i egen ålder, 1 som är 25-40 + en gubbe. Men flickor 13-17 ligger med gubbar, gärna relativt närstående gubbar. Alltså när tant 45+ lägger av (menopausar, s a s) och går in för att bli t ex mormor, så blir det skilsmässa i många fall. Gubben 45+ har då dels del i en 17-25-åring, några enstaka 45+ samt en halv tonårstjej, t ex en styvdotter, en inte alltför avlägsen släkting, granndotter mm. Gifta 45+ förtvinar i stort sett, men en del är med i samma race. Förklaring till den utvecklingen? Menopausförklaringen förklarar antagligen mycket - skilsmässor, minskad sexuell aktivitet, prostitution mm, men sen är det kanske fortplantningsfaktorn som gör 21-åriga kvinnor till nr 1, mediankvinnan s a s. Och sen kommer kanske aidsfaktorn in i bilden - tillit till varandra. Hon som skrev boken om att ligga med pappa från hon var 25-30, har ju orsakat en riktig "movement" i USA. Vad hette hon och boken? Nån som vet?


Farsan, har vi utvecklats frammåt eller bakåt?
Skrivet av /Bertil
Jag ska inte argumentera mot din evolutionstanke, för då hamnar vi garanterat långt utanför vårt ursprungsämne. Men en invändning mot ditt resonemang kan väl ändå få vara på sin plats. Jo, jag ser det så, att om äktenskapets stabilitet och hållfasthet påverkas eller styrs av evolutionens drivkrafter, har västerlandet uppenbarligen bakåt-utvecklats i en häpnadsväckande takt på blott en eller två generationer. /Bertil

Om viutvecklats framåt eller bakåt relationsmässigt Bertil.....
Skrivet av Farsan-ett lång fårhållande i 27 år
kan man tvista om. Du nämner en eller två generationer. Det som främst skett under dessa generationer är ju framsteg för kvinnan. Tidigare var kvinnan oftast helt ekonomiskt bunden vid mannen som hemarbetande. När hon nu finns i förvärvslivet så kan hon försörja sig själv. Detta är på gott enligt mig. Dessutom har hon, fast mycket återstår, kunnat utveckla sitt sexliv. Ta ansvar för sin egen sexualitet. Tjejerna kan numer, utan att bli moraliskt dömda, ha ett sexliv trots att dom är singlar eller skilda etc. Detta är också på gott ! Så dessa två delar påverkar naturligtvis skilsmässostatistiken. Kvinnor har möjlighet att ta sig ut dåliga förhållanden. Män kan ta sig ut dåliga förhållanden och hitta en ny. Så frågan är, är det enbart negativt att förhållanden spricker?

Det kan man fundera på
Skrivet av cb
Antagligen så kan man bara räkna på ´officiella´ förhållanden, antagligen där man har gemensamma barn och/eller är gifta. Kent L har onekligen en del intressanta teorier. Jag läste annars att svenska par i 65 årsåldern hade ungefär samma sexuella aktivitet som vid 40. Det som oftast satte stopp var diabetes hos mannen. Hmmm, det var sådär 8-10 år sedan, stor svensk undersökning. Vad kan det ha varit ? Folkhälsoinstitutet ??


Hmmm, jag misstänkte det, Farsan!
Skrivet av /Bertil
Kanske vi har så olika värdegrunder att vi inte kan enas om vad som är negativt och vad som är positivt! De två exempel du tar fram kan i och för sig även jag finna vara positiva men inte odelat. Det finns självfallet negativa sidor i förvärvsarbetandet och den så kallade sexuella frigörelsen. Innan man kan slå fast vad som är negativt och positivt måste man - i alla fall som jag ser det - se till hela livssituationen. Man kan ju fråga sig om vi blir lyckligare av att stressa och arbeta jämt? Blir vi lyckligare av att jaga efter positioner, titlar och prylar? Blir vi lyckligare om vi blir så frigjorda att vi blir rotlösa och får svårigheter att bevara en relation? Och vilket pris är vi beredda betala när det gäller vårt eget självförverkligande, om vi samtidigt önskar barnen ska växa upp i lugn och harmoni? En separation får konsekvenser, och man måste fundera på om det är den egna egoismen som ska prioriteras eller om ansvaret för familjen ska ha företräde? Hur som helst måste följdverkningarna för hela familjen, inte minst för barnen, tas med i beräkningen. Så vad som egentligen är positivt och negativt, och i så fall för vem, tål nog att funderas på. /Bertil

Positivt - Negativt? (delvis till /Bertil)
Skrivet av Lasseman
Menar du att sexuell frigörelse (vad ÄR det förresten?)generellt sett är negativ eller är det något annat du syftar på? Definitionen av lycka och dess förutsättningar har väl varierat kraftigt från tid till annan. Idag har vi en värld där "ett normalt liv" definieras av "marknadskrafter" (tämligen politiskt laddat, jag vet). Det finns inga möjligheter för oss att uppnå dessa falska ideal och vi kämpar förtvivlat för att hitta förklaringar/lösningar som ska föra oss till lyckan. Resultatet är ständigt arbete, produktion och konsumtion. Att få barn är en stor förändring, det ger oss möjlighet att återuppleva världen genom våra barn, att minnas vilka sanningar som _verkligen_ finns. Tyvärr är varken barn eller omtanke något som prioriteras idag. Men jag anser inte att bevarandet av ALLA relationer är att visa omtanke om barnen. Tyvärr finns det alltför många människor som skadar sin omgivning och sin familj. Ansvaret för att förändra ett sådant beteende ligger hos individen - inte hos omgivningen, den kan endast stötta. Priset kan dock bli för högt och vems lidande ska avhjälpas?

Jag tycker Bertil........
Skrivet av Farsan
att alla förhållanden helst ska hålla. I alla fall för barn. Vad man än säger, så mår barnen sällan bra av skilsmässor, undantagsvis när en partner är riktigt destruktiv, våld, sprit Du vet hur jag menar. Det som är viktigt är att sätta barnens bästa framför allt. Men är det ändock så att föräldrarna inte klarar att umgås på ett vettigt sätt, så kan ju skilsmässa vara lösningen. Kanske ungarna då får 2 fungerande föräldrar i stället för bråk i hemmet. Det som gör mig riktigt sint är när man använder ungar som slagträ i skilsmässor. Inget är för evigt, man måste jobba på det.


Tack för ditt svar.
Skrivet av /Bertil
Jag håller med om det du skriver, även beträffande destruktiva förhållanden. Det finns självfallet tillfällen då skilsmässa är bästa lösningen, men dessa fall kan omöjligt förklara nivån i separationsstatistiken - även det tror jag vi är överens om. /Bertil

Tack Kent för ditt
Skrivet av /Bertil
innehållsrika svar. Jag anar att du sitter inne med fakta utöver det vanliga, så jag har ju anledning att bocka extra djupt. Du, jag har några kommentarer, och jag påstår inte att du har fel bara att jag inte förstår! 1. Biologisk/kemisk Det låter i mina öron ovanligt pessimistiskt att anföra kemiska orsaker till den Evig kärleks upphörande för då borde det inte gå att påverka ett förhållande i kris. Eller? Dessutom tycker jag kemin skulle ha spökat även förr, i så fall. 2. Social Du anför mättnad-känsla. Hmmm, ja, arbetar inte båda parter medvetet i syfte att bevara enheten kan jag hålla med. Men i annat fall tror jag att den Eviga kärleken ständigt förnyas. Vidare tar du upp missnöjet. Ja, har köpet påkommit alltför hastigt finns en uppenbar risk att man blir missnöjd över grisen när man väl öppnar säcken. Men en enkel åtgärd borde väl då vara att inte förhasta sig? 4 Ekonomisk Nää den förklaringen törs jag nog inte köpa så där direkt, om man så får uttrycka sig. Det måste väl ändå vara en skenförklaring. I annat fall tycker jag tidigare generationer borde ha uppvisat en otrolig skilsmässostatistik. Jag har levt i den föreställningen att bekymmer och svårigheter för människor närmare varandra. Men å andra sidan har jag haft fel förr! Men Kent, du som har pejl på läget, vad tror du om samhällets strukturförändring som orsak till skilsmässa? /Bertil

Jag är inte försvuren
Skrivet av Kent L
åt en viss förklaring. Somliga tycker ju dessutom att alla förklaringar är ideologiska. Själv tänker jag mig att det finns diverse överlagringar på olika plan till förklaringar. Jag är särskilt sympatiskt inställd till "samhällets strukturförändringar" som förklaring, måste jag erkänna. Men precis vilka strukturförändringar? Har du nåt särskilt i åtanke? Antalet skilsmässor ökade långsamt och konstant under efterkrigstiden fram till lagändringen i början av 1970-talet då de "exploderade". Sedan har de legat tämligen konstant (högt) och ökat något på senare tid (cb har nämnt att det är män som tar initiativ). Det är, tror jag, ganska klart att ökningen 1945-70 berodde på inflyttningen från landsbygden, rekordåren med flyttlasspolitiken och den snabba industrialiseringen. Arbetarklassmännen bytte familjer med varandra, för att uttrycka det lite brutalfeministiskt. Eller var det arbetarklasskvinnorna som bytte män med varandra? "Explosionen" berodde ju på lagstftningen. Men det måste ha funnits ett uppdämt behov, vilket kanske inte var så konstigt - många hade väl separerat och gjorde det formellt. Men att nivån sen varit konstant hög. Det tycker jag är lite konstigt. Men det är ju också så att en stor del av skilsmässorna (bas-skilsmässorna) inträffar när barnen är utflygna. "Projektet" att reproducera sig är avslutat. Kvinnan är menopausad. Mannen har rökat sig impotent och sockrat och fettat till sig diabetes, typ 2. Inget mer att säga, ingen ekonomi, ingen ståpitt, ingen ideologi som håller samman. Olika intressen, olika inställning till livet. Good-bye. Men visst, somliga kittas samman av svårigheter, medan andra faller för minsta vindpust. Dom andra skilsmässorna, dom barnlösa, dom med barn som inte blivit tonåriga - ja, där finns väl en massa olika förklaringar, allt från våld, missbruk, sjukdom till otrohet, "kärleken tog slut" och kanske bidragsekonomi och vårdnadsfrågor som en uppmuntrande drivkraft till att ta steget från ett förhållande som känns avslutat i någon form till separationen och det formella avslutet.


Några tankar bara
Skrivet av /Bertil
Stort tack för denna genomgång! Du frågar: \<\;i>Men precis vilka strukturförändringar? Har du nåt särskilt i åtanke?\<\;/i> Nja, både ock. Att vi har ett samhälle där båda föräldrar \<\;b>får\<\;/b> jobba, kan vara trevligt men när båda \<\;b>måste\<\;/b> jobba börjar avigsidorna visa sig. Vi har ett samhällsstruktur som ger stora möjligheter på det materiella området men när pryljakten prioriteras blir relationerna försummade. Den sexuella frigörelse - som jag skulle kalla lössläppthet - som kom på 60-talet förändrade själva inställningen till trohet inom äktenskapet. Om mänskligheten har blivit lyckligare (i någon mening) av detta återstår att avgöra. Fenomenet har i alla fall inte bara positiva sidor. Det finns mycket att ta fram ytterligare, men jag har ingen heltäckande uppfattning av hur förändringar i samhället påverkar oss ... /Bertil

Nja, pryljakt.....
Skrivet av Christopher
Jag tror att det är att göra det litet för lätt för sig att tala om pryljakt, Bertil. Min hustru ville vara hemma när barnen var små och jag försörjde ensam familjen. Givetvis sänkte vi vår standard och jag tackade nej till diverse jobb som skulle inneburit resande, eftersom jag behövde vara hemma för att hjälpa henne ta hand om barnen varje kväll. Likväl fungerade det inte. \<\;b>Om\<\;/b> man verkligen ägnar sig åt pryljakt på bekostnad av relationen är det förstås svårt att hålla ihop relationen, det säger sig självt. Däremot har jag inte sett några sådana exempel - har du?

Lite reflexioner Bertil, Kent L m.fl.
Skrivet av cb
´Att vi har ett samhälle där båda föräldrar får jobba, kan vara trevligt men när båda måste jobba börjar avigsidorna visa sig.´ Antagligen drar vi helt olika slutsatser av ett iofs. troligt antagande..vi jobbar ihjäl oss. Både kvinnor och män. Och vi arbetar ihjäl vårt sociala liv. Med risk för att förfalla till unken bonderomantik, men i jordbrukarsamhället arbetade folk hemma, även om det var svårt att dra gränsen mellan fritid och arbete. ´Vi har ett samhällsstruktur som ger stora möjligheter på det materiella området men när pryljakten prioriteras blir relationerna försummade.´ Njaeae - arbetet inverkar menligt på fritiden, och därmed de sociala banden. Tror jag. En annan trend verkar vara att en del människor överger pryltänkandet och vara mer inriktade på ´upplevelser´. Var det inte trendoraklet Faith Popcorn som talade om ´upplevelsesamhället´...? Prylsamhället kanske är på väg bort ? ´Den sexuella frigörelse - som jag skulle kalla lössläppthet - som kom på 60-talet förändrade själva inställningen till trohet inom äktenskapet. Om mänskligheten har blivit lyckligare (i någon mening) av detta återstår att avgöra. Fenomenet har i alla fall inte bara positiva sidor.´ Men notera de enkäter som förekommit på fN - de gör inte anspråk på att ha ett statitiskt korrekt sample av befolkningen, men ändock - nästan INGEN accepterar förbindelser utanför förhållandet. Jag är lite tveksam om ´lössläpptheten´ egenligen har ökat. Nu var jag visserligen liten på 60-talet så jag saknar referenser, men med tanke på att ett hopp över skaklarna ofta är den utlösande orsaken till skilsmässa så är det ett tecken på att det är ett oacceptabelt beteende för de flesta. Sedan kan man ju utöver detta diskutera orsak och verkan...


Uppsving för gonorrén
Skrivet av Kent L
under 1960-talet i takt med användningen av p-piller. Kondomanvändningen minskade kraftigt och gonorrén ökade. Lössläpptheten var nog mer ett sexuellt beteende bland ungdomar - att göra det utan kondom. Själv tyckte jag att det var roligare att hångla - plötsligt när alla tjejer hade p-piller blev det mer pang på röbetan. Könssjukdomarna tvingade tillbaka kondomen och en viss ökad trohet. Men effekter på skilsmässor? Nja, den förefaller ha varit i konstant ökning i vilket fall som helst. Attityden till trohet minskade förstås genom ett rätt massivt utbud av trohetsförlöjligande (inte minst danska) gladporrfilmer.

Är du här nu också? IMT
Skrivet av Sucken!
"

Jajamensan!
Skrivet av /Bertil
Du förstår, jag flyttar lite på mej då och då. Det hör till god ton, kanske man kan säga. Dessutom är det ju lite småtrevligt att lära känna nya snackgrupper - för att inte tala om alla festliga original man kan råka ut för. Men man bör inte stanna för länge på varje ställe - för då tröttnar omgivningen har jag hört, tonen kan bli lätt anspänd. Hittills har det inte varit något större problem. Jag brukar få små tips och vinkar när det är dags att dra vidare. Och, oss emellan sagt, så kan jag ju nämna att det nog snart är läge för att flytta in i nästa grupp - MammSnack tror jag den heter. Förresten, är det inte lite konstigt att en del är så lättirriterade? Vilket fasligt skrivande och surrande det blev för att jag råkade skicka iväg ett litet blygsamt och anspråkslöst inlägg för några dagar sedan. Men du det var trevligt att råkas och sucka inte alltför ihärdigt, för det drar så kallt om nacken min. /Bertil

Bland troll, tråkmånsar och försurade ex

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Forum

Verktyg

Information